Klyvnadenstid 2018: Valet och massinvandringen.
Följande är ett bokslut över 2018 så som det uppfattades av klyvnadenstid. Det är valda klipp ur löpande analyser. Den första artikeln handlar om moderaternas möjligheter att med Ulf Kristerson vid rodret för parti och Sverige stå som en segrande mysfarbror och statsman vid nästa val 2022.Kristerssons solskenshistoria:
Vad är det Kristersson vill göra? ”I Sverige arbetar man och lever inte på bidrag”. Är det något nytt? Är det inte vad M drev under åtta år, främst riktat mot sjukskrivna som slagits ut från arbetslivet, visserligen, men vad är nytt från moderaterna 2018? Sorgligt att säga, ingenting! Det är istället bristen på besked då det gäller flyktinginvandringens omfattning som lyser som ett svart hål. I valets viktigaste fråga håller moderaterna käften och talar ändå om möjligheten om ett lyckligt slut. Hur är det möjligt?
Integration är en mycket svår och framför allt långsiktig historia. Vad som hittills gjorts är misslyckanden. Det multikulturella samhället som är målet, är ytterst komplicerat och konfliktfullt att genomföra. Politikerna från vänster har sett det som en solskenshistoria, bara de fått hjälpa ”flyktingar”. Folket som inte varit med på noterna har av medierna hållits på plats med rasistpiskan. De rekordstora volymer som under de senaste två årtionden lockats hit står fortfarande utanför, det är segregation som råder, och det är den förda politiken som är ansvarig, oavsett regering. Så står frågan då vi går in i det nya året.
Det anmärkningsvärda är att det som varit orsak till integrationsmisslyckandet, massinvandringen nämner statsmannen Ulf inte. Han vill inte, och han kan inte, för då faller hans politiska konstruktion som ett korthus. Den verkligt radikala minskning av flykting invandringen som är en förutsättning för att Sverige skall lyckat reda ut alla problem finns inte med. Varför?
För att M:s lösningen inte ryms inom ett starkt och suveränt Sverige, utan i den nya globala världsordning som ”våra” politiker genom EU vill vara bäst i klassen för att genomföra. Är detta ett rimligt svar på frågan? Om så borde nackhåren resa sig på Sveriges befolkning, och det oavsett bakgrund, för vi är alla beroende av att Sverige är ett väl fungerande land, invandrare eller ursvenskar.
………
Är det detta(rädslan för att invandringsmotståndet skall överskugga välfärdsfrågorna) som Kristersson har med sig in i förhandlingar om ett gemensamt valmanifest för alliansen, så är alliansen redan en förlorad historia. De saknar lösningar på Sveriges problem. Kristerssons besked då det gäller att samarbeta med SD är ett entydigt NEJ, därmed ställer han väljarna inför en fortsatt utveckling av socialt kaos eller att rösta på SD. Kristerssons kalkyl för valrörelsen är att han skall kunna mörka detta perspektiv.
Kommentar idag:
Att väljarnas tilltro till M är i avtagande är inte förvånande.
Valårets första partiledardiskussion bord visa vilka valets huvudlinjer kommer att vara. En viktig fingervisning till partier och väljare vilken fråga som måste få sin lösning genom årets val.
Att Sd tagit ställning för det diskuterade förbudet om kärnvapen togs upp av Liberalernas Jan Björklund. Jimmie Åkesson dementerade genom att ge beskedet att Sd inte tagit ställning. Frågan har inte hamnat på mitt bord, så inget beslut fanns för Björklund att reagera mot. I diskussionen klargjordes SD:s stöd till alliansfriheten och därmed ett nej till medlemskap i Nato. Frågan handlar om hur småstater skall kunna bidra till en fredligare värld genom att hävda sin neutralitet i händelse av konflikt och krig. Det handlar, vad kärnvapen beträffar, om ett folksen rätt att hävda sitt område kärnvapenfritt, för att inte bli måltavla för kärnvapenangrepp.
Frågan om neutralitet står över frågan om ideologier. Ett neutralt land har ingen plikt att för den skull bli neutralt i ideologiska frågor, i frågor om demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Det är inte bara anhängare till Nato som använder ideologiska argument i diskussionerna kring vår alliansfria säkerhetspolitik. Det gäller ävende som säger sig förespråka alliansfrihet och ett förbud mot kärnvapen i enlighet med det omtvistade förslaget. Det gäller att inte låta sig dras in i dessa diskussioner eftersom det ger motståndarna till vår alliansfri politik möjligheter att bland bort korten.
……
Frågan som årets först partiledardiskussion fram för allt väcker är: hur skall vi få ett stopp på massinvandringen? Kommer det att räcka med att ge en röst i årets val till det enda parti som talar klarspråk? Om Sd av väljare kan lyftas fram till största parti så kanske vi på valnatten kan dra ett lättnadens suck, då kanske det blir omöjligt för den politiska eliten och dess medier att fortsätta kriget mot Sverige. Visst, verka i valet för ett så bra resultat som möjligt, men lägg inte alla äggen i en korg. Det finns ytterligare ett politiskt verktyg, folkomröstningar, som inte skall underskattas.
Omröstningen i Sjöbo 1989 visar på vad rädda den politiska eliten och medierna är för att låta folket bestämma.
Kommentar idag:
Att inte frågan om en folkomröstning i flyktingfrågan fått en större plats i diskussionen gör nu att alternativ saknas då valet inte gav politikerna mandat att lösa frågan om massinvandring.
Här följer en artikel som diskuterar de avgörande politiska linjerna som kommer att vara avgörande för valet 2018. Det handlar om DÖ DecemberÖveresnkommelsen och dess förlamande hand över det politiska livet.
Formellt har Sara Skyttendal svalt DÖ med en klunk champagne i oktober 2015. Men då Kindberg Bathra förklarade att DÖ var död så slingrade hon partiet bort från ett stämmobeslut som möjligen kunnat gjort skillnad. Åtminstone ställa till en del tumult bland DÖ-partiernas ledare. Nej allt var ett spel för gallerierna och medierna spelade med, så lever nu DÖ i all högönsklig välmåga, vilket har konfirmerats i riksdagsbeslut ett antal gånger. Från GP med anledning av budgetomröstningar 2016 november.
I onsdags hölls budgetdebatt med efterföljande omröstning i riksdagen. I slutvoteringen röstade Sverigedemokraterna på Moderaternas budgetproposition. Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna lade ner sina röster. Gud förbjude att en borgerlig budget skulle röstas igenom.
Sedan ”DÖ-döden” har riksdagen röstat dels om statsbudget för 2016, dels om vårbudget i juni 2016, dels om statsbudget 2017, dels om vårdbudget i juni 2017, dels om statsbudget för 2018. Alla gånger har Alliansen agerat i överensstämmelse med DÖ och därigenom låtit sittande rödgröna regering vid varje tillfälle få sin vilja fram, och regeringskriser och nyvalshot har hållits stången.
…..
Finns då något som kan kullkasta DÖ-planerna? Finns några svaga länkar som kan angripas? Det är rimligen vad en demokratisk opposition borde sysselsätta sig med. Vad anser de socialdemokratiska väljarna om detta upplägg, för att inte tala om den kader som skall stå för valets fotarbete. Stora valmaskiner ställs i marschordning men bara som ett enda stort spektakel, en politisk teater, som aldrig kommer att kröna en S-märkt statsminister.
Vilka stämningar kommer att breda ut sig bland Alliansens fotfolk. De skall nu skörda frukterna av att under en mandatperiod lagt sig platt inför Miljöpartiets och Vänsterpartiets genomslag i politiken. Inte på grund av en ärlig politisk strid, utan genom dolda uppgörelser på högsta nivå som endast kommer att fungera så länge som medierna lyckas med illusionsnumret att beskriva en påklädd kejsare. Det är ett politiskt spel för att trixa bort motståndet mot massinvandring. Är det verkligen vad dess väljare eftersträvar.
Vari består då Kejsarens kläder? Att dölja att det under klädet skulle stå en Jimmie Åkesson. Så länge partierna kan skrämma varandra med att ta stöd av SD så kan den DÖ-riggade politiska föreställningen fortsätta. Det är bara väljarna som kan befria de politiska partierna från denna teater och det är att göra precis det som DÖ är konstruerat att förhindra. Rösta på det enda parti som tagit som sin uppgift att stoppa massinvandringen.
Kommentar idag:
Dessa tre sista stycken lider av en brist då den underskattar den strid som faktiskt finns mellan DÖ-partierna. Stridssignalen kommer även den från DÖ-överenskommelsen; största blocket vinner. Valresultat, med ett större rödgrönt block ställde till det. Inför julledigheten kontaktar Talmannen valmyndigheten och svingar så extravalets piska över DÖ-gänget. Blir det extraval är det det största misslyckandet för det parlamentariska systemet och DÖ-partierna någonsin. C:s och L:s ras i opinionen har markant ökat möjligheten för ett nyval.
Undantaget för de 9000 Afghanerna är endast ett exempel på Sveriges bisarra flyktingpolitik vars konsekvenserna är katastrofala och berör hela vårt samhälle i grunden. Eftersom det redan saknas både lärare och bostäder slår denna reform direkt mot de som redan lever i Sverige. I februari drevs en diskussion i den lokala Kristinehamnsposten. Här följer mitt bidrag.
Att du ”.. förhoppningsfulla Afghan” missuppfattat Sveriges skyldigheter är inte enbart ditt fel. Att göra ett litet land i norden till fristad för alla afghaner under 18 år, är et utslag av storhetsvansinne, och får konsekvenser. Att en så stor majoritet av er kastade era handlingar för att klara åldersgränser talar för fel i regelverken för invandring. 80% av en grupp, vilken som, kan rimligen inte vara kriminella. Oavsett så kommer felaktigt uppgiven ålder att skapa problem för alla inblandade. Att de ”ensamkommande barnens” krav på att få stanna är svårt att ta på allvar beror inte minst på frånvaron av förslag på hur detta problem skall lösas.
”Allas lika värde” uppfylls för flyktingar genom asylrätten. Sveriges generösa politik betyder inte att alla som lyckats ta sig hit har rätt till en fristad. Alla har rätt till liv enligt internationell rätt. Men det är bara genom välfungerande länder som Sverige, som dessa löften kan ges ett innehåll. Inte ens en ”öppnahjärtan politik” kan ändra på detta, endast skapa falska förväntningar och 2015 års flyktingkaos.
Av flyktingaktivister kallas ni nu ”våra afghaner” och ni lär er deras språk om en gränslös värld. Var det samma tal som fick fäste i era storstäder under 70-talet och öppnande upp Afghanistan för röd och blå imperialism? Om svaret är ja, har våra folk fallit offer för samma slags politiska hybris.
Det borde rimligen finnas ett pris att betala till alla de som lockades hit på falska premisser, men det är inte att undergräva asylsystemet genom att ge amnesti åt en utvald grupp, som därmed ställer sig över ”allas lika värde”.
Priset skulle däremot kunna vara ett generöst återvändandebidrag för att skapa möjligheter till återstart, till ett återtagande av ett förlorat land. Det är en öppen fråga vilket av våra länder och folk som kommer att förbrännas i den globala brasan. ”Storhetsvansinne” är hur som helst ingen lovande diagnos.
Kommentar idag:
Det finns inget som talar för att detta hafsverk till lag kommer att sluta väl, och ansvaret kommer att vila tungt på de partier som gjort den möjlig. Massinvandringen är Sveriges övergripande problem vilket kräver en omedelbar lösning i form av ett stopp för “flyktinginvandring”.
Under mars månad finns endast ett inlägg på Klyvnadenstid.se men det är dess viktigare och det är den artikel som nått flest läsare. Det handlar om mordet på den fyraårige Kevin. Bidraget heter Mångkulturens offer, för det är exakt vad bröderna Christian och Robin med familjer är. De offrades för att skydda en misstänkt invandrare som 9 månader efter mordet på Kevin förgrep sig på ytterligare en pojke hundra meter från mordplatsen. När nu bröderna snart kommer att offentliggöra sin krav på skadestånd finns anledning att återvända med mer material i detta angrepp av “samhället” på en arbetarfamilj.
Under april finns två inlägg av betydelse för året 2018. En artikel beskriver massinvandring och föreslår folkomröstning för att få ett slut på destabiliseringen av Sverige. Artikeln, Massinvandring kräver folkomröstning utgår i sin argumentering från migrationsverkets prognoser som inte alls handlar om att Sverige “stängt några gränser”. , eller kommer att göra det. En enda bild talar sitt tydliga språk.
Den andra handlar om turbulensen kring Svenska Akademien och söker svaret på vad för slag av politiska krafter som är i rörelse för att undergräva akademiens ställning och auktoritet. Titeln Feminismen drevar mot akademin är det korta svaret på var analysen landar. Artikeln knyter därmed ann till en av de stora ideologiska och politiska stridsfrågorna i Sverige. Inledningen av analysen:
Statsideologin feminism ställer sig uppgiften att driva den svenska Akademin mot sin undergång, dra in den i ett ideologiskt bakhåll. Ett tydligt uttryck är Ebba Witt Brattström för vilken allt avgörs av kön, där frågan om kvinnlig representation står över den mänskliga gemenskapen, personliga egenskaper och kompetens. Att Sara Danius av en majoritet inom Akademien ”tvingades” att lämna posten som ständig sekreterare var enligt henne ett medvetet slag riktat mot kvinnan. I enlighet med vår statsideologi är det också så historien skrivs av stormedier, det är i enlighet med dess manuskript som kulturminister och Annie Lööf agerar, samma tankefigurer reproduceras av aktivister på sociala medier. ”Kvinnor drabbas”, det är problemet. Att inte ett enda sakargument värderas spelar ingen roll. Att Sara Danuis ifrågasatts på grund av sitt agerande och därmed svikit sin uppgift som enande kraft, betyder intet.
Kommentar idag:
Feminismen är just nu den viktigaste politisk fronten för den postmoderna marxismens hegemoni, här finns de politiska aktivisterna. I akademiska sammanhang har de troligen spelat ut sin roll, och de är på oordnad reträtt i den offentliga diskussionen. Det tydligaste tecknet år att public service slutat med att monomant upprepa lögnen att kvinnor tjänar mindre än män. Situationen i akademin ser ut att ha stabiliserats genom att uppgiften att utse 2019 års nobelpristagare har överfört till en speciell kommitté. Striden mellan Katarina Frostenson och Sara Danius kommer att avgöras under året men Horace Engdahl kommer att sitta kvar trots medieoraklet GW Perssons utmanande krigsförklaring att jaga ut HE ur akademien på grund av ekonomiska oegentligheter.
Nästa inlägg är en ljudfil från min dryga trettio försök att skapa uppmärksamhet för de gängvåldtäkter av muslimska unga män som drabbat västvärlden. Konkret gällde det Tommy Robinsson som satts i fängelse för att han rapporterat om pågående rättegångar mot våldtäktsmän.
I Sveriges medier fortsätter mörkläggningen av all negativ bevakning förknippad med islam. Det är tydligt att medierna viker sig för politikernas och rättsväsendets försök att hålla nere kritik av islam, vilket bekräftas av samtalet med ring P1:s sluss.
Klimatfrågan har av Public Service gjort till årets stora fråga genom att med olika trix blåsas upp medialt. Det finns bland mediernas journalister ett eget intresse i att “hålla frågan levande” då många är miljöpartister. Klimatfrågan tas upp i en artikel och behandlas då för vad den är ett medialt konstruerat problem.
Mp:s klimatalarm utan lösning.
Inlägget är intressant och håller än i varje stycke som analys av klimatfrågan som sådan och dess roll i det offentliga samtalet. Artikelns avslutning:
Även i klimatfrågan visar det sig att den röda linjen går mellan DÖ-partier och SD. Jimmie Åkesson vände sig med bitsk ironi över politiker som lovade väljarna bättre väder i sitt sommartal i Sölvesborg. Istället för att diskutera hur man skall minska CO2 talade han om hur SD vill möta de problem som sommartorkan orsakat i låga skördar och bränder. Möjligen kommer Mp att klösa sig kvar vid riksdagsplatserna genom att göra klimatfrågan till samtalsämnet under valets slutspurt, men vem tror på allvar att det kommer att stoppa Sverigedemokraternas frammarsch?
VALET
Då är vi fram vid valet och det resultat som väljarna skänkt partierna att förvalta. Nästa inlägg är en valanalys vars slutsatser idag blir ännu tydligare genom det sätt som väljarna vänder sig bort från C och L som vägrat att hantera ett valresultat som pekade på ett tydligt regeringsskifte. Valanalysen tål att läsas i sin helhet.
SD:s Arbetarseger. Artikelns avslutning:
Valresultatet 2018 uttrycker en tydlig vilja från väljarna om ett regeringsskifte. För De Övriga partierna är det dock DÖ som gäller. Under fyra år har alliansen låtit S och Mp med stöd av V fortsätta regera trots den ena krisen efter den andra. Alliansen förväntar sig nu att de rödgröna skall träda tillbaka på samma sätt för att förhindra att SD skall få ett inflytande. Maktpolitikern Stefan Löfven vägrar hårdnackat och hoppas att kunna splittra Alliansen. Den politiska skönsång som han efter fyra års regeringsinnehav kan göra troligt imponerar inte. Löfven har valt konfrontation i ordkaskader av samarbete, vilket endast kommer att leda till polarisering, och sluta med en förnedrande förtroendeomröstning i riksdagen. Så länge som inte SD släpps in är detta en strid om positioner vid köttgrytorna. Den mångkulturella visionen är DÖ:s gemensamma skötebarn. Massinvandringen måste enligt den fortsätta. Så enkelt är DÖ-upplägget.
Jordan Petersons besök i Sverige i början på november ställde till det för det vänsterliberala etablissemanget. Till och med den feministiska utrikesministern tappade huvudet till den graden att hon, sitt diplomatiska uppdrag till trots önskade den internationella storheten tillbaka “under den sten han kom från”. Snacka om att vara förvirrad, samtidigt typiskt för en vänster som ständigt ropar på begränsningar och förbud istället för frihet och diskussion.
Klyvnadenstids bidrag är en kommentar till Jordan Petersons bok “12 livsregler- ett motgift mot kaos”, en fri association till hans 12:e regel “När du möter en katt på gatan, klappa den”. Detta var min reaktion:
Länge låg Jorden Peterson Tolv livsregler oläst och anklagande min brist på livsenergi och företagsamhet, kanske till och med på livsleda. Den sista regeln bröt min stigma, den gjorde mig upprymd. När du möter en Katt på gatan, klappa den, så löd regel nr 12. Så började jag läsa boken vars författare anklagas för att tro sig vara en profet. Denna sista regel gav åtminstone ett besked, profeten led inte under storhetsvansinne. Denna Jordan Peterson sista hälsning i livsregler fick mig inte bara att le. Jag kände så väl igen mig. Det är vad jag själv alltid brukar göra, men sällan ser andra göra, vilket jag av och till funderat en del på. Det är onekligen ett sätt att öppna upp sig för världen, ett sätt att börja ta risker, du kan ju bli nobbad. Även om katternas förfäder för tusentals år sedan mer närmade sig människan än tvärt om, så är det inte givet att svansen reser sig just för dig och just då. Att leva är ett risktagande, och varför inte bjuda in katterna i djävulsdansen.
2018 har varit Jordan Petersons år och därmed ett genomslag för motståndet mot den politiska lögnen om kön som sociala konstruktion. Det är inom räckhåll att vinna denna strid men det är ännu inte gjort. Den vänster med rötter i 68-marxism som varit den ideologiska kärntruppen måste dras upp med rötter. Den striden tror jag är förhållandevis enkel att utkämpa. Det handlar om att anfalla högkvarteren som är våra akademier och medier fullproppade med självgod destruktiv marxistisk ideologi.
Ett betydligt värre problem är vad denna rörelse skapat i generationer av unga kvinnor och män. Här handlar det om att återupprätta en syn på mänsklig samlevnad som utgår från vad vi människor är för ett slag av socialt djur, där den könslig delningen är vår arts viktigaste uppdelning. Den måste både män och kvinnor lära sig att förstå och hantera.
Att hjälpa till att reda ut denna fråga borde bli nyårslöftet för tusentals då vi ringer in det nya året. Kan 2019 bli början på genombrottet för en folklig rörelse för upprättandet av tilliten mellan könen då kan vi kanske under kommande år se konturerna av en på vetenskap grundad fred mellan könen.
