Hallongå-år
Vilket hallonår!!
Ja vad mer behöver egentligen sägas, den ultimata signalen för att släppa allt för händer för att för egen del ta del av skogens gåva. Alla som jag dryfta frågan med har samma erfarenhet: Vilka HALLON!. Det gäller såväl i mängd som storlek, fina är de dessutom. Naturligt finns det lite smålarver, som min granne påpekade bör ses som en ren proteinberikning. De smäckra stjälkarna viker sig under sin börda, eller så bugar de för att bjuda ut sina gåvor. När skogen, som i år, dignar av detta röda guld blir dessutom själva plockning till en njutning, på några timmar har du de litrar som behövs för att förgylla vinterhalvårets söndagsdesset. More…
En dagsedel för Frank.
Frank Baude(FB) ledde det gäng marxist-leninister i KFml(r) som bröt sig ur Kfml i början på 70-talet. I skuggan av Gruvstrejken, studentrevolt och kulturrevolution hade de fått för sig att frågan om socialismen var en rent retorisk fråga. Upptända av slagorden “Klass mot Klass” och “Framåt mot den Socialistiska revolutionen” bröt sig de lokala anhängarna under ledning av Gunnar Lindstedt, möjligen i sällskap med Lars Eklöf och Lars Eriksson, in i Kfml:s lokal i Karlskoga för att i “arbetarklassens namn” lägga beslag på partikassa stencilapparater och annat för revolutionen användbart. Den förhatliga borgerliga familjen satte dock pinnar i revolutionshjulet. Under hot om polisanmälan lämnades stöldgodset tillbaka, varefter det röda gardet for till Göteborg för att avlägga rapport, tillägna sig den proletära Göteborgsdialekten och lära sig kollektivt hårdsupande enligt en lokal “proletära” traditionen. Så ser mitt högst personliga minne av Göteborgspolitikerna Frank Baude ut. På sin 80-årsdag får han besök av ordförande till den organisation han själva startade på 1970-talet och som han lämnade 2014 av politiska skäl. De dryga 40 åren i organisationens tjänst föddes ur splittring och avslutas för FB på samma sätt, förövrigt inget anmärkningsvärt inom den kommunistiska rörelsen. Hur föll då orden vid det kaffebord där de möttes? Det finns ett tillrättalagts svar på frågan i en signerad artikel i Proletären. Att mycket annat kanske sades men åtminstone borde sagts det är perspektivet på denna värdering av samtalet. More…
Island mín!
Sommaren 1991 var mycket varm, till och med på Island. Jag minns alla besvikna tyskar i sina tjocka ylletröjor och fodrade stövlar. En del av Tyskarna var besvikna, de tyckte det var för varmt, det roade mig. Ursäkta mina anglosaxiska fördomar om tyskar, och att detta mitt störiga minne tryckte sig på. Jag skall försöka hålla mig till ämnet. Det var min civilisationskritisk ådra som ledde mig till denna Nordatlantiska ö av förfäder, och som närde min förhoppning att undgå lite av den europeiska kontinentens politiska återvändsgränder. På den punkten tror jag att jag hade en hel del gemensamt med de tyskar som valt att besöka ön av ett våldsamt sagoburet förflutet. Anledningen till att jag skriver denna artikel just nu är dock en helt annan och stavas fotboll. More…
En dagsedel
“Örfil” spontant synonymen levererad på dagsedel. På sätt och vis sorgligt, men talande för vår tid av privatisering och våld. Tillrättavisningen har fått en betydelse som den ursprungligen inte hade. Den är en del av vår modernitet och skriftburna kultur, det var dagsrapporten över utfört arbete, nedskrivet på en papperslapp. Det var Stig Dagermans namn på de dagsverser han skrev. Var de kanske då redan en verbal örfil, en verbal tillrättavisning, om inte så är det som sådan den här i fortsättningen kommer att levereras. Håll till godo More…
