Klyvnadens tid

Katarinas brev.
Ett fönster mot omvärlden som saknas.
Katarinas brev är ett tidsdokument över ett politiskt och medialt klimat i vårt land, samtidgt förmedlar det kunskaper som vanligtvis inte når svenskar ögon eller öron. Därför bidrar jag på det sätt jag kan att ge det plats på gloggossvärens yttersta pereferi.

”
Nu ska jag bli riktigt jobbig! Jag får lov att vara det på min vägg.

Jag måste bara få ställa några frågor, med er tillåtelse förstås.

Varje dag möts jag av ryss-hat. Jag konfronteras med det i artiklar, på TV, genom inlägg i sociala media, på jobbet, i affären, på gatan och i diskussioner med kända och okända. Självklart blir jag ibland sårad, och ledsen, men oftast inte. Jag är stolt över mina ryska rötter. Och ja, jag är stolt över Rysslands position i internationell politik. Den känsla som är starkast just nu är min undran – hur det är möjligt att ha så diametralt olika syn på orsak och verkan?

Hur kan det komma sig att ni är rädda för Ryssland, men inte för USA och NATO?
Sedan andra världskrigets slut 1945 (jag vill vara snäll, så jag går inte längre tillbaka) har USA startat konflikter över hela världen – för att säkra sina egna intressen. Här har ni en lista:
Puerto Rico, Korea, Indokina, Vietnam, Laos, Libanon, Kongo, Colombia,
Dominikanska Republiken, Bolivia, Korea, Afghanistan, Libyen, Grenada,
Iran, Panama, Irak, Jugoslavien, Serbien, Bosnien, Kosovo, Haiti, Filipinerna, Liberia, Pakistan, Somalia, och Yemen.

För att inte tala om det så kallade “kriget mot terrorismen”, som har resulterat i många inskränkningar i vår frihet, och förändrat vårt samhälle i flera avseenden.

Under samma period har Ryssland inte startat ett enda krig. Visst, det har förekommit väpnade konflikter; alla i republiker som tidigare ingått i Sovjetunionen. Det som karaktäriserar samtliga av dem är att de, mer eller mindre, handlat om konflikter inom ett land i kollaps:
Moldova, Ingusien, Tajikistan, Georgien, Chechnya, Dagestan.

Faktum är att USA har mer än tusen militärbaser världen över, Ryssland har 11 – i sitt närområde.

Vad gäller Ukraina, så är det obestridbart att det är en konflikt som startats genom en omstörtning av en legitim regering, och återigen är det USA och EU – inte Ryssland, som startat konflikten. Men Krim då – tänker ni nu. Krim har tillhört Ryssland fram till för några årtionden sedan. Det är ett faktum att en majoritet av invånarna röstade för att återigen tillhöra Ryssland, och att det var ett juridiskt övertagande snarare än ett militärt. Det var en reaktion på händelser frammanade av en inkompetent, illegal juntaregering.

Varför är ni mer rädda för Ryssland – än en stormakt som agerar som USA gör? Jag kan ta hur många exempel som helst: WikiLeaks avslöjanden, Guantanamo, Bradley Manning, Edward Snowden….. listan kan göras lång över vad som borde kränka vår känsla av trygghet i världen.

Sen har vi frågan om minoriteters rättigheter. På vilket sätt utgör Rysslands konservativa kultur ett hot mot er? Med Conchita Wurst som ledstjärna, hyllas toleransen – rätten att få stå för det man vill, att få vara det och den man önskar. Det är inget fel i det, men vi behöver kanske lite perspektiv på frågorna?

Sverige blev inte ett fullt demokratiskt land förrän 1921. Innan dess hade halva befolkningen ingen röst. I Finland (då ett storfurstendöme under ryska tsaren) infördes kvinnlig rösträtt redan 1906. Homosexualitet avkriminaliserades i Sverige först på 30-talet, och det dröjde till 1993 i Ryssland – efter Sovjetunionens fall. Kvinnors rätt till utbildning och lika lön har varit självklara i Ryssland bra mycket längre än i Sverige. Min poäng är att varje land har rätt till sin egen utveckling, sin egen kultur, sin egen rättsuppfattning – precis som Sverige har haft.

Det finns länder där homosexualitet fortfarande straffas med döden – men jag ser inte någon demonstrera i regnbågens alla färger i protest över det. Inga slagord ropas på idrottsevenemang…. Budskapet som Conchita Wurst var angelägen om att sända ut var riktat till Putin – och inte till de länder i världen där homosexuellas rättigheter är icke-existerande. Hur kan det komma sig att denna dubbel-moral känns så bekväm?

Jag står upp för alla människors rätt att välja sin väg och sina värderingar– men jag kräver också att få inkluderas i den rätten.

Så fundera gärna både en och två gånger innan ni drar på er ryss-hatet. Plocka upp en historiebok – eller två. Sen kan vi träffas och fika kanske – och prata om orsak och verkan.
I’m game “