Klyvnadens tid

Den brokiga skara som knyter an till alternativa medier har många namn på ett av sina främsta hatobjekt: mainstream media(MSM), maktmedia, systemmedia, med flera. Att alternativen är något viktigt på spåren bekräftar nätets stavningskontroller och  synonymordböcker genom att de namn de valt inte existerar på plattformarna som själva gjort sig till en del av tankekontrollen. De känner väl till ordens makt och låter sig inte  ordsättas av andra, och framförallt inte av sina kritiker. Den intellektuella klassen har den fredstida kontrollen genom medierna. Genom Coronapandemin har medierna tilldelats en utökad makt genom att spela på folks rädsla på ett sätt som tidigare ansetts om oacceptabelt.

Som en av P1:s trogna lyssnare som ständigt varit i opposition till rådande ordning har jag haft ett kluvet förhållande till P1. Under de första fem-sex årtiondena har jag trots hatkärleken alltid försvarat Public Service och dess idé om opartiskhet och balans vilande på den grå murvelns yrkesstolta axlar. De sista fem tio tjugo åren  har min värdering blivit allt mer kritiskt. Anledningen är dubbel: Public Service har blivit sämre, men främst har de bidragit stort till det samhällsförfall som breder ut sig.  För sinnesfridens skull så slår jag helt enkelt av radion. Som en ersättning försökte jag lyssna på musikkanaler. Tyvärr har inget fungerat. Nu återstår för mig en lösning. Att aktivt verka för en nedläggning av SVT/SR till förmån för något helt nytt.

Lägg ner Public Service.

Public Sevice har blivit ett allt mer extremt maskineri för spridandet av åsikter.  Alltfler  politiska aktivister, som känner, befolkar redaktionerna. Som känner och därför har en tvångsmässig drift att sprida sina åsikter som de av ideologiska skäl tror skall rädda jorden. Avslöjande är att det mesta förpackas i politisk alarmism. Ämnena må skifta: peak oil, stigande havsnivåer, smältande glaciärer, vattenbrist, förlorad biologisk mångfald, covid-dödssmitta, men den ångestdrivande förpackningen är ständigt närvarande. När det gäller Covid så känner de väl till hur upprepande av dagsnoteringarna i smittspridningen direkt kopplas till sjukdom och triggar rädslan. Inga åsikter behövs här, det räcker med en siffror som påminner om sjukdomen. När rädslan kan förstärkas så sätts siffrorna in i sitt sammanhang. Typ “högsta dödstalet på hundra år“. Fakta som neutraliserar rädslan undviks. Att Sveriges befolkning ökat dramatisk genom massinvandring de senaste tjugo åren berörs inte. Ej heller att det totala dödstalet inte på något sätt är alarmerande höga räknat på befolkningsstorlek. Smittspridning leder till immunitet, som är starkare än vaccination, ändå så presenteras siffrorna på smittade som ett hot. Aldrig någonsin har någon viruspandemi bekämpats genom en generell nedstängning. Varför vi skall göra det nu får vi aldrig veta. Att sprida rädsla för smitta är effektivt och vad som gäller. Public Service har alltid tidigare aktat sig för att underblåsa rädsla som fräter på tilliten.

Men världen runt om är inte bättre.  Danmark som av någon anledning har mycket färre döda sorterade under Covid finns lite stöd för att bakom varje stackars själ ställa benranglet med sin lie. Men det tycks inte spela någon roll danskarna drivs av politiker och medier till samma rädsla, här räcker det med dagsnoteringar i smittspridning för att politikerna skall dra i samhällets nödbroms.

Public Service spelar en central roll för att driva politiker och folkhälsomyndigheten att stänga ner samhället, med följd att de långsiktiga förutsättningarna för vårt liv undergrävs. Vi är beroende av den arbetsdelning och tillhörande produktion som stängs ner eller går på sparlåga. Det är mycket som är problematiskt i dagens konsumtions och produktionssystem, verksamheten behöver regleras och styras upp, vilket inte har med socialistisk planhushållning att göra. Ta det här med hur skor och stövlar produceras.  Det är en helt annan sak att använda dessa brister som förevändning för att ge sig på vår civilisation. Tyvärr är det så det mesta av det miljöengagemang idag riktas in. Klimatalarmismens lins riktar in den politiska energin mot “kapitalismen”, men för de ideologiskt rättänkande miljöaktivisterna handlar det om att slå sönder den västerländska civilisationen, som likställs med konsumtionshysteri och exploatering av naturen.

En del av problemen med SVT/SR är dess anställda styrs av en totalitär hat/godhetsideologi  där de delar upp världen i förtryckare och förtryckta. Allt handlar då om att ställa sig på de förtrycktas sida. Så enkel är den ideologistyrda psykologin bakom deras ängsliga politiskt korrekta produktion. SVT:s ingripande mot Jimmie Åkesson i den sista valdebatten 2018 är bara ett tydligt exempel på deras moraliska alarmism. Publiken ses som barn och får inte utsättas för SD:s “främlingsfientlighet”. Åkesson hade ett tillräckligt politiskt stöd för sin syn för att ostört få tala till väljarna. Exemplet visar att aktivisterna på Public Service saknar tilltro till de demokratiska processerna. Efter valet kom SVT med en pudel, det var ett lågt pris för deras inblandning i valet.

Public Service använder sig av många knep för att upprätthålla sin politiska hjärntvätt. Ett är att sätt negativa ord och indelningar på politiska företeelser de ogillar. Rasist, främlingsfientlig, nazist, högerextremist, populist, högerpopulist, islamofob, klimatförnekare. En stor energi läggs på att sätt skambegreppen så politiskt korrekt som möjligt. Ett  talande exempel är hur de använder konspirationsteorier och konspirationer  för att känslomässigt angripa politiska åsikter de inte gillar.

Människor och tro “Hur kan man tro på konspirationsteorier ägnande hela sin programtid till att läxa upp alla som fortfarande vill lyssna.  Här är det i de hetaste politiska frågorna som skampiskan “konspirationsteori” skall användas att fösa publiken till rätt åsikt. Att bekämpa uppgifter om valfusk i USA:s presidentval är den inledande frågan i programmet. Politiskt högaktuellt naturligtvis. Alla klutar skulle nu till för att Biden svära in som USA:s nästa president. Alla rapporter om valfusk avfärds som ogrundade. För att slippa en diskussion i sak avfärdas allt som konspirationsteori. Om SVT/SR vore intresserad  av sanningen finns ingen anledning att ha så bråttom. Hade det inte räckt med att redogöra för konflikten och vad som väntar under den närmsta tiden.  Att anklagelser om inblandning i USA-valen inte är ny, spelar ingen roll.

Efter valet 2016 rapporterade SVT/SR dagligen och stundligen i fyra år om demokraternas anklagelser mot Trump “samarbete”, utan att någon gång kalla det konspirationsteorier. Varför kallade inte SVT/SR demokraternas anklagelser för konspirationsteorier? De ifrågasattes inte en gång trots att det endast fanns en enda utredning betald av demokraterna till stöd för anklagelserna. Idag vet vi att det var en konspiration mot Trump, vilket heller inte SVT/SR lyfter i nyhetsflödet. I analyserna ifrågasättas aldrig demokraterna lögner och motivet bakom.

Ytterligare tre “konspirationsteorier” tas upp i Mäniskor och tro för att hålla det politiska disciplineringsverktyget laddat med skam. Estonia blir det första.

Genom Henrik Ewertssons dokumentär baserad på nya dykningar har frågan åter blivit het. Regeringen har satts under hård pressas för att gå med på nya dykningar vid vraket. I det läget ges tio journalister plats i DN för ett angrepp på den prisbelönta filmen och dess producent Henrik Ewertsson. Människor och tro bidrar då till att så misstro mot alla de som verkar för klarhet skall skapas till orsakerna till den tragiska olyckans. Greppet är enkelt. De som inte accepterar den officiella teorin ägnar sig åt konspirationsteorier. SVT/SR skambelägger medborgare som vill veta sanningen bakom en mörkläggning som pågått i 26 år. Problemet är inte att de drabbade söker ett svar på vad som hände Estonia. Problemet är inte att de drabbade söker svar på obesvarade frågor. Problemet är ansvariga politikers som gjort allt för att mörklägg. För att dölja bevis har till och med bogportens lås kastats i Östersjön. Bara detta faktum borde få medierna att avsätta resurser tills frågan är löst.  Istället samlar sig en elit av journalsiter och går till attack mot Ewertsson som sett till att frågan lyfts. Det tyska varvet som byggde Estonia påtalade redan från början att Estonia inte kan sjunka på det sätt som politikernas utredning vill få oss att tro.

Stefan Torssell som skrivit boken Estonia- Svenska statens haveri har skrivit ett svar till de tio journalister som gått till attack mot Henrik Ewertsson.

Alla dessa journalister, sedan decennier tillbaka välkänt ointresserade av Estoniafrågan, anser det nu 26 år senare vara en konspiration att överlevande får berätta om sina iakttagelser inför en kamera om vad som de såg och hörde under olycksnatten.

De tio journalisterna är:

Jan Guillou, tidigare Publicistklubbens ordförande

Bo-Göran Bodin, tidigare Uppdrag Granskning

Axel Gordh Humlesjö, tidigare Uppdrag Granskning

Björn Hygstedt, Carl Bildts ”hovreporter” på SVD i Estoniafrågan

Dan Josefsson, undertecknare för stöd av Jesus Alcalá som ljög  för att mörklägga om Estonia

Janne Josefsson, tidigare Uppdrag granskning

Fredrik Laurin, tidigare Uppdrag Granskning

Bosse Lindquist, inga tidigare kopplingar

Nicke Nordmark, tidigare Uppdrag Granskning

Lars-Göran Svensson, tidigare Uppdrag Granskning

Vad vi ser är ett typexempel på ett kameradari, en sammanslutning av journalister med sanningen som motståndare.

Sex av undertecknarna kommer från den redaktion som jag beskrev i boken som fientlig. Tre har jag pratat med om Estonia, Jan Guillou, Björn Hygstedt och Janne Josefsson. De två första var arroganta i sitt bemötande. Janne Josefsson var vänligheten själv. Sedan kallade han min bok för konspirationer. Dubbla skepnader.

Taktiken som återupprepas till leda i P1:s alla sändningar är att allt som rör Estonia är konspirationsteorier. De vet att de är förlorade om de går in i en diskussion i sak därför har de valt denna strategi som är en mörkläggningens och lögnens strategi. Glöm inte namnet på de journalister som deltagit i denna mörkläggningsoperation.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson