Klyvnadens tid

Björn Eriksson kraftfulla agerande till försvar för kontanter har lett till reaktioner på den marxistisk inspirerade vänsterbloggen Lindelof.nu. Reaktionen är ängsligt opportun, i kommentarerna vrider sig debattörerna som maskar inför det självklara men tydligen obehagliga, att försvara kontanterna och ge Björn Eriksson sitt stöd. Det borde inte varit så svårt eftersom diskussionen har sin inspiration i en artikel av Pål Steigan som gjort just det. Folket i FiBs agerande  i denna fråga har Klyvnadenstid redan uppmärksammat.  Som länken visar sitter kryperi för banker och deras tekniska innovationer djupt.

Det mesta faller tillbaka på deras ekonomiske orakel Karl Marx som lade grunden till en ekonomisk analys bort från att se kapital, banker och räntor som det stora bedrägeriet till att förlägga det i produktionen genom den så kallade mervärdesteorin. Mervärdesteorin försöker bevisa att det är arbetet som i strikt ekonomisk mening är källa till alla värden som produceras i vår varuekonomi. Dess viktigaste sats lyder: priset på en vara bestäms av det arbete som krävts för att skapa den. Marx själv var så fångade i sin tids föreställningar att han ansåg att det var kroppsarbetet ensamt som stod för värdetillväxten, vad andra gjorde var så marginellt att det saknande betydelse i de svårfångade värdeflöden han försökte tygla i en universell teori. Att priset på en vara inte styrs av det arbete som krävts för att skapa den är så tydligt att teorin behövde justeras. Begreppet socialt nödvändigt arbete myntades då av Marx. Därmed så hamnade analysen bortom ekonomisk redbarhet i det abstraktionernas träsk som marxismen alltsedan befunnit sig i, i sina filosofiska spekulationer över hur “kapitalismen” fungerar. Marx ägnade tjugo år av sitt liv att försöka bevisa mervärdesteorin. Resultatet fick namnet Kapitalet, vars innehåll var ett enda stort misslyckande. Vilket Marx själv medgiver genom att inte publicera annat än det första bandet.

Är det detta haveri i att förstå ekonomi som fortfarande är ett mentalt sänke för Sveriges vänster? En indikation på att så är fallet är Kajsa Ekis Ekman ett exempel på. På sitt minst sagt uppkäftigt tvärsäkra vis hävdar hon nämligen att: den enda vara som Inte kan säljas till överpris är arbete. En sådan kraft har gamla Marx då det gäller att trassla till nu livs levande människor syn på ekonomi. Så varför skulle inte hans ande även kunna leda till oreda i synen på kontanter, till att bli lite si så där obestämt, opportunt.

Det kan vara hur som med dess mina spekulationer över vänsterns oförmåga att agera mot bankernas maktställning. Faktum kvarstår och uttrycktes i en kommentar om vänstern och kontanthanteringen.
“Vänstern idag är en gåta.”

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson