Klyvnadens tid

De krav som Ryssland nu ställer på inte minst Sverige är oacceptabla. Sverige väljer fritt sin egen väg och de ryska kraven måste tydligt avvisas. Att den svenska vänstern återgår till kryperi inför Ryssland är möjligtvis inte förvånande eftersom det handlar om val av värderingar, men likväl tragiskt. Den svenska efterkrigsvänstern skapades och växte i kamp mot USA-imperialism. Det är en historia med förtjänster men också med sina blinda fläckar och politiska överslag. I bästa fall som ett försvar för den nationella självständighetens principer mot imperialism och stormaktspolitik.

Den ideologiska bindningen till och politiska samhörigheten med Sovjet slår nu inte bara genom i Ryssland genom bl.a. försvaret av Sovjets allians med Tyskland 1939, den rörelsen har även sin motsvarighet i Sverige. Med sina ställningstaganden till stöd för de ryska kraven återgår vänstern till att spela samma roll som den gjorde under åren 1939-41, som ett understöd till den Sovjet-Tyska krigsalliansen. Det är åter randstaterna till det ryska imperiet som hotas.

Västmakterna offrade folken i Östeuropa, deras frihet och självständighet, i freden 1945. Det är inte omöjligt att vi åter kommer att se samma storpolitiska lösning i den pågående konflikten. Bidragande till detta nederlag har USA/Nato varit genom sina krig och imperialistiska utrikespolitik, inte minst genom “kriget mot terrorismen” efter 911.

Vår frihet och vårt oberoende hotas nu inte bara av den globala elitens planer på en ny världsordning, ett globalt tyranni, genom en återstart, The Great Reset, med covidpandemi och klimatalarmism som politiska verktyg, utan också av Rysslands krav på en återgång till efterkrigstidens uppdelning av Europa.