Klyvnadens tid

Detta är inget skämt. Det finns ett slemmigt och någorlunda sakligt stöd till att frågan om min traktors hälsa reses. Och det handlar inte om att göra sig lustig över ett dåligt fungerande PCR-test. Kanske bara använda det som ett stöd för hur odelbar vår verklighet är. Det mest kända exemplet av prover av PCR-tester är Tanzanias f.d. presidents Magafulis, där bl.a. motorolja skickats in. Alla provsvaren visades positiva till Covid19, inklusive motoroljan. Vad PCR-testet leder till för svar på min Grålles olja är därmed oförutsägbart vidöppen. Har dock inte hört tals om att någon skickat in ett test för en traktor. En traktors motsvarighet till vårt immunförsvars slemhinnor är möjligen oljan i luftrenaren. Det är alltså här som ett test på Grållen skulle kunna tas. Tyvärr så gjorde jag inte det då Grållen hade de problem som gör att jag nu frågar mig: Hade Grållen fått Covid19 då under våren  2020. Tanken dök av förklarlig skäl aldrig upp. Det är ju ett riktigt missfoster hugskott. Att den nu tvingar sig på har sina förklaring. Efter ett år av pandemi tenderar det mesta att dras in under dess inflytande. Genom mediernas dagliga hamrande om smittspridning och dödstal, finns bara en slags död att frukta, Covid19. Offren för influensa har plötsligt helt försvunnit, liksom allt som under de senaste årtiondena fått en allt tydligare diagnos i det metabola syndromet. Det var dock något mycket mer konkret som fick mig att tänka detta otänkbara: att Grållen fått Covid19.

För det först. Jag drog mig in i det längst till att åter sätta in Grållen i vårbruket. Jag tänkte på obehaget med de ständig motorstoppen som gjorde Grållen till ett riktigt problem under hela 2020. Jag hade inte lyckats reda ut orsaken och förväntade mig nu samma tröstlösa elände. Men så blev inte alls fallet. Efter vinterns vila så var problemet puts väck. Inga motorstopp trots att det var fjolårets bensin jag använde. Detta blev en källa till optimism och öppningar för nytänkande. Om nu problemen bara försvann, vad kunde orsaken var till att du uppstod under hela 2020. Den andra bidragande orsaken var vad som snurrade runt i mitt bakhuvud efter att ha läst Erik Enbys bok, Läkaren som vägrade låta sig tystas. Det var Läkarens outtröttliga arbete vid sitt avancerade mikroskåp, och vad han där såg i kroniskt sjuka patienters blod som fick mig att tänka på det slemaktiga jag påträffat i Grålles lyftrenare.

Vad som hände med Grållen under 2020 behöver nu en närmare beskrivning. Jag väljer klippa ut ett lämpligt stycke ur den artikel jag skrev under 2020.

Nästa problem handlar också om bränslet. Efter några dagar så lade motorn av, men det var inte kompressionen denna gång. Traktorn fick inte bensin i tillräcklig omfattning för att gå kontinuerligt. Jag gjorde rent bensintanken, förgasare och bensinfiltret. Inget har hjälpt, driftstoppen återkommer regelbundet. Bensintanken på Grållen rymmer endast fem liter. För att slippa bensinstopp så tar jag med en extra femlitersdunk. När jag slangar över bensin från 25-litersdunken så har det hänt att det slutar rinna efter en liten stund. Genom att blåsa i slangen känner jag hur något lossnar och motståndet minskar. Nu fungerar åter slangen som en sughävert. Något geléaktigt bildas i bensinen vilket leder till att cirkulationen av bensin bromsas, det var vad jag kom fram till. För några dagar sedan så hände följande. Efter några omgångar med upprepade återstarter slutade den att starta över huvud taget, trots att jag med en handpump blåste alla delar av ledningen mellan tank och förgasare. Jag kopplade bort luftrenaren och då startade traktorn omedelbart. Vid en inspektion av luftrenarens oljebehållare fanns ett trögflytande slem i oljan. Jag misstänker att filtret satts igen av slemmet vilket stryper tillförseln av bränsle-luftblandningen. Med dessa fakta i ryggen så ringde jag upp OKQ8:s tekniska support för att höra om det fanns någon rimlig förklaring.

OKQ8:s bensin består av kolväten och en mindre inblandning av etanol. Per som jag pratade med garanterade att den klarar en längre förvaring. Glykol kunde ställa till problem om det hamnade i bränslet. I mitt fall var detta uteslutet eftersom problemen återkommer trots att luftrenaren kopplats bort. Slemmet skulle kunna skickas på analys var förslaget från OK:s tekniska support. Jag har inga sådana kontakter och OK varken pengar eller intresse.

Jag tyckte OKQ8:s ointresse var anmärkningsvärt vilket jag till ringa nytta försökte framföra. Är det någon som kanske tror att jag skulle vara mer lyckosam om jag hade börjat jiddra om Covid19? Det fanns ju ingen epidemi att hänvisa till, åtminstone bland de som hängde på nätet för att ge luft att sitt stora intresse för en gammal grå småtraktorer. Om det nu var ett slags traktorvirus som drabbade Grållen under 2020 så saknades ändå förutsättningarna för en smittspridning. Grållen är nämligen lika osocial som han som tynger ner sitsen, som alltid har annat att gör än att använda Grållen till ett ragg. Att vi aldrig hör talas om en Covidpandemi bland Grållar har en enkel förklaring. Grållens förbränning -med dess höga temperatur – lämnar inga levande små otrevligheter att spridas genom dess utandning.

Varför nu skriva en ny artikel när problemet med Grållen är löst? Visst Grållen funkar, men varför den inte gjorde det 2020 är ännu inte löst. Och jag bidrar gärna med att lyfta frågan en gång om året till att så sker. Ser heller inga problem med det trots att vårt lidande under pandemins nestängingar är ett långt större problem.
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson

PS. Det är inte bara den Covid som drabbar människor och som människor försöker bemästra på sitt tafatta sätt. Även den materiella världen visar sig ständigt bära på överraskningar av det oförklarliga slaget. Som med Grållen. Det oförklarliga får åtminstone ett handfast språkligt uttryck: Grållen har åkt på en Covid. Samma sak gäller den glödlampa som jag installerade i höstas. Det var en vacker led-lampa där det ljusalstrande elementet var format som en spiral. Den spred ett varmt och behagligt ljus. Men den strömbrytare jag valt ställde till besvär, trots timmar jag lade ner på att putsa kontaktytorna på den unika antikviteten  så vägrade den släppa fram elenergin till lampan. Under hela vintern så lät jag den stå på dygnet runt. När jag nu under våren beslutade mig för att stäng av den på dagen så fungerade den plötsligt helt oklanderligt. Den hade helt enkelt haft en släng av Covid.