Klyvnadens tid

Madonna är en nyligen utkommen bok som med Lena Lerviks Mariaskulpturer återupprättar vår förlorade moder, den stora modern, jordemodern, solen och livets gudinna. Det är samtidigt en resa genom mänsklighetens gudinnevärld som i vår civilisation alltmer tonar in i en gudavärld. Hur denna omvandling speglas i språket är det fornnordiska ordet GOD ett vittne om. Det har genom kristendom fått en ny innebörd. Nu som GUD och maskulinum singularis från att i fornnordiska haft formen neutrum pluralis. Det senaste steget i denna utveckling befinner vi oss mitt i. Visserligen en förändring där gudarna ännu inte hängt med, men så har ju heller aldrig gudarna dikterat människornas villkor. Genusteorins androgyna villfarelser jämnar väg för GUD som ett neutrum, samtidigt som Svenska Kyrkans präster i stigande takt tar kvinnogestalt. Vad betyder vårt tids experimenterande med könsidentiteter för urmoderns möjlighet att återta en plats i gudarnas himmel?

Genom kristendomens treenighet och dess utbredning över Europa trängdes gudinnorna ut ur gudavärlden. Förändringen var så brutal att den katolska kyrkan på 400-talet tvingades till reträtt. Svaret blev Jungfru Maria. Rädslan för den hedniska moders och fruktbarhetskulten satte den teologiska inramningen, till en steril kyskhetssymbol. Mariadyrkans popularitet inte minst  i Norden ger oss en vink om att de hedniska traditionerna tog Marias gestalt. Behovet av en gudinna var inte lätt att utplåna, en spegelbild av kvinnans stark ställning  under medeltiden. Bevarandet av de gamla sederna, inklusive Maria kulten, blev ett av smålänningarnas skäl att resa sig till uppror mot Gustav Vasas Reformation, genom vilken “vår moder” trängdes ut ur den av patriarkal teologi alltmer dikterade personliga religiositet.

Rester av Mariakulten levde kvar i namn på alla örter som var en del kvinnornas jordnära välde i “häxornas” läkekonst. En del finns fortfarande kvar i namnbruk men det mycket försvann genom nästa stora omvandling inom den västerländska civilisationen. En av de främsta var vår egen Linne som införde nya namn genom sin “vetenskapliga” systematik.

Nästa steg i underminerande av kvinnornas ställning handlade inte om att beröva henne platsen i vår gemensamma himmel utan genom industrialismens framfart som undergrävde kvinnans starka ställning i hushållet, i den helt avgörande produktionen av vår mat. Mot denna tusenåriga utveckling står vi idag mitt i ett uppror, i en motreaktion som tar sig många olika uttryck. Inte minst färgas den av vår civilisations egenskaper, i att i allt högre grad distansera oss från natur till förmån för det genom vetenskap, teknik och industriell kraft egenskapade, det vi kallar kultur. Vi har fått en kvinnorörelse som så till den grad bländats av denna utveckling att de nu tror sig kunna förändra kön. Tricket de använder är att förneka existensen av biologiskt kön, allt är social konstruktion.

Tyvärr har inte den svenska kyrkan i sin förnyelse förstått vilka krafter som ryms i en jordemor och fruktbarhetssymbol, ja de har inte ens förstått att sträcka sig efter Maria, Jesus moder, om än på sitt kön stympad. Världen ropar efter en gud som håller flocken samman, som står i dess mitt, som är ett uttryck för den kvinnliga försiktigheten och vården av det gemensamma.

För alla samhällsintresserade är Madonna en inspirationskälla till fördjupningar i spänningsfältet mellan religion och politik.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson