Renegat…
Renegat: det är åtminstone så Lars Vilks ser sig. Det finns inget kollektiv, ingen grupp heller litet konstnärligt kollektiv som han inte skulle vända sig emot efter en tid. Mitt ställningstagande för Vilks har inte så mycket med honom själv att göra. Det var en video från 2010 som skrämde upp mig ordentligt. Det var några år efter händelsen i fråga som den kastades för mina fötter på nätet. En muslimsk mobb gick lös på den akademiska friheten och vår grundlagsfästa yttrandefrihet. Det är muslimer och vänster som går till gemensam attack. För mig var det riktigt skrämmande, mina erfarenheter av muslimsk invandring var en helt annan: arbetssamma och skötsamma, som strävade efter en ny framtid i Sverige. Och det gjorde de verkligen. I den anfallande mobbens ögon var också de renegater. More…
Myrdal och mångkulturen.
Jan Myrdal har firats sin 92-årsdag, med tal och offentliga möten. Inte många, om någon uppmärksammas och hyllas på detta sätt. Mats Svegfors, en av flera talare från den svenska offentligheten avslutar sitt tal: Jan Myrdal har varit oerhört viktig, oerhört viktig för den svenska vänstern: egentligen innan den riktigt visste att den var vänster. Men om vi som inte tillhör vänstern, utan hjärtat åker omkring någonstans mellan mitten och höger, om vi är kloka så läser vi Jan Myrdal. Detta om Jan Myrdal och vänstern sagt av en liberalkonservativ publicist, då vänstern själv, inklusive Myrdal, mer och mer talar om att vänstern inte finns. Myrdal har länge vantrivts i denna “vänster”. More…
Satansverserna
På vilket sätt var Salmen Ruskdies Satansverser hädiska? Vilken grund hade Ayatolla Khomeini för att utfärda en dödsdom mot bokens författare och de som befattade sig med den? Ett antal översättare har mördats och skadats. Mina sökningar i svenska medier har inte get något svar, vilket är märkligt. Dödsdomen gäller fortfarande och boken uppmärksammas nu på grund av att det är 30 år sedan fatwan utfärdades, och inte ens nu tillhandahålls en kortfattade redogörelser i sak. Inte ens Wikipedia går in på vad i boken som bryter tabun. Det verkar mer handla om rädslan för att peta i en politisk explosiv materia, dvs islam, och för den sakens skull vika ner sig för islams egna tabun, tvs teologiska svagheter? Ställ inga frågor, underkasta er. Att jag nu hitta några beskrivande redogörelser och analyser av Satansverserna har förstärkt mina frågor. More…
En Kristen anarkist
är en respektlös uppgörelse med det politiskt korrekta och ängsliga Sverige, med det vänsterliberala Sverige, och som sådan bör den läsas och diskuteras. Förhoppningsvis kan “Den Kristne Anarkisten” få de som delar hans marxistiska världsbild att överge den nyliberala omfamning som kännetecknat vänstern under åtminstone vårt nya sekel. Det mesta av Den Kristna Anarkistens nedslag i den svenska politiska misären delar jag. Jag lämnar mina invändningar till en mer närgången granskning vid senare tillfälle. More…
Religionsfrihet ja, kulturellt dubbelspel nej.
En insändare i Måndagens NKP av Martin Frisk som diskuterar religionsfrihet och mångkultur. Detta är mitt svar: More…
Pastorer bygger Babel.
Sexton kristna ledare manar i en insändare i NWT till fasta för ett klimatpolitiskt program, istället för att låta fastan vara en tid för reflektion och bön.
Tyvärr är det inte sakligt underbyggda perspektiv som styr klimatdiskussionen. Lennart Bengtsson bjuds inte att bidra till att sätta vårt klots klimat i perspektiv, utan de som slår hårdast på domedagstrumman. Vad säger då Sveriges mest meriterade klimatforskare: More…
Kristendom och Islam i Sverige.
Simon Sorgenfrei har skrivit boken “Islam i Sverige de 1300 första åren”, och i den egenskapen besöker han Kristinehamn för att berätta om sin bok. De första mötena med islam som författaren redovisar är daterad till år 1000. Trettio vikingaskepp reste österut och endast ett återkom. Spåren av händelsen i Sverige är gravfynd av ringar från den islamska kulturkretsen. Vad det nu gav för insikter i islam kan man undra. More…
Från gudstro till politisk tillit
Till dagens post hörde en liten tidning från Karlstad Stift, Kyrknytt, sexton sidor i A4-format. Tillit pryder omslaget och är ett slags tema, vilket understryks av att biskop Sören Dalevi försöker ge det en kristen tolkning:
Förresten: det bibliska ordet för “tro” kan lika gärna översättas med tillit. När Jesus säger “Gå, din tro har hjälpt dig” kan vi lika gärna översätta “Gå, din tillit har hjälpt dig”.
Vad har du tillit till?
Kan verkligen tillit användas synonymt med hur en kristen ser på sin tro? Kan möjligen en av Dalevis föregångare på biskopsstolen i Karlstad J.A. Eklund hjälpa oss att svara på frågan? Men det handlar inte bara om tillit eller tro, det handlar om samhälle och politik som står mot samfund och religion. More…
Vår förlorade moder
Madonna är en nyligen utkommen bok som med Lena Lerviks Mariaskulpturer återupprättar vår förlorade moder, den stora modern, jordemodern, solen och livets gudinna. Det är samtidigt en resa genom mänsklighetens gudinnevärld som i vår civilisation alltmer tonar in i en gudavärld. Hur denna omvandling speglas i språket är det fornnordiska ordet GOD ett vittne om. Det har genom kristendom fått en ny innebörd. Nu som GUD och maskulinum singularis från att i fornnordiska haft formen neutrum pluralis. Det senaste steget i denna utveckling befinner vi oss mitt i. Visserligen en förändring där gudarna ännu inte hängt med, men så har ju heller aldrig gudarna dikterat människornas villkor. Genusteorins androgyna villfarelser jämnar väg för GUD som ett neutrum, samtidigt som Svenska Kyrkans präster i stigande takt tar kvinnogestalt. Vad betyder vårt tids experimenterande med könsidentiteter för urmoderns möjlighet att återta en plats i gudarnas himmel? More…
Himmeli, Julens takkrona.
Julgranen tillhör stadens och borgerlighetens julrekvisita och har sitt genombrott med den. I traditionernas, människornas och allmogens värld lyftes helt andra värden fram, än vad som var möjligt med en ljussatt gran. Att slösa med ljus var otänkbart. Av halm formades enkla figurer, cirklar, kvadrater, kuber, sammanfogade av tagel eller människohår byggdes konstfulla mobiler för att ge gårdarnas forna folk ett rum en plats i firandet. Himmelin, halmkronan dekorerades med lätt och enkelt för att ge karaktär och trevnad till de gästande. Konstruktionen var lätt, de gästande inte bara var utan rörde sig, levde med i firandet. Även kallad oron, gav mening till levande och sträckte sig i barnens sinnen in i framtiden som i fantasin behövde erövras innan den fotades, bestegs och erövrades. More…
