Klyvnadens tid

Vad är Tokfeminism?
Det är den feminism som satt sig i sinnet att förändra könsroller. Som lämnat kampen för lika rättigheter för att istället omvandla samhället efter principen att mäta alla efter samma måttstock eftersom kön är social konstruktion. Enligt det senare skall alla män och kvinnor tvingas att bete sig lika, enligt den förra så sätts reglerna så att utfallet blir så jämlik som möjligt.

Nyliberaler och vänster har under ett antal årtionden drivit kampen för att vi skall bete oss lika. Trots att inte den kvinnliga fysiken passar för yrket brandmän så kvoteras det in kvinnor i yrket vilket leder till att kvaliteten på verksamheten försämras. Att styra och kvotera har ersatt tillsättning efter meriter. Syftet är att skapa ett multikulturellt kaossamhälle. Det bygger på att skapa rädsla inför de skillnader som faktiskt finns, eftersom det ger möjlighet att konstruera ett “vi och dom”. De största skillnader mellan människor är könsskillnader, förutsättning för vår arts reproduktion som vi måste lära oss leva med, vilket inte borde vara så svårt, eftersom vårt reproduktiva system bygger på att älska varandra.. Tokfeministerna driver här ett kamp mot både män och kvinnor för att de skall bli lika, men i kvinnors namn, för att nå framgång har de kidnappat kvinnorna.

Det är kvinnor från folket som är de stora förlorare på denna splittringspolitik, de förnekas att själv bestämma över vilken roll de önskar sig i sina familjer. När de bryter det av tokfeminister ansedda idealet straffas de till fattigpensionärer. Det är ingen tillfällighet att det är kvinnorna som väljer att ta hand om sina barn de första åren, att tvinga familjer till en formell likhet där olika roller kännetecknar vårt könsdelade system, borde få ett namn, och det blir i så fall inget trevlig beteckning. Dessa feministerna står för överhetens intressen för att öka exploateringen av det arbetande folket. Ökad sysselsättningsgraden betyder ökat lönearbete.  Det är ingte folkets intresse, det är ett kapitalintresse.

Feminismen har blivit en överhetsideologi även på andra områden. Då imperialistmakter har intresse av att start krig så viftas numer ständig med den feministiska fanan. Vilken saklig grund detta har spelar ingen roll men används gör det ständigt. Inför anfallet på Afghanistan drivs namninsamlingar till stöd för kvinnor. När USA önskade ingripa i Syrien talade ockupationsfeministen Hillery Clinton om att bomba för kvinnor skull. I Sverige anser ockupationsfeministen Birgitta Ohlsson Liberalerna att det enda som biter på Putin och Ryssland är maktspråk:

Jag är som feminist stolt över de svenska kvinnor och män som försvarar friheten – inte bara för vårt land – utan också internationellt. Svenska trupper har varit i Bosnien, ett land där massvåldtäkter av kvinnor var del av kriget. Svenska insatser i Afghanistan har bidragit till att försöka skapa lugn så att fler flickor får gå i skolan. Snart ska Sverige sända soldater till inbördeskrigets Mali, där det sexuella våldet mot kvinnor är en del av kriget.

Att kvinnans frigörelse inte mår bra på Birgittas bajonettspets vet vi nu efter 14 år av svenska krigsinsatser i Afghanistan. Kriget har varit en katastrof precis som USA-Natos alla inblandning i Mellanöstern. Att föra krig hundratals mil från våra gränser görs påfallande enkelt av feminister till en fråga om kvinnors frigörelse. När islamism genom massinvandring från av USA:s krig drabbade länder, finns inte längre någon eld för den kvinnliga frigörelsen. I sitt “taliban” tal kallade Gudrun Schyman Sveriges män för talibaner i akt och mening att måla ut dem som våldtäktsmän och “offer för patriarkala strukturer”.

Det tar sig många uttryck. Diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige.

När nu samma talibaner verkar för att upprätta sina “patriarkala” strukturer i våra av segregation förlamade förorter stämplas motstånd som islamofobi och rasism. Det är inte omtanke om kvinnor som styr tokfeminister, det genomgående är inte heller att det är män i allmänhet. Feminister är helt styrda av sin ideologi som syftar att revolutionera de västerländska samhällena. Detta blir tydligt då det gäller deras syn på Sverige som en självständig  och suverän statsbildning. Feministiskt initiativ frodas tillsammans med Bildts nyliberalism samtidigt som de med honom delar avståndstagandet mot nationalism.

Gudrun Schyman menar att Carl Bildt, liksom hon själv, har stor respekt för kunskap.
– Det är särskilt viktigt med tanke på de fascistiska och nationalistiska strömningarna i Europa och även i Sverige.

Att nationalism är ett hot mot kvinnor saknar grund. Kvinnans frigörelse sammanfaller istället med nationalismens seger över hela världen. Inte bara kvinnans frigörelse utan framstegen för demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter har nationalism som en förutsättning.

Det är beklämmande att se hur alla partier i riksdagen nu har rasat tillbaka in i nationalism och militarism och lägger bud efter bud på ökade försvarskostnader.

Att beskriva riksdagspartiernas politik i försvarsfrågan som nationalism är fullständigt missvisande. Riksdagsmajoriteten är för EU, som verkar för en upplösning av Europas nationer. En majoritet är nu i full färd med att dra in Sverige allt djupare in i ett Nato-samarbete, vilket kommer att undergräva vår förmåga att försvara oss själva, att stärka beroendet till Nato har inget med nationalism att göra det är dess motsats. Att Gudrun Schyman över huvud taget tar ordet nation i sin mun är kanske ett olycksfall i arbetet. Feministiskt initiativ är inte bara motståndare till nationalism, de har också hittat en politik för att rasera Sverige som en suverän stat: på frågan: “Hur driver ni frågan om fri invandring i Europaparlamentet i dag?” får vi svaret av Gudrun Schyman.

– Genom att tala om det som mänskliga rättigheter i de olika utskott där vi sitter. Vi har ju placerat oss så där, så att vi inte sitter i marginaliserade grupper, utan vi sitter i de utskott där man diskuterar mänskliga rättigheter. Men jag vill säga att den hanteringen som sker i Sverige i dag är väldigt problematisk och ofta väldigt dålig. Jag ser ju det här på den lokala nivån. Simrishamns kommun tar emot många, och det tycker jag är bra. Vi är överens i fullmäktige, inte alla partier men det finns en klar majoritet. Men Migrationsverket jobbar ju helt i luften och inte i samarbete tätt med kommunen och inte i samarbete tätt med Arbetsförmedlingen.

Något mer effektivt, mer slugt sätt att förstöra Sverige, kan knappast tänkas i den situation vi befinner oss i. Bland godtrogna aktivister för en globaliserad värld göra hon sig till en god banerförare. En modern välfärdsstat som den Svenska kommer inte att klara av att upprätthålla de system vi har idag, samtidigt som fri invandring införs. Det är att ställa stora delar av Sveriges befolkning inför mycket svåra prövningar. Fredrik Reinfeldt och Gudrun Schyman delar åsikt om invandring och hatet mot det svenska välfärdssystemet, Reinfeldt vågar säga det högt, det är enda skillnaden.

Det är istället alla slag av antinationaslism som är ett hot mot kvinnor. Hitlers imperidrömmar har inget med nationalism att göra, lika lite som någon global eller regional makts geopolitiska maktspel har med det att göra. Nationalism är helt enkelt den politiska rörelsen för varje folks rätt att låta sig själv styra, det är en förutsättning för demokrati, dvs att inom ett bestämt geografiskt område upprätthålla demokrati och rättssystem. Frigörelsen från kolonialismen var en nationell frihetsrörelse.

Tokfeministerna gör åttonde mars till en parodisk tillställning, så skulle det inte behöva vara.

Evert Larsson
admin@klyvnadenstid.se