Klyvnadens tid

Han gick däruppe i skogen och slog
sin vildäng – en gammal man.
Då sänkte han lien, då stannade han,
såg ut över ängen och log

Och blomma stod invid blomma tätt,
snart skall de vissna alla,
Han strök med sin hand över bladen lätt,
han kunde ej se dem falla.

Ty alla äro vi gräs och strå.
Då måste han ta sin lie och gå.
Han ägde så lite men ängen var hans,
den gav han en dag till i solens glans,
en dag till att leva och blommande stå.
Ty äro vi gräs och strå.

Ebba Lindqvist
Ur Dagens dikt, en lyrisk tänkebok
Radiotjänst 1943.