Marxism är nykolonialism.
Ämnet för dagens tangentknatter har en förhistoria, tar sats i en diskussion om det pågående kriget i Ukraina. Den börjar med en kommentar av mig. (Bilden: Finsk flykt från Karelen)
“Den här konflikten kommer att tömma vänstern på resten av trovärdighet. Nu överges försvaret av nationell självständighet. När den slängs överbord så följer den som kastar ner i vattnet. Det första bubblorna ser vi redan stiga mot ytan..
Marxisterna kastar principerna överbord, nu är det endast den geopolitiska maktanalysen som gäller. Och vilka vänner har de inte valt att sluta till sina murkna hjärtan. En KGB-agent som började sin karriär med att ange sin studiekamrater på universitetet. En Xi som verkar i samma tradition, men som med den digitala tekniken bygger ett system för total kontroll av sin befolkning. Det är i Kina som globalisterna experimenterar med genomförande av den nya världsordningen.
“Det är rätt att göra uppror” hi hi hi…..
“
“
Som följs av två kommentarer av Gunnar Thorell.
Evert Larsson du har dina poänger där, men vad är din egen slutsats, vad gäller de små nationerna.Är det bara att underkasta sig “den bästa demokrati som kan köpas för pengar”, eller vad betyder din “vakthållning kring nationen”?Tyckte nog din “kritiska expertis” vad gällde islam verkade lika “murken” som ditt nuvarande, schablonmässiga nedsablande av Kina och Ryssland?Du måste väl ändå plockat upp nån kunskap från marxismen vad gäller historisk utveckling?Eller har du smittats av USA-regeringens hysteriska arrogans?
…
“Se det hela som att Väst med USA i spetsen ligger först i utvecklingen på grund av 5 århundraden av kolonialism.”USAs nuvarande proxykrig är en fortsättning på denna typ av plundring genom militär dominans.
Ryssland och Kina har auktoritära regeringar, precis som vi själva haft. Vi fick allmän och lika rösträtt 1919.Att ersätta historiskt intresse med moraliskt klander är anti-intellektuellt.Man kan också vända på frågan och konstatera att både Ryssland och Kina har en obruten kulturtradition, i Rysslands fall från Bysantium. I Kinas fall från den förkristna perioden.På så vis har deras kultur ett djup i tiden som överträffar både EU och USA.Det borde vara av intresse att ha fredliga relationer med dessa stora, säregna länder, som utvecklats allt snabbare i nutiden.
Vänsterns berättelse om västvärldens kolonialism och imperialism sitter så hårt att det fungerar som ett ideologiskt fängelse. Nyckeln för att bryta sig loss ur dess tankefigurer ligger i insikten att den marxistiska motreaktion visat sig vara ett större misslyckande än själva kolonialismen. Ur marxismen har utvecklats en ny form av imperialism, inspirerad av marxistisk ideologi. Ovan anklagas jag för att inte visa respekt för att: “Ryssland och Kina har en obruten kulturtradition, i Rysslands fall från Bysantium. I Kinas fall från den förkristna perioden.”
Det finns inget i mina kommentarer som ger minsta lilla stöd för anklagelsen. Jag angriper varken kineser eller ryssar eller deras rika kultur och traditioner. Jag anklagar Putin och Xi och indirekt till deras knytning i marxism. På vilket sätt respekterar marxisten Xi den kinesiska kulturen? Är det genom att förfölja utövarna av Falun Gong. Sätta dem i fängelse, ta livet av dem och använda deras kroppar i organhandel. Att påstå att man värnar den kinesiska traditionen genom att stödja dess tyranner och dödgrävare av kinesisk kultur är monstruöst.
Den vänster som idag väljer att stödja Kina, göra det av två orsaker. Ett: Kina har i enlighet med sin ideologiska förankring intagit rollen som en politisk och militär fiende till västvärlden. Allt i enlighet med ändamålen helgar medlen och fiendens fiende är din vän. Två: för att CCP inspireras av marxism.
Vad är problemet med den västerländska civilisationen? En objektiv analys av dess egenskaper existerar inte, är orealistisk som idé. En komparativ studie däremot, en jämförelse med andra civilisationer för att avgöra det trovärdiga i vänsterns korande av västvärlden som mänsklighetens stora problem håller. Kännetecknande för västvärlden är den kristna kulturen och dess värnande om individuell frihet. Västvärlden har därmed en obruten tradition av c:a tvåtusen år, och tillhör därmed en av de mest slitstarka civilisationer i mänsklighetens historia. Som alla andra civilisationer är den beroende av en tvångsmakt, främst mot yttre hot av andra civilisationer men också för försvar av den värdehierarki som varje ordning behöver för sin inre stabilitet.
I den Nya Världen – den amerikanska kontinenten – finns ingen motsvarighet till den västerländska civilisationen. Det tragiska var att det som fanns av civilisation, karakteriserat av kollektivt ägande, slogs sönder genom krig. Men främst genom migration vars konsekvenser fortfarande bidrar till förlamande splittring av dess södra halva. Vad beror den iögonfallande skillnaden mellan den norra och södra delen på? Trots marxisternas egen skadliga inflytande på Latinamerikas utveckling så skyller de i vanlig ordning allt på yttre omständigheter. Västvärldens kapitalism och imperialism. Utvecklingen i de länder där marxister tagit makten talar dock ett annat och tydligt språk. Politiskt inflytande följt av socialt och ekonomiskt sönderfall. Det senaste fallet är Venezuela som så sent som för några år sedan föll in i hyperinflation. Marxisternas fantasi då det gäller att bortförklara orsakerna till denna ekonomiska katastrof kan exemplifieras av Proletären som i en artikel påstår att hyperinflationen styrdes från en hemsida i Florida. Att socialisternas klasskampspolitik förstört landets näringsliv, där tre fjärdedelar av landets företag gick i konkurs spelar enligt “materialisterna” i Proletären tydligen ingen roll.
Visst har kolonisatörerna ett stort ansvar för vad som hänt den amerikanska kontinenten. Men marxismen har inte presenterat någon bot. Under 1900-talet men främst under efterkrigstiden har deras bidrag varit att förvärra situationen. Den marxistiska konfliktteorin inspirerar inte till försoning och bot genom politiska lösningar, genom klarhet utan hyllar kampen, där kriget, klasskriget är den högsta formen för kamp. I Latinamerika är inflytandet tydligt. I Nordamerika däremot fick marxismen inte ett lika stort genomslag. Den amerikanska patriotismen, den amerikanska kulturen med dess framgångsmyt, var för stark.
Eftersom Ryssland och Kina nu förs fram som alternativ och motvikt till västvärlden, så vad består idag dessa staters betydelse för mänsklighetens utveckling. Hur förvaltas dess traditioner/civilisationer. Att de är USA:s motståndare definierar dem inte. Om det är så illa är deras dagar räknade. Men Kina har långt större problem. När inte ens marxismen tillåts utvecklas fritt, hur skall det då gå för den rika kinesiska filosofin och dess “hundra skolor”. Fallet Yue Xin har säkert satt spår i studenternas frispråkighet, deras frimodighet att försvara traditioner och sanning. Efter att hävdat att kinesisk marxismen inte är korrekt så är Yui försvunnen. Hur den styrande elitens marxism, en västeuropeisk skapelse, sätter gränser för den kinesiska utvecklingen är närmast att betrakta som en ideologisk form av kolonialism. Vad har då marxism-leninismen betytt för den intellektuella utvecklingen. En sökning ger bland annat följande svar:
I Sovjetunionen präglades den humanistiska forskningen fullständigt av den totalitära marxism-leninismen. Det var, med den norske författaren Peter Normann Waages ord, att likna vid ett ”allomfattande religiöst system”; den kommunistiska statsideologin gjorde anspråk på att representera sanning och historisk objektivitet. Att som akademiker inte anlägga ett kommunistiskt perspektiv i sin forskning, oavsett om det rörde sig om rysk språkhistoria eller genetik, var fram till slutet av 1980-talet i praktiken en omöjlighet.
I Ryssland har en frigörelse från marxismen nu några årtionden på nacken. Redan på 1990-talet så förändrats klimatet trots den ekonomiska utvecklingen, då ryska akademiker tilläts att söka forskningsbidrag i utlandet. Galina Aleksejeva forskningsledare på det statliga Tolstojmuseet i Jasnaja Poljana som ligger i Tula, cirka 20 km söder om Moskva. Intervjuas om utvecklingen i tidskriften Respons.
Det var snarare en positiv period för oss. Under 90-talet blev det möjligt för ryska forskare att söka internationella stipendier och utländsk finansiering för sin forskning, inte bara för forskningsprojekt, utan också för att delta i internationella vetenskapliga konferenser. Detta var också något som vi kunde börja göra på Jasnaja Poljana. Tack vare ansträngningar från vår direktör Vladimir Tolstoj, en släkting till författaren, kunde vi börja arrangera egna internationella konferenser och anordna seminarier med deltagare från hela världen. En av de mest välbesökta är ”Lev Tolstoj och världslitteraturen”. Detta tema utgick från Lev Tolstojs privata bibliotek, där det finns böcker på över 40 språk bevarade.
2018 var Gelina Aleksejeva ordförande för Unescos internationella kommitté för litterära museer. Hur ser hennes framtid ut efter Putins krigiska äventyr i Ukraina. Och har inte Putin redan tidigare strypt den kran som öppnade upp för finansiellt stöd under 1990-talet.
Konvergensteorin är omstridd. På 1980-talet fördes en diskussion i dess namn om att Sovjet och Väst närmade sig varandra. Det var en underbar teori för alla slutskörd revolutionärer. Så kom Reagan och grusade allt samman. Men konvergens skulle det bli om än inte i form av ett segertåg för socialismen. Redan i slutet av 1970-talet praktiserade Zbigniew Kazimierz Brzeziński marxistisk taktik i Afghanistan för att genom stöd till jihad jaga bort marxisterna från makten i Kabul. Detta var vad kommunister sysslat med sedan den kommunistiska internationalen bildades 1919. Genom kommunistiska partier spridda över världen skapades femte kolonner för att genom revolution införa regimförändring. Idag har Brzeziński slagit igenom på bred front i USA. Det kan man kalla en konvergens, den politiska kulturen i USA blev aktivistiskt jakobinsk. Den revolutionära strategin har genom ideologerna i necon slagit igenom i USA:s administration och säkerhetstjänster. Idag beklagar sig Putin över färgrevolutioner och ngoernas underminerande av Ryssland. Det handlar inte enbart om ett klippa och klistra av taktiska metoder, efter som det finns en ideologisk länk. Ledande ideologer i neocons var i sin ungdom medlemmar i marxistiska organisationer.
Vänstern i Sverige försvarar idag Putins invasion i Ukraina med att USA-Nato var pådrivande i genomförande av “kuppen” i Kiev 2014. I vanlig ordning är det USA-Nato som är problemet. Kommer nu vänstern att avveckla sin internationella revolution och nöja sig med att hålla revolutionärt hov inom det egna landets gränser? Det finns fakta som talar för att de inte tilltalas av en sådan konsekvens. Då det gäller folkrätten så gäller de principerna tydligen inte för Ryssland i Ukraina, trots all kritik som under kriget mot terrorismen riktats mot USA för deras krigsbrott. Det saknas konsekvens och trovärdighet, den marxistiska analysen i geopolitiska termer helgar medlen.
Som Gunnar Thorell i följande ord: “Se det hela som att Väst med USA i spetsen ligger först i utvecklingen på grund av 5 århundraden av kolonialism.” kan den lärdom jag anmodas att respektera se ut. Men hur sann är denna historieskrivning. För det första var det som idag är USA själva en koloni fram till den amerikanska revolutionen 1776. Vad som sedan skapades var av egna ansträngningar, fysiska som intellektuella. Kultur och civilisation har alltid föregått imperierna och varit dess förutsättning. Den marxistiska historieskrivningen, att det är imperialism som skapat västvärldens välstånd genom utsugning är falsk. Västvärlden skapade sig själv genom sin civilisations muskler, genom industriell revolution, vetenskap och teknik, genom friheten i företagsamhet för kreativa personligheter, genom företagens förmåga att ge plats åt hela befolkningen i dess skapande processer. Företagen var arbetsorganisationer som hade förmågan att ta tillvara hela befolkningens variationer i egenskaper. Åtminstone i tillräcklig omfattningen för att en välfärd utan motstycke skapades. I Sverige har denna utveckling varit i iögonfallande tydlig genom de folkrörelser som föregick det demokratiska genombrottet. För dem som inte vill förstå för att de förgiftat sina sinnen av marxistisk klasskampsretorik rekommenderas någon av de 1900-talets företagshistorier som finns att fynda på alla loppisar spridda över Sverige. Götaverken, Ljungströms, Bofors och allt vad de heter.
Det är denna “kapitalism” som Marx riktar sin kritik mot då han påstår att det stora bedrägeriet är den utsugning som äger rum i företagen. Att företagens arbetare är utsugna. Det bör inte förvåna att bankirerna gillar gillar Karl Marx.
Och slutligen den som väljer att inte ta avstånd från Putins invasion i Ukraina har förlorat sin politiska trovärdighet.
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson
Nordamerikas smala lycka (i motsats till Sydamerika, Afrika) var att de inte hade några dyra råvaror som gick att exploatera. Därför kom deras tidiga kolonisering att bestå av självägande bönder, pionjärer, pälsjägare som snart kunde deklarera sin självständighet från Storbritannien.
I Sydamerika och i Karibien fanns silver, koppar, guld, tenn, sockerrörsplantage, gummi – dyrbara råvaror. Har också förstått att de katolska spanjorerna och portugiserna bildade en jordägande aristokrati och levde avskiljt, i lyx, förde ut sina förmögenheter, “levde kvar” i Europa.
Som du vet ger jag dig rätt i att Sovjet-kommunismen med sin planekonomi fungerade illa i tävlingen med det kapitalistiska marknadssystemet i Väst.
De mest lyckade varianterna var tex den statliga blandekonomin i Jugoslavien. Eller marxism i liten skala, som i Kerala (Indien), eller i en kommun i Norra Italien.
Den hök-aktiga Antikommunismen i USA kom ju att beskriva flera länder som “kommunistiska” trots att de var egentligen hade nationella, socialreformistiska ledare som ville slå vakt om det egna landets resurser. Chile med Allende är ett sånt exempel. Guatemala också. Bolivia. Kubas Castro var från början liberal men när han segrat o möttes av USAs fientliga bojkott tvingades han orientera sig mot Sovjetunionen. Nicaragua präglades inte heller av någon dogmatisk marxism. USA angrep en rad stater genom att stödja högerextrema, fascistiska grupper med vapen, pengar o startade dödspatruller, tortyr, proxykrig mot nationella ledare.
Efter min marxistiska period på 65-75 har jag alltmer intresserat mig för reformism i allmänhet. Hur skapa sociala reformer o undvika både kapitalismens stora klasskillnader och tyranniet i en statlig ideologi.
Som jag ser det kommer mycket av världens elände från stormakterna.
I princip fungerar de som väldiga gangster-karteller som konkurrerar om resurser genom militärmakt.
Jag tror egentligen på Olof Palmes och Willy Brandts idé om att skapa ett fredsförbund med de små nationerna, för Kärnvapenförbud, nedrustning och fred.
Det var i den andan jag beskrev värdet i att ha fred med de gamla imperierna Kina och Ryssland som befinner sig på ett annat utvecklingsstadium, men genomgår en snabb utveckling.
Ibland tycker jag du överdriver det negativa hos dessa stater. Deras olika krig har varit betydligt färre än Västvärldens. Främst har krigen gällt deras gränsområden.
Vad gäller fred anser jag att moderna krig måste ses som djupt kriminella o att alla stater måste samverka för avrustning, ett nytänkande vad gäller militär säkerhet under en epok av kärnvapen.
Det system vi har nu både i demokratier och auktoritära stater nu gynnar vapenhandel, ständiga krig, och en ökad risk för total undergång.
Ja, jag tycker du har fel när du beskriver Brzinsky som marxistisk, han var nån sorts trotskiist en gång, men det anger väldigt lite om vad han åstadkommit för USAs ideologi.
Det är bättre att tala om de stora maktblocken, civilisationerna. Imperier är också användbart för att beskriva gamla välden med speciella särdrag som bildats genom ständiga krig.
Tror att makt koalitioner för krig kan skifta, men just nu är det USA /EU med NATO som hotar Ryssland (efter en tjugoårs period av amerikanska krig i Mellanöstern).
Och därav Rysslande angrepp på Ukraina.
Imperier är skapelser av människor. Dessa imperiebyggares tankevärld och föreställningar är grunden för imperierna. Så önskar du någon förståelse för det som människan skapat måste du börja där. Någon riktig förståelse för imperierna är omöjlig utan denna utgångspunkt. Är det för att marxisterna vill slippa en granskning av sin egen roll i det de skapat som dom hela tiden glömmer att Marx förklarade sig som dialektiker. Att inte förstå människans roll, hennes kreativitet, hennes skaparkraft, hennes idéers betydelse, är i det närmaste en bragd, efter vetenskapligt genombrott och industriell revolution. Men det kanske bara handlar om den intellektuella klassens avund över den västerländska civilisationens kraft.
Givet detta så gör dina invändningar vad gäller USA:s avsaknad av naturrikedomar din egen avsaknad av historiskt perspektiv tydlig. Att USA saknande naturrikedomar är för det första helt fel. Men att äga naturrikedomarna kan väl knappast vara en nackdel. Eller menar du på allvar att det var/är oljan som sänker Venezuela och Mellanöstern och höjer Afrika. Det är naturligtvis orimligt och det stämmer helt enkelt inte. Klasskampssocialisterna lyckades inte med att ordna upp ekonomin eftersom deras skallar var fulla av politiska och ekonomiska vanföreställningar. Det var tillräckligt många för att de skulle kvadda Venezuela trots deras rikedomar, oljereserven inte minst.
Kände inte till att Brzinsky var trotskist i sin ungdom. Men där ser man och det är ju en marxism så god som någon. Det borde ju du veta. Men det avgörande är naturligtvis inte detaljerna i hur dessa politiker erövrat sin ideologi. Det är att de i praktisk handling agerar efter den. Konvergensen bekräftas i det historiska studiet. Önskar man nu komma åt imperierna så måste mänskligheten göra upp med de ideologier som skapade dem. Det duger inte att ge sig hän den geopolitiska kampen som konfliktfilosofin de omhuldar vägleder dem till.