Stenläggare Andersson
Historien om stenläggaren Andersson behöver en inledande förklaring för att bli begriplig. Det handlar inte om en stenläggare vilken som helst trots namnets trovärdigt. Det handlar om vår statsminister och stenläggningen är hennes och den socialdemokratiska politiken som bereder väg för ett tillstånd av kaos. Av detta kaos har vi i dagarna fått en pikant försmak, i och med pressens rubriker om en utvisad städerska som fritt har strövat omkring i Magdalena Anderssons villa. I ett land där fortfarande minnet av morden på en stats- och en utrikesminister lever, reser händelsen en kör av upprörda och oroade röster. 2017 mördades fem människor brutalt i ett terrordåd på Drottninggatan i Stockholm av en asylsökande också han dömd till utvisning.
Alldeles innan allt avslöjades för oss av Expressen tog jag (S)tenläggren i försvar i följande kommentar.
Magdalena Andersson behöver inte vara ond för att hon har hemska åsikter, åsikter som får allvarliga konsekvenser. Jag har kollat upp Magdalena och tror hon är en hyfsat stabil person, som tror tillräckligt hårt på sin sosseideologi för att ljuga i dess namn. Hoppas hon inte har förmågan att stenlägga vår väg till helvetet med sin godhet.
Med tanke på vad som nu avslöjas har denna kommentar blivit en riktig björnkram. Upprepad i efterhand en syrlig ironi, trots dess välmening.
Sedan dess har jag, som förhoppningsvis många försvarare av vår sköra politiska gemenskap, sökt mer information om vad som verkligen hände. Så här med lite distans så häpnar jag över min egen inledande förvåning. Det jag får läsa överensstämmer ju så väl med hur socialdemokratin har skött Sverige. Vidöppna dörrar för massinvandring som skapar ett klassamhälle efter etniska linjer. Internationella stöldligor som ser Sverige som det perfekta offret för sina kriminella aktiviteter. Tiotusentals illegala invandrare, ingen koll på vilka de är och varför de är här. I dessa missförhållanden är Magdalena Andersson själv inte bara politisk arkitekt utan även en aktivist genom att anlita en städerska, som dömdes för snatteri och till utvisning 2020.
Är det någon som kommer ihåg hur det gått för ministrar som tidigare utnyttjat illegal arbetskraft?
Det kan jämföras med handelsminister Maria Borelius(MB) som 2006 blev påkommen med att betala sin städhjälp svart och privat. Det blev omedelbart en fråga om girighet och klassförakt, för vilket ingen nåd ges. Hon fick en förnedrande spark i baken efter sex dagar. Det är uppenbart att S har helt andra möjligheter att komma undan. För det första så hemligstämplades allt så att ministrarna kunde fira jul i lugn och ro, samtidigt som stenläggaren Andersson fick tid att planera skademinimeringen. Så här långt kan man lite försiktigt påstå att det gått si så där.
Magdalena påstår att hon ringde runt till en rad städfirmor innan hon fastnade för ett företag som hade allt annat än ett fläckfritt förflutet. Hur trovärdigt kommer det att bli bland LO-folk. Hade inte det självklara för en Socialdemokratisk Statsminister(SS) varit att ringa till Fastighetsanställdas förbund för en lista på helröda företag med kollektivavtal och fackanslutna sossar med partibok. Men här är det bara ett litet aber. Hur kolt är det på en skala 1 till 10 bland trendnissar som skolats i godhetsindränkt invandringsaktivism och det Sahlinska förakt för det svenska? Har Magdalena Andersson som under åratal dragits med i brunsmetardreven helt enkelt fått ett tips om en papperslös kvinna som hon kunde skydda från rättvisans långa arm. Det passar bättre in på den nya rödgröna socialdemokratiska eliten. Från historien med REVA vet vi vad den socialdemokratiska eliten tycker om polisingripanden mot papperslösa.
Under Covid restriktionerna har Magdalena Andersson arbetat hemifrån och passat på att som sin tävlingshjärnas slav uppträda som värsta flyktingaktivisten. Där sitter den utvisade städerskan med finansministern eller statsministern och tar fikat tillsammans. Det passar bättre för den egna självbilden i partiet som gjort “flyktingmottagande” till en central profilfråga, och som medvetet gjort sig beroende av massinvandringens röster. Denna beskrivning ger också en rimlig förklaring till varför MA inte ringde fastighets och fixade allt vitt och rött. För att inte hamna i MB:s beklagansvärda sits att betala svart och privat, behövdes ett företag som inte var främmande för upplägget. Enligt Statsministern har det här fungerat under flera år.
Det som nu hänt har naturligtvis skapat politiska spänningar och nya avslöjanden som hotar Magdalena Anderssons trovärdighet. Ta hennes uppmaning till Sveriges befolkning om att ta sitt ansvar för att inte göda den organiserade brottsligheten. Vad nu än MA har gjort så är det stor risk att hon ses som en hycklerska. Men vi vet inte vad som faktiskt hänt påpekar MA i en intervju. För en lyckad skademinimering gäller det att plantera så mycket motstridande budskap att allmänheten tappar orientering och tålamodet, vilket gör det möjligt för media att sluta snoka vidare bland inkonsekventa uttalanden som kan hålla frågan levande.
Hittills verkar Public Service fattat var betoningarna skall ligga för att rädda MA ur den uppkomna situationen. Enligt P1:s “expertkommentator” så är det säkerhetspolisen som gjort fel. Det slår man oblygt fast trots alla oklarheter om vad som egentligen hänt. Vilket MA ger en vink om i en intervju i GP: – Däremot är det naturligtvis viktigt att myndigheterna klarlägger vad som faktiskt har hänt. Det är inte säkert att det som hänt är exakt som det speglas i media just nu.
En viktig del i MA:s skademinimering är hennes återkommande mantra: “Jag kommenterar aldrig min säkerhet.” Varmed hon visar åt vilket håll journalistkåren skall dra drevet den här gången. Det är naturligtvis inte mot regeringens egen säkerhetstjänst, med sina olåsta vapenskåp med “pitoler”. Det är SÄPO ni skall ge er på.
Svenska folket är inte intresserade av en regeringskris. Det är snart val, vilket för tillfället är regeringens smala lycka. För befolkningen står här mycket viktigare frågor på spel. Det handlar inte bara om vem som tassar runt i Statsministerns villa, utan om alla tiotusentals som vistas här illegalt. Det är en del av den socialdemokratiska stenläggningen som leder till Sveriges sönderfall som stenläggare Andersson lovat att avlägsna. Problemet med städerskan visar att Magdalena Andersson inte ens klarar av den frågan när det gäller sitt eget hem. Det är den rimliga slutsatsen vi behöver dra av den här sorglustiga historien. Eftersom våra medier kommer att svika oss då det gäller att förstå allvaret i Sveriges situation, vilar dess då större börda på dina axlar kära läsare.
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson
