Klyvnades tid

Suhonens synvinkel

16 okt , 2021  

I nyhetsmagasinet FOCUS ges skribenter, främst vänsterlutande, plats under vinjetten Synvinkel. I nummer 39 är det Daniel Suhonen(DS) som ger sin syn på den ökade brottsligheten i Sverige. Daniel Suhonen “hatar och är rädd för detta våld som är Sveriges farligaste samhällsproblem. Våldsverkare måste grips, jagas och dömas. Kriminaliteten måste slås tillbaka. Men i debatten är vänstersvaren frånvarande….” Det verkar som DS har ett svar eftersom han också dömer ut “..högerns lösningar för att vara opportunism.” , så låt oss syna hans kort.

På en punkt är Daniel Suhonen mycket tydlig, kanske är det för att han här går i sin partiordförandes fotspår. Inte mindre än tre gången dunkar han fast att: “Det handlade om klass och ekonomisk utsatthet och exploatering. Inte invandring... “..det handlar om ekonomi inte om invandring. Varför väljer DS att vara så politiskt regid i den här frågan. Alla vet numer att invandrare är smärtsamt överrepresenterade i brottsstatistiken. Inte ens Jerzy Sarnecki(JS) förnekar sambandet och hänvisar numer bara till sin hypotes, att underklass och marginaliserade alltid är kriminella. “Det är inte invandrarnas fel att vi placerat dem i den rollen” är hans axelryckning efter tre årtiondens forskning på “hypotesen”. Eftersom JS hypotes bevisligen motsägs av rader av exempel återstår bara för Suhonen att tugga i sig hans påpekande att socialdemokratin i allra högsta grad har ansvar för att ha skapt denna underklass som besitter stor etnisk energi. DS förnekelse lär inte öka trovärdigheten för vad han övrigt har att tillföra diskussionen. En möjlig förklaring till DS ideologiska förnekande av invandringens roll är att det är en inlaga i striden om socialdemokratins väg efter partiledarbytet. Försöker DS motverka en dansk utveckling i synen på migration? Är det anledningen till att han i denna artikel om brottslighet är så kategorisk om invandrings roll?

Detta förnekande står i tydlig kontrast till DS egna erfarenheter av brottslighet. Och “nysvenskar” är inte direkt frånvarande i DS möte med den svensk kriminaliteten..

I fjorton år bodde jag i Skärholmen.. ”  2017 flyttade DS till en hyreslägenhet i innerstan. Kortare resor uppger DS vara huvudorsak till flytten. “Klasskämpen” Suhonens bristande förankring bland Skärholmens underklass får väl sägas vara typisk. Trots åren i Skärholmen är han ändå så främmande dess befolkning att han får hjärtklappning vid ett möte med en knuffande knarkförsäljare som frågar “ha något”. Men fast förankring i “ortens” arbetarklass är inte målet för DS politiskt projekt. Visionen om arbete, fackföreningar och socialism är död för “ortens” del.  Hur många timmar har DS lagt ner på att resa dess underklass. Det är inte längre Gunnar Strängs agitation till Sveriges statare som står som föredöme. Att det ser ut så här, är inte Daniel Suhonens eget fel. Orsaken ligger däri att organisering av underklassen inte längre är socialdemokratisk strategi. För socialdemokratin har försäkrat sig om “nysvenskarnas” röster genom politiska överenskommelser med “dess” representanter som finns i moskén. Om DS eller någon annan aktivist fick för sig att organisera befolkningen politiskt-fackligt skulle det inte stanna med en “knuff” vid en tunnelbanestation. D(S) hade uppfattats som en konkurrerande klan och behandlats enligt klankrigens logik.

Oavsett vad DS önskar sig vad gäller klasstillhörighet är socialdemokratin i växande grad en åsiktsgemenskap med kontroll över statsapparatens bidragsflöden som strategiskt redskap. Så ser den svenska modellens variant av korruption ut, den är politisk. Den avslöjar socialdemokratins vikande inriktning och förmåga att representera arbete och underklass. Så när Daniel Suhonen talar om arbetarklass och klasskamp så har det mycket lite med dagens verklighet att göra, det är röda romantiska drömmar för att få kamrat “Reformists” känslor att svalla.

Daniel Suhonen beskriver sina insatser mot brottsligheten i att ringa till polisen vid bilbränder och brist på polisnärvaro mot blomstrande droghandel. Från Netflixserien The Wire hämtar han tillsammans med sina vänner analysen: “Det handlade om klass och ekonomisk utsatthet och exploatering. Inte invandring.. Onekligen mycket bekvämare än att gå ner på Skärholmens torg och skapa sig en egen uppfattning. Då det gäller USA så kan DS inte neka till att konflikterna följer etniska och kulturella linjer, men det handlade ju inte om invandring  eftersom “de inblandade kom för 400 eller 500  år sedan”. Är det för DS omfamning av migrationen och mångkultur som gör honom blind för dess problem oavsett det gäller USA eller Sverige?

Även Sverige hade invandring för 400 eller 500 år sedan. Den var liten och styrdes bl.a. av den politiska elitens behov av textilier. I verket “ULL och YLLE” skriver Sven Kjellberg dess historia. Det handlade om katoliker från Holland som hade arbete från dag ett, som var socialt respekterade och välbetalda. Trots detta uppstod konflikter med kulturella och etniska förtecken. Under århundraden som passerat har denna lilla minoritet assimilerats. Och därmed har konfliktlinjerna eliminerats. I USA däremot har den etniska och kulturella heterogeniteten överlevt. Under 1900-talet hölls det samman av den amerikanska drömmen och gemenskapen under flagga och konstitution. När nu enhet och tillit undermineras av marxistiskt influerad identitetspolitik och avindustrialisering fräts gemenskapen sönder. I sommarens upplopp såg vi början till “stambaserade” inbördeskrig som av marxister sågs som revolution och klasskamp.

Det svensk statarsystemet – på samhällspyramidens botten – dementerar DS allmänt formulerade sanning att det bara är “socioekonomiska förhållanden” som leder till brottslighet. Brottsligheten bland statare var i det närmsta obefintlig. Detta betyder naturligtvis inte att ekonomisk underordning och social status inte spelar roll.  Och jag har aldrig träffat någon som helt förnekar det. Varför bankar då DS på redan vidöppna dörrar.

Problemet med DS:s analyser är att alla andra möjliga orsaker förnekas. Orsaken till denna enögdhet ger DS själv en liten vink om vad det kan handla om. Verklighetsbeskrivningen hämtar han fortfarande från tv-serien The Wire, men analysen är hans egen.

“Det handlade om klass och ekonomisk utsatthet och exploatering. Inte invandring. Det som skildrades var ett havererat samhälle och knarket som ekonomiskt system, som business och opium åt folket, det var lätt att se utan marxistisk grundkurs.”

Och så här ser den förståelse ut som är DS.

Blott Sverige svenska skjutningar hava. Det svenska våldet är ett inhemskt problem, skapat i vårt samhälle, i vår kapitalism och har inget med etnicitet eller specifika kulturella drag att göra. Bristfällig integration och permanent arbetslöshet är starkt bidragande orsaker, men det handlar ju också om ekonomi, inte invandring per definition.

Det som hjälper den marxistiska hjärnan till denna förenkling är att den ser klasskampen som den social ordningens motor. Allt är underordnat klassintresset. Så om inte DS skall bli uppläxad av sina vänner i Reformisterna så får han hålla sig till den karta de har bestämt skall gälla. Även sett utifrån hans marxism är vad DS uttrycker väldigt dogmatiskt och fyrkantigt. DS gör inte sin vanligtvis lugna reflekterande stil rättvis. Gör han det för att vara övertydlig inför en publik han sällan når, och heller inte riskerar att bannas av. Tur för honom eftersom hans ståndpunkt är enkel att motbevisa. En rimligare förklaring till DS ideologisk utfall är att det är en inlaga i striden om socialdemokratins väg efter partiledarbytet. Försöker DS motverka ett dansk utveckling i synen på migration. Är det anledningen till att han i en artikel om brottslighet är så kategorisk om invandring.

Frågan om språk har varit högaktuell de senaste veckorna genom SVT:s intervju med justitieminister Morgan Johansson(MJ). Mänskligt språk är centralt för varje kultur, för varje mänsklig gemenskap. De som hävdade det 2009 brännmärkte MJ för  främlingsfientlighet. Med tanke på det kategoriska utlandet om kultur ovan kan man undra om inte Suhonen har hunnit med i socialdemokratin politisk svängar.

Klansamhällen är också en slags kultur. Har inte DS tagit del av informationen om klaner som förts under de  senaste åren? Heller står han ändå fast vid att de inte har någon betydelse för brottsutvecklingen. När han tar Sicilien som exempel på att invandring inte spelar någon roll skulle man kunna tro det. Skillnaden till Sverige är att där har klanerna tillåtits att leva vidare trots katolska kyrkans tusenåriga närvaro. I Sverige har deras betydelse över årtusenden minskat genom landskapslagar, kristen universell gemenskap, 1800-talets nationalism och folkrörelseburen liberalism och arbetarrörelse. Men med miljoner “nysvenskar” från islamsk klankultur har vi fått denna kultur importerad. Fortsätter det hotas vårt politiska projekt att kastats ner i klanernas hämnd och hederskultur.  Inom klanen så respekterar man inte svenska lag man har sin egen rättskipning bygd på förhandlingar och överenskommelser. De våldsamma uppgörelser som ägde rum i Lund nyligen var ett uttryck för denna KULTUR. Så bevisligen har kultur en direkt roll för brottsligheten inte minst den organiserade.

DS talar gärna och med rätta om den ökade ojämlikheten. Hade inte statarna fått tillräckligt för att kompensera sina “socioekonomisk” tillkortakommanden? Vad spelade den agrara kristna arbetskulturen för roll, som inte enbart värnade kollektivet utan även ställde krav på det personliga ansvaret. Eller tror Suhonen att det var Gunnar Sträng som genom fackföreningar och socialism höll tillbaka kraven på materiella förbättringar för individ såväl som för kollektiv.

Varför Daniel Suhonen och hans Reformister envisas med  att till sitt av jämlikhet formade politiska ansikte vårda det politiska lyte som massinvandringen bevisligen har blivit är svårt att förstå. Det behövs insikter i DS marxism som han här inte formulerar. Genom teorin om klasskamp och dess mål i ett socialistiskt samhälle har de ett ideologiskt ljus som de vet vart de skall rikta för att få det svar det önskar. Men marxismen beväpnar dem även med verktyg för att avskärma, för att lägga i mörker faktorer de finner störande. Som gör det enkelt att avfärda mänsklig egenskaper. Enligt marxismen är människan vid födseln ett oskrivet blad som kan fyllas med en vacker skrift av intelligens, harmoni och skönhet men också dess motsats och allt som befinner sig där emellan.  Det handlar om diskussionen om hur människan formas av arv och/eller miljö. Eller med Simone de Beauvoirs ord om kvinnan primärt var essens(arv) eller existens(miljö). Marxisterna intar den extrema ståndpunkten att allt avgörs av miljön. Marxister har i allmänhet en rädsla för att tala om människan som biologisk varelse, att hon har essens. Man skulle kunna tro och hoppas att människans växande vetande skulle  leda till en stabil enighet om att både arv och miljö har betydelse. De nya formerna av feminism har under de senaste årtionden gått i motsatt riktning. Där biologin ger sitt tydligaste avtryck, i skillnaden mellan könen har marxismen inspirerat till en teoribildning där allt väsentligt beror på miljö, med Simoe de B…:s ord på existensen. Den svenska marxisten Yvonne Hirdman har mängder av efterföljare inom akademier, politik och förvaltningar för sin “genusvetenskap” som för att komma undan kritik utesluter biologin. “Genusvetenskapen” bortser från biologiskt kön.

Marxismen har här målat in sig i ett hörn som dess realister – var de nu finns – borde göra allt för att ta sig ur. Knäppskallar finns i alla läger och borde inte få sätta normen. Marxismens totalitär anspråk dvs att stå för en ideologi som radikalt förändrar människan och samhället. Det är ett mål som kräver att människan i grunden måste kunna förändras till att bli den solidariska, “Den Nya människan” byggstenen i det klasslös samhället, paradiset på jorden.

Att människan i egenskaper är normalfördelat är själva grunden för stora skillnader i förmåga att ta sig fram i samhället. Studiebegåvningarna, de med höga poäng på högskoleprov, de som har ett högt IQ i tester, har förutsättningar att dras upp och slå sig fram till en plats nära den politiska makten, eller till toppositioner i medier, företag och institutioner. Till denna intellektuella elit hör DS själv. Att miljö och kulturella val spelar in är givet. Det gäller även Daniel Suhonen. Men förstår han att den stora begränsningen i hans egen förmåga består i att han valt en 150 år gammal ideologi sam sätter gränser för hans analytiska frihet och därmed förmåga. Att DS i sin ungdom drogs till marxism givet hans bakgrund och bristen på kunskap och egna erfarenheter är förståeligt. Men hur länge skall han låta sin tanke stympas av denna obsoleta ideologi som var den än tillämpats lett till ekonomiska, sociala och politiska katastrofer.

Att varje människa är unik och formas i egenskaper av evolution beroende av var hon bor på jorden ger även skillnader på kollektiv nivå. För att hålla familjen samman i klankulturer är kusinäktenskap förhållandevis vanligt. Tillämpat i generationer får det konsekvenser vad gäller fysiska och andliga egenskaper. Då det gäller inavel inom kungahus och dynastier så är detta tillåtet att tala om. Att påpeka att konsekvenserna är likartade inom klankulturer stämplas däremot som kulturrasism.

Det finns mycket som talar för att Daniel Suhonens synvinkel i Fokus är skriven för att hålla Socialdemokratin kvar i en självbild av universell jämlikhet för ett multikulturellt samhälle, vilket kräver massinvandring. Trots att den danska massinvandringen är betydligt mindre är det socialdemokratin som där slagit back i maskin. Det är tydligen Daniel Suhonen rädd för, för Sveriges del.
admin@klyvnndenstid.se
Evert Larsson

 


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.