Klyvnadens tid

På Lindelöf.nu  rasade en diskussion om raser får c:a sju år sedan: Efter att jag blivit refuserad och utsparkad så kommenterar Knut Lindelöf själv händelsen så här:

Den 4 augusti skrev Evert Larsson följande kommentar:

”Från att mänskligheten har varit besatta av ras under mellankrigstiden så finns det nu plötsligt inte. För att lyckas med detta konststycke måste man naturligtvis ta den modernaste ”vetenskapen” till hjälp, allt annat är inte att tänka på.

Ta 100 stycken infödda svenskar, etniska svenskar (som inte finns sic) och placera dem bredvid lika många Aka-pygmeer från Centralafrika. Vem som helst som har ögon att se med kan då fastställa en 100% skillnad i rastypiskt utseende, ett barn kan se det. Men man får inte kalla det ras längre.

Vad är skälet till denna omsvängning? Kan det möjligen ha något att göra med den globaliserade ekonomin och den kosmopolitiska världselit, med sitt mångkulturella ideal, har ett behov av att göra sin politiska blick till allas. Precis som kolonialismen skapade sina rasstereotyper för att legitimera mördandet och utrotande av främmande folk kräver de nu att världens folk skall anpassa sig till deras globala blick.

Det finns naturligtvis alltid lämpliga vetenskapare för att pussla ihop ”bevisen” och genteknik passa naturligtvis ypperligt för detta, men varför inte även ta med epigenetiken, som inte bara konstaterar huruvida generna finns utan också vilken roll de spelar i den del av den mänskliga organismen där de utgör ritning för hur varelsens i fråga skall formas.”

Idag den 10 augusti skriver jag följande: Jag ville först inte publicera ELs kommentar för den var alltför motbjudande, men samtidigt ville jag kommentera det han skrev och att det skulle kunna läsas av fler. Så bakade jag in det i ett nytt blogginlägg i form av ett hårt personangrepp på EL. Det är nu borttaget (inklusive 21 kommentarer) och jag ska nu försöka förklara varför.

Att texten var mig frånstötande har jag redan nämnt, men att baka in det i ett personangrepp var oövertänkt, ja rent av fel. Jag fick också stark kritik för själva sättet och personangreppet. Det var fel dels mot Evert Larsson. Att kritisera åsikter är en sak, men personangrepp måste vi lära oss att undvika. Men det var också fel för att det strider mot vad jag själv försöker åstadkomma på denna blogg; ett anständigt diskussionsklimat. Alla måste ju kunna räkna med respektfull behandling. Diskussion omöjliggörs med sådan diskussionsstil. Dubbelfel alltså.

Det kanske är något typiskt ”svenskt” att placera åsiktsmotståndare i motbjudande små fack, som jag själv nu lockats in i. Jag vill därför klargöra att jag faktiskt inte tror att Evert Larsson varken är rasist eller fascist.

Jag lät mig provoceras. Jag borde ha publicerat och kommenterat i vanlig ordning. Jag kan inte annat än beklaga det inträffade. Ibland blir det fel helt enkelt.

Nå, min sakkritik är följande:
Evert Larssons text är (i min läsning) konspiratorisk, fördomsfull och i värsta fall rasistisk. Hans språkbruk är mig främmande och skulle (enligt min mening) kunna vara hämtad ur vilken högerextrem hemvist som helst. Människor som utsatts för rasistiskt nedsättande attityder, övergrepp och förföljelse kan bli oerhört provocerade av sådana formuleringar. Och, jag förstår inte varför Evert Larsson (och några andra inkl. några invandrarorganisationer) uppbådar ett försvar för att fortsätta tala om mänskliga raser. Det är ju inte så att rasismen skulle bli mer svårdiskuterad för att ordet ras försvinner ur lagboken. Ordet förbjuds ju inte.

Något samarbete torde det knappast bli framöver med Evert Larsson, men eftersom hans skriverier ofta är intressanta kommer jag att fortsätta läsa vad han skriver. Han hade ett mycket tänkvärt inlägg den 2 juli som handlar om Vänstern och arbetet. Läs det och annat på Evert Larssons blogg Klyvnadens tid.

Skamligt var detta av Lindelöf. 21 kommentarer raderades, det var skamligt, och det visar att marxisterna på Lindelöf inte kan hantera yttrandefriheten. Har de själv makten slutar det i ett haveri för dess principer. Skammen lyser också genom i Lindelöfs försök att förklara sitt agerande.

Lindelöf börjar med en självkritik för ett “oövertänkt personangrepp”, att han fallit för frestelsen att placera mig i “motbjudande små fack“. Och fortsätter med att högtidligt deklarera: “Jag vill därför klargöra att jag faktiskt inte tror att Evert Larsson varken är rasist eller fascist”. När så Lindelöf skall praktisera sin nyvunna insikter i en “sakkritik” så kokar det sakliga ner till det gamla vanliga: “Hans text är konspiratorisk, fördomsfull och i värsta fall rasistisk, språkbruk är mig främmande“, “hämtat från vilkenhögerextrem hemvist som helst”. Lindelöfs ideologiska hjälplöshet och velande understryks av att han inte: “förstår varför Evert Larsson uppbådar ett försvar för att fortsätta att tala om mänskliga raser.” problemet är att jag inte är ideologiskt följsam, att jag inte kröker rygg för en ideologiska doktrin.

Det är uppenbart att Lindelöf saknar sakargument. De hade i så fall bestått i att övertygande förklara varför mänskliga raser inte finns. Någon sådan argumentation finns över huvud taget inte.

Hur ser jag då på mina egna bidrag i denna diskussion för sju år sedan. För det första skulle jag behövt samtliga raderade 21 kommentarer där klarläggande och nyanser säkert finns. Ända sedan 2014 då diskussionen ägde rum har massinvandringen gjort frågan om etniska konflikter glödhet. Massinvandringen är nämligen den materiella grunden för “rasism”. Detta nekar marxisterna till trots sin påstådda materialism. Deras analys är att rasismen är ideologiskt driven. Att det är nazister och grupper med rasistisk ideologi som driver rasism. För att få detta att gå ihop kallas SD för rasister. De enorma problem som massinvandring från främmande kulturer dagligen skapar i Sverige gör denna analys allt mer verklighetsfrämmande. Denna verklighet har samtidigt gjort att tron att rasismen kan bekämpas genom att avskaffa ordet ras ovidkommande.

Rasism är ett mänskligt beteende som bara kan förstås genom en förståelse av mänskliga egenskaper. Men eftersom marxister anser att människan är socialt konstruerad och föds som ett “oskrivet blad”, saknar de perspektiven att närma sig denna fråga. De skräms av att försöka förstå människans natur i biologiska termer. Marxisterna skyller allt på kapitalismen, allt negativt beror på kapitalismen, allt från den växande klyftor till krig och rasism. Allt skulle försvinna om de fick krossa kapitalismen. Denna vänstern vill inte förstå att under 1900-talet fick de chansen. Misslyckandet borde leda dem till eftertanke och analyser av den egna ideologin. Tyvärr ser vi mycket lite av det.

Det ser tvärt om ut som att marxismen får en renässansens. Karl Marx höjs åter till skyarna som en tänkare som har svar på de problem som vi befinner oss i. Bara tanken är svindlande att en ideologi som konstruerades för dryga 150 år sedan och ställt till med så mycket elände återigen skulle vara räddningen.

Marxismen är en konfliktideologin, där lösningar på mänskliga kollektiva problem är beroende av konflikter. Marxismen har förstenats i en revolutionsidé: förtryckta mot förtryckare, som blockerar alla slag av kunskapsutveckling. När klasskonflikterna inte levererade det klasslösa samhället, rekryterades nya grupper till de revolutionära krigen, som invandrare, etniska och religiösa  minoriteter,  kvinnor, homosexuella och transpersoner. Alla som på något vis kunde tilldelas det politiska privilegiet av att vara förtryckta blev mål för marxisternas omsorger och samordnade intersektionellt. Där är vi nu med tilltagande rasism, religiösa och etniska konflikter. Gratulerar nu kan slutstriden börja, anstormningen mot den västerländska civilisationen. För en konfliktideologi kan till och med ett virus bli till en politisk möjlighet.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson