En spelöppning i Schack, Damgambit, har genom en rulle på Netflix med samma namn blivit allmänt samtalsämne, och lett till rusning till världens alla schackbräden. Den mänskliga flockinstinkten triggas åter. Hur flockens förväntningar skall växa i schackvärldens bergochdalbana av segrar och nederlag återstår att se. Ur vågorna som The Queens gambit rört upp sticker en fråga ut, det så kallade könsgapet – bristen på kvinnliga spelare – i schackvärlden. Att den exklusiva hierarki av schackspelande genier enbart består av män upplevs stötande, som en förolämpning mot tidsanda, eller kanske som en ren obegriplighet, som en riggad maktstruktur?Högst rankade kvinnan, Hou Yifan från Kina, ligger på plats 89. Är orsaken att män helt enkelt är bättre, vilket gud förbjude, eller är det det manliga kollektivet som placerar en patriarkal struktur mellan kvinnan och schackbrädet. De som uppträder med allt för stor säkerhet i åsikt riskerar här att dras ner i det skamspel som allt för ofta följer i diskussionernas spår. De schackspelare som påstår att män helt enkelt är bättre lär sig ganska snabbt att ställa in sig i ledet där det är den gentlemannamässiga gullandet som är norm. Världsmästaren norrmannen Magnus Carlsson ställer upp som ambassadör för kvinnligt schack.
Nya Wärmlands Tidning NWT har ett fyrsidigt uppslag där tidningens schack-krönikör bereds plats att tala långt och allvarligt i hjärtefrågan, kvinnor och schack. Men först, till de som undrar vad det där damgambit handlar om: det gäller teorier om hur ett parti skall inledas för att bli framgångsrikt. I de två första dragen enligt The Queens Gambit erbjuds motspelaren ett bondoffer på damsidan. Men bakom döljer sig en kvinnlig list. Efter en framryckning med damen och schack, så kan den förlorade boden kompenseras och jämvikten i antal bönder återställas.
Det är frestande att fortsätta schackspåret nu när intresset är stort, men jag överlåter med varm hand den detaljen till alla utmärka sidor nätet redan flödar av. Min favorit är denna unga man som i länkad video diskuterar en match mellan Judit Polgar och Magnus Carlsson från en turnering 2012. Efter matchen som Judit vann så redovisas kort hennes meriter. Högst rankad kvinna någonsin blev hon på plats åtta i mitten av 00-talet.
Åter till hur NWT vårdar schackets vänner i Värmland, och 43-årige Tommy Andersson som skall bidra till att locka nya intresserade till den lokala verksamheten, även här känns det ökade intresset som filmen The Qeens Gambit skapat av. Förhoppningsvis skall det bidra med att dra kvinnor in i schackets värld. I Wermland finns tydligen ingen kvinna som kan inta rollen som inspiratör och föredöme. Tommy Andersson är inte sämre än att han förstår att möta förväntningarna.
”Jag är säker på att kvinnor kan bli lika bra som män.” Det är också vad NWT valt att lyfta fram som rubrik för sin satsning på schack. Argumenten för sin slutsats formulerar Tommy Andersson så här: ..men kvinnor är missgynnande av att schack är så mansdominerat och att det finns så få kvinnliga schackspelare. Ett bevis för att kvinnor kan bli lika bra som män är ungerskan Judit Polgar, som är en av världens bästa – dessutom bättre än Short själv.
Nigel Short som åsyftas, är en engelsk stormästare som har en annan syn på verkligheten bakom den manliga dominansen i schackvärlden. Man kan undra om det är brist på argument som gör den värmländske schackspelaren personligt nedsättande och aggressiva i sin kritik av Nigel Short: ”Nigel Short är en otrevlig man som fällt många osmakliga kommentarer under åren.”
Vad är det då som är så fel med Nigel Short att han förtjänar att hängas ut till NWT:s läsare som ”osmaklig”. En sökning ger följande svar:
Varför ska de(män och kvinnor) fungera på samma sätt? Jag har inte det minsta problemet med att erkänna att min fru [Rea] har en mycket högre grad av emotionell intelligens än jag, På samma sätt känner hon sig inte generad när hon ber mig att manövrera bilen ur vårt smala garage. Det ena är inte bättre än det andra, vi har bara olika färdigheter. Det skulle vara underbart att se fler tjejer spela schack och på en högre nivå, men snarare än att oroa sig över ojämlikhet, kanske vi bara graciöst skulle acceptera det som ett faktum.
Det finns många som likt Tommy Andersson och Nigel Short försöker förklara orsakerna till den förkrossande mansdominansen inom schack. Robert Howard på Chess News gör följande försök. Några nedslag i texten översätt till Svenska.
Schack förlitar sig också delvis på rumslig förmåga, kraften att visualisera objekt i rymden och att mentalt manipulera bilderna. Denna förmåga är avgörande. I slutspelet kan spelare beräkna variationer 20 drag djupt och förlita sig på sin förmåga att visualisera förändringarna i rummet. Spelare kan föreställa sig en möjlig ställning, analysera den noggrant och sedan räkna ut hur man når den.
Hur denna skillnad mellan könens uppkommit utvecklar han här:
Argumentet går ut på att det under jägare-samlar-samhällen fanns ett naturligt urvalstryck på män för bättre rumslig förmåga, konkurrenskraft och relaterade faktorer. Kvinnor är också viktigare i evolutionen eftersom få män behövs för att producera nästa generation. Naturen kan experimentera mer med dem och män visar därför mer variation i många egenskaper. Det finns fler män i båda ytterligheterna i normalfördelningen över IQ till exempel.
I fortsättningen av Howards text så görs några statistiska analyser som problematiserar analysen att mäns och kvinnors egenskaper formerar sig i identiska normalfördelningar. Han kommer till slutsatsen:
I genomsnitt kan män ha medfödda fördelar när det gäller att utveckla schackfärdigheter på grund av tidigare olika evolutionära tryck på könen. Kvinnor kan dock ha större talang i andra områden. Om den manliga övervikten i schack bara berodde på sociala faktorer skulle de nu ha minskat kraftigt eller försvunnit. Faktum är att vissa forskare nu inser att många psykologiska könsskillnader beror på komplexa interaktioner mellan biologi och kultur, mellan arv och miljö.
Denna slutsats är obehaglig för många, men det är bäst att erkänna hur världen faktiskt är.
Diskussionen är nu inte slut med detta bidrag. I Chess News hittar jag följande artikel, av Wei Ji Ma en rankad schackspelare(2324) från Holland och professor i psykologi och neurovetenskap vid New York University.
Hans slutsats är att i genomsnitt presterar kvinnor och män lik bra, deras statistiska medelvärde sammanfaller. Vilket har stöd i hans graf ovan. Det troliga är att oavsett vilka grupper av spelare vi väljer skulle vi få ett liknande resultat. Saken verkar därmed avgjord. Men nu är männens dominans inom världsschack så bestickande att diskussionen inte kommer att avslutas med detta. Även om resultatet stämmer väl med vad som är ”feministiskt”, medialt gångbart och populärt bland ungdomar i största allmänhet. Jag tror nämligen att fakta och sanning är viktigare än det ytligt sett snällare och tolerantare: att det inte finns skillnader i egenskaper mellan könen. Omdömen som omhuldar att vi i grunden är lika bra, även då det gäller förmågan att nå den absoluta toppen inom schack.
Vad Ma med sina exempel visar är att medelvärdet för män och kvinnors IQ är lika. Vilket troligtvis även gäller de egenskaper som Robert Howard tar upp i den först länkade artikeln från Chess News. Här har han möjligen fel, men i följande korta påpekande döljer sig kanske något som har större betydelse än medelvärdet för att förstå orsakerna till den manliga dominansen. Från Howards penna.
…män visar mer variation i många egenskaper. Det finns fler män i båda ytterligheterna i IQ-fördelningen, till exempel.
För att förstå vikten av denna observation behöver vi hänga kvar i den här teorin för att betydelsen skall bli tydlig.
Medelvärdet är naturligtvis det viktigaste i jämförelser mellan olika grupper, men det är trots allt inte hela sanningen. Med samma medelvärde så kan spridningen i egenskapen som mäts se olika ut. Mänskliga egenskaper på gruppnivå brukar åskådliggöras med en graf som bildar en normalfördelningskurva. De flesta hamnar runt medelvärdet och dess större avvikelsen från medelvärdet i större/bättre och mindre/sämre dess färre blir antalet. Så här ser det ut i en graf för Sveriges befolkning då det gäller kroppslängd.
Medelvärdet för kvinnor ligger på knappt 170 cm och för män på 180 cm. När det gäller andra egenskaper som IQ så är medelvärdet sammanfallande men spridningen för männen är större än för kvinnor. Bilden nedan visar principen.
Den relativa skillnaden mellan den blå linjen för män den röda för kvinnor är riktigt stora vid extremvärdena för IQ mot 75 respektive 125. En uppskattning talar för att det går ett kvinnligt ”geni” på åtta manliga. Uttryckt i klartext: för att medelvärdet skall förbli lika mellan könen behövs lika många “idioter” som “genier”. Det finns en hel del material på internet som diskuterar skillnaden i IQ mellan män och kvinnor. Följande citat är hämtad från Wikipedia och kommenterar det aktuella forskningsläget.
A 2016 study by Baye and Monseur examining twelve databases from the International Association for the Evaluation of Educational Achievement and the Program for International Student Assessment, were used to analyse gender differences within an international perspective from 1995 to 2015, and concluded, “The ‘greater male variability hypothesis’ is confirmed.”[30] This study found that on average, boys showed 14% greater variance than girls in science, reading, and math test scores. In reading, boys were significantly represented at the bottom of score distribution, whereas for maths and science they featured more at the top.
Wei Ji Ma:s undersökningar från Indien talar för att de egenskaper som Robert Howerd knyter till manliga schackspelare inte som kroppslängd har olika medelvärde mellan män och kvinnor. Däremot så är det troligt att det finns fler manliga ”genier”, dvs större variation för egenskapen som hör samman med abstrakt tänkande, vilket har avgörande betydelse för den manliga dominansen inom schackeliten.
Oavsett om man är man eller kvinna står vi alla inför hur vi skall välja att leva våra liv. Vi står inför att på bästa sätt förvalta våra egenskaper. För att dessa val skall bli så bra och balanserade så duger inte tron att vi alla är lika i våra biologiska förutsättningar, och att det bara är vilja och träning som avgör. Våra barn och unga vuxna borde uppmuntras att älska sin kropp och lära sig förstå vari de egna egenskaperna består. Att ingen är bra på allt och att alla har sina unika egenskaper att förvalta. Varför skall unga flickor knuffas och motas, dras och lockas till ett schackbräde trots att det saknas intresse. Trots att de inte triggas av kampen kring brädet på samma sätt som pojkar gör. Det är som bäst välmenande och korkat, men det gynnar inte tjejer eller unga kvinnor. Vinnarna är naturligtvis männen som givetvis inte har något emot att fler kvinnor förgyller deras strider kring brädet.
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson.