Klyvnadens tid

Åsa Wikforss är en av SR mest anlitade kommentatorer. Hon presenteras som en opartisk sanningssökare med hög integritet och filosofiskt djup. Men Åsa Wikforss är en av våra mest slipade makthavare som av medierna borde utsättas för granskning. Hon har tilldelats 50 miljoner kr av Riksbanken för att bedriva forskning i programmet: ”Kunskapsresistens: Orsaker, konsekvenser och motmedel”. I det senaste Filosofiska Rummet tar hon tillfället att driva sina ytterst subjektiva politiska åsikter.

Åsa Wikforss:

Om ni ser till USA där folk har dålig folkhälsa. Medellivslängden har gått ner den senaste tiden i USA. Det finns faktiskt utsatthet och lidande som sedan utnyttjas av skrupelfria politiker som Trump. Dom utnyttjar människors utsatthet och lidande. Och säger: “jag ser er, ni är det glömda folket jag lyssnar”. Det glömda folket är en fascistisk idé från 20-30-talet. Men han är samtidigt ointresserad av att göra det bättre för dem. Typiskt för den här typen av politiker.

Som alla förstår har detta inget att göra med något slags forskningsresultat. Det är ett ytterst tendensiöst och partiskt uttalande för att sänka en politisk motståndare, det är kort och gott bara hennes högst personliga åsikter. Att Public Service ställer upp på att förmedla denna politiska propaganda som om det hade med vetenskap att göra är tragiskt. Åsa Wikfors gör inga misstag. För att ingen skall missförstå så talar hon också om Biden i samma program. Då i entydigt positiva ordalag. Vad är det som är fascistiskt med att uttrycka förståelse och sympati för folket? Naturligtvis inget som helst, vilket också hon i grunden tycker när hon några meningar längre fram säger att det är det som journalister skall göra. Fascistiska journalister? Man kan misstänka att ÅW likt många av hennes kamrater på Public Service har fått för sig att begreppet folket är ett uttryck för “supernationalism”, dvs nazism.(trots att Hitler inte hade med nationalism att göra). En avgörande skillnad mellan Trump och Hitler är att Trump avslutar krig. Biden däremot stödde USA:s krig efter 911, och Hitlers roll i andra världskriget kan inte vara okänt för någon.

Åsa Wikforss har skapat sig en imponerande plattform för sin politiska verksamhet. Professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet sedan 2008. ÅW är både medlem i Svenska Akademin och Vetenskapsakademien. Och istället för att hennes politiska budskap granskas har hon fritt tillträde till Public Service olika kanaler. Hennes bok har delats ut till 110 tusen elever, vilket gjorde boken till en politisk angelägenhet. Nils Funke läste boken och hade en del att tillägga.

Hon skriver visserligen att man ska ”ta alla debatter” men anser det inte bara meningslöst att debattera ”sådant som man på goda grunder vet är fallet” utan att ”det är farligt” då debatten ger sken av att en fråga ”inte är avgjord”. Medierna tenderar enligt Wikforss att behandla de ”välgrundade och de ogrundade påståendena” som jämbördiga i stället för att ”objektivt” ta ställning och söka svaren hos expertisen. Med ”kunskapens fiender” kan och ska man inte diskutera.

Det är av flera skäl en farlig och utvecklingshämmande inställning.

Det finns ingen vetenskaplig, samhällelig eller filosofisk fråga eller rön som en gång för alla är fullständigt och i detalj ”avgjord”. Genom att utmana och ifrågasätta förhärskande uppfattningar kullkastas eller alternativt stärks eller förfinas det som anses ”avgjort”. John Stuart Mill uttryckte det som att vi inte skulle hysa tilltro till Newtons gravitationslag om den inte fick ifrågasättas.

För att vara en professor i teoretisk filosofi är kritiken inte bara allvarlig, den är anmärkningsvärd. Det är just sådan här brister som ÅW har förberett sig på i årtionden, och därför inte borde få förekomma. Nils Funkes kritik är fortsättningsvis inte nådig.

Åsa Wikforss skriver visserligen att ”experter” kan ha fel men boken genomsyras av att vi bör hysa tilltro till exempel institutioner och personer som forskat vid ”ansedda” universitet och lita till den ”etablerade expertisen”. 

Åsa Wikforss lämnar oss i okunskap om vilka som ska anses vara experter. Inte heller får vi ens en antydan till svar på vilka som ska anses sitta inne med expertis nog för att definiera vilka har snille och smak för att ingå i expertkretsen. Det finns en fara i att etikettera enskilda som experter eller okunniga eller kanske charlataner. Experter likt Paolo Macchiarini riskerar att blända omgivningen och får andra experter att tappa omdömet medan vi avvisar de som stämplas som okunniga. Även en blind höna kan hitta ett korn.

Boken Alternativa fakta som Nils Funke diskuterar utgavs  2017, i vilken hon framträder som expert på andras lögner. Hur ser då hennes egna “sanningar” ut? I januari 2017 reagerade ÅW på vad hon hörde i medierna om Trumps presidentinstallation. Ni kommer kanske ihåg bråket och hur medierna i månader därefter kom att indignerat spinna runt om Trumps “alternativa fakta”. Stackars Åsa blev så ilsken att hon började skriva en bok.

Efter Trumps seger var demokrater så besvikna och upprörda att de som ilskna gammelgäddor högg på allt. Trumps presstjänst fick därför ett rent H–te för följande uttalande.

“Det var den största publik som någonsin följt en amerikansk presidentinstallation. Punkt slut.”.

För att sänka detta fräcka påstående visade de stora mediebolagen hur lite folk det var framför Vita Huset i jämförelse med då Obama installerades. Det blev som sagt ett riktigt kackalorum på journalisterna. Nu skulle de ge igen för Trumps alla påhopp om “fake news” under valkampanjen. De där bilderna var naturligtvis besvärande och utan en förklarande text fungerade de som skit i en fläkt. Helikopterns rotorblad, från vilka bilderna togs var inte vilken liten skitfläkt som hels. För journalisterna  var det rena julafton. Washington är det geografiska centrumet för det “djupa tillståndet”, här är demokraterna och byråkratins folk i en bedövande majoritet. 90% till stöd för demokraterna.

“Det var den största pubWikforsslik som någonsin följt en amerikansk presidentinstallation. Punkt slut.” Hur var det med den här alternativa sanningen. Ett alternativ är ju inte det för inte, och måste ta ordentlig höjd för sitt främlingskap.
Trumps presstalesman Sean Spicer var märkbart irriterad när han mötte pressen dagen efter att Donald Trump svurits in som president. Flera medier hade publicerat flygbilder som tydligt visade att folkmassan som samlats i Washington varit betydligt glesare än vad Trump påstått. Spicers försök att tillrättavisa presskåren bet inte.
Dagen efter grillades Trumps rådgivare Kellyanne Conway i tv-programmet Meet the Press. Varför, frågade journalisten Chuck Todd, skickade presidenten ut sin presstalesperson för att första dagen på sitt nya jobb sprida en felaktig uppgift?
Conway slingrade sig, och svarade till slut:
“Var inte så överdrivet dramatisk över det här, Chuck. Du säger att det är en lögn och Sean Spicer gav “alternativa fakta till det.” Där satt det. En finare omskrivning för offentliga lögner hade sett dagens ljus.
I ett slag hade en hel valkampanj präglad av lögner och överdrifter – kanske en hel tidsanda – fångats i en fras.

Alternativa fakta. Tänk vi har fått ett ord för vad som alltid funnits, striden om sanningen. Att inte en professor i teoretisk filosofi kan analysera de olika sidorna i striderna om sanningen, utan blir dess offer, en part i striden, tyder på att vi har att göra med en politisk aktivist och inte en vetenskapsman.

Eftersom inte medierna är intresserad av vad Trump menade fick vi aldrig veta. Att svaret skulle finnas i ÅW:s bok bok kan vi glömma. Då hade hon inte skrivit boken och fram för allt inte med det namnet. Vad var nu så svårt för professorn att ta till sig? Vad menade Trump med den “största publik som någonsin följt”. Trump var ingen idiot han visste hur illa sedd han var i “The Swamp”. Han syftade på de som följde installationen i det mer normala USA där han hade sitt stöd. Det finns siffror på  TV-förekomst, om nu professorn skulle få för sig att bestrida vad Trump syftade på.

Jag har aldrig intresserat mig för den här professorns aktivism, en aktivitet att förslagsvis tillfredsställa på sociala medier. Av välavlönade professorer kräves lite mer.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson