Klyvnades tid

Sanningens långa ben

1 sep , 2020  

För några veckor sedan gick bröderna Robin och Christian ut i offentligheten med kravet på tio miljoner var i skadestånd för det övergrepp de utsatts för av polis och sociala myndigheter som en följd av att de hölls ansvariga för mordet på fyraårige Kevin. För er som inte känner till bakgrunden rekommenderar jag länken till artikeln Mångkulturens offer.  Justitiekanslern avvisade  kravet på ersättning med en sliten byråkratisk regel: 20-årsgränsen för avskrivning hade passerat. Men hej kom och hjälp mig. Minsta lilla snorkråka borde begripa att preskriptionstiden inte kan räknas från då övergreppen inleddes utan från då de avslutades. Ända fram till Dan Josefsons tre dokumentärer befann sig de drabbade familjerna i samhällets våld.  Lasse Anrell sätter ord på mångas förtvivlan i Lördagens lokala tidning Arvika Nyheter: Hur kan stulet liv preskriberas? Hur kan en stulen barndom vara preskriberad? Hur kan 20 år av psykisk tortyr från samhället vara preskriberat?

Justitiekanslern har genom sitt avslag lagt upp bollen för Stefan Löfven, som i regeringen har makten att gå bröderna tillmötes. Klarar inte han av att peta bollen över en linje som ingen försvarar så har han hos samtliga wärmlänningar förlorat allt som jag tror går att förlora. Han har bestulit dem på deras strävan efter hederlighet. Stefan Löfven har inte för vana att visa solidaritet med den svenska majoritetsbefolkningen  som utsätts för diskriminering eller våldsbrott i mångkulturens konflikter. Nu har han chansen att göra om och för en gång skull göra rätt.

Sanningen om mordet på fyraårige Kevin bryter nu fram ur de sociala mediernas kaotiska myller av för och emot. Isbrytaren är brödernas “Berättelse om Kevinfallet” skriven av författaren Andreas Slätt. Lasse Arnell som till skillnad från mig läst boken, skriver i ovan nämnda krönika.

Detta är antagligen den sorgligaste boken som skrivits om Arvika. Den sorgligaste boken om polisens övergrepp mot enskilda barn och deras föräldrar…. om hur föräldrar till ett dött barn behandlas…om hur psykologer inte genomskådade polisens tunnelseende och övergrepp…om sociala myndigheter dubbelspel med offren och deras familjer   Den sorgligaste boken om Arvika.

Samtidigt är det också den finaste boken jag läst om försoning, förlåtelse, och kärlek mitt i det allra svartaste och mest kärlekslösa.

På 1970-talet gjorde sig vänsterfolket i Arvika kända för att vara ett friskt och öppet gäng. Inte minst var det deras kulturella verksamhet med Kenneth Thorstensson Arvika Gammeldansorkester i täten som utmärkte sig och satte hjärtan i brand. Hur ser denna politiska rörelse idag på hur majoritetsbefolkningens arbetarfamiljer behandlades av den medelklass de själva var förankrad i? Spelglädjen har överlevt årtiondenas spår i åldrade ansikten, det står tydligt efter några fingerförflyttningar över tangentbordet. Men lika frånvarande är tyvärr de reflektioner kring fallet Kevin som jag hoppats på. Hur ser ni som i ungdomen talade så högt om arbetarklassens befrielse, på de övergrepp som representanter för era politiska konstruktioner utsattes för? Har ni förstått? Bryr ni er över huvud taget? På Kenneth Thorstenssons Facebook-vägg flödar fortfarande de politiska vänsterengagemanget. Törs man kanske störa med dessa frågor? Jag är rädd för att sanningen om mordet på Kevin skulle skapa dålig stämning.

Glädjande är att Lasse Anrell inte är nöjd med hur sanningens etablerar sig i Kevinfallet.  Han kräver mer och räds inte ta upp de känsligaste frågorna i denna tragedi. Han kräver en utredning av den 13-åring som fanns i Kevins närhet och som några månader senare ertappades och erkände sexuellt övergrepp på en fyraårig pojke. Det ägde rum i samma område där Kevin mördades. Trots kunskaper inom polisen fortsätte de med de systematiska övergreppen mot bröderna då fem och sju år gamla. Dessa bröder var tydligen lovligt offer för att inte en politiskt korrekt småstadsidyll skulle störas. Vad trettonåringen hade för etnisk bakgrund borde inte ha någon betydelse i Arvika i slutet av 1990-talet, men ögonbindeln på fru justitia fungerade inte, eller går hon på lukten och låter sedan sina inre demoner ta överhanden. Lasse Arnell:

En ung man som idag lever helt öppet och fritt i Värmland och som fortfarande inte, vad som är känt, granskats ordentligt om Kevins död. Han måste granskas. För Arvikas skull.

Genom att bröderna Robin och Christians berättelse nu kommit ut i bok finns förutsättningar för att sanningen om vad som hände skall få ett tillräckligt stort genomslag för att bli den bestående berättelsen.Men det krävs kanske mer för att bröderna skall få sitt skadestånd. Till det kan du bidra genom att köpa och läsa deras bok.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson

 


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *