Palmemordet.
Avsikten med Palmeutredningens senaste utspel var att lägga ner utredningen. Det finns starka krafter som under lång tid verkat för det, inte minst det socialdemokratiska partiet som redan från början lade sig i polisarbetet och genom Hans Holmer ödelade det. Nu hoppas de att statsministermordet, detta nationella trauma, skall kunna läggas till handlingarna. Med Krister Peterssons(KP) föredragning i minnet finns det lite som talar för att spekulationerna kommer att tystna. Stig Engström som dog för 20 år sedan kan inte försvara sig, och inget annat än indicier finns som stöd för anklagelserna. Polisutredningen har därmed hamnat i samma mediala belägenhet som privatspanarna, allt är hypotes utan teknisk bevisning, det skulle inte ens räcka för åtal än mindre en fällande dom. Besvikelsen är stor efter de förväntningar som blåsts upp i medierna. Ingen kan hindra att Palmeutredningen läggs ner. Ingen kan heller hindra att modigt myndiga medborgare sluter sig samman för att fortsätta sökandet efter sanningen
Det allvarliga och tragiska är politikens och mediernas grepp om rättssystemet som nedläggningen av utredningen bekräftar. Vi har i Sverige ett genompolitiserat rättssystem som inte har ryggraden att garantera medborgarnas likhet inför lagen. Att rättssystemets oberoende måste stärkas borde vara en omsorgsfyllt inpiskad slutsats av 34 år av rättshaveri.
Just på grund av hur usel denna utredning varit kunde Krister Petersson plocka poäng på sina föregångares felsteg och misslyckanden. Vi som under årtionden med förundran följt alla kast i utredningen kund nu ta del av det tvivelaktiga nöjet att höra alla sågningar av den egna organisationen. Vad finns kvar av självaktning inom poliskåren efter detta?
En huvudinriktning i utredningen har varit att hålla en rågång mot lösningar med politiska kopplingar. Ett undantag var Hans Holmer som satsade hela sin prestige på det så kallade Kurdspåret, där PKK var infiltrerade av KGB. Visserligen gjordes allt för att dölja kopplingen, vilket medier och vänster aningslöst ställde upp på. Sedan har vi två spår på temat ensamma galningar: 33-åringen och Christer Pettersson(CP). CP som fälldes i tingsrätten men friades i hovrätten. Hovrättsdomen kan tolkas som ett tecken på rättssystemets oberoende. Det kan även vara del i en större plan av mörkläggning som inte krävde en fällande dom mot CP, att sprida misstanken räckte. Enligt Palmeutredningen har vi nu fått ytterligare ett spår på temat den ensamma galningen, åtminstone den något udda excentrikern. Det var säkerligen många som imponerades av Krister Peterssons dragning av anklagelserna mot Stig Engström, den så kallade Skandiamannen. Inte så konstigt vi fick bara höra det som talade mot Stig Engström. Eftersom SE inte längre kan tala för sig själv så kommer han att behöva och få många försvarsadvokater.
Två av de viktigaste vittnena talar tydligt mot att det skulle vara Stig Engström. Vi har Chevamannen Leif Ljungkvist som här kommenterar trovärdigheten i anklagelserna mot Stig Engström. Inge Mårelius var det enda vittnet som såg hela händelseförloppet. Att Krister Petersson inte hänvisade till deras vittnesmål är anmärkningsvärt. Det är ett huvudvittne. Men samtidigt inte förvånande eftersom här inget stöd finns för anklagelserna mot Stig Engström.
Utredningen under KP har ägnat mycket tid åt att spåra personer som varit delaktiga och planlagt mordet. Det handlar om iakttagelser under rubriken polisspåret, AGAG(Arla gryning, politiska aktivister inom Polisen) och Stay behind. Spekulationerna om SE:s knytning till Stay behind fortsätter eftersom KP inte redovisade resultatet av sina efterforskningarna. Eftersom bevis saknas är det tankefiguren den ensamma galningen som KP försöker att sälja in. Den ängslige tjänstemannatypen med ovanan att dra omkring med en stor revolver i en handväska råkar gå ut från sitt arbete precis då Olof Palme passerar. SE känner igen Palme och skjuter honom eftersom han ogillar Olof Palme. För att gå vidare med en sådan historia krävs ordentligt med stödbevisning i vittnesmål och tekniska bevis. Hur illa ställt det är med båda har redan blivit ett samtalsämne. Det är dessutom få politiker som har visat intresse för att försvara Krister Peterssons val av skyldig för att kunna lägga ner Palmeutredningen. Hur skall detta försök till ett avslut på Palmemordet föras i hamn? Oron för ett misslyckande är troligen stor inom socialdemokratin. Mot dessa särintressen står behovet att sanningen skall komma fram. Det finns tillräckligt med bud i det ämnet för att frågan skall leva i årtionden.
Polisspår och Stay Behind har länge varit föremål för privatspanarnas intresse. Inga-Britt Ahlenius(IBA) lyfte frågan i Palmekommisionen som hösten 1996 bytte namn till Granskningskommisionen, efter att Sigvard Marjasin sparkades som ordförande. Att sätta en socialdemokratisk grindvakt på verksamheten höll trots allt inte så länge. När Krister Petersson i februari 2020 presenterade Palmeutrednings planer på att under det närmsta halvåret komma med en lösning reagerade IBA med glädje, och hänvisade till Krister Petersson goda rykte som en garanti för ett resultat. IBA kan inte vara annat än besviken över vad Palmeutredningen presenterade. Kommer hon att ställa sig i spetsen för en opinion som inte godkänner att utredningen av Palmemordet läggs ner. Trots att Krister Petersson inte presenterade några kopplingar till medhjälpare som Stay behind är det här eftersnacket kommer att kretsa. För mig är Stig Engström inte den person som en terrororganisation skulle anlita för ett statsministermord. Han är oprövad och oförutsägbar, och därmed livsfarlig för uppdraget. Det finns flera trovärdiga beskrivningar av SE:s personlighet. Intresset för Stig Engström vilar på intresset att dra in Polisspår och Stay behind i diskussionerna kring mordet. Det är i skydd av denna opinion som socialdemokratin tänkt sig kunna lägga Palmeutredningen till handlingarna. I skydd av sommarens politiska stiltje och Coronapandemin kan det mycket väl lyckas.
För de som är intresserade av att sanningen kommer fram skapas ett vakuum när utredningen läggs ner, ett utrymme för en folkrörelse för att hålla frågan och hoppet om sanning levande.
Vid sidan om Stig Engström finns åtminstone fyra teorier. Tre av dem pekar ut säkerhetstjänster som organisatörer av mordet. Polis-spår/Stay behind ser CIA som bakomliggande kraft. För vänstern behövs inga bevis för att driva CIA-spåret. Det är helt enkelt rätt syndabock i enlighet med ideologi och geopolitisk analys. Sydafrikaspåret med dess säkerhetstjänst i ryggen har varit socialdemokratins önskdröm. Palmes “antirasistiska” hjältestatsus skulle tändas upp med ny energi. Sist det gamla kurdspåret som har KGB som uppdragsgivare. Det fjärde alternativet är den senaste i raden, teatermordet. Ett antal böcker har publicerats och fler planeras. SVT-journalisten Lars Krantz var tidigt inne på denna teori. Hans främst insats var att dra ner det i vanrykte genom att utse Lisbeth Palme till mördaren. Det blev för mycket, hypotesen marginaliserades och trycktes upp i glömskans mediala hörn där det inte tog sig ut förrän Hans Liljesson 2009 i Palmemordets hemliga senario – dubbelspel och statskupp åter lyfte in frågan för några månader. Efter 34 år av misslyckande som av många uppfattas som mörkläggning och dubbelspel med syfte att skapa förvirring och dölja sanningen är det inte konstigt att intresset alltmer riktas in på att granska Palmeutredningen och varför den drivits som gjorts.
Att Palmemordet handlar om något annat än vad Palmeutredningen önskat få oss att tro har också satt spår i fiktionen. Följande har lagts i statsministern Kleves mun av Kjell Espmark(KE) i romanen Hatet.
Jag förstår i ett plötsligt illamående att jag är den siste politikern. Men ännu kan jag hejda den annalkande katastrofen med min död. Ännu kan jag mobilisera alla goda krafter. Myten försäkrar mig att jag kan länka historien in på andra banor med en offerhandling.
Vad visste KE? Med tanke på Harry Scheins fördömande reaktion mot boken 1995 så reser sig oundvikligen frågan: vad är det som oroar det socialdemokratiska ledarskiktet? De ord som EP lägger i Kleves mun är synnerligen öppna för tolkning. Vem är Scheins mästrande varningar avsedda för? Författaren? Knappast han har redan presterat och mörkläggning vore mycket effektivare. Bråket kring Hatet var avsett att lägga band på frispråkighet och fantasi på eventuella efterföljare i genren. För att förstå vad som skulle kunna bli fortsättningen på Espmarks Hatet behöver vi sätta ord på vad den annalkande katastrofen skulle kunna bestå i. Vad stod Palme för som skulle kunna bryta en historisk trend, en annalkande katastrof? Det kan bestå i ett alternativ som förknippas med Palme och som genom en offerhandling skulle ges nya möjligheter. Det är visserligen övermänskligt att tro att något sådant skulle kunna tänkas ut, planeras för och genomföras. En offerhandling som kan ge lite perspektiv på svårigheten är Jesus offer och vad det ledde till. Genom kristendomen så avkollektiviserades människan, hon lyftes ur sin klan och blev personligt ansvarig inför sin gud. Knytningen till det judiska stammen bröts vi fick en monoteistiske religion som var universell, gällde alla folk lika. Detta var det stora strukturella undret. Dessutom så finns ett materiellt som frigjorde resurser till de folk som kristnade sig. De offer och blot som var viktiga institutioner i Medelhavsreligioner avskaffades genom den måltid, nattvarden, Jesus bjöd in efterföljande människor till. Tillsammans är dessa religiösa innovationer viktiga förutsättningar för den västerländska civilisationen, som varit styrande i vår del av världen i snart tvåtusen år, och dominerat världen i snart femhundra år.
Under första hälften av 1900-talet omskakades, omskapades, Sverige av folkrörelser. I toppen på dess hierarki stod de politiska partierna styrda och inspirerade av ideologier. Det var denna värld Tage Erlander(TE) var en del av och dess problem han sökte lösa då han utsåg Olof Palme till sin efterföljare. I början av 1980-talet för TE ett tillfälle att reflektera över Palme och hans roll.
Olof Palme hade inte egenskapen att bereda den ideologiska terrängen för en politisk stig med en ny riktning och nya mål. Vad var då det karakteristiska för Palme som politiker. Saknar man förmågan att styra utvecklingen genom en förnyelse av ideologin så är man utlämnad till de verktyg som finns för politisk och byråkratisk kontroll. I en artikel om Palme inför 30 år efter Palmemordet tas frågan upp på Klyvnadenstid. Här diskuteras Palmes retoriska stil och begåvning, dess styrka och fallgropar. Ett kännetecken i OP:s politiska karriär var knytningar till säkerhetstjänsten, han insåg säkerhetstjänstens betydelse och sökte sig till den. Han var genom informationsbyrån IB dess politisk kontrollant. Olof Palme lämnade uppgifter till CIA, men förnekar att han värvats till agent. Palme var troligen heller inte någon KGB-agent. Olof Palme var en socialdemokratisk maktpolitiker och hans förnyelse bestod i att utnyttja motsättningarna mellan stormakterna för att öka Sveriges inflytande och stärka dess oberoende. Militärt var Sverige knutet till Västalliansen och var en del i Natos försvar utan att ingå formellt. Palme var inte ensam, Östen Unden var en föregångare i att utforma Sveriges utrikespolitik. Hans utgångspunkt är pragmatiskt men marxistisk. Han ansåg bl.a. att Sovjet var en rättsstat. Han misstrodde därför Raul Wallenbergs föräldrars kamp för sanning och skyddade Sovjet. Olof Palme verkade i det kalla kriget för att göra vår alliansfrihet mer trovärdig. I USA var man väl förtrogen med vad som hände och ansåg att Sverige var delat i ett militärt och ett politiskt Sverige, och förväntade sig olika innehåll beroende på vem som svarade. Dessa omständigheter gav Palme möjlighet att använda sin retoriska förmåga. Palmes talekonst har varit så övertygande att hans anhängare har svårt för att ge plats åt verkligheten som sällan är så fredlig, solidarisk och jämlik som orden ger sken av. Anmärkningsvärda är de vapenaffärer som Olof Palme själv var inblandad i. Här är svårt att hitta nya system för en rättvisare värld. Istället har, mörkläggningar, lögner och mord följt i spåren av Palme, det gäller inte minst Palmeutredningen. Mer är att vänta, skulden i ond bråd död för JAS-planen till Sydafrika, har ännu inte fallit ut till betalning. Den ideologiska antirasism som öppnande dörrarna för vapenexporten har heller inte nått upp till de högt ställda förväntningarna. Rån, överfall och mord efter etniska linjer ökar i takt med att förväntningar på ekonomisk utveckling och jämlik fördelning stagnerar. Ser vi till Afrika som helhet så har inte den marxistiskt inspirerade kampen mot nykolonialism lett till fred, jämlikhet och demokrati. De socialistiska lösningarna har kraschat i ekonomisk kollaps som i Zimbabwe, brist på ekonomisk utveckling i de forna kolonierna, långa inbördeskrig i Centralafrika och vänsterns politiska allians med Islam leder heller inte till fred. De politiska lösningar som frodades i efterkrigstidens kalla krig levererade inga lösningar. Den möjlighet som Sovjets kollaps skapade var Europas politiska ledarskap oförmögna att förvalta. Kriget på Balkan var början på slutet för EU. Och är det fortfarande. För Palmes del föll allt samman genom Sovjets fall. Den geopolitiska spelplanen har därigenom inga kraftfält för Palmes retorik. Palme var döende i en skamfylld sjukdom, men hade det inte varit värre att som Ingvar Karlsson förvalt nyliberalism och anpassa sig efter USA:s nya världsordning. Vad Palm inte såg på 70-80-talet står idag mycket tydligare genom det marxistiska 1900-tals experimentets upplösning. Det handlar om att ta sig ur dess återvändsgränd och återknyta till vad som lade grunden till den västerländska civilisationen för 2000 år sedan.
Diskussionen om mysteriet med Palmes försvinnande styrs till stor del av politiska behov. För vänstern är detta speciellt tydligt på grund av den marxistiska ideologins tyngd. Vänstern har utsett USA till huvudfiende, det är också det val som styr valet av syndabock för “mordet på Palme”. Det underordnade mysteriet Palme måste sorteras in i den geopolitiska strategin, så har den Svenska vänstern alltid agerat även om syndabockarna har varierat något. Under 1970-80-tal var vänstern splittrad, en del såg Sovjet som huvudfiende, en annan såg USA som ondskan förkroppsligad. Splittringen löstes genom Sovjets upplösning i början av 1990-talet. Sovjets upplösning har lett till att kritiken av Sovjet från tiden under 70-80-tal har monterats ner. Idag hyllar maoisterna reservationslöst Stalin.
Hur troligt är då anklagelserna att CIA tillsammans med krafter i Sverige skull mörda Palme. Jag är övertygad om att själva tanken är ett underskattande av CIA och Amerikansk utrikespolitik. USA kände säkerligen till att Palme var sjuk i AIDS, att Palme hade stora inrikespolitiska problem. USA hade vunnit striden om den svenska opinionen genom ubåtskränkningar som i mediernas blame-game lades på Sovjets politiska konto. Palme var politiskt stympad genom sin inblandning i vapensmuggling, Palme var politiskt död, och på väg ut på grund av alla misstag och konflikter som skapat bitterhet och fiender i skilda politiska läger . Hans vänner i det socialdemokratiska partiet hade länge sökt en post på den internationella arenan, vilket säkert skulle fått en lösning. Palmes sjukdom gjorde även detta till ett riskfyllt projekt för såväl Palme som socialdemokratin och Sverige. Hans vänner såg även en frivillig reträtt från politiken som ett riskabelt alternativ. I medierna skulle Palmes livsverk dras ner i smutsen, problemen skulle komma att dominera. Efter Valet på hösten 1985 samlades ledande socialdemokrater i Carl Lidboms hus på Koirsika för att diskutera Palmes framtid. Björn Elmbrant nämner i sin bok Palme några av de närvarande:Lidbom, paret Feldt, Schein, Carl Johan Åberg,
KGB som syndabocken för mordet på Palme har under de senaste åren genom diplomaten Bo Theutenberg fått en renässans.Det är den del av Sverige som USA ser som den militära. Deras val av syndabock är lika politiskt styrd som de som pekat ut USA som syndabock. I följande länk finns inget som faktiskt knyter KGB till mordplatsen. Det handlar endast om politik. Att KGB liksom USA har politiska mord som metod och på sitt samvete är inget argument i sak. Att KGB skulle mörda Palme några veckor före ett statsbesök i Moskva är riktigt fantasifullt. Det är beklagligt och farligt om delar av det svenska försvaret sprider dess politiska önskedrömmar.
En vecka efter mordet samlades vänsterns hjärntrust för att försöka förstå och kast lite ljus över det politiska landskap som Palme levde i och dess kulisser. Tidningen Folket i Bild publicerade samtalet mellan Anders Ehmark, Jan Guillou, Jan Myrdal, Nils Bejerot, och Carl-Henrik Svenstedt.Claes Hedberg nämner det i sin bok En oväntad Vändning. Att mordet utförts av CIA eller KGB tillbakavisas med rationell träffsäkerhet. Intressant är att gruppen fastnar för Kurdspåret i en slags ohelig allians, Ehnmark och Bejerot för att de tror att hämnande kurder är sannolikt, medan Guilluo ser det som säkerhetspolisens lösning för att slippa hantera ett “förvaltningsmord”. Jan Guillou:
Om deet är ett svenskt mord kommer säkerhetspolisen om någon månad att täcka över det genom att utvisa ett antal kurder med mystiska hänvisningar till än det ena än det andra och sprida ut rykten via Expressen och Svenska Dagbladet(Naturligtvis inte genom Aftonbladet sic) om att utvisningen nog hade med mordet att göra. Det halvlöser problemet.
Inställningen är tidstypisk, det mesta ses med rasifierade glasögon. Efter drygt tre årtionden av massinvandring och mångkulturellt omvandlingstryck, har vi ett helt nytt politiskt klimat. Det gör att mordet idag kan värderas med mindre förutfattade meningar, större kunskaper och intellektuell skärpa. Det är dags att återsamla denna vänsterns hjärntrust nu när det politiska etablissemanget tänker lägga ner utredningen. Nils Bejerot kommer tyvärr inte att medverka med mindre än genom andliga mediers hjälp. I sin bok skriver Claes Hedberg: Nils Bejerot- Professor som sa att det var partiet som mördat Palme. Utsattes för mordbrand och drabbades därpå av en virussjukdom och dog. Redan efter dryga två år så hade Nils Bejerot ändrat uppfattning. Vilka ståndpunkter kommer de övriga överlevande vara beredda att delge offentligheten vid ett nytt möte.
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson
