Klyvnadens tid

Det är Ulf Lundells eftertänksamma Sommar i P1 som får mig att reflektera över årets blomning. Flera nedslag i grönskan väcker mina egna minnen. Vi kan börja med det kalla majs frostnätter, som bidragit till att hålla liv i blommornas prakt, vecka efter vecka. Det började med Blåsipporna, så efterlängtade där de så sakta började visa sina färger där ner i backen, där det svarta berget går i dagen.Blåsipporna följdes av vitsippor med sina fläckar vitt på andra platser i trädgården, eftersom gräset inte tagit fart är deras närvaro påfallande. Det som verkligen överraskade i år var Gullvivorna både i antal, frodighet uthållighet i att bära blommor. Under flera år har de skonats vid första höskörd, för att sprida sina frön vid nästa skörd av gräs. I år tog Gullvivorna tidigt över och dominerade snart över blåsipporna, sedan fortsatte de att lysa upp trädgården med sin självskrivna gula prakt under hela Maj. Gullvivor i blomning under hela maj. Det har aldrig tidigare hänt. Frostnätterna bet sig fast och med den också blomstrens uthållighet. Hela naturen bromsade upp i en kylans trögrörlighet, som en slags hänsyn till insekternas behov av tid för att klar naturens kontrakt på pollinering. I medierna talas tyst om dessa återkommande hjärnnätter, de stämde helt enkelt inte in i behovet av klimatlarm på grund av värme.

Frostnätterna skapar även oro om pollinering och fruktsättning skall påverkas. Kommer ytterligare ett år, tredje i rad i så fall, av blåbärens frånvaro i granskog och på hyggen? Glädjande nog kan denna oro idag stillas. Knoppar och blommor frös inte bort och på dess plats lyser blåbärens frukt. Det samma gäller för fruktträden med den för året karakteristiska blomsterprakten, träden lyste vita. På grund av våra träds storlek  blev effekten svårslagen i sin prakt. Häggen och Sirenen hade i år att tävla med Hagtornens kryddig väldoft. I södra delen av trädgården står en Skogsolvon och speglar sig i dammens svärta. Den blommar nu och tävlar med några få nattvioler längre nere i backen om pollinerares och mänskliga näsors uppmärksamhet. Vid fårhuset avlöser nu Doftschersminen Syrenen med sin distraktion innan vi omsluts av fårens doftrike.

För näsan är också det dryga tio år gamla Valnötsträdet en utmaning. Dess företräden i en rik aromatisk doft framkallas genom att gnugga dess blad. För två år sedan blommade den för första gången. Den ger nötter första efter minst fjorton år. Så även om ett antal fruktämnen finns i år så är förhoppningen att de skulle bidra till julens nötter små. Och även om vi skulle föräras med några frukter från dess honblommor är risken stor att vi blir besvikna. De nötter som vi köper till jul kommer från ett träd , det enda som ger stora nötter med ett tunt skal.

Våra stora träd gör sig sällan närvarande genom sina dofter, det gjorde inte heller Aspen under 2019, trots dess enorma prakt vid vid blomningen. Även i växtriket förekommer immigration, även då orsakad av mänsklig aktivitet, girighet och brist på konsekvenstänkande. Just nu står våra vägkanter i blomning av Lupiner. Att bekämpa Lupiner är förhållande vis enkelt. Den är tvåårig. Det räcker med att slå den två.tre år i rad före den bildat sina frön. Därmed hoppas jag att driften att använd Lupinen för att sprida oro och rädsla för dess potential som invasiv art har stillats. Snart återstår bara björnbärens blommar som även de likt hallonen bär rikligt med knopp i år saknar dock kronblad. Björnbärens blommar är däremot som på riktigt.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson.