Klyvnadens tid

Regeringen har släppt på reserestriktionerna. Från den 13 juni är det tillåtet att resa inom Sverige. Det gäller alla som inte är sjuka i Covid-19. Är du osäker om vad som gäller: besök myndigheternas gemensamma informationssida: Krisinformation.se. Följ gällande regler, men missa inte möjligheten att resa runt och njuta av Sverige då landet står i sommarskrud.  Att detta beslut kommer att påverka bokmarknaden  är en logisk följd av vad Covid-19 stället till med. Det finns ett  uppdämt behov av en guide till Sverige och den svenska sommaren, förlorat efter  generationer av småsint förnekelse i stil med att: “Sverige finns inte”, “nation” och “folk” är nazistiska och rasistiska konstruktioner. Slå upp en vägatlas och du hittar tusentals namn på det som efterkrigsgenerationerna trott vara en illusion, ta dem i din mun och försök föreställa dig vad det förmedlar av kultur och natur.

Mitt hårt bläddrade  exemplar är tryckt 2009: Motormännens Sveriges Vägatlas.(MSV) Det finns kartor med finare upplösning där varje litet torp är namngivet. I MSV finns tillräckligt med namngivet Sverige för att ge fantasin stimulans i en mansålder, hi, hi (jag upprepar MANSålder).

Torsked, som jag spontant uttalade som Torsk-ed var ett liten by vid en sjö mitt i skogarnas Värmland mellan  Olsäter och Tidafors. Torskar i Ed kunde det vara möjligt? En medeltida knutpunkt för handel med Lofotens silver i torkad form? Av skyltningen att döma fanns här en inredd lada för logdans. Endast humrar av känt märke kan tro att ortsnamnets gåta här hittar sin lösning? Jag återkommer i frågan, med förhoppning  att vi skall komma överens om en mer storslaget realistisk lösningen på Torskeds hemligheter.

En del av Sverige som jag riktigt längtar efter att någon gång få resa genom är Småland och Blekinge, främst för dess varierade natur, kombinationen av storskog och småbrukarbygd. Jag följer min kartboks vindlande stigar ner till kustlandskapen söder om Kalmar. Jag drömmer om att till mitt minne få omfamna: Vassmolösa, Igelösa, Ekenäs, Värnaby, Övraby, Norra Tång, Järnsida, Grisbäck, Stubbemåla Brömsebro, Fågelmara. Efter ett språkligt snedsprång i stormaktstidens Kristianopel, en fortsättning i Fågelmara, Olsäng, Stålemara, Attanäs, Bredäng, Möckleryd, med hällristningar från bronsåldern. Torhamn,  finns här möjligen en en fiskare ur vars dagsfångst jag kan stilla min hunger. I nordlig riktning mot Jämjö med sitt dubbla lås mot språklig förfulning undrar jag hur dessa bygder kan stå emot globliseringens finansiella käftar.

Vi befinner oss i Nils Dackes hembygder. Torsås har vi redan passerat där han mötte sin jordiske överman och trycktes ur sin tid 1543. Som alla de hundratusenden som levt här har även han satt sina anonyma spår, varit en del av det kollektiv som format den svenska jorden. Nils Dacke står dessutom staty runt om i Småland, mindre anonymt alltså. Orter med anknytning till hans liv vårdar hans minne: “Han uppfattas som en småländsk frihetshjälte, med ett stort symbolvärde för en tidlös kamp mot centralstyrt förtryck och förmyndarskap”.

Att resa i sommarlandskapet är främst att vara i nuet, få en glimt , en känsla, en doft av bygd, liv och natur som vi är en del av, men som ändå är oss främmande och kräver vår respekt för att ses och förstås efter sin art. Vi har vår karta och vet vart vägen leder oss, men efter varje krök och backkrön väntar nya överraskningar. Det är ofta det oförutsedda, överraskningarna som biter sig fast i våra minnen, den oslagbara mätaren på värdet på möten och upplevelser.

Det är inte bara sjön som suger. Så ett av resandets stora njutning är att hitta förtäring på nya sätt. Om du har tur kan du hitta en del i det skafferi som naturen själv bjuder på. I år kommer det att finnas såväl blåbär, som hallon och hjortron under sommarmånaderna. Har du samma tur som jag som vid en liten sjö söder om en av våra större städer hittade kantareller mellan stigen och skogssjöns strandkant. Det riktigt stora nöjena är gratis.

Alla har inte försetts med samma rörlighet och skogsvana att hugskottet ovan kan tänkas som ett alternativ. Vad kan då mäta sig med den egna lunchkorgen dukad på en plats du aldrig mer kommer att återse. Men minnet av stillheten, kvällssolens lek i björkens rasslande lövverk och vita bark kommer du kanske aldrig att glömma. Kanske kommer insikten om vårt beroende av denna gröna livsväv slå dig till marken, så att du för första gången i ditt liv ropar på nåd.

Hur var det då med den mer prosaiska torsken i ed. Var det så att mitt öga var alldeles för materiellt orienterat att jag inte såg den Tor som gudalikt överhörde ropet och med skeden i hand kom att ge sitt svar på ett hörn av din filt vid din matkorg.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson