Klyvnadens tid

Svaren kom blixtsnabbt på vänsterbloggar och sociala medier “Det var USA som låg bakom.” det kraschade planet. det sades vad som förväntades.  För så är det, så fort det händer någon riktig skit så ligger USA bakom, dom som påstår något annat är bara hjärntvättade förlorare. Men det fanns också enstaka balanserade kommentarer: Från Lindelof.nu:

Det var de stora medierna med sina skeva världsbilder som gick ut med att PS572 antagligen sköts ned med en mark-luft-missil av den iranska militären. Jag noterade samtidigt att 8dagar (Nyhetsbanken), Moon-of-Alabama, Steigan och RT ansåg att bevisen var alltför svaga. 8dagar, Steigan och RT har plockat bort sina artiklar, såvitt jag kan se, medan man fortfarande kan läsa Moon of Alabama.

Jag har rest många gånger med Ukrainian International, och det var tidigt mycket uppenbart för mig att något var mycket märkligt med den tragiska olyckan. Även om en motor börjar brinna kan det knappast leda till en så massiv förstörelse.

Det sammanfattar lite av vänsterns förutsägbara reaktionerna när deras känslomässiga kommentarer visar sig falska. Att denna tragiska olycka blivit så het beror inte minst på det spända läget i Iran där dess befolkning tar varje tillfälle att gå ut på gatorna i protester. Å ena siden massdemonstrationer till stöd för Qasem Soleimani för att nästa dag fylla gatorna i protester mot regimen för dess ansvar för det kraschade planet. Regimen är trängd och syr för säkerhets skull in den engelska ambassadören som av en händelse också befinner sig på gatan.

Det slående i kommentarerna är vänsterns instinktiva försvar för Irans regim för att den är i konflikt med den stora satan. Att konflikten i Iran handlar om något helt annat, har en egen inrikespolitisk botten spelar ingen roll. För hos vänstern är det främst det geopolitiska, totalitära perspektivet som gäller och där är din fiendes fiende din vän. För att få detta deterministiska och slutna tankesystem att hållas vid liv, flödar konspirationerna fritt. Så inte ens nu då Irans regimen tagit på sig ansvaret för flygkraschen kan förklaringen accepteras, finna sin hamn i ett sakligt och stilla konstaterande: “Sånt händer“.

Den strategiska uppgiften är att hålla hatet mot USA vid liv, det får inte tappa momentum. För att inte låta tragedin med det nedskjutna planet och det politiska hat som punpats upp skall implodera är vilka nödkonspirationer som helst användbara verktyg. Ur flödet:

Även om olyckan berodde på att någon manipulerat (hackat) deras missilsystem eller transpondern i planet (vad vet jag om hur sådana tingestar fungerar) så skulle de vara tvingade att erkänna det som ett misstag. (Jag tror inte att det var varken på det ena eller andra sättet – vill bara påpeka att vi inte vet vad som verkligen hände.) Det finns inte på kartan att de skulle kunna få västvärlden att tro på en sådan förklaring som att systemet blivit manipulerat.

Det som kännetecknar vänstern och som går som en röd känslosträng är det revolutionära patoset vars destruktivitet balanseras av det paradis som utlovas som resultatet av det kaos och förstörelsen de skapar. Just nu är det klimathotet som blåses upp och håller indignationen och den revolutionära elden vid liv. Då det saknas en tydlig målbild och vision så blir hotbilden dess skarpare.

Jag känner väl igen den politiska psykologin bakom vänstern. Den har fått ett litterärt uttryck än i Elmer Diktonius dikt:

Ur gröna blad sticker fram
röd nos
ögon med
trekantiga blickar
spräckligt –
morrhår vågrörelse
klotass –
du flyger ju! – mitt hjärtas jaguar! –
så flyg och bit och riv och söndersarga!
Din-min moral: att slå.
Att bita är ett tvång så länge bett ger liv
att riva är en helighet så länge ruttet stinker
och söndersargas måste livets fulhet
tills skönhet-helhet ur dess mull kan gro.

Så är vi två, min dikt och jag: en klo
en vilja är vi två, ett gap en tand
tillsammans är vi: en maskin som slår.

I

Vi vill döda de känslolösas skri
de hjärtlösas medlidande
de otrognas religiositet
det starkas maktlöshet
det godas onda svaghet,
vi vill föda med att döda
vi vill bereda plats
vi vill engång se
solfläckar dansa.

Så slutligen en fråga till denna vänster som så väl behöver en arbetarklass som tung rostig järnköl för att inte i känslostormar kastas runt över kaosets mörka vatten.

Blir ni inte trötta på att tugga era konspirationer för att få er deterministiska världsbild att gå ihop?
Varför inte bara inse att flygplan störtar, att sånt händer.
När ni landat där finns möjligen utrymmer för några funderingar kring säkerhet och rutiner kring dessa krigets verktyg
Det skulle möjligen sända några signaler som puffar för förbättringar.
Det vore väl förväntningar att stilla bedja om i dessa klimatlarmens tider.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson