Klyvnadens tid

Sverigedemokraterna har under 2019 i opinionsmätning efter opinionsmätning bitet sig fast som Sveriges största parti. Under hösten har de pendlat mellan 23-25 procent. I senaste DN/ipsos sattes punkten får årtiondet med 24%, medan S hamnade på 23 procent. För alla som någon gång besökt ett av SD:s offentliga möten, är detta inte någon överraskning. Mötena är de mest välbesökta men framförallt är det “mannen från gatan”, arbetarklassens kärna som samlas för att lyssna.Det är också vad som bekräftas genom den senaste opinionsundersökningen av DN/ipsos. Socialdemokratin hade 2006 stöd av 63% av LO-kollektivet(SCB). SD:s stöd mättes inte ens vid tillfället. När vi nu går in i ett nytt “glatt” 20-tal, ser vi de rynkade pannorna och fallande mungiporna på den Socialdemokratiska apparatens män. Deras stöd bland LO-väljare har mer än halverats och når inte mer 29 %. Efter en oomstridd ställning i svenska arbetarrörelse, sedan dess start för mer än hundra år sedan har de sjunkit samman i en generande minoritet. LO-folket känner sig däremot alltmer hemma i en svensk arbetarrörelse. SD får i senaste DN/ipsos mätning stöd av 35 procent.

Betydelsen av detta tronskifte går knappast att underskatta. När arbetare sent omsider skiftar politisk fot så skiftar deras identitetspolitiska tyngdpunkt. Jidder på de politiska åsiktsscenerna är inget som den skapande klassen bryr sig om. Socialdemokratin har ännu kontroll på fackföreningarna och skäms inte för att utesluta medlemmar som är aktiva Sverigedemokrater. Vad detta kommer att leda till för konfrontationer på verkstadsgolv och inom vården återstår att se.

Socialdemokratin i LO, känner sig nu så trängda, att de bjöd in sig själva till att tala på Vänsterpartiets partidagar under November. Socialdemokratin är så så svårt politiskt sargade att de går i allians med det parti som under hela 1900-talet varit deras största fiende inom fackföreningsrörelsen. De söker nu armkrok med dåtidens kommunister som de inte dragit sig för att i hemlighet registrera för sina åsikter. Det skedde i nationella register kontrollerade av en hemlig organisation styrda av en liten klick initierade. Att socialdemokratin drogs in i detta underrättelsekrig berodde på att de saknande förutsättningar att driva en övertygande ideologisk  kamp mot den marxist-leninistiska doktrinen. Socialdemokratins viktigaste ideolog och inspiratör var Marx, och som apologeter var de oförmögna att föra den striden. Den socialdemokratiska uppslutningen bakom marxismen har dessutom stärkts under efterkrigstiden. Socialdemokratin bjuder alltså in Vänsterpartiet för att klara den breda anstormningen av SD i arbetarleden.

Vänstern till vänster om VPK har ända sedan 60-talet fört politiska diskussioner om när och hur socialdemokratin skall fråntas inflytande bland landets arbetare. När nu detta sker, så ställer vänstern upp till socialdemokratins försvar. Vad vi nu ser är därför en vänster som aldrig varit mer enade. Anledningen till denna snabba utveckling är SD:s exempellösa snabba ökning i politiskt inflytande och organisation. det har tryckt samman vänstern och förminskat avstånd och skillnader. Ytterligare en förutsättning har varit en ideologisk likriktning under de senast femtio åren. Sovjets sammanbrott och realsocialismens kris har underminerat tron på de socialistiska lösningarna, och minskat antalet politiska extremlösningar.

Det som håller vänstern samman idag är feminism, invandrings och klimataktivism. Att invandringsfrågan bland väljarna är den högst prioriterade, är den främsta anledningen till SD:s framgång. Enligt SOM-undersökningen från Göteborgsuniversitet är kritiken mot den förda massinvandringen hårdast bland arbetare i produktionen. Över 70 procent önskar färre invandrare än vad som är fallet idag.

För vänstern är flyktingfrågan ingen dussinfråga, den är existentiell. Den är förbunden med allt de tror på och allt de känner för. Att sträva efter en reglering är för dem att ge efter för främlingsfientlighet. Ett stopp för flyktingar har de lärt från Astrid Lindgren gör oss till ett land av lortar, skit. Och i dess förlängning öppnas fördämningarna för rasism och förintelse. Dessa deras demoner spelar långt större roll för deras politiska drömmar och handlande än de problem som massinvandringen skapar. Att Malmös judar tvingas bort av importerade rasistiska klanmobbar finns inga begrepp för och därför existerar de inte.

Så ser orsakerna till den liberala vänsterns tystnad ut inför det största politiska skiftet sedan arbetarrörelsen intog de parlamentariska maktstrukturerna för ett sekel sedan.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson