Några sökningar på nätet ger besked om Molinas bakgrund och politiska aktiviteter:
“Intersektionalitetsbegreppet introducerades i Sverige 2003 av forskare som Paulina de los Reyes, Diana Mulinari och Irene Molina, i antologin Maktens (o)lika förklädnader.” Förklarar Johan Lundberg i en artikel
“Så kommer vi till Fredrik Segerfeldt. Den 11 mars skriver han följande i sociala medier: ”Fråga: känner ni till några anställda vid landets universitet med bakgrund i eller som gett stöd åt den våldsutövande extremvänstern? Skriv namn och lärosäte och, om ni kan, ge gärna belägg. De namn jag redan har är Tobias Hübinette, Daniel Strand, Magnus Wennerhag, Mats Deland, Mattias Gardell, Irene Molina, Stellan Vinthagen och Marcus Lantz.”
“Till skillnad från våldsromantiserande ungdomar i Transmilitanta brigaden och Göteborgs Queerinstitut är vänsteraktörer som Stellan Jonsson, Matias Gardell, Edda Manga, Stellan Vinthagen, Irene Molina och Paulina de los Reyes verksamma vid svenska universitet, de skriver i dagspressen, bjuds in till SVT, är involverade i akademiska forskningsprojekt, ingår i mängder av nätverk med inflytelserika akademiker, politiker och journalister.”
Nu har Östling fått lämna sitt uppdrag som ordförande för Södertälje science park.– Det är alldeles för grovt för att det ska kunna accepteras, säger Södertälje kommunstyrelses ordförande Boel Godner till Länstidningen Södertälje.
– Det är inte rasistiskt, det är ett konstaterande. Vi utgår från att de är precis som vi är med samma förutsättningar som vi har, men det har de inte. Det är det som gör integrationen svår, för att vi utgår från vår egen världsbild. Vi går snett på grund av att vi inte förstår vilka jättesteg de här människorna måste ta, det är en otrolig resa, sa Östling.
Leif Östling ”…frammanar en ökad våldsamhet inom den extrema högern”.
“… använder klassiska rasistiska och nationalistiska resonemang i intervjun med högerextrema Swebbtv.”
“Det som förvånar mig är att han så nästan mekaniskt kopierar rasistiska diskurser. Det märks att han talar till en viss publik, som snabbt känner igen de här symbolerna och metaforerna.”
Vad kan vara den psykologiska förklaringen till detta aggressiva och osakliga utfall. Är det möjligen så att aktivismen för massinvandring har varit så “framgångsrik”, att konsekvenserna blivit sådana att till och med Irene Molina förstår och känner sig inmosad i ett hörn och genom detta desperat utfall försöker riva sig fri.
Det finns sanningar om den marxistiska vänsterns motiv för massinvandring som sällan diskuteras, men som är tillräckligt graverande för att lägga en stor tung våt filt över Molinas och hennes vänners invandringsaktivism.
I början av 1990-talet och som en följd av Sovjet sammanbrott och murens fall så fördes en internationell diskussion av marxister om att använda asylanten, massmigration för att destabilisera “kapitalismen” och den västerländska civilisationen. Arbetarklassen hade svikit och nu krävdes nytt blod i de revolutionära arméerna. I Sverige fördes diskussionen på DN:s kultursidor där Molinas politiske meningsfrände Stefan Jonsson var chef.