Klyvnades tid

Leif Östling: gör som Åkesson

1 nov , 2019  

Den ack så beskedlige, “vad f-n får jag för skatten”, Leif Östling har åter skakat om. Den här gången är det en professor i rasism som ropar på SÄPO för att Östling luftat sina erfarenheter av invandrare i svenskt arbetsliv. Vad han säger påminner i sak av vad Jimmie Åkesson sade i partiledardebatten valet 2018. Har professor Irene Molina lika dåligt på fötter som SVT hade mot Åkesson, så dröjer det inte innan Molinas för sudda i protokollen, för det är vad SVT gjort för att på totalitärt vis retuschera historien.

Det här är ju hur skogstokigt som helst. Skicka Säpo på Östling. Skall man skratta eller gråta. Till dess Irene Molina hade synats i sömmarna hade jag svårt att trycka ner skrattanfallen, så blev klarhet i gåtan Molina min terapi.

Några sökningar på nätet ger besked om Molinas bakgrund och politiska aktiviteter:

“Intersektionalitetsbegreppet introducerades i Sverige 2003 av forskare som Paulina de los Reyes, Diana Mulinari och Irene Molina, i antologin Maktens (o)lika förklädnader.” Förklarar Johan Lundberg i en artikel
 Här jagas hon av en Segerfelt från Timbro som kopplar ihop henne med våldsvänster och ser fram mot att SÄPO tar Molinas och hennes vänner i örat. Från trotskistiska Internationalen.
“Så kommer vi till Fredrik Segerfeldt. Den 11 mars skriver han följande i sociala medier: ”Fråga: känner ni till några anställda vid landets universitet med bakgrund i eller som gett stöd åt den våldsutövande extremvänstern? Skriv namn och lärosäte och, om ni kan, ge gärna belägg. De namn jag redan har är Tobias Hübinette, Daniel Strand, Magnus Wennerhag, Mats Deland, Mattias Gardell, Irene Molina, Stellan Vinthagen och Marcus Lantz.”
 Är det av Segerfeldt som gett Molinas inspiration att kalla på Säpo i sina politiska intriger?
Så här placerar Johan Lundberg i Ljusets fiender in Molina i den vänsterpolitiska miljön:
“Till skillnad från våldsromantiserande ungdomar i Transmilitanta brigaden och Göteborgs Queerinstitut är vänsteraktörer som Stellan Jonsson, Matias Gardell, Edda Manga, Stellan Vinthagen, Irene Molina och Paulina de los Reyes verksamma  vid svenska universitet, de skriver i dagspressen, bjuds in till SVT, är involverade i akademiska forskningsprojekt, ingår i mängder av nätverk med inflytelserika akademiker, politiker och journalister.”
Vad är det då i sak som gjort att denna politiska elit känner sig hotad och så ställd mot väggen att man måste ropa på polis. Det handlar återigen om en Swebbtv intervju där Mikael Wilgert håller i mikrofonen. Reaktionerna på Östlings frispråkighet har varit starka. Expressen:
Nu har Östling fått lämna sitt uppdrag som ordförande för Södertälje science park. 

– Det är alldeles för grovt för att det ska kunna accepteras, säger Södertälje kommunstyrelses ordförande Boel Godner till Länstidningen Södertälje.

Men Leif Östling står fast och försvarar sig i Dagens Industri.
– Det är inte rasistiskt, det är ett konstaterande. Vi utgår från att de är precis som vi är med samma förutsättningar som vi har, men det har de inte. Det är det som gör integrationen svår, för att vi utgår från vår egen världsbild. Vi går snett på grund av att vi inte förstår vilka jättesteg de här människorna måste ta, det är en otrolig resa, sa Östling.
Vad är det då som upprör Irene Molina, aktivisten, som hon brukar kalla sig själv. Bakom en betalvägg på LT i Södertälje kan vi läsa. Vad Leif Östling sagt och därefter försvarat känner vi till, och så här väljer Molina att tolka det.
Leif Östling ”…frammanar en ökad våldsamhet inom den extrema högern”.

“… använder klassiska rasistiska och nationalistiska resonemang i intervjun med högerextrema Swebbtv.”

“Det som förvånar mig är att han så nästan mekaniskt kopierar rasistiska diskurser. Det märks att han talar till en viss publik, som snabbt känner igen de här symbolerna och metaforerna.”

Vad kan vara den psykologiska förklaringen till detta aggressiva och osakliga utfall. Är det möjligen så att aktivismen för massinvandring har varit så “framgångsrik”, att konsekvenserna blivit sådana att till och med Irene Molina förstår och känner sig inmosad i ett hörn och genom detta desperat utfall försöker riva sig fri.

Det finns sanningar om den marxistiska vänsterns motiv för massinvandring som sällan diskuteras, men som är tillräckligt graverande för att lägga en stor tung våt filt över Molinas och hennes vänners invandringsaktivism.

I början av 1990-talet och som en följd av Sovjet sammanbrott och murens fall så fördes en internationell diskussion av marxister om att använda asylanten, massmigration  för att destabilisera “kapitalismen” och den västerländska civilisationen. Arbetarklassen hade svikit och nu krävdes nytt blod i de revolutionära arméerna. I Sverige fördes diskussionen på DN:s kultursidor där Molinas politiske meningsfrände Stefan Jonsson var chef.

Jämförelsen med Jimmie Åkesson blir nu än mer intressant. Östling och Åkesson berör samma problem. Åkesson kom SVT och den politiska eliten inte åt. På grund av sina raka besked och konsekvens belönas han nu istället av Sveriges väljare som ger partiet ökat förtroende. Östling verksam i näringslivet sätter medier och politiker däremot åt. Önskar Leif Östling lite kredit för sitt engagemang så finns en konsekvens att dra som skulle skaka om Sverige i sina grundvalar. Det skulle signalera det  slutet på effektiviteten i vänsterns mobbing av sina motståndare.
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *