Klyvnadens tid

Det var den sista kommentaren som skrevs. Nu har inlägget tagits bort.

Skall bli intressant att se om några initiativ kommer att tas för att försöka sätta ord på problemet med den tredje vinkeln. De två övriga brukar hanteras instrumentellt, det gäller jordläggningsvinkeln och den vinkel som bestämmer hur breda skär lien skall ta.

Själv tycker jag att det är en ganska trevlig diskussion även om jag stövlar på som en riktig besserwisser, en bror duktig ni vet. Jag valde medvetet stilen för att få det att hetta till eftersom jag tidigare som sagt har nonchalerats då jag försökt få till stånd en diskussion.

Den här diskussionen behöver fortsätta för att bidra till att lien väljs istället för dess motordrivna alternativ. Här kommer ytterligare ett bidrag för att sätta ord på problemet med den förbisedda men känsligaste vinkeln. Denna pedagogiska brist gäller inte enbart  i Sverige. Även lie-världen ligger nu bara några tangetntryck bort. För några år sedan försökte jag diskutera frågan med vårt arma lilla klots mest upphöjde kunskapare i lieslåtter Peter Vido i Kanada. Det misslyckades, han bevärdigade sig inte att svara. Han hade ändå i en artikel ställt en intressant fråga till sina barn och alla som följde hans arbete för att sprida lien. Han brottades med hur problemet med att framföra lien skulle beskrivas i en mening eller två.

På liekruser lär man sig alltså hur två av de tre vinklar skall ställas in. Det handlar om liebladets inställning i  två plan i förhållande till orvet. Jordläggning kallas en och beskriver hur liens lutning kommer att bli i förhållande till markplanet när den som skall använda lien står i arbetsställning. Det handlar om liebladets kortsida den mellan liebadets rygg och dess egg. Den andra vinkeln är den som bestämmer liens riktning i förhållande till den cirkelrörelse som utförs. Skall lien peka utåt från cirkeln och därmed svälja en bred sträng gräs vid varje drag eller skall den peka mer in mot cirkeln vilket i extremfallet leder till att liebladets spets styr undan gräset från själva eggen i dess cirkelformade skärrörelse. Dess mer liebladet pekar ut dess bredare skär. dess mer slås det av. Denna sista vinkel brukar hanteras genom att liebladets spets ställs in i förhållande till liebladets infästning. Båda dessa vinklar hanteras genom hur liebladet fästs på orvet. Är detta riktigt gjort så skall nybörjaren inte behöva mer fokus på dessa två vinklar.

Så återstår alltså den tredje och bortglömda vinkeln. Det är samtidigt den vinkel som både är svårast att hantera för den som slår men också den som är känsligast. Vid minsta lilla fel kommer liens skarpa egg att istället för att skära ner gräset glida över dess yta och trycka ner gräset. Den vinkel vi pratar om är den som bildas mellan linjen som liebladets spets och infästning bildar i förhållande till den cirkelrörelse som utförs. Vinkeln är helt och hållet beroende av hur orvet hålls.

Vi utgår nu från rådet att hålla lien tryckt mot marken, det är en bra början då man skall lära sig slå. Lien kan tryckas ner så att trycket hamnar vid liebladets infästning, eller mer på mitten av liebladet. Flyttas trycket längre ut mot spetsen ökar risken att spetsen går i jord. Det går att sätta ett hårt tryck på liebladet utan att man riskerar att lien hugger i marken. Faktum är att håller man ner lien tryckt mot marken så minskar risken för att lien skall hugga i jord. Det är då lien hålls ovan marken som risken för detta problem ökar. Är man klar över detta så återstår bara ett problem: Att inte hålla orvet så att liespetsen pekar uppåt. Minst lilla vridning av handleder kommer att leda till att lien inte förs genom gräset på samma sätt som då brödskivan avskils med en kniv.

Nej det är inte så att detta problem helt förbises på liekurser men det beskrivs inte på ett sätt som gör problemet synligt, det hanteras inte som ett problem med att liebladet har fel vinkel. Vad man gör är att tala om för deltagarna på kurserna att deras lieblad skall föras nära marken. I de flesta fall leder detta instrumentella råd till att gräset skärs av och nybörjarna lyckas med att slå och är mycket nöjda. Men ganska snart kommer de att hålla lien ur riktning men ändå med liens infästning mot marken och de har då inte fått någon vägledning så att de kan förstå vad som är fel.

Nu återstår ett svar på Peter Vidos fråga till liens traditionsbärare. Kan problemet med de tre vinklarna formuleras på ett gemensamt sätt? Om så så har vi ett välformulerat råd, en slåtterslogan.
Mitt förslag till svar på Peter Vidos fråga är: Liebladet skall peka i skärrörelsens riktning. (det gäller i rummets tre riktningar)

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson