Klyvnadens tid

Att påstå att islam är en skitreligion kan leda till åtal och celltillvaro i högst 2 år. Effekten på yttrandefriheten är långt allvarligare. De som placeras bakom galler är offret för att resten skall lära sig hålla käften. Detta handlar mindre om att islam ÄR en skitreligion på riktigt än vår rätt att säga det, vår rätt att i diskussioner pröva om det håller streck. Det är så demokrati fungerar, för en demokrati är yttrandefriheten en fråga om liv eller död.

Hur illa ställt det är med rätten att kritisera en religion förstod jag inte förrän jag själv konfronterade vänsteraktivister med mina islamkritik. Jag blev genast tillrättavisat och stämplad som islamofob. Att jag inte vek en tum trots skamstämplar beror på att jag i årtionden kritiserat kristendom, för dess roll i krig och koloniala erövringar, och det utan att skambeläggas. En långt fogligare och okunnigare kritik av islam ledde nu till att jag trycktes ner av den antiintellektualism som gömde sig bakom stämpeln islamofobi. Skoningslöst slogs jag ner som rasist på grund av kritik av islam. Hur många av de 6 984 som 2015 anmäldes för hatbrott (enligt den hårt kritiserade “FN-rapporten” som använder Brottsförebyggande Rådets(BRÅ)), gäller islamofobi är inte klart. Aktivismen mot “islamofobi” inom medierna och ökningstakten tyder på dess närvaro. Det gör också följande granskning av ett konkret fall.

I aug. 2014 så ställs en man Från Nyköping inför skranket efter att ha skrivit. “det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen”. Uttalandet följs av en filmad utomhusgudstjänst. Detta omdöme utan sakligt värde gör rättssystemet uppskrämt. En rättsprocess inleds mot en den sömnstörde medborgaren. På denna överreaktion reagerar Juridikprofessorn  Mårten Schultz med akademikerns sakliga kyla och konstaterade att åtalet är “…väldigt märkligt .. en rejäl inskränkning i yttrandefriheten”.

Den kritiserade kammaråklagaren trycks så upp mot väggen att hans försvar formuleras till en ordentlig kullerbytta, där till och med hot mot den anklagade används som argument i rättegången. Kammaråklagaren som troligtvis inte är professor hävdar:

– I den här kontexten är det hets mot folkgrupp, anser jag. Det framgår också hur kränkta folk har blivit. Det var upploppsstämning, folk ville ha tag på den här killen.

När någon ur majoritetskultur uttrycker sig i skrift är det rasism. När muslimer formerar sig till  mobb är det bevis för deras oskuld. I ett uttalande i Aftonbladet berättar den anklagade att två timmar efter gudstjänsten  har omkring tvåhundra personer samlats utanför hans dörr, någon beväpnad med knivar. Polis tillkallas. Den aktuella gruppen muslimers totalitär inställning har drivit dem till en ren förföljelse av mannen och hans familj. Stenar har kastats in i lägenheten och bilen vandaliserats. Familjen har tvingats bort från Nyköping och anmälningarna om skadegörelse har alla lagts ned. Så ser livet ut för familjer i arbetarklassområden idag. Mannen friades senare, närmare bestämt i mars 2015 från kammaråklagare Michael Forsbergs anklagelser.

Det betyder inte att rättssystemet ägnat sig åt någon slags självkorrigering, tvärt om, Michael Forsberg uttalar sig efter en fällande dom 2018 då det kostade 7500 i dagsböter att skriva: ”skicka tillbaka alla muslimer till ursprungslandet”… ”socialbidragsparasiter”. Brottsrubricering hets mot folkgrupp(HMS).

Tydligen är dessa brott prioriterade inom polisen på grund av att de trots brottens ringa art ger pinnar i statistiken till en förhållandevis liten insats. Våldsbrott som också äger rum “anonymt” avskrivs däremot ofta vilket många fått erfara. Det gäller även grova brott som våldtäkter. Rättssystemet är inställt på att jaga vanligt folk som inte har akademiska meriter och saknar vanan att uttrycka sig enligt juridiskt  kod. Det är uppenbart för alla som ägnar problemen minsta reflektion att domarna har en tydlig klasskaraktär. Hur många årtionden av selektiv rättskipning krävs för att underminera den svenska tilliten, till att rättssäkerheten och likhet inför lagen ruttnar ner?

Problemet med den muslimska invandringen syns tydligt i fallet med den magplågade åsnan i Nyköping. Det gäller bilden av hundratalet muslimer som med tillhyggen beslutat sig för att kollektivt göra upp med mannen som vanhedrat deras religion. Polisen vill inte dras in i strider med denna klan och släktbaserade mobb, som stärkta av koranens löfte om rättvisa till bokens folk. Och politikerna gör allt för att inte polisen och rättsväsende skall vidta åtgärder som kan väcka deras vrede. Är den någon som kan föreställa sig reaktionerna från medier och den kulturradikala vänstern om polis gav sig på en muslimsk mobb inriktad på lynchning. Föreställ er att en muslim skjuts till döds i en konflikt av detta slag. Föreställ er medias aktivister i uppror mot en “rasistisk” och “fascistisk” polis. Hur lokala poliser kommer att jagas på samma sätt som män jagades av en medial mobb under Metoo.  Medierna vet hur de skall passivisera polisen och lamslå deras verksamhet, så undergrävdes polisens ansträngningar att genom Reva utvisa papperslösa. Att polisen idag väljer att vika sig för dessa problem är förklarligt och samtidigt farligt.

Det är mot bakgrunden av detta som kravet på utgångsförbud och insatsstyrka i förorter har rests. Fokus har då legat på behovet av att göra upp med organiserad brottslighet. Fallet i Nyköping visar att problemet är betydligt större, bredare och djupare.

Kravet på insatsstyrka kan få en lösning, och stora förhoppningar har knutits till det politiska systemet. Men tvivlen blir alltfler och uttrycks numera öppet av polisen som då polischef i Uppland/Västmanland, Götblad, valt att använda medierna för att ventilera sin desperation över politikernas “naivitet”. Men frågan är ändå om inte den viktigaste striden står i vårt politiska systems mitt, i det offentliga rummet och i försvaret av vår yttrandefrihet. I försvaret av rätten att säga sin hjärtats mening oavsett religion. Det handlar om rätten att kalla en spade en spade om man nu tycker det. Det handlar om att även muslimer måste underordna sig detta regelverk. Denna vår yttrandefrihet ser muslimer som en kränkning av deras “religionsfrihet” samtidigt som ingen religionsfrihet finns inom islam, där avfall från islam straffas med döden, allt enligt Jan Hjärpe i boken Politisk Islam.

En viktig kraft för försvaret av vår sekulära stat i dessa frågor borde vara Svenska Kyrkan som med stöd i Jesus profetiska ord: Ge Gud vad Gud tillhör och Kejsaren vad Kejsaren tillhör.  Vänstern som alltsedan franska revolutionen kämpat för kyrkan skiljande från staten och att religionen är en privatsak har här ett fundament för religionsfrihet och därmed yttrandefrihet. Så ser vår maktpolitiska inramningen av det religiösa livet ut. För denna vår åsiktsdrivna demokrati är eftergifter till islams teokrati och sharialagar ett dödligt hot. Vi står och faller med rätten att hävda att islam är en skitreligion. Att återta rätten att häda religioner, att avskaffa begreppet islamofobi i rättskipning, är nödvändigt för att rädda vår sekulära rättsstat från sönderfall och upplösning.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson