Klyvnades tid

Trött på fred?

24 apr , 2018  

Följande text är en insändare till Karlskoga Tidning med anledning av att Folket i Bild arrangerar Fredssamtal under helgen 18-20 Maj i Degerfors. Har 200 år av fred trivialiserat dess värde? Har dagens förespråkare för Natomedlemskap glömt att neutralitet för småstaten är vägen till fred och kontroll av kaos och krig? Är Gustav III numer politisk norm? För att starta krig klädde han ut till ryska soldater som sköt mot de svenska, och krig blev det. Senast freden stod på spel var andra världskriget och ledordet för utrikespolitiken var neutralitet. Har segermakternas anklagelser för “feg” neutralitet lett till ett politiskt självskadebeteende? Har medlemskapet i EU underminerat vårt intresse för neutralitet? Har detta sammantaget skapat missförstånd kring neutralitetens värde och egenskaper?

Neutralitet är småstaternas politiska redskap för att inte dras med i stormakternas politiska intriger och krigsförberedelser, och skall inte blandas samman med politiska system och ideologiska övertygelser. Neutralitet är ett övergripande redskap för småstater oavsett politiskt system. FN vilar på dess principer genom Haagkonventionerna. 

Enligt Wikipedia så lämnade Sverige neutraliteten genom inträdet i EU. Ser vi till utrikespolitiken så övergick Sverige samtidigt från att agera för fred till att stödja krig, med början på Balkan för att fortsätta i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Att motivera krig med feminism, HBTQ och demoniska egenskaper hos andra länders ledare är inte i enlighet med neutralitetens principer. Genom konflikten i Ukraina har stormaktskonflikten flyttat närmare. Ukrainas rätt till självständighet är självklar och deras utrikespolitik vore ett bidrag till fred om de ställt sig utanför stormaktspolitik och militära allianser.

För att motverka de geopolitiska konsekvenserna av EU och globalisering värjer sig Europas folk i växande grad mot allt som undergräver demokrati och dess enda hittills fungerande existensform, nationalstaten. England och Ungern är de tydligaste exemplen.

I Degerfors arrangeras för femte gången Fredssamtal där frågan om motståndet till Nato-anslutning är en av de viktigare frågorna. Vad betyder oförmågan att erkänna Finlands kamp för neutralitet under andra världskriget för förmågan att skapa största möjliga stöd mot Nato-anslutning över politiska block och partigränser? Vad betyder ideologisk begränsningar för förmågan att stärka vår neutralitet?

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *