Klyvnadens tid

“Är kommunismen verkligen död” är en märklig artikel på många olika sätt. För det första är rubriken missvisande om man vill diskutera ideologin och inte det politiska systemet. Artikeln diskuterar ideologin och den heter marxism, eller marxismen-leninismen. För det andra görs det mesta av mänskligt vetande till en del av marxismen på grund av att Marx utgår från dem i sitt bygge av sitt ideologiska system. Aristoteles behöver inte vederläggas för att marxismen skall falla. Att marxister kan använda Aristoteles för att göra sin egen sak är en annan historia. För det tredje så är marxismens inriktning på praktiken helt central. The Sakers försvar för marxismen saknar en återanknytning till marxistisk praktik, till “praxis”. Det som kännetecknar Marx är hans revolutionära inställning som genomsyrar hela hans filosofi. Alla som kan sin Marx kan inte förena marxismen med latinamerikansk befrielseteologi. Det är ett konststycke som hör den politiska propagandan till. Marxism i Latinamerika är lika med Farc, före freden, och den Lysande Stigen. Det är Che och hans export av revolution och klasskrig.

Naturligtvis kan man se det otidsenliga i denna revolutionära och förtärande sociala eld, men gör då upp med den på ett principiellt plan. Marx revolutionära hängivenhet är en organisk del av hans filosofi, dess inriktning på praktiken, på att förändra. Den är en del av hans dialektiska filosofi där Marxismen egentligen endast finns som “praxis”. Att kränga en prästkappa över Robespierres blodig skjorta är politiskt bedrägeri, det är propaganda. Det är opportunism. Lenins skulle vända sig i sin grav.

 Inom den svenska m-l-rörelsen så saknas revolutionär parxis. Detta är i sig ett dödligt tillstånd. Att en hel generation, 68-rörelsen, lever vidare i en politisk dagdrömmarvärld sysselsatta med marxistisk exegetik och putsa på lärans regalier och historiska minnen, är smått komiskt. Låt oss något gå in under ytan på den paroll som lyfts fram i texten, “Från var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.

Är denna paroll marxism i sig? Tydligen, då den av The Saker anses vara en av dess grundläggande lärosatser. Marxismens revolutionära potential vilar helt på dess praktik. Vilken slag av handling vägleder denna paroll till i det samhälle vi lever i idag, ett samhälle som skiljer sig avsevärt sig från den tid då Marx levde. Det finns ingen marxistisk rörelse som kan svara på det idag, eftersom det saknas en rörelse som försöker förverkliga den. Eller vi kanske skall fråga Jimmie Åkesson, då han hänvisade till parollen i sitt Almedalstal.

Istället håller marxisterna på och flummar runt i en massa teorier i hasorna på miljöpartister, och har likt dem börjat lovorda basinkomst. En underbar teori, älskad av EU-byråkrati och all slags globalister. Speciellt alla inom den nya digitala ekonomin, microsoft, twitter och facebook går i spetsen. Men detta är ju teorier och existerar inte inom ramen för en revolutionär rörelses praktik. Vill man reta upp lågbetalda arbetare till upplopp så genomför basinkomst det är ett allvarligt menat förslag, det skulle ju åtminstone provocera fram lite handgemäng, gatustrider sånt har ju vänstern fått för sig är högsta formen av politisk kamp.

Huvudspåret i artikeln är att försöka omfamna allt och göra det till en del av Marxismen. Det känns som en ny slags totalitärt anspråk. Samtidigt späder man ju ut den på all sin mening. Men eftersom det inte finns någon diskussion om alla de motsättningar man då bygger in i marxismen är det ett rent ohederligt grepp. För utomstående som vet vad marxismen står för är detta en märklig teater, som har trådar tillbaka i de intellektuella övningarna som handlade om att göra marxismen till en humanism. Det var en opportunistisk anpassning till den demokratiska utvecklingen i västvärlden med sin svällande byråkratisering av politiken. Behovet av att dölja marxismens revolutionära kärna är idag mycket tydlig. Man talar inte om proletariatets diktatur, inte om Lenins partibygge, Dess politiska front är “allas lika värde”, och demonisering av sina politiska motståndare med skamstämplar som “rasism”, “fascism”, “nazism”, “islamofob”, “högerextremism” osv. Under den senaste tiden har den växt ut i nätorganisering genom att under hashtaggen jagärhär förfölja oliktänkande. Dessbättre verkar inte alla som kallar sig marxister känna sig helt bekväma i sysselsättningen. Men vad vet man verksamheten är hemlig.

Vad har jag då själv att komma med efter denna brutala sågning av The Sakers försvar för marxismen. Det är inte mycket. Det finns trots allt en del polemik mot en rad marxister inom den svenska vänstern under menyn Marxism på klyvnadenstid.se. Den artikel som närmast knyter an till denna diskussion är Marx med ett ord. Det är dags att börja diskutera marxismen och avsluta den intellektuellt ohederliga anpassningen till en ständigt föränderlig verklighet. Kanske vi då kan komma fram till en marxism som är skarpare i teori, som utvecklats.

Men en rörelse behöver praktik för att överleva, där har ju Marx helt rätt. Det gäller att ha ett svar på de politiskt mest brännande frågorna. Situationen i Sverige är nu så dramatisk att det behövs ett långvarigt stopp för flyktinginvandring. Det parlamentariska systemet har visat sig inte klara av att hantera denna fråga vilket beror på finanskapitalets krav på politisk globalisering och vänsterns understöd till det mångkulturella projektet. Ett svar på det är att resa kravet på en folkomröstning om flyktingpolitiken.

Det är inte bara marxismen som är föråldrad, på grund av att verkligheten och våra kunskaper om denna verklighet, där människan själv är en central del, har förändrats, det gäller samtliga ideologier. Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen är hissnande, vilket gör att människan mer än någonsin måste ställas i centrum, göra sig och sin värld till riktmärke för utvecklingen. Hur skall samhället anpassas till den kreativa flockvarelse som människan är? Det är dags att vi ställer oss inför den spegel som vetenskapen rikligt uppdaterat under de  senaste årtiondena. Här duger inte Engels “Privategendomen och familjens ursprung” längre. Den är överspelad, för länge sedan.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson.

För det första har den kommunistiska ideologin som sådan aldrig blivit genomgripande besegrad, om så bara för att ingen annan ideologi jämförbar i omfång och djup har uppträtt för att utmana, för att inte tala om att vederlägga eller ersätta kommunismen.

Karl MarxKarl Marx
För det andra är kommunismen en stor intellektuell byggnad och att förstöra bara några av de högsta våningarna får knappast hela byggnaden att falla. Låt oss ta ett enkelt exempel: Den marxistiska parollen ”Från var och en enligt förmåga, åt var och en efter behov”. Den uppfanns i själva verket inte av Marx, han bara gjorde den populär. Några källor säger att den ursprunglige upphovsmannen var August Becker 1944, Louis Blanc 1851 eller Étienne-Gabriel Morelly 1775. Andra säger att det var Pierre-Joseph Proudhon men i en något annorlunda version: ”Från var och en efter förmåga, åt var och en efter arbete.” Det var denna version som antogs i SSRU som tillämplig under den socialistiska omvandlingsfasen på vägen mot det fulla genomförandet av kommunismen.
Sedan finns naturligtvis det berömda citatet av Paulus från Nya Testamentet: ”den som inte vill arbeta får inte heller äta” Och Kristus egna ord ”åt var och en efter hans förmåga”. [Citaten från 2 Thess 3:10 och Matt 25:15, enligt Bibel 2000. Ö.a.] PaulusAposteln Paulus
Detta blir fort mycket komplext, men ändå är det knappast en ursäkt att bortse från vad som är en av marxismen-leninismens grundläggande lärosatser. Och det finns många sådana lärosatser eftersom kommunismen kan inte förstås, för att inte säga värderas utanför en mycket bredare diskussion om dialektisk materialism, i sig en anpassning av hegelsk dialektik till historiografi, allt vilket tjänar som en grundval för historisk materialism vilket i sin tur erbjuder en omfattande kritik av kapitalismens natur.

Det finns en orsak till att ett bra bibliotek lätt skulle kunna innefatta ett helt golvplan bara till utlärande och kritik av marxism-leninism: denna massa av lärdom är så enorm, och innefattar historia, sociologi, ekonomi, filosofi och många andra ämnen. Bara materialismen själv innefattar en stor mängd skrifter från de pre-sokratiska filosoferna till Nietzsches ”Gud är död”, till Dawkins student-krior. Om vi uppriktigt ser noggrant in i marxismen-leninismen kommer vi att se att där finns sådana filosofiska pärlor (eller utmaningar, beroende av hur man ser dem) på nästan alla plan i den marxist-leninistiska byggnaden. Innan vi kan utropa ”Kommunismen är död” måste vi hantera varje ”våning” av den marxist-leninistiska byggnaden och och störta åtminstone de viktigaste så att vi inte (rättvist) kan anklagas för medveten okunnighet.

För det andra så erbjuder den kommunistiska ideologin den mest genomgripande kritiken av det globalist-kapitalistiska samhället vi lever i idag.

Med tanke på att numera bara den mest medvetet blinde personen ännu kan fortsätta förneka att vårt samhälle genomgår en djup kris som möjligen leder till vad som ofta benämns ”SLVSVKD” (Slutet på världen som vi känner den) ifrågasätter jag klokheten i att förklara kommunismen död och glömma den. När allt kommer omkring så medför inte att informera oss om kommunistisk kritik av kapitalismen att vi antar kommunistiska lösningar på kapitalismens sjukdomar mer än att ta hänsyn till en läkares diagnos medför godtagande av en enda typ av behandling. Och ändå, vad vårt samhälle har gjort är att fullständigt avvisa diagnosen på den grunden att behandlingen har misslyckats i flera fall. Hur dumt är det?
För det tredje är samlingen av kommunistiska och marxist-leninistiska lärdomar inte bara enorm, den är mycket varierad. Leninismen

själv är för övrigt en vidareutveckling av marxistiska ideer. Det skulle vara helt enkelt ologiskt att bara inrikta sig på grundarna av denna ideologi och bortse ifrån, eller värre, avvisa, deras moderna följare. Låt oss ta ett enkelt exempel: religion.
LENIN/ANON PHOTO 1917Lenin, som eldare på tåg från Finland till St Petersburg våren 2017
Det är ett välkänt faktum att Marx deklarerade att ”religionen är folkets opium”. [Vilket inte var unikt för honom bland tyska tänkare under tidigt 18oo-tal. ö.a.] Och det är sant att Lenin och Trotsky medan de var vid makten gav sig in på vad som bara kan beskrivas som folkmordsartad och satanisk bärsärkagång mot religion i allmänhet och ortodox kristendom i synnerhet.
Under årtionden var rabiat ateism en hörnsten i den marxist-leninistiska ideologin. Men ändå, om man ser på de olika marxistiska regimerna i Latinamerika (inklusive Kuba och Venezuela) märker man snabbt att de ersatte denna rabiata ateism med en särskild sorts kristendom man kan löst beskriva som ”befrielseteologi”. För en hård ortodox traditionalist som jag är befrielseteologi inte riktigt min sak (politiskt skulle jag beskriva mig som ”folkmonarkist” […]).

Men det viktiga här är inte de inneboende kvaliteerna (eller bristen på sådana) i befrielseteologin, men det faktum att latinamerikanska marxister klart har spolat ateismen. Och oavsett om de gjorde detta av en djup känsla av andlig återfödelse och förnyelse eller från cyniska maktpolitiska överväganden är oväsentligt: även om de gav efter på grund av tryck gjorde de ändå något som deras föregångare aldrig skulle ha gjort under några omständigheter.

Så istället för att fördöma religion som reaktionär har vi nu ledare som Hugo Chávez som deklarerar att ”Jesus Kristus var en äkta kommunist, anti-imperialist och fiende till oligarkin.” Uppriktigt? Möjligen. Viktigt? Helt säkert. Jag föreslår att om en sådan central viktig lärosats kan släppas av moderna marxister är de förmodligen villiga att släppa vilken annan del som helst vilken de skulle anse vara fel (av något som helst skäl). Att blanda ihop 2000-talets kommunister med deras föregångare från 1800-talet är oförlåtligt dumt och okunnigt.
Hammer_and_sickle_black_large_on_transparent.svgHammaren och skäran – symboler för arbetaren och bonden
[Ett stycke är bl.a. Iran utmålas som en sorts socialism utlämnas. Iranska marxister av olika riktningar kan nog avgöra den saken bättre. Samma gäller arabisk politisk islam där Saker bl.a. hänvisar till en person som kan ses som en viktig inspiratör för dagens terrorism.]

Kommunismen – utmaningen:

Det är verkligen inte överraskande att amerikanerna, som inte har besegrat någon eller något under en mycket lång tid, kan ha en stark böjelse att anta uppfattningen att ha vunnit det kalla kriget och/eller ha besegrat kommunismen. I ett land där vuxna och förmodat bildade människor med allvarlig min kan hävda att Obama är socialist (eller till och med kommunist) kommer sådant strunt sällan att utmanas. Detta är en återspegling av det dåliga tillståndet för kunskap i en nation som tycker sig själv vara ”oundgänglig”, men som inte har några verkliga intressen att förstå resten av världen, för att inte tala om dess historia.

Vi kan nu skratta åt de påstått dumma kommunisterna, deras ”vetenskapliga kommunism” och deras universitets lärostolar i marxism och leninism, men det förblir omöjligt att förneka att man för att förstå den kommunistiska propagandan måste ha en miniminivå av bildning och att denna propaganda utsätter dig för ämnen vilka nu är praktiskt taget döda i västliga samhällen (som filosofi och historia).

När jag ser den sortens strunt som nu för tiden går som statsvetenskap eller filosofi kan jag bara dra slutsatsen att den en gång stolta västliga världen nu saknar den grundläggande bildningsnivån för att förstå, för att inte säga avvisa, marxistiska ideologier. Och att detta är synd och skam eftersom jag också tror att marxism och kommunism är i grunden både mycket tilldragande och mycket giftiga ideologier som måste utmanas och tillbakavisas.

[I huvudsak religiöst avsnitt utgår.]
Kan den marxistisk/kommunistiska ideologiska byggnaden avvisas? Jag tror att det går och, förutsatt att mänskligheten inte förstör sig själv i närmaste framtiden, kommer det att ske. Men det kommer att kräva en ansträngning av fullständigt annorlunda natur och styrka än den samling av primitiva paroller som idag slungas mot marxismen. […] BamseBamse – kommunist?

Inom en överskådlig framtid har kommunismen en mycket ljus och lång framtid, särskilt med det anglo-zionistiska imperiets pågående kollaps och den åtföljande debatten om orsakerna till denna kollaps. Om man bor i USA må man vara förlåten för att inte se mycket av en framtid för kommunismen, men från Sydostasien till den indiska subkontinenten, och från Afrika till Latinamerika har kommunismens ideal, värden och argument en enorm dragningskraft på miljoner människor. När Donald Trump under sitt senaste FN-tal låtsades ha auktoritet att föreläsa för världen om socialism visade han bara att okunnighet inte hindrar arrogans, och att dessa vanligen går hand i hand. […]

Tills vidare kommer kommunismens spöke att hemsöka mycket av vår planet, särskilt i de delar där bildning och fattigdom är stora. I den i huvudsak illiterata men rika världen kommer kommunismen att förbli ungefär vad den är idag: allmänt ignorerad och därför okänd.

Men när kapitalismens stora byggnad slutligen faller och dess offer återupptäcker skillnaden mellan propaganda och kunskap – då kan möjligen en modern utmaning till den kommunistiska ideologin uppstå. Men tills vidare och i den förutsebara framtiden kommer kommunismen att inte bara vara vid liv utan också obesegrad.