Folkstyret

Yttrandefriheten VS politiskt våld

19 sep , 2017  

Många röster från vänster ropar nu indignerat på förbud mot nazisternas demonstrationer. Ärligt talat vem skall ta ropen på allvar? Om så, ropar dom Varg på allt dom tycker illa om. Under valrörelsen 2014 var det SD som var måltavlan, som var nazister och inte skulle finnas på “deras” gator. Nu har nationalsocialisterna blivit så stora att de också tar till samma metoder “inga kommunister på våra gator”. Om vi låter politiken handla om en uppgörelse mellan dessa grupper är det vi, som är varken eller, som kommer att bli nästa offer oavsett vem som blir segrare i kommande gatuslagsmål. Den politiska striden om yttrandefriheten mot det politisk våldet förs nu framför allt på kultursidorna och i de sociala medierna. Den kommande hösten kan mycket väl bli avgörande för om angreppet på yttrandefriheten skall lyckas.Angreppet gäller inte bara demonstrationer det gäller rätten att framföra sina åsikter och inte bli förhindrad av personer som anser att de som talar är “nazister” eller vad som för tillfället är gångbart. De som hittills uttalat sig mot att Nya Tider skall få delta på Bokmässan kommer att till hundra procent ställa upp för att förbjuda nazister att demonstrera, till denna grupp kommer troligen ytterligare kämpar “mot  nazism” att ställa sig. Centerns Annie Lööw har redan gått ut i ett starkt fördömande av polisen för att Polisen inte stoppade den demonstration som NMR genomförde utan tillstånd den 17 september.  Hur diskussionerna utvecklas kommer att styra resten av den politiska elitens ställningstagande. Socialdemokrater som redan skolats i att i massomfattning obstruera SD:s möten och verka för avskedande av Sverigedemokrater kommer inte att tveka utan ser detta som ett gyllene tillfälle att angripa sina fiender på bekostnad av yttrandefriheten.

Var hittar vi då försvararna av yttrandefriheten? Alla som pekas ut av den liberala vänstern för att vara nazister eller varit i beröring med dessa oberörbara, försvarar i de flesta fall yttrandefriheten. Att försvara en grundlag som yttrandefriheten, som har ett så högt politiskt och moraliskt värde borde rimligen inte vara förenat med tvekan och reservation. Men så är tyvärr fallet. SD som själv utsatts för yttrandefrihetskränkningar på osaklig grund vill nu själva förbjuda MNR genom att klassa dem som en terrororganisation. Hur detta skall hålla rättsligt verkar inte bekymra vilket gör att sakligheten får lida på det politiska utspelets bekostnad. Det är ju viktigare för SD än något annat parti att sätta tydliga politisk gränser mot organiserad nationalsocialism.

Lärdomarna hittills är att det spelar ingen roll vad SD säger politiskt, vad de skriver i sina program, de är och förblir vad de enligt vänstern alltid varit. Och visst det känns väldigt tryggt om det kunde få vara på det viset. Att det är så vänsterns bedömning av SD kommer att vara är det inte svårt att få en bekräftelse på.   Motargument

….. med litet bakgrundskunskap är det enkelt att inse att SD:s projekt att ta avstånd från NMR är dödfött. SD och NMR är nämligen två grenar på samma släktträd, dessutom ett släktträd präglat av ideologiskt kusingifte, svängdörrar mellan organisationerna och mycket täta kontakter.

Nazistämplarna på SD är mer styrda av egna behov än av pragmatiska och sakliga utvärderingar. Det finns dock en vänster som under årtionden haft yttrandefrihet som en hörnpelare i verksamheten. Det gäller Folket i Bild som genom främst Jan Myrdal tagit ställning för för Nya Tiders  deltagande på Bokmässan. Hur ställer de sig då till hur den speciella form av yttrandefrihet som demonstrationsrätten utgör. På Lindlöf.nu finns en artikel och en efterföljande diskussion. Artikeln visar upp en hel del av vänsterns ryggmärgsreflexer. Polisen angrips inledningsvis osakligt för att ha vikit ner sig för att inte orsaka bråk, en värdering som om det får allmän spridning kommer att mobilisera till motdemonstrationer. Vilket är vad polisen framförallt vill förhindra. Denna osakliga beskrivning av polisens inställning kan inte uppfattas annat än som ett sätt att ifrågasätta polisens verksamhet. Vänstern må har dåliga erfarenheter från polisens agerande 2001, men nu gäller det att alla agerar så förnuftigt de kan efter sina egna förutsättningar. En av kommentarerna väljer jag att lyfta fram som just ett exempel på det senare:

För min del anser jag att polismyndigheten gjorde en korrekt och bra bedömning av läget. En relativt lugn demonstration utan något våldsamt förlopp den här gången.

En framgång för alla parter inledningsvis oavsett hur det går med nästa fas. Nils Funcke har rätt när han säger att om det inte uppstår allvarliga ordningsstörningar så har även nassarna rätt att demonstrera utan tillstånd.

Mot detta kan ställas en bedömning som ropar på mobilisering av motdemonstrationer den 30 september.

I eftermiddags utmanade detta uniformerade nazistgarde med sköldar polisen – och vann. De tilläts marschera och fick i praktiken polisskydd. Hade polisen av ordningsskäl stoppat dem hade de fått massivt folkligt stöd. Men de valde den olyckliga vägen, de verkar helt enkelt strykrädda. Mycket oroande..

För att förstå det felaktiga i en mobilisering till motdemonstrationer behöver vi ta del av de principiella försvaret av yttrandefriheten och de bedömningar de står för. Från Polisens hemsida:

Polisen har ett viktigt uppdrag när det gäller den fria åsiktsbildningen genom att tillförsäkra alla människor demonstrations- och mötesfrihet. Samtidigt är det viktigt att ha i åtanke att opinionsyttringar inte får vara brottsliga, t.ex. genom uttalande som kan uppfattas som olaga hot, uppvigling eller hets mot folkgrupp. Under demonstrationen den 30 september kommer polisen att ingripa aktivt mot brott och ordningsstörningar. Brottslighet kan vi ingripa mot direkt på plats men även i efterhand med stöd av filmdokumentation.

Polisens strategi bygger på att “få den stora majoriteten att distansera sig ifrån de små våldsamma grupperna” om detta lyckas menar ansvarig Erik Nord att polisen kommer att kunna hålla nere våldsamheter och ordningsstörningar på ett bra sätt.

Polisen har framställt två stycken flygblad med riktad information till tre tydliga aktörer vid de demonstrationer som MNR ordnar. Det är dels MNR men också motdemonstranterna som indelas i två grupper som förenas i sitt motstånd mot MNR men som har olika syn på vilka medel som är tillåtna. MNR får tydlig information om vad det är som kan komma att leda till ingripande från polisens sida, som stödjer sig på tillämpningar av lagen sedan 90-talets början. Den bygger på polisens skyldighet att ingripa mot hets mot folkgrupp, vilket kommer att ske i demonstrationen liknar det disciplinerade sätt som 30-talets nazister uppträdde på.

Då det gäller informationen till motdemonstrationen finns inga uppmaningar till de våldsamma “antifascisterna”, inget om ingripande mot maskering, eller medhavda vapen och vilket straff det skall kunna medföra. Polisen riktar sig istället med sina uppmaningar mot de som ser sig som fredliga, om att hålla ordning på de personer som är maskerade, medför vapen och liknande.

När de båda texterna  jämförs går det knappast att undgå hur liten betydelse det har om en demonstration är beviljad efter ansökan eller arrangörerna valt att avstå från ansökan. Samma sak gäller det rättsliga läget mellan en demonstration och en motdemonstration. Enligt min rättskänsla är det givet att det är skillnad mellan de som ansöker och de som demonstrerar utan att samordna den med polisen så att de kan planerat för ordningens upprätthållande. Samma tydlighet borde gälla till fördel för de som demonstrera för i förhållande till de som demonstrerar mot. Kommer inte sådana justeringar att göras kommer de som ogillar att utsättas för motdemonstrationer att välja att inte ansöka. Att som under valet 2014 inte ingripa mot personer som ägnade sig åt att sabotera andras möten kan rimligen inte överensstämma med principerna yttrandefrihet.

Vänstern talar ständigt om att polisen viker sig för “nazister”. En värdering av flygbladen visar att det är tvärt om, att polisen undviker att klargöra vad våldsvänstern har att vänta av polisen då de bryter mot lagen. Avsaknaden av information om rättslig sanktion av våldsvänstern är den svagaste punkten i Polisen strategi. Det Polisen kanske på grund av anpassning till medierna inte tar itu med överlastar de istället på de som de ser som fredliga motdemonstranter. Frågan är vilka utsikter det finns för att polisens uppmaningar når fram till de personer som har inflytande på demonstrationen på plats. Avgörande blir det politiska innehållet i den mobilisering som kommer att äga rum fram till den 30 september. Avgörande kommer att var i vilken mån polisen utmålas som en fiende.

Det finns en aktör i detta spel som inte tagits upp trots dess centrala betydelse för yttrandefriheten, det är medierna och inte minst Public Service. Den senare är av störst betydelse eftersom den är satt att agera sakligt och balanserat, och tror sig till och med att från och till vara objektiva. Eftersom dessa medier istället för att vara observerande och rapporterande, och respektera hela Sveriges folk med en balanserad rapportering,  befolkas av vänstervridna aktivister för massinvandring. Att massinvandringen är en politisk vattendelare och göder det NMR som de säger sig vilja motverka gör att medierna ökar polariseringen och på så vis undergräver yttrandefriheten. Mediernas förkärlek för att uppmärksamma våld gör heller inte deras sak som yttrandefrihetens försvarare.

NMR:s politiska offensiv vore inte möjlig utan den katastrof som den politiska eliten stått för i invandringsfrågan, med vänsterns som ideologisk kraftkälla och mediernas understödjande i propaganda och skademinimering. Detta är omständigheter som inte kommer att förbättra möjligheterna för Sveriges medborgare att skydda sin yttrandefrihet.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson

 


One Response

  1. […] och ett polisingripande för att stoppa dem den 16 september i Göteborg. Av f d vänstermannen Evert Larsson på bloggen Klyvnadens tid får jag kritik för att jag ifrågasätter polisens bedömning. Larsson menar att min åsikt […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *