Varför bry sig om Johan Norberg, globaliseringens överstepräst och propagandist? För min del p.g.a. att Peter Larsson1) uphöjde Norberg till en dödgrävare alternativt förnyare av vänstern. Johan Norberg hade övertygat om att kapitalismen stod för det efterkrigstida framåtskridandet, hade lyft människor ur fattigdom, ökat livslängden, en utveckling utan motstycke. Det var dessa insikter som fick Peter Larsson och vänstern att överge glogaliseringsmotståndet. Detta var något helt nytt för mig. Luften gick ur Attac-rörelsen efter de stormiga protesterna runt millennieskiftet, Göteborg 2001, på grund av en politisk omsvängning. Min egen uppfattning var att det var 911 som försatte vänstern i ett politiskt chocktillstånd som skapade ideologisk förvirring. Enligt Peter Larsson hade vänstern knuffats ur sin bana av en politisk propagandist från näringslivets Timbro. Så nu krävs ljus över Johan Norbergs förvillelser.
Johan Norbergs nyligen på svenska släppta “Framsteg” får ett blandat mottagande, men det är det stora frågetecknen som dominerar. Att det finansiella systemet bländar med sin frånvaro har inte undgått recensenterna. Kan detta vara möjligt, att inte finansen, pengarna diskuteras? Tror inte det! Johan Norbergs bok är en förtäckt lovsång till det finansiella systemet som han inte namnger men rosar med statistik och framstegsmyter. Det är ju det finansiella systemet som är ryggrad och motor i hans globalisering. Att Peter Larsson så enkelt sväljer hela betet? Kan det bero på att även han hanterar globaliseringen som följden av ett enhetligt odelbart system. Här gives inga val, antingen är du för eller emot. Det är samma marxistiska analys som jag diskuterar i denna artikel.
I tidskriften Focus,”Norberg VS Norberg“, fanns en genväg till Norbergs idévärld, det blir min räddning för att slippa läsa hela boken. Här väljer han själv ut de invändningar “Framsteget” fått internationellt, där den redan givits ut.
För att göra sin sak går JN 200 år tillbaka i tiden. Det är före den industriella och vetenskapliga revolutionen tar fart. Det var ett samhälle som skiljer sig från vårt främst vad det praktiska livet beträffar. Dessa jämförelser förblindar den nutida betraktaren, speciellt eftersom fokuset är just levnadsstandarden, som hos oss mäts i ting och den bekvämlighet den skapar. Jämförelsen bygger på en de levandes arrogans, både för förfäder och efterlevande. För att klargöra vad jag menar så kommer jag att använda detta perspektiv på de sakfrågor som Johan Norberg tar upp, Fokus sid 27:
Många recensenter instämmer i min allmänna beskrivning. Vi lever i genomsnitt längre, bättre, friare och rikare än någonsin tidigare, men, tillägger de, det är trots allt bara ett genomsnitt. Det gäller inte alla, överallt. Se på ökningen av många psykiska problem, på växande skulder och spekulationsbubblor. Eller på migrations- och utanförskapskrisen i Europa, Mellanösterns sönderfall och en mer instabil geopolitisk situation. Många saker blir sämre.
Det finns folk idag som lever under stenåldersförhållande och kämpar varje dag för att behålla denna rätt till sitt liv. Hur mäter Gapminder och Novus som JN hänvisar till, deras levnadsstandard: de folken har inte kommit i närheten av de hamburgare som Norberg så pedagogiskt använder. Dessa folk är den ena ytterligheten i sätt att leva, den andra är väl hans eget, högt uppe i en skyskrapa på Manhattan. Däremellan finns alla slags mellanformer med mer eller mindre lokalt inflytande och självhushållning. Hur värderas alla dessa människors liv i Manhattanstuk. för det är väl det som gäller i Norbergs värld. Hela framgångsperspektivet är ett kolonialt härskarperspektiv, som visserligen lämnat det kristna missionerandet, men som enligt Times i Norberg fått något som påminner om en “gatupredikant“.
Att framstegsperspektivet haltar betänkligt sätter JN själv ord på: psykiska problem, skulder, spekulationsbubblor, migrationskris, instabil geopolitisk situation. Men tyvärr mer än så orkar inte JN, utan fortsätter svepande:
Min optimism är i stället en insikt om att rätt institutioner, som lagstyre och frihet för forskning, experiment och utbyten, befriar mänsklig vetgirighet och skaparkraft, och att det kan ge oss alltmer kunskap och alltmer effektiv teknik för varje generation.
“lagstyre och frihet för forskning” sätter JN till tilltro till. Problemet är att den globalisering som han förespråkar ställer till problem på samtliga områden. Det är nationalstaternas “lagstyre” som rivs ner eftersom den står hindrande för den politiska globaliseringen. Forskningssamhället är i allt väsentligt en internationell företeelse. Denna klass av kosmopolitiska “professionells” står som arkitekter till den fetmaboom som hela världen drabbats av. Vetenskapens bidrag var att på falska grunder klassa mättat animaliskt fett som ett gift, och därmed fösa in jordens befolkning att godta billig industriprocessad kolhydratrik kost. Vad detta kommer att ha för effekt på medellivslängd vet vi inte. “En tickande bomb” som det så finurligt brukar kallas. Hur friheten för forskning fungerar vet vi numer genom Sveriges mest stjärnprydda universitet, KTH. Globaliseringen har skapat en gigantisk internationell byråkrati. Maktkoncentration är ett problem oavsett till vilka näringsflöden den är kopplad, banker, storföretag eller offentliga institutioner.
Att Johan Norberg själv är en del av denna internationell orienterade professionals ger han ständigt vittnesmål om.
Men en rationell optimism säger inte att livräddande mediciner aldrig har negativa bieffekter. Den säger att bi-effekter inte gör det till en bra idé att strunta i medicinerna. Det är bättre att finna bot för bieffekterna, förfina medicinerna och utveckla nya.
En stor poliovaccinationskampanj planeras i Afrika. Är det vad folket behöver, eller är det kanske vad Bill Gates tror att han kommer att älskas för? Det mesta talar för att denna kampanj i eftervärlden kommer att sorteras in som en storartade koloniala dröm. I just polio delar sig två perspektiv på sjukvård, och i synen på sjukdom. Vaccinmotståndet som sprider sig i världen har ett av sina starkaste kort då det gäller just polio. Det tragiska är att de som har mest resurser och är en del av de mest prestigefyllda institutionerna har presterar sämst då det gäller att se något mer än sitt eget perspektiv. Polioepidemierna under 40-50-talet orsakades av en massiv spridning av DDT och som när DDT förbjöds upphörde. För att skydda sig själva förklarade de “Professionella” polioepidemierna med att ett tarmvirus plötsligt gick lös på nervsystemet. Att det var DDT:s miljöstörning som utlöst tarmvirusets angrepp glömdes lägligt bort. En av de viktigaste mörkläggarna var Racel Carson som genom “Tyst Vår” återupprättade de professionellas anseende.
DDT blåses ut i den amerikanska drömmens villaområde..
I experternas värld staplas lögnerna på varandra så att den en föder den andra. Genom lögnerna om det mättade fettets skadlighet, växte en teori om kolesterolets skadlighet och på det fake-medicinen statiner som har en oändlig rad biverkningar, vilket också är allt. Så ser en sida av vår sjukvård ut. Det är först då experterna börjar se och erkänna bjälkarna i sitt eget öga, som de kan närma sig den alternativa medicinen utan skygglappar. Som en del av de professionella är det tydligen inte Johan Norbergs starka sida.
Som alla som inordnat sig under globaliseringens krafter oroas JN över det protektionistiska bakslag som breder ut sig i den västliga världen. Efter att i vanlig god ordning sorterat in dem i enlighet med åsiktskorridorens senast språkanvisningar fortsätter han med sin argument.
Utrikeshandelns stora betydelse för den breda arbetarklassen har tvärtom varit att skydda den från vad som annars hade kunnat bli ett katastrofalt ekonomiskt förfall. Det genom att sänka kostnaden för konsumtion. Rika är inte lika intresserade av mysbyxor för 6 dollar eller familje-pack blöjor (ultra absorbent) för 17,57 på Walmart. Det är varor vars låga pris beror på internationell handel. Rika lägger en större del av sin inkomst på boende och jurister, som inte handlas internationellt. En amerikansk studie från 2008 visade att inflationen, av just detta skäl, var sex procentenheter lägre för fattiga än för rika.
Handel som bygger på att folk i olika delar av världen tar vara på sitt klimats förutsättningar och sina naturtillgångar är handel i dess goda traditionella betydelse. Är det vad Trumps väljare protesterar mot? Avindustrialiseringen, döljer den möjligtvis något helt annat?
Att lägga ner tillverkningen i ett land för att det finns billigare arbetskraft i ett annat, och sen komma dragande med billiga mysbyxor till de som förlorade arbetet är skummande klassförakt. Att tro att folk inte förstår att det är “falsk matematik” bakom det mesta som den internationella arbetsdelning spyr ut, är det en släng av samma åkomma. Det är inte svårt att räkna ut, att om varor skall fraktas fram och tillbaka över jorden, så kan priset inte bli lägre, om det inte finns någon som blir ordentligt lurad. “Rövknullade” är ett bättre ord med tanke på den frustration som systemet skapar. Den stora “tysta majoriteten” gillar inte att bli lurade, gillar inte se andra bli lurade.
“Jag delar uppfattningen att något måste göras” försöker JN och tar sats.
Inte bara för dessa individers skull, utan också för globaliseringens legitimitet. Det amerikanska systemet hjälper inte till. Bara 1 cent per arbetsmarknadspolitisk skattedollar används till omskolning och hjälp att hitta nya arbeten, medan 99 cent används till att förtidspensionera och dela ut invaliditetsstöd.
The Bull parkerad på Manhattans sydspets, som en illustration över finanskapitalets makt.
Skötebarnet, “globaliseringens legitimit” är här kärnpunkten, det som vi många anser vara problemet. Det är dags att JH förutsättningslöst börjar diskutera de regleringar som krävs för att få bukt med denna otyglade tjur.
Ett generöst system för vuxenutbildning. ABSOLUT!!!!!! Som fanns och var under utveckling innan den nyliberala revolutionen med avregleringar, privatiseringar och åtstramningar satte stopp, och istället började montera ner den. Vuxenutbildnings värde är vad den betyder för människor, för deras växt och möjlighet att ta till vara sina begåvningar, och inte för att bli en del i JN:s globaliserade lyckorike där makten koncentreras till multinationella företag.
Kärnan i Johan Norberg filosofi är enkel, men så typisk för vår tid. Det är förändringen i sig som är allt, en ångestliknande rädsla för att det inte skall gå fort nog.
Stora genombrott, från mikrochipset till konstgödseln, gav mänskligheten en knuff som ger oss fart även många decennier senare, men varifrån får vi nästa knuff om vår kultur blir alltmer ålderstigen? Jag ser ingen brist på potential. Artificiell intelligens, robotik, bioteknik och materialteknik håller på att revolutionera världen, men vi måste våga släppa fram den. Annars blir vi alla förlorare.
Endast med en väl fungerande demokrati kan dessa revolutionära dårar, för vilka utvecklingen är allt, där själva farten i sig är det viktiga, tyglas. Vad forskningen leder till har ingen betydelse bara det går fort nog. Som om livet handlade om att rusa fram för att få vara med om så mycket som möjligt på en redan utstakad bana, där inga val finns att göra som leder oss rätt eller fel. Det enda valet vi har är att trycka gasen så djupt ner som möjligt, och underordna oss vetenskapen och finanskapitalets nycker. En otillfredsställelsens hysteriska strävan att gripa framtiden, Framsteget.
Denna revolutionära dårskap glömmer det viktigaste, livet. Att varje människa, för sitt livs skull, kräver sin tid. JN verkar vara omedveten om det uppror som i det tysta äger rum mot ett system som i allt snabbare takt kräver allt mer och snabbare av alla. Förhoppningsvis kommer det att leda till en politisk motrörelse, som inte stannar vid hälsoterapier i mindfulness, med dess avläggare i företagsrådgivning och konsulter.
Klasskillnader och det växande gapet i inkomster och förmögenheter var viktiga invändningar mot Norbergs framtidsoptimism. Det mesta viftar han bort med en sällsam och road nonchalans. Det är åter själv framsteget som gör att skillnaderna löses upp i dimmor och illusioner, vilket förstärks av att all lycka minsann inte kan mätas i pengar. Det är den vanliga klassarrogansen, där alla byxor är lika oavsett pris och kvalitet, trots att varenda skolunge vet att varje tråd i märkesvaran är verktyg för social över och underordning.
När vi föder barn löper vi inte mycket större risk än de rika att drabbas av spädbarnsdöd eller död i barnsäng. Våra barn har inte mindre chans att få lära sig läsa och skriva, eller äta sig mätta.
Den globaliserings Framsteg som JN talar sig varm för har under dryga två årtionden genom privatisering och åtstramningar i rask takt gett ojämlikheten ett ansikte. Det går inte framåt som JN försöker sprida illusioner om. Skillnaderna förstärks genom den massinvandring som är en annan sträng på Norbergs lyra.
Invändningarna mot JN:s Framsteg är omfattande oavsett vilket tidsperspektiv vi än lägger på utvecklingen, vilket JN tydligen förstått, för som avslutning tar han ny sats fast med början i problemen.
Skälet till att jag skrev boken är inte att jag är nöjd, utan orolig. Om människor inte noterar de framsteg som skapas av en öppen värld kommer de inte att kämpa för den. Människor som är rädda för världen och varandra kommer att vilja skydda sig bakom murar och starka ledare.
Med detta perspektiv borde JN skrivit en annan bok. Inte en som försöker lugna genom att parfymera rötan i ett ekonomiskt och politiskt system som skapar allt större oro. Vad västvärldens folk söker är ett ledarskap med analyser som kastar ljus över en ålderstigen civilisation. Som förstår att peka ut de världen som hänger samman med dess framgångar, som pekar ut de problem som nu leder till sönderfall och upplösning. Kanske Norberg inte är intresserad? Är till och med Europa är för litet och trångt? Är inte globaliseringen ett världsprojekt som kräver att makt koncentreras, och en ständig revolution för att lösa upp alla hindrande gränser?
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson
1) Peter Larsson journalist, kolumnist på Aftonbladet.
Tack Evert! Träffsäkert som alltid. Jag har en svag förhoppning om att folk börjar vakna. Vi avvecklade slaveriet som sög ut den svarta rasen. Sedan avvecklade vi kolonialismen som sög ut fattigare länder. Då fick vi globaliseringen som suger ut “alla” eller åt minstonde “the one percent”. Jag försöker se vårt nej till euron, brexit och valet av Trump som ett “folkets” motstånd mot globaliseringen. Som biolog har jag alltid sagt att allt livskraftigt och uthålligt växer nedifrån och upp, inifrån och ut. Globaliseringen med sin unipolaritet är det stora hotet mot barn och barnbarnens framtid. Johan Norberg har jag länge varit oroad över.
Sedan skall man inte sticka under stol med att Sverige verkar varit försöksstation för hur mycket regler, avgifter, skatter och krångel man kan smyga på folket utan att det fattar, så att det till slut är fattigt, deprimerat och rättslöst som i Sverige. Det tog femtio år ungefär, verkar det som, nu är vi där.
Du får inte ens tillverka och sälja en tvål i två former utan att betala godkännande på flera tusen för båda. För det allmänna bästa. Kvar blir globala aktörer på tvålmarknaden.