Ekonomi

Årets bankbok!!

11 mar , 2017  

Andreas Cervenkas senaste bok “Vad gör en Bank” beskriver enkelt och slående hur banker fungerar, hur deras chefer utnyttjar sin ställning för personlig vinning. Han ställer politiker, rättsväsende och myndigheter till svars för att inte göra sitt jobb utan låter banker dra över landet som en svärm råttor. Han beskriver hur det politiska systemet är sammanflätat med banker och finanssystem. Vi får en aning om hur illa medierna sköter sitt uppdrag att granska vårt största samhällsproblem riggat av en samling bedragare. Men framförallt får vi en lösning på problemen. Andreas Cervenka beskriv enkelt hur bankerna borde fungera för att vi skulle slippa ett nytt finansiellt sammanbrott, slippa få vår realekonomi krossad under de skulder som bankerna skapat med uppblåsta fastighetsvärden som säkerhet. Trots allvaret och djupet i budskapet, trots den svarta vrede som vibrerar mellan raderna är det tätt mellan skratten och Cervenkas halsbrytande jämförelser. Andreas ironier är som luften i en sufflé, som sockerlagen på brylén . Den ekonomiska situation vi sitter fast i efter två år av minusränta diskuteras just nu, men medierna fyller inte rocken att för Sveriges folk förklara vad som pågår. När allt skall sys samman till en väg bort från faran, då sviker de. Utrymme för medierna att smita sitt uppdrag följer av att vänstern som förväntas stå före en kritik sviker. Den gyllene möjligheten som Vad gör en bank ger tas inte tillvara istället kritiseras boken för att inte vara socialistisk. Det är som det brukar vara från marxisterna, kapitalismen är odelbar och inget går att reparera, det är bara den socialistiska revolutionen som duger. Det är budskapet från Kajsa Ekis Ekman:

Cervenkas brist är att han inte förklarar hur bankerna hänger ihop med resten av samhället. ………… Men också för att han tycks se banken som en enskild enhet snarare än en del av det kapitalistiska systemet.

Som Paul M Sweezy skrev redan 1942: ”Keynesianer rycker det ekonomiska systemet ur sitt sammanhang och behandlar det som om det vore en maskin som ska skickas till verkstaden för översyn av reparatören, staten”.

Så det dysfunktionella banksystemet skulle inte gå att åtgärda utan att socialism införes. Alla inser ju orimligheten i denna socialisternas våta dröm och dogmatiska tvångstanke.

De inom vänstern som inser betydelsen av Vad gör en Bank  bör inte försitta chansen att göra en insats för att sprida boken så att den blir en lika stor försäljningsframgång som Tino Sanandajis Massutmaningen.

Författaren Andreas Cervenka

De Fria som kidnappat bankfrågan gillar heller inte Andreas Cervenka och hans journalistiska arbete på SvD. Vad gör en Bank använder inte rätt indelningar och är inte tillräckligt konspirativ enligt deras världsbild. Här finns inget FED, inga “anglosionister”, bankjudar, sionister eller judiska världskonspirationer, och får därför stämpeln “kontrollerad oposition”. Och inte minst att AC arbetar på den “ägardirektivstyrda” Svd som ägs av Shibstedt, vilket för all evighet korrumperar innehållet.  För De Fria duger det inte att de ekonomiskt och politiskt ansvariga i Sverige ställs till ansvar. Det verkar som om det svenska politiska rummet inte är tillräckligt stort för dem, även i dessa kretsar saknas ett robust självsäkert nationellt perspektiv. Carl Norberg ger boken följande förkastelsedom utan att sakligt beskriva vari felen består.

Men som sagt, man har inget att lära om hur systemet är funtat genom att läsa boken, inte det minsta, även om en del statistik som förekommer kan tjäna som underlag också när man som vi i Folkresningen De Fria utgår ifrån den sanna bilden av spektaklet.

Carl Norberg och hans högst OFria rörelse tror att de kan kidnappa och monopolisera den bankkritiska rörelsen. Det tar sig även uttrycket att de för kampanjer mot kontantuppror och blockerar sin kritiker i nätets diskussionsgrupper. Försöket att begränsa Vad gör en Banks betydelse och möjligheter att väcka intresserade till insikter är ett rent sandlådebeteende. Det saknas minsann inte uppslag till diskussioner. Författaren placerar sin analys av bankerna i den gängs politiskt korrekta världsbilden av “västvärldens öppenhet” och mångkultur. Personligen ser jag det som en brist vilket det troligtvis inte är för att nå förståelse bland största möjliga antalet läsare. Däremot finns andra frågor som bankreform skulle stärkas av att diskuteras.

“Vad gör en Bank” låter inte politiska särintressen kidnappa frågan om hur våra banker fungerar. Hur pengar skapas och används avgörs  av Sveriges riksdag och är avgörande för att hävda vår suveränitet och försvar mot ekonomisk krigföring av alla de slag. Det är avgörande för att begränsa koncentrationen av kapital och därmed risken för kriser. Kapitalet tillåts inte med bankernas monetära hävstänger bygga upp finansbubblor som de sedan punkterar för att lägga under sig realvärden från företag de driver i konkurs.

Island har fått tjäna som en inramning. Där tar texten sin början och får sitt avslut i en sista mening som aldrig får sluta att upprepas. – Skapande av pengar är alldeles för viktigt för att överlåtas på banker. Orsaken till vår farliga ekonomiska situation känner vi till genom Vad gör en bank, Men det finns ett problem som de penningskapande bankerna skapat men som inte rättas till av att de fråntas detta privilegium. Det är den enorma privata skuld som den skapat. En skuld som förlamar ekonomin och som lagt beslag på ekonomiskt utrymme från våra barn. Historiskt har räntor och lån ständigt lett till skuldkriser i våra förfäders ekonomier. Den tidens härskare var mäktiga och kunde stryka skulderna med ett penndrag, varpå ekonomin snabbt tillfrisknade. Idag lever vi i en helt annan slags värld.

Genom industrialisms bruk av fossila bränslen och vetenskap har ekonomiska hävstänger skapats som ständigt ökar vår produktivitet och därmed också skapar ekonomiskt utrymme för att bära räntekostnader. Det skiljer oss från agrarsamhällets jordbruk och hantverk vars ekonomi på bara ett par generationer drogs ner i förlamande skuldsättning där bönderna drevs från sina jordar. De lärde sig av nödvändighet att gå in i bankirernas böcker och stryka skulderna för att civilisation och ekonomi skulle kunna leva vidare. Med de skuldnivåer som Sverige idag har måste även våra “härskare”politiker förstå att sätta gränser för hur långt svindel kan gå. Istället för att verka inom företagsvärldens ekonomi som skapar värde har bankerna gett sig på privatpersoner som endast har lön men samtidigt är hårdare bundet av ett personligt och juridiskt ansvar, vilket minskar bankernas risktagande . Företagen som har de ekonomiska hävstängerna däremot, frikopplas genom aktiebolagslagen från ekonomiskt ansvar, vilket innebär högre risker för bankerna. Detta gäller även enskilt företagande eftersom de personliga säkerheterna ofta inte räcker till.

Alltsedan avskaffandet av kreditregleringen på 1980-talet har bankerna haft politikernas godkännande för att likt bläckfiskar fästa sina sugkoppar överallt där de kunnat använda statens indrivningsväsen för att cacha in.

Genom att politiker och riksbanken återtar kontroller över kreditreglering och tvingar bankerna att verka inom den produktiva ekonomin där skulderna kan betalas av vinster och produktivitet har grunden till en sundare ekonomi lagts. Men det skuldberg som redan är på plats kommer att ta årtionden att betala av om ingenting görs. Ekonomer av facket tror säkert att kommande inflation skall avskriva skulderna. Andreas Cervenka satsar inte som dem allt på ett så bedrägligt kort som samtidigt skriver ner värdet på de skötsammas besparingar. Han nämner Steven Keens under lång tid föreslagna skuldavskrivningar som samtidigt är verkliga Hellikopterpengar. Hans förslag: riksbanken skapar nya pengar som delas ut till alla, för de som har skulder viks de till att döda lån. Istället för denna direktinjektion i realekonomin har riksbanken genom köp av statsobligationer drastiskt ökat likviditeten för bankerna, med det uttalade syftet att öka bankernas utlåning. Dvs företagens och privatpersoner skuldsättning. Vad gör en bank kunde vara tydligare i att beskriva dessa skillnader som båda faller tillbaka på begrepptet QE, som Rikard Werner är upphovsmannen till.

Årets Bankbok det är den under årets första månader och det finns inte mycket som talar för att något kommer ur tryckpressarna som kan konkurrera om titeln. En bra bok kan förädlas genom det mottagande den får, framförallt genom de problematiseringar som kan resas ur texten. Ett perspektiv som saknas är förhållandet mellan arbete och kapital. Det kan även skrivas i motsättningen mellan realekonomi och den finansiella systemet. Det är ett perspektiv som inte har något att göra med socialism, utan som ett försvar av fri företagsamhet mot den maktkoncentration som följer med kapitalism. Det perspektivet ser jag fram emot att Andreas Cervenka kommer att resa i sitt rivande av de kulisser som omger de mäktigaste företag vi har i Sverige.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson

 


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *