Ekonomi

“Grisens” jul

11 dec , 2016  

– Det står en kris för dörren (den troende kommunisten)

– Ääh bra dää, för potatis dä ha vi själv!! (mottagare)

Det var uppenbart fel, komma med politisk propaganda mitt upp i julen. Replikerna kommer från historieberättare på en norrländsk ljugarbank i 30-talets krisekonomi. Krocken mellan objektiva behov och politisk förhoppningen i ekonomisk kris kastar ljus över en ideologisk avgrund. 

Det talas  om finanskris och bostadsbubblor inför årets grishögtid, och varningarna kommer från alla tänkbar håll, utom från riksdagspartierna, möjligen en plats dit ekonomins snålblåst aldrig når. Jag har inte som mannen med potatis fått besök av någon som har inteckningar i den politiska kristallkulan. Löften om framtiden kommer numer från helt annat håll. Tidningarna lovar att julhandeln åter kommer att slå rekord, och brevlådan är full av reklam. Även för de som inte tror att grannlåten skapar lycka finns i år en digital lösning, årets julklapp placerar dig i den värld som ingen trodde ens fanns.

Vem kan se och ana ekonomisk kris?

Kan mannen med potatis placerad i vår tid det? ……..  troligen inte.

Inte ens vi som varit med om 90-tals krisen och den världsomspännande finanskrisen 2008 har så lätt att förstå vad om händer, under det som synes ske.

På 30-talet hade krisen redan slagit till och politikerna var oförmögna att resa ekonomin ur dyrtid och depression. Nöden och den politiska oron hölls i schack med statliga insatser genom AK-arbeten. Spåren finns kvar i vägrallarnas kilometerlånga raksträckor.

Vår värld, dagens ekonomi ser helt annorlunda ut. Årtionden av oljedopade produktionsapparater, ständigt stigande produktivitet genom ny teknik och vetenskap har gett oss ett överflöd där mycket är av dålig kvalitet och en hel del rent skräp. Det är en ekonomi som just nu känns som om den motståndslöst sveper in oss i en himmel av överflöd. Det är samma känsla som föregick krisen i början på 90-talet. En magkänsla får mig att ana oråd. Då som nu vilade ekonomin på överbelåning av fastigheter. Ekonomin var uppblåst av skuldsättning. Konsumtion nu och räkningen skickad till framtiden, för kommande hyresgäster och villaägare att reda ut.

Väldigt många kriser föregås av en mycket stark högkonjunktur, ofta kortare än ett år, för att sedan dyka i en ekonomisk krasch. Varför ser det ut så?  Vad blir konsekvenserna av att befolkningen dras med, dras in i, görs delaktig i den ekonomiska uppgången byggd på lösan sand, skulder, “rutna lån” och ansvarslös konsumtion. När väl krisen kommer skapar det en politisk förlamning, delaktigheten skapar skuld och förstämning. Det verkligt skyldiga, de politiker som gjort systemet lagligt. Bankerna och finanseliten som de enda verkliga förmånstagarna, får tid att gömma sig bakom mediernas omdömeslösa och okunniga desinformation. De som förväntar sig en reaktion i handfast politik får se en hukande rygg, bitterhetens knutna händer dolda i fickornas lärft, försvinna in i ATG-butikens fattigmanströst. Ett väl inlärt reaktionsmönster i en ekonomi som under årtionden endast levererat rikedom genom fastighetsspekulation, spel på börser och ATG, men sällan genom företagande och aldrig genom “hederligt  arbete”. Har systemets snedvridna näringsflöden undergrävt moralen vilande på arbete och hederlighet?

Idag finns inga politiska strukturer som aktivt och medvetet tar sig an de frågor som skulle förhindra att krisen slår in med full kraft. Frågan är om det ens finns tid att skapa den förståelse för ekonomins lagar som förhindrar att vi går in i en långvarig depression. Hur som helst är det om hur vi skall förhindra denna depression som striden nu står. Det handlar om politikens överhöghet över ekonomin och vilka lagar som behöver stiftas för att återreglera finanssektorn.

 

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larssonbooks


2 Responses

  1. Möjligen kunde Marx’ idé om “profitkvotens fallande tendens” (se Kapitalet III) ge vissa uppslag till varför dagsläget är som det är, men nu är väl Marx patriarkal och annat elände så honom kan vi väl inte prata om?

    • Evert Larsson skriver:

      Profitkvotens fall, är inte ens så säker på att det var Marx påhitt, ursprungligen. Hur som helst så är det redan ett spår som övergetts av alla seriösa ekonomer. Det diskuteras bara bland de mest inbitna exegeterna i den marxistisk skolastiken. Att ge sig in i diskussioner i exegesen kräver “i likhet med annan exeges detaljkunskaper av sådan litteratur orimligt stora ansträngningar för att reda ut motsägelser och inkonsekvenser hos enskilda tänkare”. Det är Alf Hornborgs bedömning av den marxistiska värdeteorin. Profitkvotens fall, falleri fallera…

      Att Marx säkerligen inte skulle fastna i det förhärskande marxistiska genusträsket, liksom ingen 1800-talstänkare som inte placerats på dårhus, håller jag för säkert. Att han trots sin sina borgerliga identitet, och manschauvinism ändå får så positiva omdömen i MSM idag det borde Nina Björk och Ekis Ekman få några frågor på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *