Just nu går USA:s folk till val, det är många som håller andan, många har formerat sig i för eller emot. En ytterst grov uppdelningen är mellan eliten och folket, som i politisk termer alltmer handlar om kampen mellan globala diktatur och folkens skydd av suveräna nationalstater. En annan formuleras utifrån faran för en militär sammandrabbning mellan USA och Ryssland, där Clintons höga tonläge oroar. Hon säger att hon kommer att upprätta flygförbudszoner i Syrien. Uppenbarligen för att skydda sina militära investeringar i jihadistisk terrorism. Våra medier ger ett sömngångaraktigt stöd för det vänsterliberala etablissemanget som samlats runt Clinton, och avfärdar med samma gångart allt vad Trump står för. Så har våra medier agerat så länge jag minns, de har helt enkelt svårt att leverera enligt den grå murvelns principer, fakta för folket att sortera efter sina egna värderingar. Resultatet av public service politiska skygglappar har vi i årtionden tvingats leva med på politikens alla områden. Då det gäller den utrikespolitiska bevakningen har missgreppen varit förödande. Alla de krig som USA genomfört sedan 2001 har rättfärdigats och skönmålats. Regimer som USA riktat sina kanoner mot har regelmässigt beskrivits som toppridna av diktatorer och folkförrädare för att skapa acceptans för krig och regimskiften. De har varit krigets förtrupp och dess markberedare.
Sveriges Radio blåser nu upp sig för att fånga upp så många lyssnare som möjligt. Vad de storligen misslyckats med i att skapa i förtroende med den hittills gjorda bevakning försöker de truta sig till med uppblåst marknadsföring, med gorillaliknande trummande på bröstet, och illa låter det för under revbenen finns ingenting. Så är också ytligheten i bevakningen öronbedövande inte en enda gång har jag fått ta del av att det finns två andra kandidater som sammanlagt samlar 10% av rösterna. Tänk tanken vilka nivåer siffrorna för de två kandidaterna skulle nått om medierna den sista veckan ställde över strålkastarljuset på deras kampanjer. Bara tanken ger oss besked om att mediernas roll har förändrats från granskare av makten till dess beskyddare eller kanske till och med dess förste exekutive.
Många har likt jag själv ställt förhoppningar på en frispråkig Trump som satt ord på den globala elitens framfart och tjänare till vilket Clinton uppenbart räknas. Det är mycket troligt att Trump nu går och vinner och blir USA:s näste president. Kommer vi att få återuppleva vad som hände med Obamas löften om fängelser och tortyr som skulle stängas ner. Hur många tror att Trump med sitt splittrade republikanska parti skall lyckas med det som Obama misslyckades med, trots sin enade och segerrusiga rörelse. Kommer entusiasmen för Trump att då ledas in på det som USA visat sig ha en industristruktur, en militär, ett CIA och en förvaltning och infrastruktur som gjord för, att föra krig.
Oavsett hur det går i valet så kan vi räkna med att USA även i fortsättningen kommer att fortsätta sin utrikespolitiska tradition, eller som Trump uttrycker sig, “I will make Amerika great again”. Med betoning på JAG. Som ett förtydligande till alla segerrusiga valarbetare att inte lägga sig i, utan att snällt återgå till sin underordnade vardag. Blir Clinton vald kommer hon att följa den svenska feministiska utrikespolitiken och i Wallströms och Birgitta Olssons anda resa raggen mot Ryssland. Det är åtminstone vad hon lovat. Hennes dröm är väl att kunna avsluta det hela på samma vis som efter sina intriger mot Gaddafi, “He died”!!!
När vi vaknar på Onsdag morgon är valet över och på förmiddagen kommer åtminstone föraningar om vem som kommer att vara USA:s nästa president att presenteras. Så ställs världens folk inför uppgiften att åter försöka reda upp situationen. Vi har några veckor på oss, för att förbereda oss inför deras överraskningar.
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson