“Arbetande gubbe” är insändarsignatur för raderna under rubriken “Facket skall stödja de röda partierna” i Nya Kristinehamnsposten den 15 Juni. Så här börjar den…..
Det är upp till var och en att välja om man vill vara med i någon av LO-facken, som givetvis i fortsättningen skall ge stöd åt dom röda.
Men medlemmen skall själv kunna välja om stödet skall gå till Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. Sedan är det bara beklagligt att det finns medlemmar som inte röstade på något av dom röda partierna. Nästan varje möte kommer frågan upp “varför skall jag vara med och stödja sossarna?” och varje gång ler jag och tänker “vilken stolle”. Röstar du på SD får du gärna vara med, men du kommer aldrig att få ett förtroendeuppdrag hos facket, detta svar har dom flesta hört. Personligen vill jag inte ha någon från SD eller moderaterna som medlemmar i facket och tyvärr hittar vi moderater/arbetsgivare i förtroendeuppdrag i LO.
I nästa avtal tycker jag att vi avstår från löneökningar och istället tar strid mot politiker/försäkringskassa. Facket har bra försäkringar hos Folksam som skyddar oss från det mesta, men inte under arbetstid. Och eftersom Arbetsgivarnas Försäkring AFA är helt värdelös(tack vare försäkringskassan) Så teckna en till försäkring som gäller under arbetstid. Och så till att ta tillbaka A-kassan.
“Arbetande gubbe” tillhör därmed de generationer arbetare i Kristinehamn som fått sin historia skildrad i “Samhällsbyggarna”, Kristinehamns arbetarkommuns historia. Två nedslag i verket, av Dora Rosengren och K.A. Karlsson som är av betydelse.
Den centrala plats som ges åt marxismen, vilket lett till att kamp om äganderätt blivit det centrala istället för att försvara arbetets värden, de arbetandes intressen. Denna elitistiska och dogmatiska lära, en ideologisk illusion som vi förhoppningsvis kan se början av slutet för inom svenska fackföreningsrörelse. Det skulle i så fall krönas med att den socialistiska målsättningsparagrafen togs bort tillsammans med den avskydda kollektivanslutningen till politiska partier.
Den andra omständigheten i denna lokalhistoria är att sista året för dess kronologi är 1939, sedan upphör årsskildringen för att fortsätta i annan form. Vilken är anledningen till detta stilbyte: kan den vara att 1939 är året för de rödas och brunas förening i Ribbentrop-Molotovpakten, som följdes av Tyskland/Sovjets styckning av Polen, annekteringen av de baltiska staterna och Sovjets angrepp på Finland, och därefter Tysklands angrepp på Västeuropa. I efterhand hörs lite om förening av två världsmakter som båda stod för revolution och socialism.
Över ideologiernas kvarlåtenskapen kan ju vi gubbar kämpa, för de unga som idag träder in på arbetsmarknaden står säkerligen helt andra frågor i förgrunden. Röda politiker gillar att prata om 6-timmars arbetsdag, när i praktiken arbetstiden ökat. Prata om trygghet och basinkomst, när samtidigt stressen, sjukskrivningar har ökat, om jämlikhet när samtidigt klyftorna ökar. Mycket av denna utveckling sammanfaller med den nyliberal avregleringen av ekonomin, där dessa liberala revolutionärers viktigaste krav var att öka arbetslösheten. Det gällde att få arbetarrörelsen att överge den fulla sysselsättningen, med vilket de uppenbart lyckats. Arbete åt alla står inte längre i förgrunden för den av röd politik styrda fackföreningen. Att “Arbetande gubbe” föreslår att göra fackföreningen till en försäkringsrörelse är talande. För att vända den nederlagets historia vi sett under de senaste trettio åren krävs fri fackföreningar, som står oberoende av politiska partier och slutar bedriva åsiktsregistrering av sina medlemmar.
Evert Larsson
admin@klyvnadenstid.se
