Politik

Först offras Sanningen.

17 maj , 2016  

En fem minuters Youtubeklipp av en ung kvinna har visat att Sverige har utvecklats till ett dårarnas paradis. Till en plats där en kort svenska kvinna inte skall motsägas i det hon påstår sig vara en två meter lång manlig japan. Våra ungdomar lever idag i ett kultur och politiskt klimat där verkligheten inte längre tillåts spela någon roll för våra samtal och beskrivning av oss och våra relationer. Den aha-upplevelse videon gett har lett till att den fått en enorm spridning, något som retat upp det politiskt korrekta etablissemanget. Sveriges Radio har i rollen som renhållare mot “kränkande åsikter” reagerat liksom transpersoner som påstått sig kränkta. Hur kan detta vara möjligt och vad kan vi dra för slutsatser av reaktionerna på den självklara fråga med vilken filmen avslutas. “Ska det verkligen vara så svårt att till en kort svensk kvinna säga att hon inte är en två meter lång manlig japan.”
Vad får det för konsekvenser får vårt samhälle om vi inte kan vara överens om att det finns en faktisk verklighet som vi har att förhålla oss till. Hur skall vi av alla slags överheter som strävar att bestiga maktpositioner kunna värja oss mot deras lögner om vi inte ens i det vardagliga samtalet kan vara överens om att vi faktiskt har en gemensam verklighet att utgå från.

Hur skall vi kunna värja oss mot den språkliga manipulation som Orwell varnar för i sin framtids dystopi 1984, om sanning tillåts tolkas som en kränkning av egendefinierad identitet. I romanen 1984 hanteras verkligheten på samma manipulativa sätt av det terroristiska parti som utövar sin makt under parollerna; “Krig är fred”, “Okunnighet är styrka”. Hur tilltrasslat det politiska spelet kring våra berättelser är råkade Orwell postumt ut för. På grund av Orwells ställningstagande mot kommunismen var han ett eftertraktat politiskt villebråd bland Storbritanniens intellektuella. Denna konflikt var och är djupare än vad Sveriges journalistkår och kulturelit vanligtvis vill erkänna.

Reportaget ”Att skjuta en elefant” möttes med tvivel, det var tydligen viktigt att undergräva Orwells trovärdighet. Det påstods att han inte alls skjutit någon elefant. Orwells änka Sonia Brownell ledsnade också på sanningsdebatten, under diskussion tappade hon tålamodet och skrek: ”Självklart sköt han en jävla elefant. Han sa ju att han gjorde det”. Vad som är sant och falsk är ingen skitsak som vi själva kan bestämma. Utan ett språk och en kultur som värnar sanning är vi förlorade för varje dold kraft som önskar oss illa eller bara önskar sig själva väl.

Vad är det då för slags krafter som ställt till det så till den grad att vi inte längre kan säga vad som är upp och ner på verkligheten, om det är en, man eller kvinna, om det är en svensk eller japan? Ja, dresserandet i politiskt korrekta åsikter har gått så långt att man inte längre ens vill markera mot, om en vuxen kvinna påstår sig vara två meter lång, en katt eller ett barn på 7 år. När en av de intervjuade ställs inför frågan om “sjuåringen”, som ju är vuxen, skall få börja i första klass går det upp för den intervjuade att bekvämt ljugande får konsekvenser.  Men reaktion blir inte en reflektion över sitt ljugande om ålder utan över hur han kunde reagera på det. Från videon 4 min 15 sekunder in: “Har jag som 7-åring rätt att gå i högstadiet igen” är den fråga som ställs.

Om du redan gjort det är det märkligt, … att göra det igen, det tycker jag känns märkligt. Jag vet inte varför det är märkligt, att jag tycker att det känns märkligt är märkligt.

Hur bemöts då den fråga som ställs genom denna video:

Ska det verkligen vara så svårt att till en kort svensk kvinna säga att hon inte är en två meter lång manlig japan.

Sveriges Radio tycker uppenbart att det är ett problem när en ung kvinna för stöd på nätet för sin insats att ställa vår gemensamma verklighet som grund för våra relationer och kommunikation. Även Södertörns högskola där intervjuerna gjorts har reagerat mot den upplagda videon. SVT tar upp diskussionen som tagit fart i videons efterföljd:

– Via mejl har det i ett fall kommit ett ganska allvarligt hot. Det har också förekommit aktivitet på Facebook och även kommit ett antal telefonsamtal, som inte varit direkt hotfulla men väldigt aggressiva och ifrågasättande, säger Nils Ekedahl, prorektor på Södertörns högskola.

Kommer polisanmäla
– Vi vill inte säga mer om vad det är för typ av hot, men det har varit av en sådan art och omfattning att vi har övervägt att polisanmäla och nu nått fram till att vi bör göra det.

Filmskaparen, 20-åriga Hanna Lindholm, uppger att hon inte har möjlighet att intervjuas per telefon men skriver i ett mejl till TT:

”Det är för jävligt att galningar hotar personal och bra att skolan polisanmäler. Jag har själv blivit utsatt för hot och näthat när media skrivit om mig.”

På sin Facebooksida har Hanna Lindholm svarat på kritik som framförts.

Södertörns Högskola fantiserar ihop att jag gjort ett ”propagandatrick”. Därför blir det ett svar på tal nu.

”Det är också viktigt att påpeka att vi stöttar studenterna som har blivit utsatta för detta propagandatrick. All heder till dem som svarade så gott de kunde på frågor de inte visste hade en dold agenda.”

Av de studenter jag intervjuade frågade några om filmen skulle hamna på internet, jag svarade ja. Vissa ställde upp ändå och andra inte. Jag var ärlig med vilka frågor jag skulle ställa innan vi började spela in. Några elever frågade också vart jag var ifrån och jag svarade att det var ett privat initiativ till en Youtubekanal.

Jag har inte ljugit för någon eller försökt lura någon, det fanns ingen ”dold agenda”. Jag själv ogillar fula medietrick och skulle inte använda något liknande. Dessutom är det ingenting som klippts oärligt eller dylikt, jag ställde samma frågor till alla och svaren är deras egna.

Innan filmen var klar och utlagd på Youtube, skrev två tjejer till mig privat på Facebook och önskade att inte få vara med i filmen. Jag respekterade deras åsikt och de klipptes bort. Jag tycker det är ohederligt av Södertörns Högskola att påstå att jag utsatt eleverna för ett ”propagandatrick”. Skäms skolan över deras åsikter? Är det ett ”propagandatrick” för att jag ställer frågor som inte passar Södertörn?

Varför skulle studenterna behöva “stöd” över något som är deras egna åsikter? Studenterna på skolan är vuxna personer och är kapabla att ta egna beslut om de vill ställa upp på en filmad intervju eller inte. Man behöver inget “stöd” för att man svarat på raka frågor.

Slutligen, snart får filmen english sub så klippet kommer att få en ännu större spridning. Södertörn kan förbereda en krishantering för de ”stackars” studenterna.

Den breda spridningen av klippet och diskussionen som förts i dess spår visar på mer än ett ytfenomen, att Sveriges Radio på bästa sändningstid går in för skademinimering likaså. Som  kritiker hade Vänsterns Ungdomsförbunds nyvalda ordförande bjudits in. Vad Hanna Cederin(HC) upplever som ett problem med Hanna Lindholms(HL) kritik av den förda identitetspolitiken får vi några skarpa formuleringar om.

Att kön eller nationalitet skulle vara något biologiskt eller något som handlar om utseende tycker jag är förelegat och obehagligt faktiskt. Jag tycker man förminskar och förenklar väldigt komplexa saker som för väldigt många människor handlar om frihet i vardagen….

Kön är komplext och det handlar om identitet.

Jag tycker att man skall vara schysst, och den här filmen är inte det, det handlar om reaktionär moralism. Att säga åt folk att man inte får ha den identitet man vill.

Det tydligaste i filmen är den här frågan: “får jag vara japan”. Det signalerar att nationalitet skulle kunna ha något med utseende att göra. Vem är Japan vem är Svensk? Sverige består av människor som ser väldigt olika ut. Jag tänker på min kompis….. med föräldrar från Iran, jag tänker på Afrosvenskar, och sådana som jag som har ljust hår. Och då undrar jag om det är ett problem att det ser ut så.

Jag är jätteglad att jag som kvinna får större och större frihet att bryta mot förväntningar, det går att forma sin egen identitet, att mina homosexuella vänner kan hålla handen, att man kan få se ut hur som helst och kalla sig svensk Människor skall bemötas med respekt man skall vara schysst.

Så ställer Hanna Lindblom samma fråga som hon ställt till studenterna, vad är din kommentar till påståendet: “Jag är en man?” Hanna Cederins svar kommer ögonblickligen och blir OK! Nästa fråga: “Nu är jag kvinna”: Svaret lika snabbt “OK”!  Hanna Lindbloms kommentar: “Du accepterar sekundsnabbt byte av min könsidentitet men blir arg på folk som inte accepterar det här, det tycker jag är problematiskt”

Hanna Cedrin: Vad blir problemet för dig i det här…. Du försöker presentera en objektiv verklighet, det blir reaktionärt, det blir auktoritärt, det tangerar moralism och det blir pekpinne.

Det finns ingen tydligare skillnad mellan människor än den som delar i kön. Detta handlar om biologi, vad annars, går en livmoder eller en penis att suggerera fram, är det vad HC tror? Vad är det för slags ideologier som gjort att detta blivit ett problem? Svaret på den frågan har att göra med den ställning som genusteorin fått spela inom politik och vetenskap.

Enligt Wikipedia är genusvetenskap studiet av de “processer varigenom skillnad mellan könen skapas och upprätthålls.” Genusvetenskap är synonymt med feministisk teori, och “analysera hur människor i samhället iscensätter eller ”gör kön”……. dessa ”iscensättanden” (är) i allmänhet inte medvetna, men hävdar att det går att göra medvetet motstånd genom att uppträda på ett icke-normativt sätt.” Genusvetenskap handlar om kön “helt frikopplat från det biologiska könet“. Vi har fått en “vetenskap” som beskriver en verklighet där det helt avgörande skillnaderna, de biologiska har sorterats bort. Denna teori har sedan antagits av feminister på den politiska nivån och tryckts in i universitetsvärldens forskning för att styra samhällsutvecklingen.

Genusvetenskap är ett verktyg för att driva politiken i feministisk riktning, utan att ta hänsyn till de faktiska biologiska, inkluderande mentala skillnader, som finns mellan könen. För att driva förändring har helt grundläggande faktorer sorterats bort.

Vi har nu generationer av unga män och kvinnor som genom skolan och mediernas propaganda fått en halvsanning om hur människan fungerar. Biologiskt kön existerar inte, endast det “kön” som förmedlas genom kultur, och blir identitet räknas. Men eftersom det så uppenbart strider mot de egna erfarenheterna kommer nu motreaktioner, Hanna Lindbloms video är ett tydligt exempel.

Hanna Cederin: “Det tydligaste i filmen är den här frågan: “får jag vara japan”. Det signalerar att nationalitet skulle kunna ha något med utseende att göra.”. Ja det kan den faktiskt ha även om HC vägrar att se det, och vill få det till något skamligt eller “obehagligt” som hon själv väljer att kalla det. Hon har säkerligen som de flesta i hennes generation uppfostrats att se erkännandet av att det finns mänskliga raser som rasistiskt i sig. Men precis som ett barn kan se dessa skillnader kan även de intervjuade personerna göra det. Att även Hanna Lindblom backar på denna fråga är sorgligt men tyvärr inte förvånande, så långt har nu det politiskt korrekta gått att personer med bakgrund i SD trängts in i åsiktskorridorens vanföreställningar.

Om raser inte funnits hur skulle då rasism finnas, raser erkänner vi för alla andra närbesläktade arter inom däggdjuren. Och faktum är att trots människans korta livstid så finns inte någon fritt levande art med en så varierande solfjäder av skillnader som människan. Att det förhåller sig så beror helt enkelt på att människan är spridd över hela jordklotet, som under generationerna format vår variation. Detta är en av vår art stora tillgångar, inteminst för att motstå framtida påfrestningar, en tillgång för att säkra vår överlevnad.

Etnicitet bestäms nu inte enbart av det genetiska arvet utan viktigare, det som är kulturspecifikt, som under hela vårt liv formar oss till de personer vi är. Som märks i vårt språk och förmedlats genom vårt språkområdes kulturarv. Inte ens det kulturella är något som vi kan välja. Är man uppvuxen i Iran så är det man fått på den resan inget man kan välja eller önska bort, vilket de allra allra flesta oftast inte önskar.

Med det styrande kulturella och politiska etablissemanget i Sverige verkar det dock förhålla sig tvärt om, de gör allt i sin makt för att förringa och nedvärdera vår kulturs värden. Mona Sahlin anser Svensk kultur “löjlig” och parhästen Reinfeldt anser att vi tillhör “barbariet” medan invandrarna står för civilisationen. Tillsammans har de förminskat svenskhet till en fråga om att inneha ett svenskt pass, och då blir ju faktiskt svenskt en fråga som kan påverkas av vår vilja och önskningar, åtminstone så är det många som luras att tro det. De luras på samma sätt som genusryttarna tror att kön kan konstrueras bort med politik och social ingenjörskonst.

Det rimliga hade varit att P1 försökt tydliggöra dessa konflikter, men istället går de in för att försöka rigga ett nytt journalistiskt “bakhåll” för att sänka Hanna Lindbloms budskap. Denna gång för säkerhets skull utan att offret för “bakhållet” själv får vara med. Redan nästa dag hade aktivister inom HBTQ-rörelsen kontaktats och dragits in i P1:s skademinimering.

Chavez Peres anser till och med att Hanna borde stoppas under pågående sändning för att det inte tilltalade hans uppfattning. Vad är det då Chavez har för substantiellt att framföra.

Framförallt att ni låter en person påstå att transpersoner lider av vanföreställningar. Det skulle jag vilja säga är transfobiskt, och där skulle helt enkelt Sveriges Radio sagt stopp. Det här tillåter vi inte.

Alla som är ärligt intresserad av frågan kan enkelt kontrollera om det stämmer. Ingen har förespeglat någon och det har inte funnits några som helst attribut som pekat åt att någon av de tillfrågade var transpersoner. Med tanke på alla andra frågor som ställs om längd, ålder om katt, så är detta väldigt tydligt. Chavez tolkning av filmen stärker ju istället Hannas tes att den förda normpolitiken leder till ett märkligt uppträdande hos vanliga studenter. Att detta beteende i sin förlängning kan bli mycket skadligt för transpersoner är något som Chavez borde haft förstånd att uppmärksamma. Om Chavez får sin tolkning av videon till att bli den allmänt accepterade, dvs att det handlar om transpersoner, kommer följden att bli att en transpersonlighet är ett slags trans i bemärkelsen, falla i trans, orsakad av föreställningar. Kön byttes ju av intervjuaren snabbare än det går att byta en skjorta.

Aleksa Lundberg(AL) hade också kontaktats av P1 inför samma program Från programmet.

Jag skall vara ärlig och säga att jag blev uppringd av er för bara några timmar sedan och jag blev jätteupprörd över att debatten fördes enkelspårigt. Hanne fick inte kritiska frågor från er journalister vilket jag anser är public service uppdrag, i allra högsta grad att göra då det kommer någon som påstår saker som vi lätt kan avfärda som absolut inte stämmer. Bland annat gjorde hon en enkel tabbe att avslöja, till exempel hon menade att man objektivt kan säga om det är en kille eller en tjej, och att hon skulle ha rätt att avgöra om det är en kille eller tjej hon har framför sig.

Nu var ju inte det som hände, det var andra som hade svårt att bestämma sig för vilket kön, och att de ändrade sig hela tiden. Det har under alla tider fram till nu aldrig ifrågasatts vilket kön folk har, detta för att biologin är så tydlig att det i vardagen aldrig är något problem. Det är faktiskt så att vi har det kön vi föds med och vill vi ändra det så är det inget som låter sig göras i en handvändning. På grund av att Transpersoner har en könsidentitet som inte stämmer sitt biologiska kön så måste nu alla agera som om det är en transperson vi har framför oss, är det det som HBTQ-aktivister önskar? Om ja, kanske i hopp om att det skulle lindra de problem som de upplever? Med tanke på det höga självmordstalen för transpersoner finns anledning att ha respekt för deras problem, men frågan är om detta är rätt sätt att hantera en problematik som endast berör några tiondelars procent av befolkningen.

Hur stor del av befolkningen är det som beräknas eller uppskattas vara transpersoner. Följande bedömningar  gäller USA.

In the past, most data on the transgender population, which likely hovers somewhere between 0.1 and 0.5 percent of the total population, has come from surveys. But respondents to gender-identity surveys tend to be disproportionately younger, white, and educated. The Census Bureau is currently working with various LGTBQ organizations to improve measurements of various gender and sexual identities, but the 2020 Census is not slated to collect data on transgender people.

Enligt dessa uppskattningar handlar det om en till fem per tusen individer. Kan det vara rimligt att det är dessa människors identitet som skall vara styrande för hur alla andra skall bortse från vilket biologiskt kön folk som de möter har eller sätta det i tvivel. Personligen tror jag inte folk i allmänhet gillar att behandla varandra på ett sådant sätt. Att det bara ställer till problem som kommer att sammankopplas med transaktivism  vilket inte kommer att göra det enklare för transpersoner i det långa loppet. Aktivistiska rörelsers starka sida är inte att hitta balans och tolerans, utan att med konflikten som verktyg driva frågorna “framåt”. Journalistkåren har alltsedan 70-talet själv skolats upp i att agera som aktivister, därför består deras verksamhet av kampanjer och polariseringar. Termen “bakhåll” är om möjligt det fulaste uttrycket för detta och är ett begrepp som de själva använder när de beskriver hur de iscensätter vad de önskar skildra. De ovan länkade inslagen från P1 är exempel på hur de styr för att presentera ett ensidigt och vinklat innehåll.

Evert Larsson
admin@klyvnadenstid.se


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *