Klyvnadens tid

Uppmärksamhet på skatteparadisen och de enorma förmögenheter som där undandras beskattning har gradvis ökat under ett års tid. Att det nu kommer en slags utlösning på den uppdämda politiska energin känns logiskt och väl timat, när nu Mossak Fonseca tömts på sin handlingar. Det finns alltså anledning att handskas varsamt med det material som nu är tänkt att elda på drev runt hela världen. Det verkar som om fokuset redan har flyttat från det verkliga problemet till väl valda måltavlor. Bockfoten är väl synlig bakom finansiärerna av verksamheten. Avtrycken är gigantiska: Ford Foundation, Carnegie Endowment, Rockefeller Family Fund,
W K Kellogg Foundation, Open Society Foundation (Soros)

BBC har redan producerat en proffsig video med budskapet att brottslingarna bara består av fiolspelare med anknytning till Putin och redan av USA-Nato störtade ”diktatorer”, som Gaddafi och Mobarak eller som ett dito wanabie som Assad. Det finns anledning att invänta mer substantiellt information, kanske kommer den upp på bordet först efter ett uppror på alternativa medier.

Våra stormedier har under hela året drivit en kampanj mot “rysk psykologisk krigföring riktad mot Sverige”. Politiskt aktiva med bakgrund i Ryssland har dragits fram och blåsts upp som ett hot mot rikets säkerhet. Oron för det ryska genomslaget bland Sveriges mediekonsumenter är stor. Om detta avslöjande är tänkt att uttnyttjas av de stora drakarna i Väst för att anlägga moteld så är risken stor att de kommer att bli sittande med ett helt magasin i foten.

Även ”vänstertidningen” The Guardian har arbetat hårt för att fånga det verkliga storviltet, bli inte förvånade av att du finner en björn i hårkorset. Och vi som trodde att detta handlade om banker och skatteflykt? Vi som fortfarande har bank och skuldkriser i färskt minne, som inte har glömt hur hela ekonomier körts i diket av en banktrojka. Vi väntar på mer av själva avslöjandena. Vad har inte våra banker varit indragna i under de senaste årtiondena. Snälla medier kan vi inte få lite hjälp med att reda upp lite av den ekonomiska röra som växt sig fast och som nu hotar att bryta ut i en repetition på 2008 års världskris. Är det inte dags att bidra, det verkar som bankerna behöver hjälp med att rensa sin av “lik” välfyllda garderob.

Men detta är inte i huvudsak mediernas problem, det är de politiskt ansvariga som riggat det banksystem som försatt Sverige i en mycket instabil ekonomisk situation, som lett till att Sverige är bland världens högst privat skuldsatta länder. Hur reagerar finansministern på situationen.

Magdalena Andersson är inte “förvånad, men arg”. Nordeas lugna tillförsikt, och uppbackningen från en lika “trygg”Anders Bäck, enhetschef på Skatteverket, talar för att alla är väl förberedda, A.Bäck säger till SVT:s Agenda att: ”det är för tidigt att säga huruvida Nordea brutit mot någon lag genom upplägget”, en analys som Magdalena Andersson(MA) delar. Hon borde veta som överdirektör 2009- 2012.

Föregångaren Anders Borg gjorde sig populär genom att höja rösten så att Sveriges folk åtminstone fick en föraning om hur det skulle kunna kännas med politiker som styrde över bankerna och inte tvärt om.

Det är inte endast en hög skuldsättning som är problemet, bankerna har under åratal i lönndom verkat för att göra Sverige kontantlöst, vilket lett till oro och protester från främst glesbygden. När kommer en reaktion. Sveriges folk skulle mycket snabbt få en finansminister värd namnet om MA klev ur bankknät och helt enkelt förklarade att banker utan kontanter, inga banker är. Är det möjligen finansministerns val av vänner som sätter käppar i hjulet. Är det någon murvel som kollat upp?

Finns det då ingen som förstår att ta det tillfälle som detta stinkande byk ger till att driva politik. Vänsterpartiet har lagt en motion om bankdelning, det är det enda förslag som ligger under behandling som skulle rulla upp lite av den avregleringar av bankernas som satte fart då finansminister Sträng lämnade riksbanken. Finns någon rörelse för denna motion, hörs ens ett pip bland partiets fotfolk. En sökning på nätet gav två träffar, dels min egen hemsida, och dessutom Dagens Opinion:

Vänsterpartiet vill ”bryta” finanskapitalets makt ”genom regleringar och ökad demokratisk kontroll” och en lag om bankdelning som ska se till bankernas ”finansiella spekulation skiljs från ordinarie in- och utlåning till privatpersoner och företag.

Göran Greider med för vana att gripa chansen i flykten och frikostigt sprida sin åsikter. Tar jag mig friheten att citera ett långt stycke av eftersom det väl uttrycker vad många just nu känner.

Saken kommer att avgöras framför TV-sofforna det är vad en lite mer vänster har för perspektiv på det politiska livet. GG har ett viktigt politiskt perspektiv att berätta som är viktigt i dessa bankbedrägeriernas tider, det är berättelsen om arbetets värde. Men för att ställa det i kontrast tar han sats i den sunkiga bankvärlden:

Uttala ordet bank – och jag tror att en stor majoritet av människor, i Sverige och överallt i världen, känner misstro och ofta till och med ilska. Det finns sedan ett halvt årtusende rentav ett ständigt pyrande bankhat bland många människor. Den berömda frågan “Vad är brottet att råna en bank mot brottet att grunda en bank?” väcker alltid samma munterhet. Och det beror naturligtvis på att banker existerar för i grunden ett enda syfte: att göra pengar på pengar. Få verksamheter upplevs av de allra flesta som så dubiös som detta att göra pengar på pengar.

Varför? Därför att vi alla vet att det enda som skapar välstånd i slutändan är det arbete som miljarder människor varje dag utför. Detta arbete är den enda ursprungliga källan till rikedom, välstånd och ett drägligt samhälle. Att göra pengar på finansiella transaktioner kommer alltid, och det med rätta, att upplevas som parasitärt. När det dessutom handlar om banker som hjälper företag och personer att smita från den skatt som välfärden är beroende av – ja, då blir det extra känsligt. Vi vet dessutom att storbanker nästan alltid kan räkna med statlig socialhjälp när de krisar på allvar. Det är därför det är så svårsmält att de svenska banker som gör storvinster i hundramiljardersklassen blankt motsätter sig varje form av hårdare beskattning.

Storbankerna har blivit verkliga parasiter. Grundfelet är naturligtvis att de genom avregleringar det senaste kvartsseklet släppts alldeles för fria. Före 1980 var det sällsynt med svåra finansiella kriser. Ett viktigt skäl till det är att bankerna under efterkrigstiden bäddades in i reglerande lagstiftning; de kunde inte göra som de ville. Nu kan de det. Det är fruktansvärt pinsamt att höra storbanken Nordeas undanflykter när den försöker slingra sig från det stora avslöjande som i dagarna rullat över världen.

Problemet kommer då GG skall knyta ihop säcken genom att formulera en handfast politik, det blir bara en yvig gest om att det handlar om nått som kallas avregleringar, sen är det stopp. Vänsterns förslag till bankdelning då? Nej inte ens det . Men kraven borde ställas högre än så. Det krävs en trovärdig politik för full sysselsättning, grundbulten i arbetarrörelsen politik, och det handlar f.f.a. om ekonomisk politik och om hur bankerna skall regleras. Det handlar om att bankerna måste fråntas förmågan att skapa pengar som det erövrat genom teknikskiftet till de digitala pengarna, genom att kontanterna nu endast är 3% av de pengar vi använder.
Sedlarna och mynten utges av riksbanken och behållning går rakt in i statskassan. De digitala pengarna skapas då någon är beredd att skuldsätta sig, de förutsätter skuldsättning. Det är i detta system som orsakerna till att hela världsekonomin förlamats  av skuld, hamnat i ett skuldträsk finns.