Marxism

Marxistisk Tokvänster, Neejj inte Igen!

20 apr , 2016  

På 1970-talet fick vänstern till vänster det mindre hedrande tillmälet Tokvänster. Efter framgångarna under skiftet mellan 60-70-tal förstelnade den i dogmatism ledande till en sekterism, så att den sedan aldrig mer togs på riktigt allvar. Palme avfärdade den med en enradare, “den förökar sig genom delning”. Vi lever i en tid då det mer än någonsin behövs en vänster, efter årtionden av nyliberal revolution, nedrustning av nationella världen i välfärd och produktion.  Vänstern har aldrig förmått sig att ta tag i uppgiften att arbeta sig ur sin dogmatism och sekterism. Ann-Charlotte Ahlstadt gjorde ett försök att bringa lite ordning i diskussionerna om invandring, det skulle kunnat vara en början. En expert på att regissera tokerier satte i vänsterns namn på känt maner stopp för det hela. Det skall tydligen vara en brud i år för det var en Kajsa som skred till verket.

Att den invandringspolitik som burit de båda politiska blockens gemensamma signatur under årtionden har ställt till det på ett sätt att ett politiskt parti, SD, med rötter i svensk nynazism har lyckats med att enligt senaste mätningen vara Sveriges största föranleder ingen som helst intellektuell aktivitet, hos vänstern, tvärt om, Alstadt skall slaktas med alla till buds stående medel. Att det just blir Kajsa Ekis Ekman som tar sig an uppgiften är ingen tillfällighet. Hon är dels en upphöjd skribent med tillgång till alla stora mediala kanaler i såväl MSM som vänstern. Dessutom har hon utvecklat ett helt teoretiskt ramverk för att hålla vänstern kvar i ett sektlikt beteende. Låt oss kalla den skuggteorin. Enligt Ekis är vänstern utsatt för en konspiration av det mer försåtliga slaget, med hennes egna ord:

Men det här är fråga om något annat, om en djupare struktur i debattklimatet. Det handlar om skuggan. Studerar man fenomenet ser man att nästan alla vänsterrörelser har en skugga. Det är bara att räkna upp: Palestinarörelsen – antisemitism, feminism – manshat, befrielserörelser i tredje världen – terrorism, den globala rättviserörelsen – våld, porrmotstånd – moralism…

Alla dessa rörelser förföljs av en envis skugga som fungerar som ett filter för att man ska slippa höra vad de säger. Det går alltid till på samma sätt: en vänsterrörelse kopplas ihop med något förkastligt – guilt by association – och sedan tvingas alla inom vänstern ta avstånd, för det man inte tar avstånd från är man. Skuggan kan växa sig så stark att en hel rörelse förlamas. Att man inte vågar formulera en åsikt, därför att den förvandlas så fort man yttrat den.

En behaglig liten inramning att gömma sig bakom, det är alltid någon annans fel. Att vänstern till vänster saknar representation i vår vald församlingar vet vi nu vad det beror på. Vi väntar nu bara på hur den andra halvan skall se ut, konspirationen vilken blåst upp SD till att ha det största stödet bland väljarna.

Alstadt ställde sig en uppgift i sin artikel, den ställs i de avslutande raderna, den kan rimligen inte han undgått någon. Det handlar om vänsterns beskrivning av verkligheten, från Aftonbladet.

Den accelererande ojämlikheten som sliter itu vårt samhälle beror antagligen till stor del på flyktinginvandringen och den misslyckade integrationen de senaste decennierna. Andelen av de utrikesfödda med låg ekonomisk standard var med absoluta respektive relativa mått 11,9 respektive 29,9 procent, enligt Regeringens fördelningspolitiska redogörelse 2014.

För de inrikesfödda var siffrorna 3,6 respektive 11,2 procent. De utrikesföddas andel av dem som både 2007 och 2012 befann sig i den lägsta inkomstgruppen var 33,7 procent.

Ojämlikheten är en klassisk vänsterfråga och kan inte överlämnas till Sverigedemokraterna och de borgerliga partierna.

I stället för att felaktigt ta för givet att flyktinginvandringen är lönsam och att rasismen är huvudproblemet så borde vänstern utifrån fakta och siffror formulera ett konkret politiskt vänsteralternativ som omfattar hela samhället.

Vad hinner man med i en debattartikel med tillgänglig längd för en kvällstidning? Ann-Charlotte har gjort sitt försök och borde få en saklig diskussion. Det tycker dock inte Kajsa. Här följer några nedslag i det förnekelsens flöde som hon har som svar i ETC, Under rubriken “Ni är inte modiga ni är opportunister.”

Tycker de verkligen så här, eller slickar de den nya härskarens stövel?
—–
Formuleringen inte bara stinker opportunism, ——— Snarare är den ett generalangrepp på delar av den svenska arbetarklassen.

Det finns mer av värdeomdömen av polariserande värdeomdömen, men det får vara bra så. När Ekis något lite närmar sig texten  blir det inte mer konkret än detta.

Vad hände med kapitalisten som suger ut dem? Jag har heller aldrig hört en socialist kalla människor icke önskvärda för att de har låg utbildning.
——–
Hon använder sig av högerforskare som Joakim Ruist (som hon helt felaktigt kallar “Sveriges ledande migrationsforskare”) för att bevisa att invandring är en förlustaffär.

Ja Ahlstadts kritik av vänstern var att den inte talat sant:

Så jag kan inte förstå att delar av vänstern befinner sig i en position där de hävdar att flyktingvågen kommer att rädda vår välfärd.     Det stämmer tyvärr inte.

Det är de konkreta diskussionerna kring de siffror som presenteras som Ekis vägrar att föra. För Ekis handlar det om heliga principer, om socialism inte minst.

Visst – men bara om vänstern ska sluta vara socialistisk och bli något helt annat. Tillåt mig att påminna Altstadt om vad socialismen går ut på. En socialist talar inte om nationen eller samhället som om det vore en enda familj. En socialistisk analys utgår från den grundläggande konflikten mellan arbete och kapital.

Dessa allmänna fraser är vad dagens Tokvänster har att komma med, det är av samma slag som R:arna hade att bjuda på på 70-talet, fast då hette det “Klass mot Klass” och “Proletariatets Diktatur”. Så på den punkten var det inte bättre på 70-talet, men parollerna var trots allt mer i takt med tiden. Ännu verkade då det kulturrevolutionära ruset, Mao hade knappt kallnat och Kinas resa på den kapitalistiska vägen inte påbörjad, sammanbrottet av den reellt existerande socialismen skulle dröja ytterligare ett årtionde. På en punkt hade heller inte det ideologiska sönderfallet gått så långt. Kalla kriget hade gett en generation av kommunister handfasta erfarenheter om att försvaret av nationen var på allvar. De hade själva varit delaktiga att bygga välfärd och demokrati i dess skydd, trots bindningen till Sovjet och marxistiska teorier om världsrevolutionen fanns en diskussion om tredje ståndpunkten som i mångt vilade på denna erfarenhet. Inom solidaritetsrörelsen med Vietnam ställdes parollen “Vietnams sak är vår” för att tydliggöra småstaters rätt till självständighet och suveränitet. Det internationella kapitalets smutskastning av nationalism, undergrävande av de politiska principerna om nationell självständighet hade ännu inte burit frukt. Den nationella frågan har länge varit den stora vattendelaren i politiken nationellt såväl som internationellt. Det är inte som Ekis tycks tro, kampen mellan kapitalism och socialism.

Den vänster som inte förstår att alla dess framgångar vilar på, har som sin förutsättning i nationell suveränitet. Den kommer aldrig att erövra platsen som företrädare för det arbetande folket, mot alla de faror som hotar och då inte minst det internationella bankkapitalet. Det är just angreppen på nationen som är det mest anmärkningsvärda med den vänster som Ekis önskar  ge sig till tolk för. Om nu inte nationen gäller, i vårt falla Sverige, vad är det då för politiskt beslutsstruktur som skall vara ryggrad för Ekis socialsim? Är det möjligen Världsrevolutionen som vi skall spänna vår politisk muskler för.

Nästa ideologiska skäftsmäll är anklagelsen att det saknas en analys utifrån “den grundläggande konflikten mellan arbete och kapital”. Vad är det då Ekis själv presterar på det temat?

Hon hävdar till och med att “den accelererande ojämlikheten som sliter itu vårt samhälle beror antagligen till stor del på flyktinginvandringen.” Har hon inte läst Piketty, Wilkinson och Pickett, Harvey, Brenner? Vilken marxist som helst vet att ojämlikheten ökar generellt som resultat av kaptitalets globala klasskamp. Den ökar i Östeuropa som har en utvandring och i Västeuropa som har en invandring. Att kapitalet gärna ser ett överskott av arbetskraft för att sänka löner är heller inget nytt. Kapitalet pressar just nu på för att sänka löner för nyanlända. Samma arbete ska alltså betalas olika mycket beroende på när man satte sin fot i landet. Rasismen är den ideologiska överbyggnaden som används för att lura svensken att gå med på det. Men om svensken får höra att det inte finns jobb för att flyktingen är billigare, och flyktingen får höra att han måste jobba dubbelt så mycket som svensken, vem tjänar förutom kapitalisten?

Att dela upp klassen i kategorier som inrikes och utrikes födda hör över huvud taget inte hemma i en socialistisk samhällsanalys.

Ekis talar mycket om kapitalet men vad har hon för förslag till åtgärder för att begränsa dess makt? Istället får vi lära oss vad mäktigt det är hur det använder flyktingar för att hålla nere löner, hur de inte bara fördriver folk utan även via EU:s fria rörlighet driver arbetare  fram och åter över Europa för att hålla nere löner.

Inget om att lämna EU, för att stödja vår egen produktion av allt som skulle vara av betydelse för vår beredskap och uthållighet  vid kriser och krig. Ekis talar om globalt kapital men ställer inte något alternativ till den politiska globalisering som nu sker, tvärtom angriper hon det enda alternativ som finns i “nationen” och som också är Soros viktigaste politiska måltavla. Det är bankernas roll i den globala ekonomin som är alarmerande, det är banksystemet och den gemensamma valutan EMU som är orsak till den den ekonomiska tsunami som inte minst härjar i Grekland. Mycket av möjligheterna  för  en ny ekonomisk politik ligger i att begränsa bankernas maktställning, och det faktum att de idag skapar vårt lands valuta, och därmed också skulderna.

Nyligen kom Ekis ut med en kritik av vårt nuvarande bank och penningsystem. Hon ger där en riktig beskrivning av hur bankerna fungerar, men löper inte linan ut och följer upp med att föreslå de reformer som skulle behövas för att begränsa bankernas makt och penningskapande. Precis som i sina utfall mot Alstadt är även här kritiken generell och de politiska förslagen saknas. För Ekis finns ett svar på alla frågor, det är socialism och klasskamp. För hur många är detta et alternativ  över huvud taget. Är Ekis inte intresserad av att resa sådan rimliga och möjliga förslag? Är Ekis inte intresserad av de problem som Sveriges folk ser som viktiga, och invandringen har aldrig varit viktigare än vad den är idag. Nej det är de revolutionärt intellektuellas intressen som är Ekis’, det är den marxistiska, jakobinska traditionen och dess sammanhållning som är hennes ledstjärna och bekymmer.

En socialist inser istället att tiden har kommit då vi inte kan lämna över samhällsutvecklingen åt kapitalisterna. Det är den härskande klassens profitjakt som förstör klimatet, river sönder länder och orsakar kris på kris. De tar inte konsekvenserna, det är folket som gör. Det är dags för oss att ta ett helhetsansvar för samhället, inse att läget är som det är och att endast med en gigantisk investeringsplan som har som mål inget mindre än bostad och jobb åt varenda en kan vi klara läget.

Ekis är väldigt allmän och kategorisk i sina uttalanden att det blir nästintill meningslöst. För att inte själv fångas i dessa generaliserande meningslösheter skall Ekis komma till tals från en tid som ligger två och ett halvt år tillbaka i tiden. Det är en intervju från Augusti 2013 från Grekland .

Jag är emot utopier! Eller, nej det är jag inte, men då ska de vara positivt formulerade, inget ”krossa kapitalismen” det spyr jag på, kom istället med ett genomförbart förslag. Jag blir deppad när någon säger krossa kapitalismen eller stoppa den globala uppvärmingen. Det är så utopiskt att det blir pessimistiskt. Kom istället med ett genomförbart förslag. Drömma gör man på natten!

 Ekis röker och röker...

Tror du att Grekland behöver ett moratorium, inte över skulderna utan över räntorna på sina skulder, för att se till att sakerna börjar fungera igen?

Här fanns uppenbart mer av öppenhet. Vad är det som hänt de senaste åren som fått in hennes kritik av kapitalism på en mer stelbenta och dogmatisk stråt. 2013 såg Ekis sig själv ….

Jag har ägnat de senaste två åren åt att försöka förstå mig på vad som egentligen orsakat krisen. Jag har läst in mig på de olika teorierna, man kan säga att jag är populärmarxist, jag försöker göra dessa snåriga teorier begripliga för vem som helst. Det är inte direkt så att jag kommer med någon ny tes, utan jag försöker sammanfatta vad de främsta tänkarna säger. De har ju ett språk som sätter taggtråd runt vad de försöker säga, så att så få som möjligt ska förstå.

Nu några år senare låter det så här i uppläxningen av Alstadt.

Har hon inte läst Piketty, Wilkinson och Pickett, Harvey, Brenner?  Vilken marxist som helst vet att ojämlikheten ökar generellt som resultat av kaptitalets globala klasskamp.

Det är ju just ett snitt av denna konfrontation som Alsadt försöker skildra, inte genom att passa in i ett politiskt schema utan genom att konkret analysera. Som för alla intellektuella är det böckerna, skriften som är det viktiga, verkligheten och de därur växande erfarenheterna får inte vara till någon större ledning. Å andra sidan om det nu vore så att det var Ekis som satt vid styrspakarna, vid det politiska rodret, då hade vi haft anledning att läsa henne och kanske både roas och oroas, förhoppningsvis är det inte så.

Vad är det då som ständigt gör att denna Tokvänster återuppstår, och återskapar sig själv. Säkert finns egenskaper i det folk som söker sig till denna rörelse för sin självtillfredsställelse och identitets skull. Att den uppstått ur intellektuella skikt och haft sin huvudsakliga förankring här. Den vårdar omsorgsfullt sin jakobinska traditioner av elitism och maktfullkomlighet. Men framförallt finns här en konstant ständigt närvarande, marxismen med sina totalitära egenskaper.

Det som gör denna ideologi så robust är ett antal egenskaper. Den har definierat godheten i förment vetenskapliga termer, och på så vis blivit en passande religion för vår tid, en sekulär fundamentalistisk. Dess apokalyps, hämtad från kristendom, uttryckt i kapitalismens undergång tillfredsställer ett under årtusenden odlat kulturellt behov. Dess dialektiska analysapparat gör att de mer konstnärligt skapande individerna trots allt har fördragsamhet med den politiska miljö den skapar. Inkapslad i denna totalitära miljö har dialektiken blivit ett maktredskap på grund av dess möjligheter till polarisering. Naturligtvis kan tankelagarna om motsättningar användas i analytiskt syfte, men endast om analysens delar frigörs från det politiska resultatet. Eftersom politiken söker balans och helhet medan analysen ger enkelhet och klarhet men alltid för en begränsad del.

Förhoppningsvis kan de som en gång varit del i ett marxistiskt tokeri känna igen och ta avstånd, ha tillägnat sig några ideologiska antikroppar. Om erfarenheten kommer att leda till några slutledningar vad gäller marxismen som ideologi är en annan femma.


2 Responses

  1. E Björk skriver:

    “Ingenting om EU”
    Har du inte läst Ekis böcker? Hon skriver otroligt mycket om hur Eu uppkom och varför det är en odemokratisk institution

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *