Klyvnadens tid

Diskussionen om invandringen har varit i det närmaste frånvarande i Kristinehamn. Det finns ett “Nätverk mot främlingsfientlighet” som hittills angett tonnen i diskussionerna här. Det är inte bra, och det är fler som tycker att den förda invandringspolitiken behöver diskuteras. Så här följer mitt bidrag tillika svar på en insändare av Ann-Marie Wallouch, kommunalråd för Vänsterpartiet, införd i Kristinehamnsposten den 9 Mars.

ALLT  BAKOM BOCKFOTEN?
Vad händer om man politiskt fått allt om bakfoten, leder det till en politisk aniaravandring ut i ekonomiskt och socialt sönderfall, är det vad Ann-Marie Wallouch står för i en insändare den 9 Mars?

Folkvandringar eller som nu folkfördrivningar är inget entydigt positivt. Baksidan stavas; “ursprungsbefolkningars öde”, de som får stå tillbaka när nya folk genom massimmigration etablerar sin kultur. Amerikas historia är en berättelse om hur civilisationer byggt på kollektivt ägande slogs ut, hur många tiotalsmiljoner människor utplånandes?  (V):s korta minne är anmärkningsvärt.

Beror stödet för de nuvarande folkfördrivningarna på att Vänsterpartiet understött de krig som är en stor del av orsakerna? Är  (V) numera lika cynisk som Anders Borg som inför Amerikansk publik sade “ni bombar och vi får flyktingar, en Win-Win”.

Borde inte de som nu kommer hit betraktas som krigsbyten av Vänsterpartiet, som ser det som en så god affär. Detta sätter de “ensamkommande barnen” som till stordelen är pojkar i övre tonåren och däröver i ett helt annat ljus än att vara hjälplösa offer. De är sina länders mest dynamiska medborgare och behövs där för att reda upp situationen. Solidariteten har en bismak av hyckleri och nykolonialism, när argument för de ekonomiska fördelarna för Sverige förs fram med sådan kraft.

Sverige har framförallt byggts upp av det egna folket, eftersom invandring under århundraden varit betydligt mindre än idag är också deras bidrag i proportion därtill. Detta skall inte blandas samman med det kulturutbyte som under årtusenden varit en följd av resande och handel, där alla uppträder såväl som givare som tagare. Den invandring som vi haft under 1900-talet har varit arbetskraftsinvandring, i princip arbete från första dag, vilket inte gäller idag. Sysselsättningsgraden bland invandrare ligger under 60%, för Sverige ligger den på 86%, vilket är vad som behövs för att ekonomin skall gå ihop, beaktat vår nivå av välfärd. Vi har redan arbetslöshet i Sverige. Våra barn tvingas till Norge för att få sin utkomst, invandringen sätter ytterligare press på f.f.a. de redan låga lönerna.

Ekonomiskt är den nuvarande invandringen en verksamhet som kräver, omfördelningar inom välfärden, ökad upplåning eller skattehöjningar. Därför är det viktigt att det verkligen handlar om politiska flyktingar och att det sker i en omfattning som Sveriges folk anser sig klara att leda in i vår kultur och vårt sätt att leva. Utvecklingen i storstädernas förorter, politikers och myndigheters oförmåga att upprätthålla lagstiftning talar ett annat språk. Invandring i den omfattningen som nu sker skapar kulturkrockar, konflikter som följer med religiös fundamentalism, hedersmord och barnäktenskap som accepteras i allt högre utsträckning av myndigheter.

De flesta som kommer till Sverige är inte politiska flyktingar och kommer att tvingas lämna landet, vilket ställer oss in för ytterligare problem. Hur många kommer att välja att stanna som papperslösa. På ett år har de svarta lönerna halverats, ny grogrund för organiserad brottslighet.

Viljan i Sverige att hjälpa är stor, men den måste hanteras på ett uthålligt sätt vilket styrande idag inte gör. (V) som till och med vänder sig mot de restriktioner som införts saknar kanske känsla för sitt eget land, dess sammanhållning och framtid? För till syvende och sist är det så att; kan man inte hjälpa sig själv, så förlorar man förmågan att hjälpa andra.

Evert Larsson/

admin@klyvnadenstid.se