Klyv Banken!!
Den senaste tidens förändringar av lagstiftningen rörande banker, den så kallade “Bail-In” lagen, har gjort frågan om bankdelning högaktuella. Bankdelningen infördes för att stabilisera finanssystemet efter krisen 1932, den förhindrar bankerna att använda privatpersoners tillgångar i bankernas handel med värdepapper, deras spekulationer, transaktioner i akt och mening att tjäna pengar på pengar. Lagen har tjänat syftet att göra finanssystemet mindre instabilt, tills den togs bort efter påtryckningar från bankvärlden och nyliberala propagandister vid millennieskiftet. Vänsterpartiet har motionerat om att återinföra bankregleringen. Motionen skall behandlas under Mars månad beslut sker i mitten av April.
Finanskrisen 2008 lade realekonomin i kris. Istället för att stimulera ekonomin i enlighet med Rickard Werners så kallad QE, där nya pengar förs in i realekonomin lade bankerna själva rabarber på slantarna. Europas ekonomier går fortfarande på kryckor med hög arbetslöshet och statlig åtstramningspolitik. Pengrna har fastnat i det finansiella systemet där de driver på fastighetsspekulation och aktiekurser. Krisens verkliga problem de växande skulderna, det underliggande problemet, skuldberget åtgärdades inte, situationen har istället avsevärt förvärrats. Penningsystemets konstruktion, är enligt en engelsk bankchef ”det sämsta tänkbara”.
Pengar skapas endast då någon är beredda att garantera dess existens med en skuldsedel, de skapas då någon tar ett lån. Dessa kunskaper sprids och når allt fler öron, men det är mindre troligt att de kommer att genomföras innan det finansiella systemet återigen genom de som kontrollerar det drar ner ekonomin i en världskris, ännu allvarligare än 2008. Längst har frågan om en monetär reform kommit i Island där ett förslag ligger på alltingets bord för behandling.
Island som drabbades hårt av finanskrisen 2008 på grund av landets överlastade och brottslig bankirer har haft extra stor anledning att fundera över hur landet skall undgå liknande kriser. Den förre alltingsledamoten i det VänsterGröna partiet, Álfheiður Ingadóttir har rest frågan om att återreglera bankerna genom ett förslag om en bankdelning enligt den amerikanska Glass-Steagall-lagen. Klippt ur hennes motion till alltinget:
“Förslag till Alltingsbeslut om åtskiljande av affärsbankverksamheter från investeringsbankverksamheter”
“Alltinget hemställer att ministern för finans och ekonomi lägger fram en proposition som säkerställer åtskiljandet av affärsbankverksamheter från investeringsbankverksamheter, i syfte att minimera riskerna för landets ekonomi härrörande från bankverksamheter och att minska risken för finanseilla förluster för staten orsakade av bankkriser. Propositionen skall läggas fram för Alltinget under den 145:e lagstiftande sessionen.”
Den 30 september 2011 antog det Schweiziska parlamentet en ny lag avsedd att hantera problemen med spekulerande storbanker. Dick Marty, ordförande för den övre kammarens ekonomiutskott, anser att den lag som antogs kan sättas ifråga, han är: “inte övertygad att det är tillräckligt”. Det ursprungliga förslaget hackades sönder av lobbande banker. På EAP:s hemsida finns mer information.
2008 gick regeringar över hela världen in och räddade storbankerna, de som var “för stora för att falla”. På grund av att inte finanssystemet återreglerades efter krisen 2008 befinner vi oss i en ännu värre situation idag än för 8 år sedan. Det är denna förvärrade situation som Bail-In är tänkt att hantera. Skulderna har ökat i en omfattning att till och med starternas ekonomier inte räcker för att fånga upp fallen. Deras lösning är att plundra småsparare och företag på deras banktillgångar. Det är vad som praktiskt tillämpades på Cypern 2013, då sparares konton utsattes för vad de beskrev som en “haircut”, att besparingar i det närmaste halveras, liknas vid ett frisörsbesök. För att ge åtgärderna juridiskt stöd infördes en ny lag om bankrekonstruktion den 1 Februari 2016. Bankrättsföreningen förklarar:
Den 2 november 2015 skickade regeringen vidare direktivet som ett svenskt lagförslag till Riksdagens bord, som med största brådska genomdrev denna gigantiska bankreform fram till ett beslut den 16 december. Det blev för knappt att låta lagen börja gälla redan vid årsskiftet, så därför skall den börja gälla först den 1 februari 2016, en månad efter övriga EU. Bankkrishanteringslagen heter: Lag om resolution.
Det som förvånar mig är att inte någon av de större dagstidningarna hittills reagerat för vad som redan hänt. Sverige som under de senaste 25 åren redan varit med om den största bankkrisen i Sveriges historia, som sedan eskalerat till en global bankkris. Vare sig etermedia eller pressen verkar vilja förstå vad som kommer att hända om ingenting konkret görs för genomföra en bankdelning där bankernas spekulativa verksamhet försvinner så att bankerna förmår att bättre skydda spararnas och företagens tillgångar i framtiden.
Under bankkrisen 1990 plundrades tio-tusentals svenska småföretag efter att de försatts i konkurs på grund av att bankerna inte längre hjälpte till att förse företagen med deras behov av f.f.a. korta krediter. Genom den nya lagen är tanken att plundringen skall gå mer “ordnat” till, privata konton och småföretag kommer att brandskattas som en “proaktiv” åtgärd. Om bankerna kommer att räddas eller inte lär det inte finnas några garantier för. Så lyckades det inte med den påtvingade “rakning” kan en ren “halshuggning” ändå bli följden om systemet ändå rasar samman, med konkurser i realekonomin som följd. I Bohusläning beskrivs lagen om rekonstruktion enligt nedan:
Svenska företagare kommer att kunna krossas igen, precis som när deras tillgångar beslagtogs för att täcka bankförluster i krisen 1987 – 1993, fast nu mycket snabbare och effektivare med den nya lagen för bankrekonstruktion.
Den misär som kommer drabba dessa företagare och deras anställda, kan man lätt inse om man tänker efter. Med den nya lagen kommer en bankkris att direkt slå sönder den reala ekonomin och, när kunderna i panik försöker ta ut sina pengar ur bankerna.
Det enda som kan skydda bankkunder, företag och samhällsekonomin när finansbubblorna nu brister, är att de svenska storbankerna omedelbart delas, så att deras omfattande och våghalsiga spekulationsverksamheter, och deras förluster, separeras bort från den traditionella bankverksamheten – den som hanterar betalningsförmedling, kontohantering, handelsfinansiering och företagslån.
Där krisen var som djupast, blev de folkliga protesterna tillräckligt starka för att hitta andra lösningar än att låta skattebetalarn rädda bankerna. Det handlar om en vindpinad ö i nordatlanten, Island. Det var tre banker som drivit ett våghalsigt spel på det internationella finanskasinot, vars förluster var så stora att Islands folk omöjligen kunde bära bördan. Island vägrade ställa upp med någon räddningsplan och bankerna gick i konkurs. England kallade Islänningar för terrorister och hotade med represalier. Island har fört krig med sin granne i söder tidigare och lät sig inte skrämmas, då gällde det torsken och 200 sjömils fiskegräns, och engelska flottenheter var inblandade. Nu gällde det frågan vem skulle betala för några roffarbaroners vesina bopålar på Island.
Islands sätt att hantera finanskris får nu erkännande till och med av ekonomer. De är helt enkelt piskade att erkänna att det är rätt att låta bankerna gå i putten och placera bankirerna i fängelse, eftersom Islands ekonomi är den som nu fungerar.
Det finns en lösning på en del av våra problem som består i att använda väl beprövade regler för hur bankverksamheten skall organiseras. Genom en bankdelning skyddar samhället småspararnas egendom från att bli det internationella finanskapitalets rov. Frågan har genom lagen om bankrekonstruktion, Bail-In, blivit allt viktigare och är den lösningen som har störst möjlighet att nå fram till lagstiftarna för ett beslut, före en kris bryter ner realekonomierna.
I USA har Senatorerna Elizabeth Warren (demokrat), Maria Cantwell (demokrat), John McCain (republikan) och Angus King (oberoende) lagt fram en motion om den trängande nödvändigheten av att återinföra Glass-Steagall-lagen för bankdelning.
Hillery Clinton har inte så förvånande ställt upp till bankernas försvar. Det var under Bill Clintons presidentperiod som besluten fattades att ta bort Glass-Steagall regleringen. Två demokrater, senator Bernie Sanders och förre guvernören Martin O’Malley, och en republikan tillika förre guvernören Mike Huckabee, har givit sitt stöd till Elizabeth Warrens förslag om att återinföra en bankdelning. Det ser ut som att det finns möjligheter att frågan därmed kommer att tas upp i presidentvalskampanjerna. Diskussionerna om hur verksam lagen är mot framtida finanskriser har startat och kommer förhoppningsvis fortsätta. Bill Clinton avfärdar kraven på återreglering:
“There’s not a single, solitary example that it had anything to do with the financial crash,”
“In fact, a study done afterward said that the unified banks were actually slightly less likely to fail than either the commercial banks that overloaded on subprime mortgages, or the investment banks, like Bear Stearns, Lehman Brothers, and others”
Clintons poäng sitter, finanskrisen 2008 var orsakad av Bush och Clintons statliga understöd för att finansiera husköp för låginkomsttagare. Dessa statliga subventionerade lån blåste upp en liknande bostadsbubbla som den som fällde den svenska ekonomin på 1990-talet. Han vet vad han var med att ställa till, och använder nu de kunskaperna i argumentationen mot en återreglering av bankerna. Men bankdelningen har ändå en poäng eftersom denna brandvägg hindrar krisen att sprida sig oavsett inom vilken del av banksystemet den startade, systemet blir helt enkelt robustare.
Bernie Sanders argumenterar för sin syn på varför bankreglering skall återinföras på sin hemsida. Hans svar på Clintons avfärdande ser ut så här:
“Shadow banks” like AIG and Lehman, which largely function outside the normal bank regulatory system, are a major problem. But the 2008 financial crisis became a systemic threat specifically because too-big-to-fail banks were underwriting the risky bets these companies made. And why were the big banks able to do that?
Because Glass-Steagall had been repealed.
Sanders tar många poäng i sin kritik av banksystemet, dess storlek och korrupta kultur. Men frågan är om han inser vad det är för spelare som äger makten i bankerna och hur de ser på det finansiella systemet. Dessa monsterförmögna oligarker har avlägsnat all reglering av bankerna inte bara för att de önskar tjäna mer pengar genom att använda sparmedel som hävstänger. Det stora värdet med avregleringen ligger i att möjligheten att framkalla kriser ökar avsevärt. Ekonomiska kriser är inget som hotar kapitalet som ekonomer försöker få oss att tro, det är istället skördetid för de verkligt stora spelarna, de kan då lägga beslag på realvärden i mark fastigheter och produktionsresurser till en bråkdel av dess marknadsvärde. För de riktigt centralt placerade makthavarna i finansvärlden innebär avregleringen något som är än viktigare, finanskriser kan användas som ett politiskt vapen. Vad kan de kräva i utbyte mot att avstå att lägga ekonomin i ruiner med sina finansiella förstörelsevapen? Med ekonomiska kriser har de dessutom en chockterapi för att förstöra välfärdssystem. Sverige på 90-talet och inte minst Sydeuropa efter 2008.
Det är förbindelserna ner till realekonomin på detta världsomspännande finansiella nät som måste kapas genom en klyvning av banken.
Inom EU har bankerna hittills lyckats med att förhindra att en bankdelning genomförts. Under sommaren 2015 hade EU-byråkratin ställts inför förslag om bankdelning. Hämtat från La Rouchrörelsen:
– Vi lyckades blockera det skräp som utformats av banklobbyn och lades fram av EPP, sa Zanni till EIR. EPP är den konservativa gruppen Europeiska folkpartiet där moderaterna och Hökmark ingår. Zanni använde det italienska uttrycket “porcata” för att beskriva det nedröstade förslaget, vilket på italienska har en kraftfullare mening än “skräp” och kommer från ordet “porco”, som betyder gris.
Zanni som kommer från det italienska partiet Femstjärnerörelsen (M5S) som ingår i EFD tillsammans med U.K. Indepencence Party (UKIP) håller på att utarbeta ett gemensamt förslag tillsammans med grupperna för de Gröna resp. Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, vilka är för en strikt ordning enligt Glass-Stagall.
Hur ser det politiska läget ut för en bankdelning i Sverige. För tillfället hörs inte mycket från S, de driver inte själv kravet, när det var uppe till behandling i EU 2012 så har en sökning i medieflödet get en träff på Stefan Löven i ett uttalande i Expressen
– Det kanske är bättre att man har ett bankväsende som är gjort för investeringar, som har till uppgift att finansiera investeringar och därför inte ge sig på för mycket spekulationer.
Dessa uttalanden var en följd av att frågan placerades i Stefan Lövens knä, rest inom EU som den var, det är inte troligt att S själva kommer att resa frågan. Däremot ger uttalandet förväntningar bland väljare om att Partiet, även skall försvara en framtid för dem.
Moderaternas insatser genom Gunnar Hökmark har redan berörts. I Sveriges riksdag har de varit starka motståndare till alla former av regleringar, sina nyliberala dogmer trogna. De övriga allianspartierna har inte visat något prov på självständigt agerande, samtliga ekar bankernas nyliberala budskap.
Miljöpartiet har tidigare lagt motioner i frågan men avstår 2016. Det kan knappast förstås som annat än eftergifter till regeringstaburetten. Bland Mp:s medlemmar är frågan känd vilket skapar förhoppningar om att de aktivt skall stödja Vänsterpartiets motion. Miljöpartisterna Mutt. Lillemets, Dalunde har lagt en egen motion. Från vilken vi tar del av följande rader:
I ett fritt samhälle låter sig knappast spelhallar, kasinon och vadslagningsbyråer förbjudas. Det framstår däremot som angeläget att upprätta en tydlig boskillnad mellan kasinon och banker, mellan den logik som bygger på extremt hög risktagning och virtuella värden å ena sidan och å andra sidan den logik som utgår från den reala ekonomins produktion av varor och tjänster. Denna insikt fick den amerikanska 2 kongressen att 1933 stifta en lag – efter upphovsmännen benämnd Glass-Steagall Act – som just upprättade en tydlig boskillnad mellan regelverket för traditionell bankverksamhet och övrig finansiell aktivitet. Vidare så stipulerade den nya lagen att endast den förra verksamheten skulle omfattas av den statliga bankgarantin. Bakgrunden var den alltmer okontrollerade finansspekulation som lett till börskraschen 1929. Många bedömare anser att upphävandet av den här lagen 1999 lade grunden för dagens finanskris
På nätet har förts en diskussion om en bankreform under de senaste tio åren, vilket lett till att en svensk avknoppning, Positiva Pengar (PP) av den engelska rörelsen PositivMoney(PM). PositivPengar väljer att inte ta upp bankdelning som en dellösning. Deras svar på ställd fråga: “Är ert förslag samma sak som bankdelning?”
Nej. Bankdelning hindrar inte banker från att låna ut för mycket pengar till fel saker. Banker skapar fortfarande pengar, vilket innebär att staten fortfarande måste rädda dem vid nästa finanskris, för att undvika att betalningssystemet kollapsar. Tanken är att bankens riskfyllda aktiviteter ska separeras, men i praktiken förändrar en bankdelning ingenting. Vi vill att de pengar en bankkund väljer att hålla fria från risk inte ska användas för någon typ av investeringsverksamhet, och att betalningssystemet, som vi alla är beroende av, helt separeras från bankernas riskfyllda verksamhet. Bankdelning gör inte detta.
PP anser att “men i praktiken förändrar en bankdelning ingenting” vilket inte stämmer. PP har en långt radikalare och mer genomtänkt syn och förslag på hur problemet med dagens penning och banksystem skall reformeras. Att helt avfärda bankdelning är däremot ett olyckligt ställningstagande, i stil med, ”får vi inte allt så skiter vi i resten”. Bankdelning leder till ett robustare banksystem genom att det skyddar småsparares pengar, och förhindrar att de finanskriser som orsakas av krascher i finanssystemet skall drabba småsparare och företag, samt sprida sig, inte enbart i den egna realekonomin, utan till en kedjereaktion över hela världen.
De kriser som orsakas av att affärsbankerna blåser upp tillgångsbubblor genom billiga och lättillgängliga lån, som den kris som drabbade Sverige 1992 rår inte bankdelning på, inte heller krisen 2008 som startade med en fastighetsbubbla i USA, men en bankdelning hade förhindrat att den spreds vidare genom det globala finansnätet, och lade realekonomier i kris runt om i världen. Varje land som inför en bankdelning upprättar en “brandvägg” till skydd för den egna ekonomin, gentemot hela det internationella finansiella systemet, inte bara de egna bankernas kasinoekonomi.
Förståelsen för det helt riktiga och politiskt sunda i Senator Warrens ställningstagande blir nu tydligare och det är lättare att förstå hennes poäng. Bankdelningen förhindrar framförallt att finansiella kriser sprider sig, och ser vi tillbaka på tiden mellan 1932 och 2000 så har det inte funnits några globala finanskriser men det har hela tiden funnits kriser i enskilda länder, de är anmärkningvärt många efter avregleringen under 1980-talet. Det politiska mönstret blir nu också tydligare, det går att förstå varför det internationell kapitalet är så intresserade av att bankdelningen upphör, först då får de makt över varje lands realekonomi och alla folk blir offer för deras makt att lägga ekonomin i ruiner.
Vänsterpartiet är det enda parti som har frågan om bankdelning i sitt program. Normen i marxistiska partier är inte att föra fram kravet på bankdelning. Varför V driver frågan? Vägröjare och gränsöverskridare för denna inriktning kan möjligen CH Hermansson vara genom den kritik av det finansiella systemet som han bedrev inom V:s föregångare under tiden 1940-70. Under denna tid fanns dessutom en tillkämpad nationalism inom kommunisterna som en motreaktion på stämpeln, landsförrädare som inte helt oförtjänt, lätt fick fäste på partiet. Det är efterkrigstid och kalla kriget det handlar om, med stora svarta rubriker om spionaffärer. Ur V:s program:
Finanskapitalets makt måste brytas genom regleringar och ökad demokratisk kontroll. Vänsterpartiet vill se en lag om bankdelning, så att bankernas finansiella spekulation skiljs från ordinarie in- och utlåning till privatpersoner och företag.
Tyvärr är den egna organisationen inte med på noterna, vilket är den enda rimliga slutsatsen att dra av de diskussioner och aktiviteter som dess medlemmar driver. Bankdelning passar kanske inte in i den revolutionsromantiska dimma som vänstern har förvillat sig in i. En snabb sökning på nätet gav magert resultat, bland de få träffarna märks:
Kongressmotion – V Mölndal, ta fram valmaterial om finanskapitalets makt
Vänsterpartiet i Mölndal har i en motion till V:s kongress 10-12 januari, lagt ett förslag om att det tas fram ett valmaterial med lite text och grafik som enkelt, sakligt och tydligt visar finanskapi-talets makt och privilegier samt V-förslag till reg-lering och bankdelning. Grundtankarna i förslaget handlar om reglering av finansmarknaden som Ulla Andersson (V) m.fl. presenterade i Riksdagen.
I ett tal från 2012 upplagt av Jonas Sjöstedt kan vi lösa följande:
Eurokrisen är också finanskapitalismens kris. Den ohejdade spekulationen och bankernas risktagande är en avgörande förklaring till krisen. Vänsterpartiet är det enda parti i Sverige som har föreslagit ett program för att reglera finansmarknaden. I det ingår höjda krav på kapitaltäckning, en internationell skatt på finansiella transaktioner och förbud mot vissa former av spekulation. Vi vill ha en bankdelning som sätter stopp på skattebetalarnas garantier till bankernas finansiella handel. Istället vill vi gynna framväxten av gemensamt ägda banker men lokal förankring och öka samhällets inflytande över storbankerna. Vi ska fortsätta vara det parti som visar vägen ut ur eurokrisen.
Till skillnad från de flesta andra mindre grupper inom “vänstern” visar V här på en förståelse för att alla “kapitalister” inte är av samma slag. Att tro att man skall slå ut hela det ”kapitalistisk” systemet uplevs varken som önskvärt eller troligt. Väl fungerande lokala banker har under stora delar av 1900-talet varit en del av ett fungerande näringsliv över hela landet.
Hur V skall bli en vägvisare ut ur eurokrisen är däremot svårare att förstå, inte ens ”eurokris” är speciellt träffande för vad krisen handlar om. Att ha lagt EU-mottåndet på hyllan ger också politiska handikapp. Men att ha kastat den fana som är den enda under vilket ett motstånd mot internationellt kapital kan samla Sveriges folk det är helt avgörande.
Vad gäller bankdelning så är V det enda parti som inför årets motionsbehandling tar upp frågan. Som en förberedelse inför årets övningar kan en återblick av vad som hände under senaste motionsbehandlingen vara av intresse. Återigen får vi ta LaRouchrörelsen i Sverige till hjälp.
Ändå var det just EU-förslaget som användes som fikonlöv av majoriteten att stoppa bankdelningen. Man ville avvakta EU-behandling av bankdelningsfrågan och lämnade överlevnaden för svenska folket, företagen och hela nationen som gisslan till våra storbanker och de globala spekulationsbubblorna under även det närmast mycket kritiska året. Miljöpartiet och Vänsterpartiet agerade emot, men övermannades av Alliansregeringens partier tillsammans med Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.
Vänsterpartiet och Milöpartiet för, resten emot bankdelning, var här den stora skiljelinjen. Inför årets motion kan motståndarna inte ta skydd bakom en väntande EU-behandling, utan blir svaret skyldiga i själva sakfrågan. En förändring i ståndpunkt beror f.f.a på vilken opinion som kan mobiliseras kring frågan fram till motionsbehandlingen.
Hur ser tidslinjen ut fram till behandling och beslut.
- Beredning: 22 mars 2016
- Justering: 7 april 2016
- Debatt: 13 april 2016
- Beslut: 14 april 2016
En dryg månad återstår fram till beredning i utskottet, därefter ytterligare tre veckor fram till beslut. Det är en mycket kort tid, med tanke på att frågan idag är i ett kylslaget komaliknande tillstånd. Näteten ger möjligheter att driv frågan.
Finanskrisen 2008 lade realekonomin i kris. Istället för att stimulera ekonomin i enlighet med Rickard Werners så kallad QE, där nya pengar förs in i realekonomin lade bankerna själva rabarber på slantarna. Europas ekonomier går fortfarande på kryckor med hög arbetslöshet och statlig åtstramningspolitik. Pengrna har fastnat i det finansiella systemet där de driver på fastighetsspekulation och aktiekurser. Krisens verkliga problem de växande skulderna, det underliggande problemet, skuldberget åtgärdades inte, situationen har istället avsevärt förvärrats. Penningsystemets konstruktion, är enligt en engelsk bankchef ”det sämsta tänkbara”.
Pengar skapas endast då någon är beredda att garantera dess existens med en skuldsedel, de skapas då någon tar ett lån. Dessa kunskaper sprids och når allt fler öron, men det är mindre troligt att de kommer att genomföras innan det finansiella systemet återigen genom de som kontrollerar det drar ner ekonomin i en världskris, ännu allvarligare än 2008. Längst har frågan om en monetär reform kommit i Island där ett förslag ligger på alltingets bord för behandling.
Island som drabbades hårt av finanskrisen 2008 på grund av landets överlastade och brottslig bankirer har haft extra stor anledning att fundera över hur landet skall undgå liknande kriser. Den förre alltingsledamoten i det VänsterGröna partiet, Álfheiður Ingadóttir har rest frågan om att återreglera bankerna genom ett förslag om en bankdelning enligt den amerikanska Glass-Steagall-lagen. Klippt ur hennes motion till alltinget:
“Förslag till Alltingsbeslut om åtskiljande av affärsbankverksamheter från investeringsbankverksamheter”
“Alltinget hemställer att ministern för finans och ekonomi lägger fram en proposition som säkerställer åtskiljandet av affärsbankverksamheter från investeringsbankverksamheter, i syfte att minimera riskerna för landets ekonomi härrörande från bankverksamheter och att minska risken för finanseilla förluster för staten orsakade av bankkriser. Propositionen skall läggas fram för Alltinget under den 145:e lagstiftande sessionen.”
Den 30 september 2011 antog det Schweiziska parlamentet en ny lag avsedd att hantera problemen med spekulerande storbanker. Dick Marty, ordförande för den övre kammarens ekonomiutskott, anser att den lag som antogs kan sättas ifråga, han är: “inte övertygad att det är tillräckligt”. Det ursprungliga förslaget hackades sönder av lobbande banker. På EAP:s hemsida finns mer information.
2008 gick regeringar över hela världen in och räddade storbankerna, de som var “för stora för att falla”. På grund av att inte finanssystemet återreglerades efter krisen 2008 befinner vi oss i en ännu värre situation idag än för 8 år sedan. Det är denna förvärrade situation som Bail-In är tänkt att hantera. Skulderna har ökat i en omfattning att till och med starternas ekonomier inte räcker för att fånga upp fallen. Deras lösning är att plundra småsparare och företag på deras banktillgångar. Det är vad som praktiskt tillämpades på Cypern 2013, då sparares konton utsattes för vad de beskrev som en “haircut”, att besparingar i det närmaste halveras, liknas vid ett frisörsbesök. För att ge åtgärderna juridiskt stöd infördes en ny lag om bankrekonstruktion den 1 Februari 2016. Bankrättsföreningen förklarar:
Den 2 november 2015 skickade regeringen vidare direktivet som ett svenskt lagförslag till Riksdagens bord, som med största brådska genomdrev denna gigantiska bankreform fram till ett beslut den 16 december. Det blev för knappt att låta lagen börja gälla redan vid årsskiftet, så därför skall den börja gälla först den 1 februari 2016, en månad efter övriga EU. Bankkrishanteringslagen heter: Lag om resolution.
Det som förvånar mig är att inte någon av de större dagstidningarna hittills reagerat för vad som redan hänt. Sverige som under de senaste 25 åren redan varit med om den största bankkrisen i Sveriges historia, som sedan eskalerat till en global bankkris. Vare sig etermedia eller pressen verkar vilja förstå vad som kommer att hända om ingenting konkret görs för genomföra en bankdelning där bankernas spekulativa verksamhet försvinner så att bankerna förmår att bättre skydda spararnas och företagens tillgångar i framtiden.
Under bankkrisen 1990 plundrades tio-tusentals svenska småföretag efter att de försatts i konkurs på grund av att bankerna inte längre hjälpte till att förse företagen med deras behov av f.f.a. korta krediter. Genom den nya lagen är tanken att plundringen skall gå mer “ordnat” till, privata konton och småföretag kommer att brandskattas som en “proaktiv” åtgärd. Om bankerna kommer att räddas eller inte lär det inte finnas några garantier för. Så lyckades det inte med den påtvingade “rakning” kan en ren “halshuggning” ändå bli följden om systemet ändå rasar samman, med konkurser i realekonomin som följd. I Bohusläning beskrivs lagen om rekonstruktion enligt nedan:
Svenska företagare kommer att kunna krossas igen, precis som när deras tillgångar beslagtogs för att täcka bankförluster i krisen 1987 – 1993, fast nu mycket snabbare och effektivare med den nya lagen för bankrekonstruktion.
Den misär som kommer drabba dessa företagare och deras anställda, kan man lätt inse om man tänker efter. Med den nya lagen kommer en bankkris att direkt slå sönder den reala ekonomin och, när kunderna i panik försöker ta ut sina pengar ur bankerna.
Det enda som kan skydda bankkunder, företag och samhällsekonomin när finansbubblorna nu brister, är att de svenska storbankerna omedelbart delas, så att deras omfattande och våghalsiga spekulationsverksamheter, och deras förluster, separeras bort från den traditionella bankverksamheten – den som hanterar betalningsförmedling, kontohantering, handelsfinansiering och företagslån.
Där krisen var som djupast, blev de folkliga protesterna tillräckligt starka för att hitta andra lösningar än att låta skattebetalarn rädda bankerna. Det handlar om en vindpinad ö i nordatlanten, Island. Det var tre banker som drivit ett våghalsigt spel på det internationella finanskasinot, vars förluster var så stora att Islands folk omöjligen kunde bära bördan. Island vägrade ställa upp med någon räddningsplan och bankerna gick i konkurs. England kallade Islänningar för terrorister och hotade med represalier. Island har fört krig med sin granne i söder tidigare och lät sig inte skrämmas, då gällde det torsken och 200 sjömils fiskegräns, och engelska flottenheter var inblandade. Nu gällde det frågan vem skulle betala för några roffarbaroners vesina bopålar på Island.
Islands sätt att hantera finanskris får nu erkännande till och med av ekonomer. De är helt enkelt piskade att erkänna att det är rätt att låta bankerna gå i putten oh placera bankirerna i fängelse eftersom Islands ekonomi är den som nu fungerar.
Det finns en lösning på en del av våra problem som består i att använda väl beprövade regler för hur bankverksamheten skall organiseras. Genom en bankdelning skyddar samhället småspararnas egendom från att bli det internationella finanskapitalets rov. Frågan har genom lagen om bankrekonstruktion, Bail-In, blivit allt viktigare och är den lösningen som har störst möjlighet att nå fram till lagstiftarna för ett beslut, före en kris bryter ner realekonomierna.
I USA har Senatorerna Elizabeth Warren (demokrat), Maria Cantwell (demokrat), John McCain (republikan) och Angus King (oberoende) lagt fram en motion om den trängande nödvändigheten av att återinföra Glass-Steagall-lagen för bankdelning.
Hillery Clinton har inte så förvånande ställt upp till bankernas försvar. Det var under Bill Clintons presidentperiod som besluten fattades att ta bort Glass-Steagall regleringen. Två demokrater, senator Bernie Sanders och förre guvernören Martin O’Malley, och en republikan tillika förre guvernören Mike Huckabee, har givit sitt stöd till Elizabeth Warrens förslag om att återinföra en bankdelning. Det ser ut som att det finns möjligheter att frågan därmed kommer att tas upp i presidentvalskampanjerna. Diskussionerna om hur verksam lagen är mot framtida finanskriser har startat och kommer förhoppningsvis fortsätta. Bill Clinton avfärdar kraven på återreglering:
“There’s not a single, solitary example that it had anything to do with the financial crash,”
“In fact, a study done afterward said that the unified banks were actually slightly less likely to fail than either the commercial banks that overloaded on subprime mortgages, or the investment banks, like Bear Stearns, Lehman Brothers, and others”
Clintons poäng sitter, finanskrisen 2008 var orsakad av Bush och Clintons statliga understöd för att finansiera husköp för låginkomsttagare. Dessa statliga subventionerade lån blåste upp en liknande bostadsbubbla som den som fällde den svenska ekonomin på 1990-talet. Han vet vad han var med att ställa till, och använder nu de kunskaperna i argumentationen mot en återreglering av bankerna. Men bankdelningen har ändå en poäng eftersom denna brandvägg hindrar krisen att sprida sig oavsett inom vilken del av banksystemet den startade, systemet blir helt enkelt robustare.
Bernie Sanders argumenterar för sin syn på varför bankreglering skall återinföras på sin hemsida. Hans svar på Clintons avfärdande ser ut så här:
“Shadow banks” like AIG and Lehman, which largely function outside the normal bank regulatory system, are a major problem. But the 2008 financial crisis became a systemic threat specifically because too-big-to-fail banks were underwriting the risky bets these companies made. And why were the big banks able to do that?
Because Glass-Steagall had been repealed.
Sanders tar många poäng i sin kritik av banksystemet, dess storlek och korrupta kultur. Men frågan är om han inser vad det är för spelare som äger makten i bankerna och hur de ser på det finansiella systemet. Dessa monsterförmögna oligarker har avlägsnat all reglering av bankerna inte bara för att de önskar tjäna mer pengar genom att använda sparmedel som hävstänger. Det stora värdet med avregleringen ligger i att möjligheten att framkalla kriser ökar avsevärt. Ekonomiska kriser är inget som hotar kapitalet som ekonomer försöker få oss att tro, det är istället skördetid för de verkligt stora spelarna, de kan då lägga beslag på realvärden i mark fastigheter och produktionsresurser till en bråkdel av dess marknadsvärde. För de riktigt centralt placerade makthavarna i finansvärlden innebär avregleringen något som är än viktigare, finanskriser kan användas som ett politiskt vapen. Vad kan de kräva i utbyte mot att avstå att lägga ekonomin i ruiner med sina finansiella förstörelsevapen? Med ekonomiska kriser har de dessutom en chockterapi för att förstöra välfärdssystem. Sverige på 90-talet och inte minst Sydeuropa efter 2008.
Inom EU har bankerna hittills lyckats med att förhindra att en bankdelning genomförts. Under sommaren 2015 hade EU-byråkratin ställts inför förslag om bankdelning. Hämtat från La Rouchrörelsen:
– Vi lyckades blockera det skräp som utformats av banklobbyn och lades fram av EPP, sa Zanni till EIR. EPP är den konservativa gruppen Europeiska folkpartiet där moderaterna och Hökmark ingår. Zanni använde det italienska uttrycket “porcata” för att beskriva det nedröstade förslaget, vilket på italienska har en kraftfullare mening än “skräp” och kommer från ordet “porco”, som betyder gris.
Zanni som kommer från det italienska partiet Femstjärnerörelsen (M5S) som ingår i EFD tillsammans med U.K. Indepencence Party (UKIP) håller på att utarbeta ett gemensamt förslag tillsammans med grupperna för de Gröna resp. Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, vilka är för en strikt ordning enligt Glass-Stagall.
Hur ser det politiska läget ut för en bankdelning i Sverige. För tillfället hörs inte mycket från S, de driver inte själv kravet, när det var uppe till behandling i EU 2012 så har en sökning i medieflödet get en träff på Stefan Löven i ett uttalande i Expressen
– Det kanske är bättre att man har ett bankväsende som är gjort för investeringar, som har till uppgift att finansiera investeringar och därför inte ge sig på för mycket spekulationer.
Dessa uttalanden var en följd av att frågan placerades i Stefan Lövens knä, rest inom EU som den var, det är inte troligt att S själva kommer att resa frågan. Däremot ger uttalandet förväntningar bland väljare om att Partiet, även skall försvara en framtid för dem.
Moderaternas insatser genom Gunnar Hökmark har redan berörts. I Sveriges riksdag har de varit starka motståndare till alla former av regleringar, sina nyliberala dogmer trogna. De övriga allianspartierna har inte visat något prov på självständigt agerande, samtliga ekar bankernas nyliberala budskap.
Miljöpartiet har tidigare lagt motioner i frågan men avstår 2016. Det kan knappast förstås som annat än eftergifter till regeringstaburetten. Bland Mp:s medlemmar är frågan känd vilket skapar förhoppningar om att de aktivt skall stödja Vänsterpartiets motion. Miljöpartisterna Mutt. Lillemets, Dalunde har lagt en egen motion. Från vilken vi tar del av följande rader:
I ett fritt samhälle låter sig knappast spelhallar, kasinon och vadslagningsbyråer förbjudas. Det framstår däremot som angeläget att upprätta en tydlig boskillnad mellan kasinon och banker, mellan den logik som bygger på extremt hög risktagning och virtuella värden å ena sidan och å andra sidan den logik som utgår från den reala ekonomins produktion av varor och tjänster. Denna insikt fick den amerikanska 2 kongressen att 1933 stifta en lag – efter upphovsmännen benämnd Glass-Steagall Act – som just upprättade en tydlig boskillnad mellan regelverket för traditionell bankverksamhet och övrig finansiell aktivitet. Vidare så stipulerade den nya lagen att endast den förra verksamheten skulle omfattas av den statliga bankgarantin. Bakgrunden var den alltmer okontrollerade finansspekulation som lett till börskraschen 1929. Många bedömare anser att upphävandet av den här lagen 1999 lade grunden för dagens finanskris
På nätet har förts en diskussion om en bankreform under de senaste tio åren, vilket lett till att en svensk avknoppning, Positiva Pengar (PP) av den engelska rörelsen PositivMoney(PM). PositivPengar väljer att inte ta upp bankdelning som en dellösning. Deras svar på ställd fråga: “Är ert förslag samma sak som bankdelning?”
Nej. Bankdelning hindrar inte banker från att låna ut för mycket pengar till fel saker. Banker skapar fortfarande pengar, vilket innebär att staten fortfarande måste rädda dem vid nästa finanskris, för att undvika att betalningssystemet kollapsar. Tanken är att bankens riskfyllda aktiviteter ska separeras, men i praktiken förändrar en bankdelning ingenting. Vi vill att de pengar en bankkund väljer att hålla fria från risk inte ska användas för någon typ av investeringsverksamhet, och att betalningssystemet, som vi alla är beroende av, helt separeras från bankernas riskfyllda verksamhet. Bankdelning gör inte detta.
PP anser att “men i praktiken förändrar en bankdelning ingenting” vilket inte stämmer. PP har en långt radikalare och mer genomtänkt syn och förslag på hur problemet med dagens penning och banksystem skall reformeras. Att helt avfärda bankdelning är däremot ett olyckligt ställningstagande, i stil med, ”får vi inte allt så skiter vi i resten”. Bankdelning leder till ett robustare banksystem genom att det skyddar småsparares pengar, och förhindrar att de finanskriser som orsakas av krascher i finanssystemet skall drabba småsparare och företag, samt sprida sig, inte enbart i den egna realekonomin, utan till en kedjereaktion över hela världen.
De kriser som orsakas av att affärsbankerna blåser upp tillgångsbubblor genom billiga och lättillgängliga lån, som den kris som drabbade Sverige 1992 rår inte bankdelning på, inte heller krisen 2008 som startade med en fastighetsbubbla i USA, men en bankdelning hade förhindrat att den spreds vidare genom det globala finansnätet, och lade realekonomier i kris runt om i världen. Varje land som inför en bankdelning upprättar en “brandvägg” till skydd för den egna ekonomin, gentemot hela det internationella finansiella systemet, inte bara de egna bankernas kasinoekonomi.
Förståelsen för det helt riktiga och politiskt sunda i Senator Warrens ställningstagande blir nu tydligare och det är lättare att förstå hennes poäng. Bankdelningen förhindrar framförallt att finansiella kriser sprider sig, och ser vi tillbaka på tiden mellan 1932 och 2000 så har det inte funnits några globala finanskriser men det har hela tiden funnits kriser i enskilda länder, de är anmärkningvärt många efter avregleringen under 1980-talet. Det politiska mönstret blir nu också tydligare, det går att förstå varför det internationell kapitalet är så intresserade av att bankdelningen upphör, först då får de makt över varje lands realekonomi och alla folk blir offer för deras makt att lägga ekonomin i ruiner.
Vänsterpartiet är det enda parti som har frågan om bankdelning i sitt program. Normen i marxistiska partier är inte att föra fram kravet på bankdelning. Varför V driver frågan? Vägröjare och gränsöverskridare för denna inriktning kan möjligen CH Hermansson vara genom den kritik av det finansiella systemet som han bedrev inom V:s föregångare under tiden 1940-70. Under denna tid fanns dessutom en tillkämpad nationalism inom kommunisterna som en motreaktion på stämpeln, landsförrädare som inte helt oförtjänt, lätt fick fäste på partiet. Det är efterkrigstid och kalla kriget det handlar om, med stora svarta rubriker om spionaffärer. Ur V:s program:
Finanskapitalets makt måste brytas genom regleringar och ökad demokratisk kontroll. Vänsterpartiet vill se en lag om bankdelning, så att bankernas finansiella spekulation skiljs från ordinarie in- och utlåning till privatpersoner och företag.
Tyvärr är den egna organisationen inte med på noterna, vilket är den enda rimliga slutsatsen att dra av de diskussioner och aktiviteter som dess medlemmar driver. Bankdelning passar kanske inte in i den revolutionsromantiska dimma som vänstern har förvillat sig in i. En snabb sökning på nätet gav magert resultat, bland de få träffarna märks:
Kongressmotion – V Mölndal, ta fram valmaterial om finanskapitalets makt
Vänsterpartiet i Mölndal har i en motion till V:s kongress 10-12 januari, lagt ett förslag om att det tas fram ett valmaterial med lite text och grafik som enkelt, sakligt och tydligt visar finanskapi-talets makt och privilegier samt V-förslag till reg-lering och bankdelning. Grundtankarna i förslaget handlar om reglering av finansmarknaden som Ulla Andersson (V) m.fl. presenterade i Riksdagen.
I ett tal från 2012 upplagt av Jonas Sjöstedt kan vi lösa följande:
Eurokrisen är också finanskapitalismens kris. Den ohejdade spekulationen och bankernas risktagande är en avgörande förklaring till krisen. Vänsterpartiet är det enda parti i Sverige som har föreslagit ett program för att reglera finansmarknaden. I det ingår höjda krav på kapitaltäckning, en internationell skatt på finansiella transaktioner och förbud mot vissa former av spekulation. Vi vill ha en bankdelning som sätter stopp på skattebetalarnas garantier till bankernas finansiella handel. Istället vill vi gynna framväxten av gemensamt ägda banker men lokal förankring och öka samhällets inflytande över storbankerna. Vi ska fortsätta vara det parti som visar vägen ut ur eurokrisen.
Till skillnad från de flesta andra mindre grupper inom “vänstern” visar V här på en förståelse för att alla “kapitalister” inte är av samma slag. Att tro att man skall slå ut hela det ”kapitalistisk” systemet uplevs varken som önskvärt eller troligt. Väl fungerande lokala banker har under stora delar av 1900-talet varit en del av ett fungerande näringsliv över hela landet.
Hur V skall bli en vägvisare ut ur eurokrisen är däremot svårare att förstå, inte ens ”eurokris” är speciellt träffande för vad krisen handlar om. Att ha lagt EU-mottåndet på hyllan ger också politiska handikapp. Men att ha kastat den fana som är den enda under vilket ett motstånd mot internationellt kapital kan samla Sveriges folk det är helt avgörande.
Vad gäller bankdelning så är V det enda parti som inför årets motionsbehandling tar upp frågan. Som en förberedelse inför årets övningar kan en återblick av vad som hände under senaste motionsbehandlingen vara av intresse. Återigen får vi ta LaRouchrörelsen i Sverige till hjälp.
Ändå var det just EU-förslaget som användes som fikonlöv av majoriteten att stoppa bankdelningen. Man ville avvakta EU-behandling av bankdelningsfrågan och lämnade överlevnaden för svenska folket, företagen och hela nationen som gisslan till våra storbanker och de globala spekulationsbubblorna under även det närmast mycket kritiska året. Miljöpartiet och Vänsterpartiet agerade emot, men övermannades av Alliansregeringens partier tillsammans med Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.
Vänsterpartiet och Milöpartiet för, resten emot bankdelning, var här den stora skiljelinjen. Inför årets motion kan motståndarna inte ta skydd bakom en väntande EU-behandling, utan blir svaret skyldiga i själva sakfrågan. En förändring i ståndpunkt beror f.f.a på vilken opinion som kan mobiliseras kring frågan fram till motionsbehandlingen.
Hur ser tidslinjen ut fram till behandling och beslut.
- Beredning: 22 mars 2016
- Justering: 7 april 2016
- Debatt: 13 april 2016
- Beslut: 14 april 2016
En dryg månad återstår fram till beredning i utskottet, därefter ytterligare tre veckor fram till beslut. Det är en mycket kort tid, med tanke på att frågan idag är i ett kylslaget komaliknande tillstånd. Näteten ger möjligheter att driv frågan.
