Tankar över 2015
2015 har varit ett dramatiskt år med stora politiska svängningar. En bild som bitit sig fast i mitt minne är den som valts för denna tillbakablick. Jimmie Åkesson står med en framsträckt hand, medan Åsa Romson ser ut att ha väldigt bråttom att ta sig ur en pinsam situation. Detta kan läsas på många sätt, möjligheterna har inte minskat av att huvudpersonerna nu har en snarlik politik i den känsliga invandringsfrågan. Kommer vi att se skådespelet återupprepas under 2016?
Även om invandringen starkt dominerat de inrikespolitiska diskussionerna så har även andra frågor diskuterats. Efter knivmorden i Trollhättan skrev jag följande inlägg på min FB-vägg.
Nu börjar P1 sin hjärntvätt och åsiktskorrigering av dess lyssnare, de missar inte ett tillfälle att rista in i Sveriges medborgare att vita svenskar är benägna att utföra hatbrott.
De fruktansvärda och vidrigt genomförda morden skall med kraft fördömas, vilket också hela det svenska folket gör, SVERIGES FOLK är inte rasister, vilket nu medierna gör allt för att det skall framstå som.
Vi måste alla nu verka för att denna agenda avslöjas och bekämpas om vi inte önskar att Sverige skall slitas sönder i motsättningar.
Regering och medier använder nu detta tragiska och avskyvärda mord för att flytta folkets uppmärksamhet på det kaos som skapats i Sverige på grund av en fullständigt ansvarslös flyktingpolitik. En politik som de nu också av det kaos den skapar är tvungna att ändra i riktning mot den politik som SD hela tiden förespråkat, det parti som de själva utpekat som rasister.
……………………………….
De drivande intressena bakom den förda invandringspolitiken är det internationella kapitalet och dess organisatoriska ryggrad i finanssystem och banker. Det är de som upprätthåller ett penningsystem som har försatt världen i ekonomisk skuldkris och arbetslöshet. Det är samma intressen som ligger bakom det krig som är motorn i flyktingströmmarna. Sverige har under de senaste tre årtiondena fört en utrikespolitik till stöd för dessa krig, ja de har till och med deltagit med krigsinsatser för att bidra till dessa folkfördrivningar.
Stoppa massinvandringen.
Penningreform-arbete åt alla.
Bekämpa den USA-ledda krigspolitiken
MED FOLKET FÖR SVERIGE MOT BANKHERRAVÄLDET.
Återblickar ger perspektiv, lägger grund för kontinuitet och en lugnare andhämtning, en behagligare puls i den politiska bevakningen, det har ju dessutom hänt en del att lägga på pluskontot under det gångna året.
Det först kravet “Stoppa massinvandringen” har genomförts, och faktiskt långt utöver vad jag kunnat förvänta. Med denna förändring borde rimligtvis den politiska polariseringen ha förutsättningar att minska. Huvudargumentet för “vänsterns” påståenden om SD:s “rasism” har varit deras invandringspolitik, nu när detta argument fallit, borde inte då utrymmet för normalisering öka? Vem har intresse av och tjänar på att fortsätta driva konfrontationen genom att använda indelningarna rasist och fascist?
Även motståndet mot “den USA-ledda krigspolitiken” har gjort framsteg genom regeringens beslut om graden av inblandning i kriget i Syrien. Genom denna nedtrappning och Rysslands framgångar på den internationella scenen har risken för ett storkrig minskat.
Krigsdrivande är däremot bank och finanssystemet som adresseras i kravet “Penning-reform-arbete åt alla”, här har inga nämnvärda framsteg skett. Inget politiskt parti har tagit till sig kunskaperna. Att ge sig på bankerna har blivit tabu inte minst inom “vänstern”. En glädjande nyhet är ändå att Carl Schlüter i Mp tagit tydlig ställning, och för att driva frågan gett ut en broschyr. Att reda ut de politiska frågor som lett in den penningpolitiska rörelsen i ett tillstånd av exklusiv isolering kommer att vara avgörande under det kommande året.
Om det politiska året 2015 skulle sammanfattas med ett ord måste det bli “rasism”. Inte för att jag tror att rasism är något som upptar det politiska intresset bland folk i allmänhet. Rasism drivs av medier och DÖ-partierna för att skapa politiskt svängrum för den egna politiken, för att kunna fortsätta med vad de anger som en “human och generös flyktingpolitik”. Deras förändrade immigrationspolitiken till trots, kommer med all sannolikhet deras “antirasistiska” kampanjer att fortsätta.
Den ideologiska konflikten kring “rasism” får ständigt nytt bränsle, inte minst genom otydliga definitioner av vad vi menar med begreppet. Nu förs diskussioner hur verkningarna av en mycket stor invandring skall hanteras, inte minst hur de skall skildras, hur problem i form av kulturkrockar med knivdåd, mobbing, sexuella övergrepp och kulturellt våld får beskrivas. Om etnicitet på inblandade och förövare skall anges. Attackerna mot unga kvinnor i Köln och Kalmar under nyårsfirandet har tvingat fram en bevakning även bland de stora medierna i Sverige. Det visar sig då att DN under sommaren och hösten har mörkat liknande övergrepp mot kvinnor därför att förövarna var unga män(ensamkommande flyktingar) från f.f.a. Nordafrika. Brottslig verksamhet måste beivras och i medierna beskrivas för vad det är. Att den kulturella bakgrunden spelar roll är uppenbart och det är kontraproduktivt att förneka.
Vidar Andersson som av och till tar sig friheten att tala i klarspråk sviker nu dessvärre då han recenserar gårdagens första riksdagsdebatt 2016:
Bättre då att hålla sig till den riktiga politiken. Som Stefan Löfven gjorde i ett annat replikskifte där Jimmie Åkesson försökte få statsministern att ge sig in i ett resonemang om olika “kulturers betydelse” för att unga män i flock begår sexuella övergrepp mot kvinnor. Stefan Löfven avstod klokt från sådana övningar utan slog i stället med auktoritet fast att alldeles oavsett vilket som är “motivet” och alldeles oavsett var gärningsmannen “råkar vara född” så skall dessa övergrepp fördömas, utredas och straffas. Så är det. Låt kultursidorna och rasisterna älta det där med kulturer. Det är inget för sossar.
Vidar Andersson kommer med största sannolikhet att tvingas till att pudla uttalandet, för de kulturkrockar som är följd av massinvandringen mår ytterst dåligt av att förtigas. Det är en farlig taktik att överlåta dessa frågor till någon form av totalitär eller populistisk ytterlighet att politiskt exploatera. De måste redas ut på det sätt som många frispråkiga och kunniga kvinnor nu tar sig rätten att göra. Ann Heberlein är en i raden:
Hos två gripna vid järnvägsstationen hittade den tyska polisen en handskriven lapp som visade hur männen hade förberett sin nyårskväll – en liten arabisk-tysk parlör med lämpliga fraser att kommunicera till den kvinnliga delen av lokalbefolkningen: ”Ich töte Sie – ficken!” (”Knulla – eller jag dödar dig!”) Så ska den västerländska kvinnan hanteras.
Jag är bestört över den flodvåg av texter som nu massproduceras av Sveriges mest profilerade feminister i akt och mening att relativisera sexuella övergrepp på kvinnor och ursäkta en vidrig syn på kvinnan, hennes kropp och hennes sexualitet som hör hemma i ett annat årtusende.
Att inte Ann Heberlein riktigt fått till det i den avslutande delen av artikeln då det gäller vad rasism är och hur den skall hanteras må vara henne förlåtet i detta sammanhang. Inledningsvis levererar hon en träffsäker beskrivning av hur diskussionen kring rasism fullständigt gått över styr.
”Rasist” är tveklöst 2000-talets mest missbrukade ord och har kommit att användas för att tysta misshagliga personer och element. Att bli stämplad som rasist i dagens Sverige är värre än att misstänkas för att vara pedofil eller styckmördare.
Denna brännmärkning av meningsmotståndare finns och den är obehaglig, jag har själv utsatts för den. Många gånger saknar beskyllningarna saklig grund. Allt stannar vi brännmärkningar. Trevligare blir det inte av att beskyllningarna kan görs utan att ansvariga för de fora där det försiggår ingriper. Konflikträdslan är utbredd i vår offentlhet och ytterst få lägger sig i för att mildra polariseringarna.
Att rasism grundar sig i “rädsla för det okända” är en ofta upprepad förklaring som inte kan viftas bort. Men är det inte så att dessa osakliga påhopp om rasism grundar sig, just i en rädsla hos den agerande, hos bäraren av “antirasismen”, mer än i en saklig redovisning av den förmente “rasistens” egenskaper och handlande. Hur många namngivningar för “rasism” går det på varje anmälan för “hets mot folkgrupp”. Mycket av såväl den rasism som verkligen finns och känslomässiga överreaktioner har sin grund i rädsla och bristande kunskaper om vad rasism verkligen handlar om.
Ann Heberlein använder sig av den beskrivning av vad som är rasism som har blivit den dominerande i Sverige:
Vad är då en rasist? En rasist är en person som anser att det finns rasspecifika, essentiella egenskaper. Det anser inte jag. Däremot menar jag att vi alla påverkas av det sammanhang och den kontext vi befinner oss i.
På svenska Wiki står om rasism:
Rasism definieras i allmänhet som system av föreställningar, tro och förfaranden som baseras på en världsbild eller ideologi där människan är uppdelad i separata och exklusiva biologiska enheter som kallas raser.
Hi hi hi ….. förlåt men en jag kan inte hålla mig för skratt, när man läser den postmodernistiska tolkningen och språkbruket.
Att raser inte finns har blivit själva utgångspunkten i diskussionen om rasism som pågår i Sverige. Det blir då inte så underligt att Ann Heberlein i citatet ovan direkt övergår till att diskutera något helt annat än vad “ras” traditionellt står för, nämligen social och kulturell påverkan. Konflikter mellan bärare av olika kulturer har kallats kulturkrockar, så inte längre alltså. Frågan som måste ställas är om inte kulturkrockar är att fördra som beskrivningen eftersom den inte demoniserar någon av de inblandade, den ger utrymme för diskussion, tolkningar, avdramatiseringar och utökad förståelse utan att någon behöver ställas vid en offentlig skampåle.
Av intresse i detta sammanhang är att våra grannländer inte delar den svenska definitionen av vad rasism är. Norska Wiki:
Rasisme betegner oppfatninger eller holdninger om at mennesker kan deles inn i forskjellige raser og at disse kan rangeres etter verdi.
Just det, här kommer “rangordning” in som det kännetecknande för rasism, vilket tydliggör hur rasism skall kunna angripas. På den Finlands-svenska sidan, www.motrasism.fi, står följande:
Med begreppet rasism avses att man ger en viss grupp människor ett lägre värde än andra grupper på basis av t.ex. hudfärg, nationalitet, etniskt ursprung, kultur, modersmål eller religion. Rasism handlar alltså om att nervärdera människovärdet hos en människogrupp eller en företrädare för gruppen.
Det är uppenbart något som gått fel i hur diskussionerna förs i Sverige, och vi har alla ansvar för att arbeta oss ur detta känslans träsk där vi förlamas av rädsla och balanserande hat.
