Maktperspektivet glider ständigt undan och ingen hjälper oss att se och förstå det stora spelet. Om RASISMENs förtärande kraft på varje samhälle råder stor enighet. Men då den går efter statsgränser används den av våra mest högröstade politiker. Just nu ylar vargarna mot Ryssland och Putin med århundraden av Ryssofobi i ryggen.
Det viktigaste uttrycket för detta är de krig USA-västvärlden fört mot muslimska länder under de senaste 20 åren. Vad är krigföring om inte ett uttryck för hat. Finns det inte så skapas det för att få politisk legitimitet för sina krig. Så mobiliserades Sveriges befolkning mot Afghanistan genom att göra landet barbariskt med kvinnofrågans hjälp. Samtliga partier från Allians till rödgrön opposition har sitt ansvar för detta. Detta upparbetade hat har hållit krigen vid liv och skapat flyktingströmmar som nu dras och trycks mot vårt land.
De stora grupper invandrare som under 2000-talet fått en fristad i vårt land har skapat problem som nu göder alla partier som på något sätt adresserar denna fråga. Den långdragna ekonomiska krisen har skärpt dessa politiska konflikter.
Utan att beakta detta perspektiv dras frågan in i ett spekulativt rotande i folklig rasism, det är alltid enklare att leverera en analys som slår neråt. Även reaktionerna mot invandringspolitiken har så dragits in i detta kraftfält och kallas då också rasism, vilket är demagogi och är enkelt att visa.
Det stundande valet kommer att bli en stor besvikelse för de som satsat allt i “antirasistiska” kampanjer. Det är viktigt att det förs en nyanserad diskussion om orsakerna till det kommande valresultatet för att Sverige inte skall polariseras ytterligare.