Klyvnadens tid

Lindeborg & verkligheten.

Att valet tolkas och försås på rätt sätt är en nästan lika viktig uppgift som valet självt, det handlar om hur demokratins frukter förvaltas, att folkets budskap inte förvrängs och används till att sätta falska dagordningar. Varje politisk rörelse och annat särintresse gör nu allt för att göra just det, ge valresultatet stöd för at få bekvämt fortsätta enligt inslagna stigar och inte ta ansvar för utslaget. Från vänstern sida har valet gått i “Rasismens” tecken och det är nu i samma perspektiv som valet tolkas, och det gäller även Åsa Lindeborg

Men bilden är falsk och mediadriven, Sverige har inte genom en valhandling fått 100-tusentals nya rasister,  Sveriges folk har delats upp i en falsk motsättning av ”rasister” av aningslösa aktivister som kallar sig antirasister och antifascister. Till stöd har de hela den svenska politiska eliten, de har hela företagsvärlden, de har alla medier av betydelse som på högsta volym drar på i sina kampanjer. På denna känslostorm seglar de nu vidare in i eftervalsdebatten, där ”skönsången” fortsätter. För att rätt komma valresultatet in på livet har rasist glasen plocktas bort, det leder till följande valanalys.

Alliansen med sin tydliga borgerliga politik har levererat vad den utlovat. Vi har fått ökande klyftor och ökad segregation, vi har fått en nedmontering av välfärd och offentliga institutioner. Vi har fått en fortsatt anslutning till de av USA-Nato ledda destabiliseringskrigen och en fortsatt smyganslutning till NATO. Vi har även fått vad som utlovats då det gäller uppslutningen bakom det internationella kapitalets krav på fria rörligheter, en tydlig vandring mot fri invandring. Alliansen har även lyckats med att hålla en relativt god ordning på statens finanser, här några siffror värda ett öga.

Siffrorna är inflationskorrigerade. NEET betyder ”Not in employment, education or training”, och beskriver andelen av alla ungdomar mellan 15-24 år som varken arbetar, studerar eller är lärlingar.

Statistiken ger ett budskap om ett land på väg i rätt riktning, och därmed till ett valresultat som inte borde leda till bestraffning.

Alliansens ej slutgiltiga valresultat 17 september.:

Valresultatet talar ett helt annat språk och speciellt för M, ansvariga för ekonomin, som minskar med 7%, Fp och Kd minskar något, C +/-0.

Uppenbarligen är det något som fattas den politiska kartan och som samtidigt förklara SD:s fördubbling av röstetalet. Det handlar naturligtvis om den fråga som vi helst av allt skulle vilja fås att helt glömma, invandringspolitiken.

Här finns två stora rörelser M minskar 7% och SD ökar lika mycket. Hur stor den del är som gått från moderater till SD kommer vi så småningom att få siffror på. Enligt Åsa Lindeborg ”Var tredje ny SD-väljare kommer från M”.

I ytterligare ett avseende ger invandringspolitiken ett avtryck i valet, det gäller skolan. Fp är bland småpartierna det som minskar mest. Integrationsproblem är också en del av skolans problem och sönderfall.

Varför har inte V, S och Mp gjort ökat sina röstantal utan står och stampar på stället marsch. Vi får hoppas att de fortsättningsvis höjer nivån på sina diskussioner och slutar skylla på att orsaken består i ökande ”rasism” bland Sveriges väljare.

Åsa Lindeborg ger knappast vänstern någon hjälp på vägen i sin analys.
”De rödgrönas uppgift det här valet borde varit enkel. Missnöjet med regeringens politik har varit monumental, men ändå lyckades man sjabbla bort sig framför öppet mål. ”Vänstervindarna” sögs upp av Sverigedemokraterna, som utpekat arbetarrörelsen som sin största fiende.”

Ett nonsenssvar utan självinsikt, och hon fortsätter utan att beröra invandrarpolitiken.

”1990 kom Socialdemokraterna, Centern och Folkpartiet överens om ”århundradets skattereform”. Den klass­utjämnande politik som gjorde Sverige unikt, blev plötsligt historia. Det var också startskottet för avregleringar, privatiseringar och utförsäljningen av välfärden. Kampen mot inflationen blev viktigare än kampen mot arbetslösheten. EU-inträdet 1995 cementerade den nya politiken.”

Varför går inte Åsa Lindeborg in under den politisk nivån, varför tar hon inte sin början fem år tidigare som var den verkliga startpunkten för den nyliberala revolutionen genom novemberkuppen 1985? Det handlar om början på den avreglering som kastar statens tyglar på det internationella kapitalet. Vänstern pekar allt mindre på de ekonomiska intressena och strukturerna som de drivande krafterna i sina analyser. Vad detta beror på, det är dags för ”vänstern” att ta sig en funderare på.

Så länge som ”vänstern” inte adresserar den fråga som gjorde störst avtryck i valet, invandringspolitiken, finns inget svar på vänsterns politiska dödläge. Även i denna fråga är ”vänstern” idag blind för att se och ta upp den bakomliggande handen, företagsintressen i lönenedpressande arbetslöshet, det internationella kapitalets krav på att riva ner alla nationella gränser och regleringar. Så länge som vänstern i nationella strävanden endast ser, orsak till krig, främlingsfientlighet och allmän trångsynthet kommer en väg ut ur dess återvändsgränd vara blockerad.

Trots brist på analys har Åsa Lindeborg ändå ett svar på vad som är ”Vänsterns” väg.

”Stefan Löfven kan visst skilja mellan höger och vänster. Han har i fullt medvetande just valt höger i strid med LO-kollektivets önskningar. Därmed har han valt bort möjligheten till en vänsterutveckling.”

…….

“Valet 2014 hade kunnat bli en historisk vändpunkt. Socialdemokraterna skulle kunna sätta punkt för högerns galna kvartssekel, men allt tyder på att man med några justeringar kommer fortsätta föra den politik som väljarna just vänt ryggen. Så smarta är de.”

Vad ”vänstern” och Åsa Lindeborg inte vill se och förstå men som tydligen Löfven ändå på något outgrundligt sätt har fått kläm på är att ett återupprättande av välfärdsstaten inte låter sig göras utan att klockan vrids tillbaka till 1985. Till det år då Gunnar Sträng lämnade riskbanken och bankkapitalet helt, och utan inskränkningar, tog över reglering av finans och penningfunktioner.

Det som nationalekonomer under lång tid försökt få medier att förklara och folket att förstå är att en fortsatt invandring i den storleksordning som nu gäller inte går att förena med en välfärdsstat.

Det går inte att bygga en politik på illusioner och drömmar, vilket kanske varit en av vänsterns bästa grenar, och som ständigt har åderlåtit dem på sin kraft.

En återgång till det regelverk som fanns före 1985 kräver att EU först kastas ut ur Sverige , och för riktigt goda förutsättningar, för en pånyttfödelse av välfärd och full sysselsättning, måste folket återta makten över penningskapandet.