Klyvnadens tid

Vem i hela världen skall man rösta på?
Finns det någon bland de många val som står till buds inför årets val som du kan lita på? Som du skulle kunna tänkas köpa en bil av eller överlåta din barn åt för en biokväll?

Svenska folkets tilltro till  det parlamentariska systemet är mycket högt, vilket är en oöverskattad politiskt tillgång, vilken vi har all anledning att försvara. Så låt oss därför ta frågan om valsedelns valör på största allvar och börja en diskusion om vilken partibeteckning som är den bästa att försegla bakom valhemlighetens grå kuvert.

Allt fler anser att man under dagens förhållande borde sluta rösta över huvud taget. Det finns naturligtvis argument för det, då det ger legitimitet till ett system som är allt mindre demokratiskt, Politiska partier som mist alltmer av sin folkrörelseförankring. Medier ytterligt koncentrerade i Internationellt kapitals händer som styr den politiska dagordningen. Ett alltmer skuldsatt och tystat folk, dresserade att inordna sig under den politiska korrekthetens varma trygghet. Men ytterst blir ändå en sådan markering otydlig och riktat mot det demokratiska valet, principen en man en röst, i fria hemliga val.

Blankröstning är då ett mer tilltalande alternativ. Men det ger ingen direkt påverkan i de politiska församlingarna.

Då är vi inne i det parlamentariska systemets verkliga minfält av politiska frågor och partier med sina agendor och beroenden.

Ett politiskt alternativ som seglat upp inför detta val och som siktar in sig på vårt systems bristande demokrati är Direktdemokraterna. Deras program är enkelt, att verka för direktdemokrati i alla våra politiska valsystem, med folkomröstningar över internet. Det är ett uppenbart problem med att stödja ett parti som genom att lägga kontrollen av rösträknandet i händerna på det som Snowdon har visat sig vara ett allseende öga av säkerhetstjänster, inte minst vår egen och USA:s

Regeringsfrågan kommer att vara vägledande för många. Den sittande regeringens landsförrädiska verksamhet riktat mot våra offentliga institutioner, som en följd av dess nyliberala ideologiska vansinne. Skolan, järnvägen, apoteken, sjukvården, naturtillgångarna ingenting är tillräckligt värdefullt i deras ögon utan att det skall styckas upp och göras till föremål för ekonomiskt schackrande för privata kreatörer. Det som hänt de senaste mandatperioderna borde tala för en jordskredsseger för oppositionen. I en haltande demokrati kan en proteströst vara så god som något, speciellt med tanke på Alliansens misslyckanden med sina privatiseringar. Men det positiva ställningstagandets sälta och frimodighet har det inte. Så helst skall man ju då vara en anhängare av något av den blivande regeringskonstellationens partier, S, V och MP.

Personligen ser jag inte något av de i Alliansen ingående partierna som något alternativ. De har förbrukat allt förtroende. I den för mig viktigaste frågan, den om krig och fred spelar de öppet på krigsdjävulens planhalva. Genom inte minst sin utrikesminister Carl Bildt, som på det mest aktivistiska sätt stöder USA:s planer för världsherravälde, som drabbat världen med en rad krig sedan 2001. I Ukraina står världen på grund av USA:s inblandning och kupp i Kievin för risken av ett 3:e världskrig som med största sannolikhet kommer att föras med kärnvapen. Vår regering spelar med det svenska folkets liv som insats.

Svenska folket saknar idag ett politiskt alternativ som är beredd att försvara våra utrikespolitiska traditioner för fred genom neutralitet. Samtliga partier har ställt upp på en aggressiv västlig utrikespolitik ledande till krig och flyktingströmmar i Balkan, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien och nu viftar de även grön flagg för USA och EU:s äventyrligheter gentemot Ryssland mot vilken bedrivs en osaklig medial krigshots, inte minst mot dess president Putin. Har svenska folket någonsin varit så politiskt övergivet som idag?

Det är inte denna fråga som medierna pekar ut som någon av valets viktiga frågor. Tvärt om misstänkliggörs idag alla med en nationell agenda som det värsta en stackars människa kan vara, en rasist.

Om vi lägger öronen mot det mediala flödet så är det istället just frågan om “rasism” som tar upp mest plats. För att inte det svenska folket skall frikopplas från den “antirasistiska” agendans indignationshysteri mals ständig budskapet om svenska folkets förmenta rasism. Det är samma politiska trumeld som samtliga länders folk i väst utsättes för. I Frankrike och England med en annan politisk tradition har inte folken låtit sig tuktas. I EU-valet gjorde de partier som öppet motsatt sig EU:s politik gentemot Ryssland stora framgångar. Tyvärr har det svenska folket inget sådant parti. Den höger som kallat sig nationell här har inte den etablissemangskritiska ryggrad som krävs, det är avsaknad av politiskt civilkurage för kollektiva nationella värden som gör att de hänger kvar i den höger-vänster- politiska agendans trångsynthet och låsningar. Sverigedemokraterna är idag ett mycket dåligt alternativ för en nationella rörelse i Sverige, svenska folket saknar nationell representation i sina valda församlingar.

Sverigedemokrater måste ändå tillerkännas vad de under en ständigt pågående “antirasistisk” kampanj från hela det övriga politiska spektret faktiskt gjort. De har kritiserat en invandringspolitik som gått överstyr och som nu håller på att göra Sverige till ett problemland. De har försökt att hävda nationella värden och försvara Sveriges suveränitet mot EU. Deras verksamhet har inte alltid varit av bästa kvalitet utan kännetecknats av småskuren inskränkthet och antifackliga attityder. Deras förflutna är idag en uppblåst skuggdemon som är ägnad att dölja deras förtjänster, som medierna och övriga partier mal med en exempellös trosvisshet.

Det är kampen mot denna uppblåsta demon, “rasismen” representerad av SD, som förs i det internationellt kapitals intressen av hela det politiska-mediala etablissemanget som blivit valets faktiska politiska huvudfråga. Detta är en riggad agenda som måste bekämpas för att valet skall handla om de politiska frågorna. Det är i denna fråga som kampen om demokrati står idag, den bedrivs genom att försvara allas rätt ill det offentliga rummet, till ett fritt samtal.

En av de viktigare problemen är att dekonstruera den falska “antirasismen”, dess ytlighet och selektivitet. Under beteckningen rasism placeras allt som känslomässigt kan uppröra och riktas mot en förment fiende som har fräckheten att hävda att kapitalets fria rörlighet inte kanske tillhör människans stora Friheter.

“Rasismen”, vad det nu är, är verkligt farlig då den går maktens ärenden och blir en del i deras kontroll av opinioner och politisk agenda, vilket är precis vad vi ser i frågan om Ukraina och den Ryssofobi som medier ständig ägnar sig åt. Här har vi att göra med en främlingsfientlighet som är ytterst farlig och obehaglig eftersom den driver mot krig, den är krigsaktivistisk, den är ren krigshets.

Vilka är då de frågor som måste komma fram, som bland svenska folket ropar på en lösning? Utan tvekan är det frågan om det som orsakat vår ekonomiska kris, ledande till en permanent hög arbetslöshet, och nedskärningar i vård skola och omsorg. Det handlar om det penningsystem som drivit Sverige, och resten av västvärlden, in i en permanent skuldkris som förlamar ekonomin. Det är ett penningsystem som av fd. riksbankschef i Storbritannien beskrevs som det “sämsta tänkbara”.

Det är alltfler som får upp ögonen för vilken roll bankerna spelar genom kontrollen av penningskapandet. Mer skrivet finns i frågan på denna hemsida. Genom att ladda ner två filer nämnda i artikeln “Banknäringen är falskmyntare” kan du enkelt trycka Dina egna sedelförfalskningar till vänner och intresserade. Det är dags att “fotfolket” börjar bedriva sin egen valrörelse.