Vänsterns framtid
om individuellt ansvar och
ideologiska uppgörelser.
1960-talet var ett löftenas årtionden, kampen för nationell självständighet i den kolonialiserade världen svepte fram som en urkraft och bröt upp kalla krigets politiska och ideologisak fängelse i de västliga demokratierna. Medborgarrättrörelser, fredsrörelser, nyandlighet, miljörörelser och en ny vänster lovade alla och sig själva en ny och bättre värld. Frigörelsen möttes redan i sin linda av säkerhetstjänsernas öppna och dålda arbete för att undergräva och förstöra. Politiska mord och krig följde i dess spår. På 70-talet var så ordninge återställd och de folkliga rörelserna åter fastlåsta i för stormakterna passande politiska och ideologiska banor.
Ända sedan dess har vad som uppfattas som vänsterideal av demokrati och jämlikhet varit konstant tillbakapressade av en nyliberal våg vars slut ännu inte är nådd. Oförmågan att bjuda motstånd beror på “vänsterns” egna brister, dess inre egenskaper och kan inte skyllas på någon annan. Det arbete kan heller ingen annan göra, men förutsätter en medvetenhet om behovet.
Följande diskussion är utdragen från ett personligt möte på nätet med anledning av en inbjudan till Facebook-gruppen “Nationell Vänster”(NV)
Den inbjudne(DI)
Det var många bra inlägg i den gruppen. Sakliga diskussioner om intressanta ämnen. Tyvärr ser jag också flera medlemmar som i andra sammanhang återkommande uttryckt sig rasistiskt vilket gör att jag, åtminstone för nu, måste avböja inbjudan. Min kamp förs både mot 1% och mot dess fotsoldater fascisterna, rasisterna och nazisterna.
Admin
Att gruppen ser ut som den gör beror helt på mig och de inbjudningar jag gjort, Det är nämligen så att jag nekar ingen vänskap då någon söker den här på nätet. däremot försöker jag vara tydlig och ärlig i min diskussioner. Jag skiljer väldigt hårt på åsikt och person. Personer kan ha fel, det har jag själv haft, och kommer att ha.
Jag har också varit kommunist i hela mitt liv vilket syns i min vänskara, men kommunisternas CV är inte heller fläckfritt. Trots det har Marxister väldigt svårt att föra en diskussion om orsakerna till detta i sin egen ideologi. Förhoppningsvis skall diskussioner kring dessa frågor leda några steg framåt.
DI-Ingen ideologi är utan synd
Det innebär inte att vi måste sitta och göra avbön för vad andra ställt till med. Själv är jag anarkist och blir väldigt ofta sammanbuntad med stenkastande kravallungar som saknar politiskt djup.
Min filosofi är att var och en tar ansvar för sig själv och sina egna handlingar. Vad andra gör och har gjort får de ta ansvar för.
Admin-Visst var och en tar ansvar för sig själv, vilket också betyder att han måste ta ansvar för den ideologi han ansluter sig till. Om ideologin är något så när enhetlig över tid så finns en förbindelse mellan föregående bärare och dagens utövare.
DI- Nja, där håller jag inte riktigt med dig. Jag skulle aldrig drömma om att avkräva dig ansvar för t ex Stalins utrensningar bara för att du säger du är kommunist.
Admin-Jag är inte kommunist längre eftersom jag under många år just arbetat med att göra upp med själva ideologin, dess teoretiska grunder. Så jag har gjort min läxa, Stalins ansvar har jag burit och befriat mig från inte genom att lättvindigt förkasta utan genom att komma tillrätta med marxismens brister.
Så den fråga du ställer tycker jag skall ställas till alla, och mycket tydligt, inte bara till nazister utan till kommunister och liberaler och anarkister och kristna och västerlänningar som en del av en “civilisation”.
DI- Det låter som om du burit på mycket av andra människors skuld. Jag är ändå glad att du inte längre känner dig skyldig till andras gärningar.
Admin-Man kan inte bara dra på sig andras blodiga skjortor och låssas som om blodet inte finns där.
DI- Jag förstår hur du menar, men jag håller inte riktigt med. En sak, om vi nu ska ta kommunism som exempel, vore ju om någon tyckte Stalin var en bra kille och att det han gjorde var helt ok. Den inställningen skulle jag ha lite svårt för. Om samma människa däremot skulle bekänna mig till kommunismens ideal men ta avstånd från Stalin och hans implementering av kommunismen skulle jag anse att; inga problem. Kul för dig att du tror på av var och en efter förmåga…
Admin- Om marxismen bara handlade om “var och en efter …….” så finns inga problem. Men det andra då, som då du läser Marx kommunistiska manifestet plus alla andra skrifter men framförallt uttolkningarna som bärs fram av traditionen och som jag ser det är obruten under de dryga hundra år som rörelsen existerat. Marxister tänker på samma sätt idag som Stalin på 30-talet. Det är små skillnader, marxismen är en väldigt dogmatisk ideologi och slutet tankesystem, har du varit en del av det heller på allvar fört diskussioner med marxister på kärnfrågor i deras ideologi så vet du det.
Marxismen är dessutom den ideologi som har hegemoni inom svensk vänster och arbetarrörelse, även socialdemokrater är starkt influerade av marxismen speciellt deras syn på ekonomi och makt.
DI-Ja, det är ju en viss skillnad på kommunism, marxism, leninism och stalinism. Själv gillar jag inte personkulter så tre av dessa går bort direkt. Kvar blir den ursprungliga tanken. Idén om att distribuera det som produceras bland alla i samhället. Sådana tankar kan nog många skriva under på.
Admin-Skillnader finns mellan de uppräknade, men de är små i förhållande till det gemensamma värdesystemet den marxistiska dogmatiken. Frikännandet av Lenin och demoniseringen av Stalin saknar i det stora hela grund. Det har blivit en för de som haft att hantera det historiska eftermälet, passande politisk och ideologisk position, en kallakrigskompromiss, och alla är inte överens.
Drömmen om ett paradis på jorden har djupa kristna rötter och är en återspegling av mänskligt urtillstånd i flockens hägn. Vänsterrörelsers intuitiva känsla för detta placerar oss i mänsklighetens mitt. Tyvärr har falska ideologier förslösat arvet.
En ganska svepande och yvig diskussion, det medges, kanske avfärdas den av de närmast troende, men fortsättning kommer förhoppningsvis att följa i en konkret och näringsgivande diskussion av vänsterns ideologiska arv och framtid.
