Klyvnadens tid

Sedelns verkliga värde, riktiga “pengar”.
Detta är bilden på något så enkelt, vardagligt och allmänt känt som sedlar av Sveriges valuta, kronan. Dess rent magiska kraft och makt känner alla till. Trots att de saknar eget värde, är de till sin vikt bland det värdefullaste som finns, och kan bytas in till allt det en människa kan “köpa för pengar”. Sedlarna är ”riktiga pengar”, de utgör de värdebärande enheterna i det blodomlopp som behövs för att vårt samhälle skall fungera. De är helt enkelt våra pengar, de ser ingen skillnad på händer, fattigs eller riks.

Alla uppfinningar har svagheter, när det gäller pengar handlar det om förfalskning. Trycks inte pengarna av den lagliga myndigheten är de förfalskningar. På 1800-talet hade bankerna rätt att trycka egna sedlar, men för att dessa skulle få folks förtroende var de utbytbara mot guld. Banken sades sig ha tillräcklig med guld för att kunna lösa in värdet av deras utgivna sedlar. Eftersom de inte hade täckning i guld för alla sina sedlar, de förfalskade en del, var systemet känsligt. Systemet hade svårt att reglera peningmängden, för lite pengar ledde till arbetslöshet, och för mycket till överhettningar följt av krascher.

Eftersom våra sedlar är tryckta av den laglige regenten har den en annan egenskap som ofta förbises. De är inga skuldsedlar, de förutsätter ingen annans skuldsättning. Staten trycker sedlarna och sätter dem i cirkulation, vanligtvis genom att sälja dem till bankerna till deras nominella värde, dvs det värde som står tryckt på sedeln, plus tryckkostnaderna. Inkomsterna går till staten där de används för att täcka dess kostnader.

Eftersom de inte är “skapade i skuld” är de heller i sig inget redskap för ”synd”, dvs att suga upp ränta. Att de kan användas för att betala ränta är en helt annan sak. Det är denna egenskap, att inte vara ett verktyg för att ständigt, varje timme på dygnet, berika den som har på bekostnad av den som är i behov men inte har, som gör att bankerna vill göra sig av med dessa sedlar. Sedlarna är den enda och lilla delen av peningmängden där bankerna behöver göra rätt för sig. Vad gäller de digitala pengarna skapas de ur tomma intet och kan därmed betraktas som förfalskningar.

Trots att sedlarna och mynten endast utgör c:a 4% av de pengar som är i cirkulation gör nu bankerna allt för att göra sig av med resten, de har som mål det kontantlösa samhället. Detta tar sig uttrycket att bankerna lägger ner sin kontanthantering i snabb takt. De tar inte längre emot sedlarna på sina kontor. Detta förfarande har länge varit föremål för protester. Handelsbanken bör nämnas i sammanhanget som ett undantag, varför många nu väljer att byta till nämnda bank.

Protesterna på nätet är många men regeringen och finansmarknadsminister Peter Norman verkar inte ta notis om den folkliga oro som sprider sig. Staten har genom nedläggning av Postens Kassaservice istället medverkat till den situation som vi nu befinner oss i.

Att svenska folket är oroade är inget att ta miste på och orsaken är inte framförallt beroende av ovan nämnda orsak, utan rädslan för storebrorssamhället, för registreringen av dina ekonomiska förehavanden som följer i spåren av digitaliseringen. En annan ofta nämnd orsak är oron för det digitala systemets sårbarhet. Konsekvenserna av ett längre haveri av “nätet” går knappast att överblicka.

Att ha en liten kontantbuffert kan komma att visa sig vara en enkel försäkring, samtidigt blir sedlarna svårare att plocka bort ju fler som används. Det finns inget mer robust, decentraliserat, säkert, jämlikt system för ekonomiska transaktioner än våra sedlar.

Kontantupproret är en möjlighet att göra sin stämma hörd och hålla sig informerad om vad som händer.

Våra sedlar är inte bara en given symbol för det fria samhället, de är idag kanske det viktigaste redskapet för detta fria samhälle. Ett samhälle där du genom sedlarna ges medborgerlig auktoritet, förtroendet att genom sedlarna delta i samhällets ekonomiska liv utan att någon annan har möjlighet att registrera dig och dra vinning av dessa kunskaper. Det är riktiga pengar skapade av en laglig regent, skuld- och räntefria.