Återinför uniformsförbudet.
Uniformering av politiska partier är ett problem i demokratiskt samhällen där individens försvar av liv och egendom har övertagits av rättsstat och polis. Uniformerad politik är en tydlig signal om våld för politiska syften, det är en direkt signal till medborgaren att stå tillbaka i det offentliga rummet. Problemet ligger i uniformens ytterst stark massverkan för kollektivt våld, som framför allt är ett hot mot individen, som mentalt trycker ner dess medborgarrätt, som erhållits i utbyte mot att avstå rätten att bära vapen till sitt försvar
Inskränkning av individens rätt att i kollektiv ge uttryck för en politisk uppfattning är inte kränkt eftersom förbudet gäller en uniformering, den omfattar inte att på olika sätt ge uttryck för sin politisk uppfattning, genom en mössa, en halsduk, en blomma eller ett märke av enkelt slag, där klädseln i övrigt varierar på ett naturligt och inte på förhand överenskommet sätt.
Varför avskaffades uniformsförbudet? Som vanligt så hanterades motiveringen med sedvanligt finurlighet. Jo man önskade en anpassning till den moderna tid man levde i. Men det fördes en diskussion om behovet av en anpassning till grundlagens starkare skrivning vad gäller yttrande och föreningsfrihet. I Rättsfall från Hovrätterna RH:197:47:
Enligt 2 kap. 1 § regeringsformen är således varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, dvs en frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Att t.ex. bära en jacka eller en armbindel med en partisymbol på är ett sätt att uttrycka sin åsikt. Den yttrande- och åsiktsfrihet som varje medborgare är tillförsäkrad gäller alla meningsriktningar. Yttrandefriheten kan begränsas under de förutsättningar som anges i 2 kap 13 § regeringsformen. Uniformsförbudslagen är en inskränkning av yttrandefriheten.
För att tillmötesgå vår tids fokus på den individuella friheten finns anledning att till uniform inte räkna enskilda persedlar som armbindlar för att ta ett exempel. Problemen med gränsdragningen mot idrottsföreningarnas hejarklackar försvinner, liksom alla andra behov som kan tänkas uppstå för organisationer som verkar inom demokratin för kulturella och sociala mål. Det bör understrykas att förbudet gäller politiska sammanslutningar var syfte är att ta makten över det offentliga rummet, och på så vis utmana det av polisen utövade våldsmonopolet. Det handlar inte om att agera mot socialt och religiöst verksamma grupper vars verksamhet och tradition är välkända som exempelvis Frälsningsarmén.
Denna bedömning har stöd i försvarets bestämmelser, som inte får bäras fram av dess personal i politiska demonstrationer. Enligt förordning (1996:927) för försvarsmaktens personal. Att enskilt bära försvarets uniformer på allmän plats strider inte mot vår rättsuppfattning. Det finns däremot ingen anledning att ge samma respekt och undantag för politiskt uniformering.
Istället för att hålla fast fokuset på att värna överenskommelsen mellan medborgare och stat och en på det nationella oberoendet upprättad rättstrygghet försöker den liberala vänstern hantera problemet genom att använda den snåriga lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Att knyta en uniform till “missaktning av folkgrupp” blir inte enklare av att klädseln enkelt kan ändras. Ur detta perspektiv är det oförklarligt att politiker och lagstiftare försöker hantera dessa allvarliga politiska problem inom ett område , “hets mot folkgrupp”, som redan så uppenbart har problem med att nå ett allmänt erkännande, såväl inom allmänhet som bland de som hanterar professionen.
Är ett uniformsförbud en avgörande lösning på problemet med våldsinriktad politisk extremism? Det är svårt att tro. Det finns anpassningar att göra till varje lagstiftning. Därför är det viktigt att nog göra klart att ett uniformsförbud inte löser några stora politiska problem som aldrig kommer att kunna tyglas med juridik, lika lite som med tvång och våld. För de som tror det kommer efter uniformsförbudet krav på organisationsförbud för nationalsocialistiska organisationer som ett brev på posten om och när nationalsocialisterna fortsätter utmana deras politiska uppfattning.
Frågorna som måste ställas är trots allt politiska. Vad är det som gör att deras organisationer fortfarande kan attrahera nya människor, trots årtionden av demonisering? Vari den politiska utvecklingen är det som deras kritik får fäste och lever? Vilket ansvar har ni som påstår er vara “nazismens” fiende, för denna politik som uppenbart göder dem? Finns det möjligen utrymme för en förnyelse av er egna ställningstagande? Är det kanske så att just en sådan förändring skulle skapa mer förvirring bland nationalsocialisterna än allt vad ni hittills lyckats prestera under er “antifascistiska” kamp?
Ni som är så övertygade om välsignelsen av ert mångkulturella samhälle, är ni så förblindade av dess ljus att det är omöjligt att se att Sverige håller på att krossas under den börda som är multikulturens förutsättning, invandringen? Ser ni inte hur det är just detta som är nationalsocialismens stora tillgång, att det är ur denna mylla de finner näring? Är det för mycket att utifrån ett gemensamt ansvar för den politiska utvecklingen kräva lite förståelse, lite reflektion och inte bara blind framtidsoptimistisk aktivism, mer av det samma, som nu uppenbart oroar så många i Sverige.
Det centrala hjulet för den verklighet vi har att hantera och som inte ligger alldeles framför vår näsa är internbild av et. Får att skaffa en lämplig illustration till artikeln Googlade jag uniformsförbud och förväntade mig ett stort antal av den sorten över den organisation som nämns i detta sammanhang här i Sverige. Men där fick jag mig en ordentlig uppläxning av verkligheten? JA just det Googles verklighet, den visade upp endast en hund bilder på NMR men ett femtiotal av bilder över SD. En ska kan vi vara säker på Google har skeva glas och levererar en falsk bild. Det kan vi vara säkra på att det inte är en falsk nyhet.
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson
