Klyvnadens tid

Mordet på fyraårige Kevin ägde rum i ett klimat av rädsla för “rasism”. Polisutredning drevs in i återvändsgränder för att undvika att underblåsa “främlingsfientlighet”. Det var också politiska krafter som rörde sig under ytan och jagade en syndabock för att socialdemokraterna inte skulle riskera att förlora valet hösten 1998. Motståndet mot flyktingpolitiken måste hållas under kontroll och nu hade en liten pojke hittats död i en lokalmiljö med stor invandring och redan stora sociala klyftor. Vi befinner oss i Dottevik i Västvärmländska Arvika, ett samhälle som vi önskar se som en idyll, men som sågs som en tändhatt för en politisk resning mot den politiska elitens multikulturella projekt. Eller i värsta fall pogromer riktade mot invandrare. Rykten om att en ung invandrarpojke var förövaren hade tidigt nått allmän spridning.

Intresset och makten fanns på plats för att styra de osäkra faktorer som kunde ställa till  problem. För att sätta press på den första linjens försvarare ringde justitiedepartementet varje dag och förhörde sig om hur polisutredningen fortskred. Expressen:

Regeringen hade – genom justitiedepartementet – lagt sig i utredningen.

Vid tiden för Kevins död hette Sveriges justitieminister Laila Freivalds. Hon har fram tills nu klarat sig undan frågor om departementets stora intresse för utredningen i Arvika.

När Expressen under måndagen talar med henne vägrar hon svara på frågor om Kevinfallet.

– Det finns inte någon som helst anledning för mig att yttra mig om det, säger hon.

Att Freivalds arrogans kunde accepteras, köpas in av medierna berodde dels på den uppjagade stämningen, rädslan för främlingsfientlig aktivitet, men främst på att medierna och dess journalister var inskolade flyktingaktivister, känslomässigt uppskrämda för att inte själva vara “rasister” och “främlingsfientliga”. Hur mycket jagade de sina egna demoner? som förlöstes genom att överföras på en arbetarklass(white trash) som de inte förstod, men gärna i retoriken använde som politisk hävstång. Det finns många självkritiska vittnen om mediernas osunda yrkesidentitet. Birger Schlaug i Svarta oliver och gröna drömmar, Norstedts 1997:

Vad medierna då inte rapporterade och som skulle kunnat vara avgörande för att rättssystemet inte skulle låta sig styras av den politiska elitens behov, är nu två årtionde efteråt kvällstidningarnas lösnummermaterial. Expressen:

Det fanns i början konkreta misstankar mot flera pojkar som råkade ha utländsk bakgrund, och som enligt vittnen setts med Kevin.

Enligt socialsekreterare som arbetade som flyktingsamordnare på den tiden smög de i Dottevik för att inte bli upptäckta av lokala journalister. Det var dock svårt att hålla hemligt att invandrare hördes av polisen i en liten kommun som Arvika.

– Det behövdes inte mycket egentligen för att det skulle gå fel i samhället, det fanns så mycket agg och rädsla, man ville utse helst invandrare till syndabockar, säger Rolf Sandberg.

Stämningen piskades snabbt upp.

Idag vet Sveriges folk genom SVT:s genomlysning av fallet, att de två bröderna, då  fem och sju år gamla, är oskyldiga. Vad som saknas är en analys av hur detta rättshaveri kunde äga rum. För att inte tid, fakta och energin till en sådan uppgörelse skall ta plats i det offentliga rummet väljer nu rättssystemet att inte gå vidare och ställa den misstänkte inför rätta. Rättssystemet fortsätter således på den inslagna vägen, nu med uppgiften att skademinimera. Chefsåklagare Niclas Wargren avskriver därför misstankarna mot den invandrarpojke då i 13-14-års ålder från vidare utredning. Rättssystemet fortsätter i Rolf Sandbergs fotspår som för 19 år sedan snabbt avskrev alla misstankar mot invandrare. Inte ens då pojken 9 månader efter mordet på Kevin ertappades på bar gärning för en våldtäkt på en 3-4-års pojke gjordes några kopplingar bakåt till Mordet på Kevin. Trots att händelsen ägde rum bara några hundra meter från den plats där Kevin återfanns. Invandrare oavsett vad de gör skulle inte få “hängas ut”. Tanken är av välmening men den är livsfarlig eftersom den ständigt visat sig vika för sanningen då den är “svårhanterlige”. Argumentet är att man inte får “ställa grupp mot grupp”, vilket är exakt vad man gör och som blir så tydligt i utredningen om mordet på Kevin.

Den skada som de två bröderna utsatts för av rättssystemet går inte att göra ogjord. Det är för övrigt inte endast fråga om Christian och Robin. Det är en hel familj som slagits sönder och offrats på den mångkulturella altaret. Polisen levererade och dömde två småpojkar som skyldiga, trots att ingen rättegång och dom utfärdats. I den granskning som nu pågår kommer rättssystemet att slingra sig ur sitt ansvar för att allt spårade ur. Politikernas styrning mot det mångkulturella samhället skall skyddas. För alla som känner minsta ansvar för vad som hänt Christian och Robins familjen finns anledning att gå vidare för att hela sanningen skall redovisas.

Det kan vara lämpligt att börja med Rolf Sandberg. Som förundersökningsledare visar sig Rolf Sandberg vara som klippt och skuren för att styra bort utredningen från allt som kunde leda till att den fastnande på “rasistiska” blindskär.

Det är flera pusselbitar som varit på plats för att Sandberg kunde placeras in i den roll han nu fick spela. Att hans offer inte var straffmyndiga är ett av de viktigaste. En normal rättsprocess skulle aldrig accepterat hur pojkarna behandlades. Åldern gjorde att polisen kunde hemligstämpla alla känsliga detaljer. De förhör som pojkarna utsattes för var enligt polisprofessorn GW Persson olagliga redan vid tillfälle. Att det internationellt funnits rättsfall med barn i rollen som förövare i våldsbrott ställde rättsapparaten på tå för varje möjligheter att få en egen historia på temat. En skola inom psykologin som handlade om undanträngda minnen hade bitit sig fast som en kräftsvulst i de svenska akademierna och ställde till samma förvirring i Kevin-utredningen som den gjorde i rättsskandalen kring fallet Thomas Quick.

Rolf Sandberg ser sig själv som invandrare och blir så i utredningen misstänkta invandrares femte kolonn. Efter fullgjort uppdrag så belönades Rolf Sandberg med att sommaren 2001 berätta om sig och sitt arbete och inte minst om fallet Kevin i P1:s Sommar.  Sandberg vittnar om sina starka rötter i Norrland som han beskriver som plundrat av södra Sverige. När han efter några år i Stockholm flyttar till Värmland känner han sig ensam:

I Stockholm kände man sig aldrig ensam eftersom nästa alla var inflyttade och hade rötterna på annat håll. Det gjorde att det blev en slags gemenskap. Jag har aldrig känt mig så ensam som då jag flyttade till Värmland.  De flesta hade sin barndom sin släkt och sina vänner här. Men jag hade inga alls, allt var hundratrettio mil norrut tills min bror flyttade till Stockholm, då blev det bara trettio mil till närmaste släkting. När arbetsdagen var slut åkte alla hem till sitt. Visst är det en trygghet att bo där rötterna finns, därför förstår jag alla invandrare som kommer till Sverige, till ett nytt språk till en ny kultur utan släkt och vänner.

Den bitterhet som Sandberg känner mot Sverige, som han ser som orsakerna till revorna i sitt eget liv gör honom olämplig till att reda ut sanningen i ett brottmål som ligger snärjd i etniska konflikter och invandring. Inför svenska folket rättfärdigar han sitt agerande genom att rikta ett gränslöst hat mot de två barnen.

Men det var faktiskt så i Arvika , att de båda bröderna som bara var 5 och 7 år gamla visste precis vad de gjorde då de dödade Kevin. Det var ingen olycka , det var ingen lek som urartade. De ville att han skulle dö och de visste hur de skulle göra för att kväva honom. Vad är det som händer i hjärta och tanke i så små barn med så starka och mörka känslor.

Har någon, någon gång fått uttrycka sig så hatiskt mot barn i svenska medier. Vad är nu då konsekvenserna för Rolf Sandberg och hans medarbetare? Inget!!! Niclas Warberg lägger ner utredningen och medierna är tysta. Beror det på att de i högsta grad var medskyldiga till att låta detta hända och sedan göra Sandberg till hjälte?

Istället för att en gång för alla gå på djupet i denna skandal bidrar Niclas Wargren med sin utredning till att lägga den i mörker.

Den välmeriterade obducenten Lennart Rammer ger några dygn efter att Kevin hittades ett preliminärt utlåtande. Kvävningsblödningar i ögonen och blåmärken i skrevet talar för att Kevin kan ha fallit offer för en pedofil. Trots detta tydliga besked och uppgifterna om invandrarpojken som varit i Kevins sällskap så lägger polisen ner detta spår redan efter några dagar. Det är samma behov av att mörklägga varje koppling till invandrare som Niclas Wargren nu fullföljer då han använder all sin fantasi för att göra det troligt att det var en olycka. Detta kan inte ses som annat än en mörkläggningsoperation så länge inte pedofilspåret ägnats den energi som en medial och öppen bevakning skulle kunna leda till. Men det ligger troligen långt utöver flyktingaktivisternas förmåga inom medierna. Så nu fortsätter medierna och den av medelklassen administrerade byråkratin sitt uppdrag att göra Sverige “mångkulturellt”. En medelklass vars politiska vänster gärna använder arbetarklass som identitet och social energi för sitt revolutionerande mot borgarsamhället. För det är ju så med denna politiskt opportunistiska sociala formation, att något eget har den inte att komma med, då den gjort religion, moral och kultur omodernt.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson