Lien har idag ingen betydelse för vår försörjning. Ändå finns vi som anser att den borde ha det. Är det en orealistisk romantisk dröm eller finns det argument för liens återtåg? Vårt samhälles sårbarhet talar för att alla som har en bit mark bör skaffa liar och kunskapen att använda dem.
Beredskap och vetenskap.
1858 drabbades solsystemet av en elektromagnetisk chockvåg som slog ut den elektronik som fanns. Händer något liknande idag kommer all infrastruktur att slås ut. Städerna kommer på några dagar att förvandlas till en mardröm i mänsklig misär. Som en kontrast till detta pågår på indisk landsbygd ett teknologiskt skifte där skäran ersätts av liar. Kan liar motverka flykten till städerna också i Afrika? Till den beredskap som allt fler inser att alla måste bidra ingår också att hålla kunskaper levande. För liar finns naturligtvis också ett hur och varför, förståelse i liens unika egenskaper och handhavande.
Vi vill gärna tro att “vetenskapen” är en garant för sanning, ljuset som befriar oss från gamla vanföreställningar. Trots årtionden av hälsoaktivism påstår livsmedelsverket fortfarande att animaliskt mättat fett och rött kött är hälsofaror just med vetenskapen som argument. På 1990-talet nåddes en höjdpunkt i alarmistisk galenskap, då hönsägg klassades som hälsofara. Återigen var det animaliska fettet boven. På livets alla områden visar det sig att vid en djupare studie så lever vanföreställningar med eller utan påstått stöd i vetenskap vidare. När konsten att hantera en lie inte längre förmedlades över generationer genom ett allmänt bruk kom även här felaktigheter få en stor spridning genom ett fåtal auktoriteter och det skrivna ordet som verktyg. Denna text är ett försöka att bidra till att göra upp med brister i hur en skarp lie skapas och underhålls.
Brynets centrala roll.
Centralt är hur brynet påverkar lien, dess knivskarpa egg som är det enda som kommer i kontakt med gräset. Efter att en tunn och rak profil skapats genom slipning eller knackning hänger allt på brynet och den grad som brynet avsätter på eggen. Att eggen är tillräckligt tunn och spetsig är en förutsättning för att graden som brynet skapar skall placeras längst ut på eggen. Viktigt är också att brynet är fint så att graden blir kort och tät. Dess närvaro känns som en strävhet om man med en ytterst lätt hand med tummens hudsida följer eggen. När denna grad – denna sågtandade mikrostruktur – nötts ner av användning känns eggen glatt. Det är då dags att återställa graden med brynet.
Myter om brynet.
Givet att denna mycket korta beskrivning av brynets roll är riktig, består vanföreställningen i att förneka brynets positiva betydelse för liens förmåga att skära gröda. De internationellt kända David Tresemer och Peter Vido förklara i The Scythe Book från 2001: “Brynets uppgift har alltid varit att avlägsna graden så fullständigt som möjligt”.
Enligt detta synsätt är brynets enda uppgift att återställa liens geometri, dess profil, som skapas vid slipsten, eller med städ och hammare . Tyvärr är det detta perspektiv som varit vägledande för det nätverk av lie-entusiaster som med stöd av Hantverkslaboratoriet i Mariestad gett ut Liehandboken. Här beskrivs liens skärpa som följer.
Eggens görs vass genom att den görs spetsig och jämn. Det vill säga att det är önskvärt att
eggen ytterst består av så få molekyler som möjligt, samt att det är så motståndsfritt som
möjligt längs hela eggen.
Är graden av jämnhet så viktig att eggen skall mätas i molekyler så borde lieeggen poleras. Då infrias också önskan att liens kontakt med grödan skall ske motståndsfritt. På grund av grödans ringa motstånd behövs istället den friktion som den sågtandade mikrostruktur som ett bryne kan skapa. Friktion som ökar motståndet och förmedlar den energi som behövs för att gräset skall skäras. Bristen på förståelse för brynets roll för eggens skärpa är uppenbar.
För att ge ett slags verklighetsstöd för denna teori har terminologin anpassats. Begreppet grad nämns inte i Liehandboken, istället används det negativt laddade råegg som ger stöd för idén att brynets uppgift är att “avlägsna graden så fullständigt som möjligt”. Det är viktigt att skilja mellan grad och råegg. Råegg är en grad som är så stor att den syns med blotta ögat och beror på att materialet i verktyget är för mjukt. En råegg är i alla typer av skärande verktyg oönskat och måste avlägsnas. Det är däremot inte den grad som ett fint bryne alltid skapar. Att graden inte syns med blotta ögat betyder inte att den inte finns.
Någon vän av ordning invänder nu troligen: det är inte endast Liehandboken som inte uppmärksammat skillnaden mellan råegg och grad. Det stämmer. Att inte Tormek uppmärksammat skillnaden är uppenbart eftersom begreppet råegg genomgående används även vid alla instruktioner för köksknivar, där behovet av att vårda den sågtandade mikrostruktur som ett fint bryne skapar finns. Att den inte uppmärksammats beror kanske på det inflytande som skärpning av verktyg för hårda material haft även för författarna bakom Liehandboken.
Bredda perspektivet.
För att skapa en större förståelse behövs kanske ett bredare perspektiv på hur skärande verktyg används. Det som sällan berörs då skärpning av skärande verktyg behandlas är hur och till vad de används. Därför skall jag avsluta med just det.
Intressant är för det första verktygets rörelse i förhållande till det som skall bearbetas. Är rörelsen skärande eller saknar verktyget en skärande rörelse-komponent som en yxa eller ett stämjärn som har ett rent frontalt angrepp. För det andra, vad kännetecknar det material som skall skäras: är det hårt eller mjukt, sitter det fast – orörligt som ett träd – eller gör det endast ett ringa motstånd – som exempelvis tomaten som ligger fritt på en skärbräda eller gräset som skall skäras med lien.
Lien och yxan visar sig vara radikalt olika då det gäller hur och till vad de används, en kunskap som är avgörande för hur de skall slipas. Den skärrörelse som styr liens angrepp i det mjuka gräset, som ger ett litet motstånd, kräver en annan slags skärpa än yxan. Mer behöver inte sägas för att förstå att en lie och en yxa inte främst skall värderas för sina likheter utan för sina olikheter. Till skillnad från lien används yxan ofta utan en skärande rörelsekomponent. Den grad som brynet skapar och underhåller på liens egg bidrar till dess skärpa, men gör istället yxan slö då graden mosas mot eggen vid det frontala angreppet i den hårda veden och försämrar eggens skärande egenskap. För att avlägsna brynets grad bör yxans egg poleras med polermedel på en mjukare skiva. Det kan knappast tillräckligt påpekas hur unik lien är i förhållande till andra eggverktyg. Det lilla motstånd som den aktuella grödan gör ställer stora krav på skärpan.
Ovanstående bild kan användas för att ge en vägledning till hur olika verktyg under varierande förhållande skall hanteras. Vad är skillnaden på köksknivar som används till att skära eller hacka grönsakerna med? När skall man välja att polera eggen och när skall man avsluta skärpningen med ett fint bryne för att skapa en grad som fungerar som en ytterst fin såg? Skall skärpningen av läkarens skalpell avslutas med ett mycket fint bryne eller med att poleras? Är det skärpan eller hygienen som är viktigast? Valet avgörs av materialets hårdhet och verktygets angreppsvinklar och rörelse i materialet. Frågor kan ställas, hypoteser prövas och svaret får vi söka i de alternativa valens effektivitet vid användning.
Evert Larsson
admin@klyvnadenstid.se
Lien har idag ingen betydelse för vår försörjning. Ändå finns vi som anser att den borde ha det. Är det en orealistisk romantisk dröm eller finns det argument för liens återtåg. Vårt samhälles sårbarhet talar för att alla som har en bit mark bör skaffa liar och kunskapen att använda dem.
1858 drabbades solsystemet av en elektromagnetisk chockvåg som slog ut den elektronik som fanns. Minnet av händelsen är svårt att hantera: enklast att glömma. Händer något liknande idag kommer all infrastruktur att slås ut. Städerna kommer på några dagar att förvandlas till mardröm i mänsklig misär. Som en kontrast till detta pågår på indisk landsbygd ett teknologiskt skifte där skäran ersätts av liar. Kan liar motverka flykten till städerna också i Afrika? Till den beredskap som allt fler inser att alla måste bidra ingår också att hålla kunskaper levande, eller som i denna form som text: mer konserverad, så länge som den inte i tillräcklig skala sätter liar i arbete. För liar finns naturligtvis också ett hur och varför då det gäller liens skärpa och handhavande
Stålet i nyproducerade liar som efter härdning och anlöpning ger liebladet materialegenskapen eggskärpa är sällan något problem eftersom stålkokning och värmebehandling är standardiserad industriell verksamhet. Det handlar om en balans mellan seg- och hårdhet som gör det möjligt att skapa en vass egg med stor motståndskraft. Ett för mjukt material bildar råegg vid slipning och bryning, ett för hårt leder till sprickor och urflisning. Då det gäller gamla liar som finns bortglömda i gårdarnas uthus går det inte att vara lika säker. Är liebladen breda och därmed oanvända är risken uppenbar att de lagts åt sidan för att de brister i förmåga att bilda en skarp egg.
Nu till hur liens skärande förmåga kan påverkas av användaren.
RAK och TUNN.
Lieggen måste vara rak och tunn. Att bladet måste vara tunt är inte svårt att förstå. Vi har väl alla erfarenheter av rakbladets skärpa. Att det också måste vara rakt är lite mer komplicerat eftersom liebladet självt är krökt i en båge som kontinuerligt ändrar riktning mot gräset som trycks in mot bladet. Om liebladet har vågor kommer eggens angreppspunkt på de strån som är i kontakt med eggen att förskjutas upp eller ner. Strået kommer inte att skäras av, utan istället att böjas ner och möjligen slitas av. Det andra slaget av förlorad rakhet gäller i samma plan som liebladet har sin krökning. Det kan handla om hack i eggen på grund av kontakter med sten eller att eggen fått utbuktningar, på grund av bristande kontroll av hammaren vid knackning. För slipade liar är rakhet sällan ett problem på grund av slipstenens bredd. Är dessa utbuktningar placerade på den krökta första halvan av eggen så förloras en del av det som är meningen med krökningen: att eggens angreppsvinkel mot gräset initialt är mindre, vilket för den främre delen av lien ökar den skärande förmågan. Liebladets krökning är vägledande för hur det som i Liehandboken | Hantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet kallas cirkelvinkeln(bild nedan) skall ställas in. Liebladet skall ställas in så att eggen och inte liens rygg fångar in gräset vid den arbetsställning som är bekväm.
En del av problemen med rakhet kan rättas till med ett rundat stål, en fil eller bryne.
För att kontrollera att liebladet är tillräckligt tunt finns det väl beprövade tumnagel-testet att ta till. Fasen vid eggen skall vara så tunn att den ger efter för trycket från en tumnagel.
Ytterligare ett krav är att då eggen vänds mot ljus skall inget blänk synas på eggens spets. Blänk visar att knackningen inte nått ut i spets. Markera blänket med en penna, när hammaren träffar markeringen försvinner förhoppningsvis också blänket. När eggspetsen ger efter för nageltrycket och blänket i spetsen är släckt finns grunden för en vass lie. Kontrollera gärna dess skärpa genom att testa den med några slag. Lien kommer att fungera för mindre krävande förhållanden. Men för att lieeggen skall bli riktigt skarp krävs att den stryks med bryne eller ett brynstål, som oavsett finhet alltid lämnar en grad då verktyget dras diagonalt från fäste och rygg mot lieegg och spets. Detta gäller alltid och står inte i motsättning till att en eventuell råegg samtidigt kan avlägsnas genom upprepade drag med brynet på båda sidor av bladet. En råegg är en oönskad, stor och vek grad som beror på att materialet i liebladet inte är tillräckligt hårt för materialegenskapen eggskärpa. Upprepad knackning kan vara ett sätt att genom deformationshärdning öka hårdheten på liens egg.
För att få ytterligare ett mått på eggens egenskaper kommer återigen tummen till heders, men nu dess känsliga hudsida. Genom vår huds känslighet kan förändringarna i den grad – mikrostruktur av sågtänder – som brynet skapar kännas. Med minsta möjliga tryck dras tummen längs med eggen mot dess spets. Passa på att göra testen på det nyknackade liebladet. Genomför testet efter hela eggen. Slå några drag med lien för att få en uppfattning om eggens förmåga att skära gräset. Bryn nu bladet med ett bryne eller stål. Testa åter eggen på samma sätt som tidigare. Den grad som brynet skapat på eggens spets kommer att kännas som strävhet. Använd lien. Registrera liens skärande förmåga. Efter några minuter har graden slitits ner och skärpan försämrats. Använd tummen för att testa hur eggen känns. Strävheten har troligen minskat. Eggen känns mer glatt. Om inte så fortsätt att använda lien till dess en tydlig förändring kan kännas med tummen. Upprepa metoden och du kommer att få en allt djupare förståelse för brynets betydelse genom den grad den avsätter på eggens yttersta spets och vad det betyder för liens förmåga att skära gräset.
Överallt ser jag varningar för att använda tummen för att testa eggens tillstånd som ovan beskrivet. Eftersom jag inte känner till något alternativ fortsätter jag. Under de femton år som min tumme används på detta sätt utan att en enda gång tagit skada ser jag varningarna som överdrivna, trots det ringer varningsklockorna mellan tinningarna varje gång min tumme avläser bryngradens kvalitet. Så var försiktig.
Till skillnad från knackningen som är en plastisk bearbetning är brynet till sin karaktär en skärande, lien formas genom att stål avlägsnas. Oavsett brynets finhet så efterlämnar det en grad där brynet lämnar lien. Dessa grader är ofta oönskade men absolut inte då brynet används på en lie. Brynets uppgift är att skapa en liten grad – en sågtandad mikrostruktur längst ut på eggspetsen. Det är denna tunna korta grad som är brynets bidrag till liens skärpa.
Vad är det då med lien som gör en grad skapad av brynet till en eftertraktad egenskap då grader i de flesta andra fall kallas råegg och är något icke önskvärt som man lägger ner arbete på att avlägsna. För att understryka det negativa med graden kallas den ofta i Sverige i samband med verktygs-skärpning för råegg. För att tydliggöra de speciella krav som ställs på lien skall här en jämförelse göras av intressanta skillnader mellan skärande handverktyg.
De jämförelser som är av intresse gäller för det första verktygets rörelse i förhållande till det som skall bearbetas, exempel gräs eller träd. Är rörelsen skärande eller saknar verktyget en skärande rörelse-komponent som en yxa eller ett stämjärn som har ett rent frontalt angrepp. För det andra, vad kännetecknar det material som skall skäras: är det hårt eller mjukt, sitter det fast – orörligt som ett träd – eller gör det endast ett ringa motstånd – som exempelvis tomaten som ligger fritt på en skärbräda eller gräset som skall skäras med lien..
Lien och yxan visar sig vara radikalt olika då det gäller hur och till vad de används, en kunskap som är avgörande för hur de skall slipas. Den skärrörelse som styr liens angrepp i det mjuka gräset, som ger ett litet motstånd, kräver en annan slags skärpa än yxan. Mer behöver inte sägas för att förstå att en lie och en yxa inte främst skall värderas för sina likheter utan för sina olikheter. Till skillnad från lien används yxan ofta utan en skärande rörelsekomponent. Den grad som på lien bidrar till skärpa gör istället yxan slö då graden mosas mot eggen vid det frontala angreppet i den hårda veden och försämrar eggens skärande egenskap. För att avlägsna även det sista fina brynets grad måste yxans egg poleras med polermedel på en mjukare skiva. Det kan knappast tillräckligt påpekas hur unik lien är i förhållande till andra eggverktyg. Det lilla motstånd som den aktuella grödan gör ställer stora krav på skärpan.
Ovanstående bild kan användas för att ge en vägledning till hur olika verktyg under varierande förhållande skall hanteras. Vad är skillnaden på köksknivar som används till att skära eller hacka grönsakerna med? När skall man välja att polera eggen och när skall man avsluta skärpningen med ett fint bryne för att skapa en grad som fungerar som en ytterst fin såg. Skall läkarens skalpell avslutas med ett mycket fint bryne eller med att poleras? Är det skärpan eller hygienen som är viktigast? Valet avgörs av materialets hårdhet och verktygets angreppsvinklar och rörelse i materialet. Frågor kan ställas, hypoteser prövas och svaret får vi söka i de alternativa valens effektivitet vid användning.
Lien är inte det enda skärande verktyg som har sin plats i det nedre vänstra hörnet i bilden ovan. Här finns även plats för många av kökets knivar. Knivar som används för styckning av kött och för ansning av mjuka livsmedel som grönsaker.
Konsten att hantera lien är ett hantverk där kunskapen förmedlas genom att göra. Så måste det naturligtvis vara. Teorier som denna text är ett exempel på är sällsynta och försök att i beskrivande text reda ut hur och varför har till och med mötts av motstånd. Ett ambitiöst arbete för att råda bot på denna brist är Liehandboken som finns tillgänglig på nätet.
Då det gäller vari liens skärpa består har det nätverk av lie-entusiaster som medverkat i Liehandboken en annan syn. De delar den beskrivning vars främsta företrädare är David Tresemer och Peter Vido i Boken The Sccythe bok som också finns att läsa på nätet. Min viktigaste kritik av deras teori är att de inte gör någon skillnad mellan liens skärpa och hur eggen på en yxa eller en kniv skapas. De förnekar att brynet kan bidra att skapa skärpa genom den grad den skapar. Enligt detta synsätt så är brynets enda uppgift att upprätthålla eggens geometri. Med Peter Vidos egna ord. “Brynets uppgift har alltid varit att avlägsna graden så fullständigt som möjligt”.
Ur Liehandboken
Här är det på sin plats att nämn råeggen. Det finns olika tankar om huruvida råeggen är nyttig eller i vägen. Peter Vido förklarar att tänderna i råeggen går av snabbt och lämnr dålig egg efter sig. Detta kan ses som ljusreflektioner. Andra berättar att just råeggen är det de jobbar med och vill ha kvar så länge som möjligt. Här kan det troligen vara tal om skillnanden mellan slipblad och knackeblad.
Peter Vidos begrepp för det som här nämns råegg är “burr” vilket är en generell benämning som motsvarar det svenska grad. I Liehandboken används “råegg” sju ggr. medan grad i denna betydelse aldrig används. Begreppet råegg har en tydlig negativ betydelse, som behöver identifieras och avlägsnas. Att bara använda råegg och aldrig grad visar på behovet att förneka att brynet bidrar till att skapa skärpa. Gradens bidrag till en köksknivs skärpa är välbekant och hanteras med det runda skärpestålet. En avgörande skillnad mellan råeggen och graden är att den grad som är resultatet av ett fint bryne inte syns vilket däremot råeggen gör. Förnekandet av att brynet alltid skapar en grad kan inte bortförklaras på skillnader mellan slip- och knackelie. Båda använder bryne eller motsvarande för att upprätthålla skärpan.
Skillnaden mellan den slipade och knackade lien är inte behovet och närvaron av en grad. För slipelien skapas den graden redan när fasens profil formas vid slipstenen. I de mer sällsynta fall man får en råegg – en stor böjlig grad – synlig med blotta ögat beror det på att materialet i lien balanserar för långt åt det sega och mjuka. Att det saknas en grad på knackelien beror på att kalldrivningen mellan hammare och städ är en plastisk bearbetningsteknik, då avlägsnas inget material från liebladet varför heller ingen grad blir följden.
För knackelien är den tunna slanka eggen en grundförutsättning. Det brynet lägger till i form av en liten grad på eggens spets är avgörande och tillför en ny egenskap: den sågtandade mikrostrukturen som vid skärande rörelse liknar en såg, vilken är av stor betydelse eftersom den punktformade kontakten med gräset minskar behovet av motstånd från grödan för att den skall skäras. Den knackade eggens rakhet i skärplanets två riktningar, dvs frånvaron av vågor, hack och utbuktningar och dess ytfinhet är viktiga för skärpan men trots allt underordnad. För den slipade lien är det den konkava fasens kontinuitet och spetsvinkeln som är avgörande. Det handlar om den skålformade profil som bestäms av slipstenens diameter och som för att behålla sin skålform längs hela liebladet skall vara kontinuerlig, dvs obruten. Varierar liens anläggning, dess vinkel mot stenen, kommer den skålformade fasen att bli kullrig Den blir konvex istället för konkav. Problemet med den konvexa fasen är att brynet, brynstålet eller vispestickan alltför sällan kommer att nå den yttersta spetsen. Den slipade eggen har redan genom slipningen den sågtandade mikrostruktur som tillförts knackelien med brynet. Så oskärpan blir märkbar genom att verkan av bryning försämras eller uteblir.
Liehandboken beskriver väl hur svårt det är att slipa en lie på en roterande sten. Det är mycket svårt att fixera liebladet med bara händerna under hela slipningen. En nybörjar kommer inte att klara av att lära sig detta hantverk under ett par dagars kurs. Kanske äger man inte de personliga egenskaperna. De flesta använder lien för en mindre yta och behöver inte slipa lien mer än en gång om året. Prognosen för att hinna lära sig konsten under sin livstid är inte speciellt lysande. För att undgå ödet att år efter år behöva slita med en halvslö lie följer här ett förslag till lösning.
Ett välbeprövat sätt att enkelt fixera liebladets vinkel är att låta liebladet sitta kvar på orvet som i andra ändan hängs upp i ett reglerbart snöre. Liebladets vinkel i förhållande till stenen kan nu steglöst regleras och fixeras. Tyvärr räcker det inte för att stenens konvexa form skall avsättas som en skålformad eggfas på liebladet. Lien måste också förhindras att förflyttas på stenen. Detta är speciellt viktigt för de mindre stenar som idag säljs, då den mindre stenen även vid små förflyttningar ändrar liens vinkel mot stenen. Någon form av stöd placerat nära intill slipstenen behöver arrangeras. Det är en fördel om stödets läge kan finjusteras med en skruv.
Börja slipningen av ovansidan och låt sten rotera från eggen. Undvik motslipning då liebladet fäst på orvet är svårare att kontrollera, vilket ökar risken för att bladet skall fastna – hugga – i stenen. Ovansidan är klar först då slipstenen nått fram till eggen över fasens hela längd. Närvaron av en grad på liens undersida kan förhoppningsvis resultera i en gilla-tumme. Undersidans fas är klar först då en grad på liens ovansida kan kännas av. På grund av ojämnheter i tjocklek och planhet kan fasen variera. Den bör inte understiga en mm på liens undersida.
Bilden nedan är ett förslag till anhåll för att fixera liebladets plats på stenen. Lösningen är gjord på Tormeks slipsystem och gör det möjligt att med en skruv finjustera anhållet och därmed liens läge på stenen.
Jag kan tyvärr inte lova att detta är sista gången i denna text där brynets roll för liens skärpa kommer att tas upp. Nedanstående citat ur Lieandboken är så motsägelsefullt att det behöver en kommentar.
Eggen görs vass genom att den görs spetsig och jämn. Det
vill säga att det är önskvärt att eggen ytterst består av så
få molekyler som möjligt, samt att det är så motstånds
fritt som möjligt längs hela eggen. Tittar vi med mikro
skop på eggen ser man att slipstenar och brynen drar spår
i eggens stål.
Detta är en definition av skärpa som passar för ett verktyg som används i hårda material med en vinkelrät eggrörelse, som exempelvis stämjärn, hyvlar och yxor. För att uppnå dessa krav avslutas slipningen av sådan verktyg med att eggen poleras. Då fungerar eggen “så motståndsfritt som möjligt”. Som antyds skapar slipstenar och brynen istället problem. Men eftersom lien verkar under andra krav så är det inga problem med att avsluta skärpning med att bryna. Hade Liehandboken varit konsekvent borde den också förespråka att liens egg skulle poleras.
Här kan företagare som slipar japanska köksknivar vara av intresse eftersom de används i mjuka material, grönsaker, fisk, kött. Vid slipningen används fyra – fem olika brynen med stigande finhet. De två sista stenarna med en märkning på 3000 respektive 6000 som var det sista brynet. Därefter polerades eggen mot en stregel med polermedel. Slipningen avslutas med att brynet märkt 3000 plockades fram. Med några få lätta strykningar på var sida forma en kort sekundäregg som slutar med en mikrograd. Ridå.
Några definitions problem i kursiv stil ur Liehandboken.
Efter slipningen kan det behövas hårdare material än
vispestickans trä för att rätta upp eggen. Ett vanligt
köksknivstål kan användas. Eller vilket som helst hårt
och jämnt material som inte slipar.
Knivstålet/brynstålet har med sin fina längsgående räfflor egenskaper som liknar en enkelradigt skuren mycket fin rundfil. Knivstålet som det också kallas rätar inte endast upp en befintlig egg, det förnyar eggen med minsta möjliga påverkan. Brynstålet används till köksknivar så att kniven stryks mot brynstålet med eggen vänd mot stålet, till skillnad från brynet som är det som stryks – är i rörelse – diagonalt över liens egg.
Det finns uppenbart en brist på kunskaper då det gäller hur eggen påverkas av alla de verktyg som används. Från vispestickan till grövre brynen. Själv slutade jag med vispestickan för jag tyckte att påverkan var för otydlig, men kanske var det vid slipstenen som problemen uppstod. Det är många faktorer som påverkar. Men är det inte här som behoven av framsteg är störst.
Liehandbokens definition av skärpa.
Väl ute i fält blir uppdraget att hålla skärpan så länge
som möjligt. Grundskärpan man åstadkommit med den
roterande slipstenen eller med hammare kommer bara
att försämras av bruket. Handbryning och vispning
används till att skärpa och rätta till eggen under bruk,
men det blir inte bättre än första skärpningen. Ju mera
material man tar bort med brynet ju sämre blir förutsätt-
ningarna för en tunn egg.
Att grundskärpan – den som slipats eller knackats – bara kommer att försämras stämmer inte eftersom brynet varje gång förser eggspetsen med en grad som är avgörande för liens skärpa. Liens grundskärpa kommer att hålla för ett hundratal skärpningar med brynet innan bladets egg åter kräver en grovbearbetning med slipning eller knackning. Det finns utrymme för såväl mer som mindre lyckade bearbetningar med brynet. Hur väl du lyckas att genomför dess hundratalet strykningar med brynet kommer att vara avgörande för hur väl lien skär. Att liebladet i sakta mak blir grövre – från 0,15- 0,2 mm till 0,3-0,4mm – försämrar också skärpan, men i en långsam takt.
Bilden ovan försöker visa hur den av brynet skapade graden, när spetsen blir grövre, hamnar i skugga av spetsen. För att komma i kontakt med grödan måste den hamna längre ut på spetsen. Genom att hålla brynet i en brantare vinkel kan brynet fortsatt ha effekt under en kortare tid. Med ett brantare anlägg av brynet blir följden också att spetsen i en snabbare takt slits ner.
Som avslutning på denna diskussion om liens skärpa kommer liebladets vinklar att mer systematiskt behandlas. Utgångspunkten är Liehandbokens pedagogiska presentation i bilder nedan. Liens vinklar enligt Liehandboken.
Den viktigaste aspekten på hur dessa tre vinklar hanteras är hur det påverkar liens skärande egenskaper. Vad det handlar om är hur den gyllene regeln: Lien skall peka i skärrörelsens riktning, skall hanteras. Denna regel är inget vedertaget begrepp bland liebrukare. Det är min egen sammanfattning över vad som är viktigt att förstå för att styra lien så att kontakten med grödan blir så effektiv som möjligt. De tre vinklarna namngivna ovan behöver alltså analyseras utifrån denna regel.
Nedgångsvinkelns påverkan på liens förmåga att skära gräset berörs sparsamt i Liehandboken.
Följande utgångsläge för nedgångsvinkel är
önskvärt.
PLATTA BLAD.
Spetsen bör peka svagt uppåt. Resten av bladet vilar på
marken.
KURVIGA BLAD
Låta bladet vila på marken på centrum av bladet. Spetsen
bör vara högre än skägget om det är ett knackeblad.
Nedgångsvinkeln påverkas mycket av små vridningar på handleder och underarmar. Känsligheten kräver medvetenhet och koncentration på hur lien vinklas mot, möter gräset. Liehandboken anger inte varför liens skall peka svagt uppåt. Förmodligen för att undvika att lien fastnar i marken. För liens förmåga att skära är det liens främre del som är viktigast och rimligen borde prioriteras. Nedgångsvinkeln är den vinkel av de tre som är känsligast. Det är den vinkel som även vid små avvikelser från det ideala – att lien skall peka i skärrörelsens riktning – leder till försämringar av liens förmåga att skära grödan. Därför borde Liehandboken talat tydligt vad gäller argument för att lien skall peka svagt uppåt.
För den plana lien finns inga ursäkter, då lien i dess hela längd får en avvikelse från rörelseriktningen då den riktas uppåt. För den uppnosiga lien blir det mer komplicerat, eftersom eggens vinkel förbättras till dess att gräset når liens lägsta punkt. Därefter börjar nedgångsvinkeln åter i växande grad avvika från rörelseriktningen. Här står vi inför ett tvingande negativt val: till vilken del av lien skall nedgångsvinkelns avvikelse från liens rörelseriktning förläggas? Min kompromiss blir att låta liens lägsta punkt hamna 1-2 dm från spetsen, till skillnad mot Liehandboken som förlägger den lägsta punkten efter mittpunkten eftersom de anser att spetsen skall ligga högre än vad eggen gör närmast orvet.
Jordläggningsvinkeln
Enligt den gyllene regeln skall liebladet i riktningen från rygg till egg möta stående gräs gräset i rät vinkel. Att något vinkla upp eggen kan vara rimligt beroende på omständigheter. Regeln att ett finger skall få plats under liebladets egg har mindre betydelse för liens skärande förmåga. Att vinkel mot den oftast lodrätt stående grödan inte är rät kompenseras i viss mån av att gräsets tröghet böjer det runt eggen innan det hinner skäras av. Jordläggningsvinkeln kan enkelt ändras med ett orv med flyttbara handtag.
Liehandboken lägger vikt vid att lien skall tryckas mot marken. Om grödan är kort och tunn kan det vara befogat. Men förslaget ökar också friktionen och är därmed mer arbetsintensivt. Om istället för att trycka lien mot marken vi låter den fritt och marknära följa dess kontur blir det lättare att känna när lien på grund av slitage går allt tyngre. Det blir enklare att höra hur avtagande skärpa minskar det fräsande ljudet då bryngraden nöts ner. Den instrumentella regeln att trycka lien mot marken är en pedagogisk strategi då en grupp nybörjare skall tas om hand på en liekurs.
Enligt den gyllene regeln: Lien skall peka i skärrörelsens riktning förutsätter det en rak lie. För hos uppnosiga blad ändras riktning utmed eggen. Olägenheten med kurviga blad förstärks dessutom av om jordläggningen lyfter eggen så att ett finger får plats mellan mark och eggen. Spetsen kan då hamna upp till fyra cm ovan markplanet. För att få ner spetsen mot marken – och motverka detta utfall – minska jordläggningsvinkeln och flytta den marknära punkten närmare liens spets.
Innan vi börjar med cirkelvinkel behöver vi reda ut varför liebladen är krökta och inte raka. Varför är inte raka blad som angriper grödan med samma lutning över hela liebladet optimalt och att föredra?
Krökningen gör att eggen närmast efter spetsen har en mindre vinkel mot gräset, ett mer skärande ingrepp, så att bladet bjuder på mer stål för samma mängd gräs i jämförelse med det gräs som skärs av längre bak på lien. Men det senare är ett mindre problem eftersom liebladet här har en kompenserande fördel i det gräs som redan skurits vid spetsen och som hindrar det stående gräset som nu möter liens egg att böja sig för liebladets skärtryck. Krökningen av liebladet gör att den gyllene regeln får en optimal lösning för eggen närmast efter spetsen där behovet är som störst. Den främre delen av lien är viktigast och alltid i arbete. Eggen närmast orvet kan man vid mistor dra tillbaka.
Cirkelvinkeln.
Med ovan påpekat blir det enklare att förstå hur cirkelvinkeln skall ställas in för att nå ett optimalt resultat. Det är liebladets böj som avgör och vinkeln skall väljas så att lieeggens främre del fångar in gräset så att det skärs enkelt och säkert. Under gynnsamma förhållanden kan liespetsen flyttas fram genom att med orvet öppna upp bladet. Någon förändring av liebladets läge på orvet behöver inte göras. Vänster knagg förs framåt och/heller förs den högra knaggen närmare kroppen.
Då det gäller inställningen av cirkelvinkel argumenterar Liehandboken på följande vis.
En grundinställning kan vara att spetsen är 3 cm under
basen, som visas på bilden.
Denna undersökning bekräftar det redan sagda: att cirkelvinkel skall ställas in så att även eggen närmast efter spetsen också är med och skär gräs. En miss här försämrar liens skärande förmåga. Vrids bladet upp för långt blir eggens angrepp på grödan för brant vilket också försämrar den skärande förmågan. Eftersom de flesta lieblad kröker längs hela lien så ackumuleras också vinkeln längs hela lien från spetsen räknat. Talar inte detta för att krökningen av bladet borde begränsas och övergå till att bli rakt, förslagsvis vid halva bladets längd?
Avslutning.
Före industrialiseringen användes lien i det dagliga arbetet så det behövdes ingen särskild stödfunktioner för att föra kunskaperna vidare, de förmedlades genom det dagliga arbetet, genom att göras, nödvändig information var muntlig och instrumentell och handlade om hur man skulle göra. Ingen efterfrågade djupsinniga utläggningar om lieskärpans väsen eller alla andra möjliga och omöjliga varför. Idag är situationen annorlunda. Lien används så sparsamt att det praktiska arbetet inte räcker till för kunskapsförmedling.
Efter att ha ägnat dagar, veckor, månader åt att läsa Liehandboken måste jag trots mina kritiska kommentarer erkänna att den sett till alla förtjänster är ett framsteg. Det är såvitt jag känner till det första försöket att systematisk skapa sammanhang bland alla instrumentella regler som traditionen förmedlar. Den pedagogiska enkelheten i de flesta begrepp och definitioner, men framförallt teckningarna sticker ut i sin konstnärliga enkelhet. Det är en behaglig resa bland orv och liar som Liehandboken genom Göteborgs universitets Hantverkslaberatorium i Mariestad bjuder på.
För mig som helt saknar kunskap hur detta möte mellan hantverk och akademi fungerat reser sig frågan hur den traditionella prövning som är akademiernas kännetecken gått till. På vilket sätt har Göteborgs universitet använt sina teoretiska och praktiska kunskaper. Sverige är världsledande i skärande bearbetning med företag som SECO och Sandvik. Givet att de frågetecken som här rests gällande Liehandbokens beskrivning av liens skärpa är riktig, hade dessa frågetecken kunnat redas ut genom ett disputationsförfarande?
Bara därför att jag lovade skriva om min syn på liens skärpa för ett knappt år sedan har jag nu lyckats att äntligen få detta alster klart och därmed slippa skämmas för brutna löften. Nu hoppas jag att belöningen för slitet är att de som läser dessa rader får en enklare väg till liens skärpa.
Evert Larsson
admin@klyvnadenstid.se
Bland liebrukare råder oenighet om vad det är som gör lien riktigt vass. Oenigheten i denna centrala fråga följs inte upp, det är tyst bland liens vänner. Tystnaden gäller inte bara Sverige. För liebrukets skull behöver denna fråga redas ut. Detta är mitt bidrag efter 25 års envig med problemet. More…
Begreppet kostpolarisering ger NOLL träffar på nätets sökmotorer. Vid särskiljning, “kost polarisering” en träff. Jag kan med tillförsikt gå vidare, jag är något nytt på spåren. Vad jag menar är att de olika kostskolorna är förälskade i att exklusivt driva sina kostråd påhejade av de närmast troende, och missar att vi är en art, vi är allätare, med ett metabolt system som borde och kan definieras. More…
13 juni. Inger hade ärenden i Kristinehamn. Vi tog naturligtvis bilen. Under tiden besökte jag sex stycken byggfirmor för att hitta ett lämpligt verktygsbälte. Snickarbälte valde killen hos Industriprodukter att kalla det men han hade inte något hemma. Endaste ett företag hade vad jag sökte så det blev ett enkelt val. Det är det verktygsbälte som jag använder vid lieslåtter det gäller och som jag bär på dagbokens foto taget för tio år sedan. More…
Själv är jag inte med i SD, men jag har båda Elsa Widdings böcker om klimatet och har följt henne under några år. Därför reagerade jag med förtjusning då Elsa för drygt ett år sedan som medlem i SD hade placerats på valbara plats till riksdagen. Elsa Widdings skäl att lämna SD är tunna, vilket oundvikligen leder till spekulationer. Beslutat är dåligt av flera orsaker. Det är en seger för vänsterextremisterna i Expo och det försvagar Elsa Widdings möjligheter att agera. Det borde gått att hitta en balans mellan opinionsbildning och stretandet med politiken i parti och byråkrati. More…
… U va svårt.. Ja så svårt det är för den vänster som 68 skanderade USA ut ur Vietnam att se Ukraina som angripna på samma sätt. Då försvarades USA av en “antikommunistisk borgerlighet”, stödet till USA var kulturellt och ideologiskt. Trots det lyckades den svenska FNL-rörelsen försvaga det svenska stödet till USA geopolitiska strategi. Idag försvaras Ryssland av en allians från politikens ytterkanter. Hur ser då argumenten ut.
Den självbiografiska berättelsen Fri har översatts till ett trettiotal språk och utsetts till årets bok. Lovorden har duggat och varit översvallande. Det handlar om kalla krigets Albanien, Europas Nordkorea. Författaren: 42-åriga Lea Ypi, en högprofilerad akademiker och politisk aktivist, professor vid London school of economic, där hon bland annat undervisar i marxism. Ypi är också rådgivare till Albaniens nuvarande regering. Bakom bokens teorier om frihet döljer sig en hyllning till “proletariatets diktatur”. Det anmärkningsvärda är att ingen som diskuterat boken berör detta uppenbara faktum: att Lea Ypis ideologiska budskap är att proletariatets diktatur handlar om frihet.
