.. som ett lämpligt ämne för Klyvnadenstid.se? Till att börja med gällde det fulordet “Essens” i SD:s program som fick vänstern och mindre vetande att vädra trettiotal, rasism och allt rysligt man kunde indela världen efter. Ryktet gick att SD strukit “essens” i sitt nya program. Hade SD vikit ner sig för “antirasistiska” påtryckningar. Nu skulle artikeln skrivas. Det gamla programmet hade jag redan diskuterat. More…
En av orsakerna till att jag känner mig trygg med att ha röstat på SD de senaste två valen är deras skrivningar om människan i sitt då gällande program. Om detta har jag skrivit i ett flertal artiklar bl.a. här.
Postmarxism förutsätter en utvärdering av marxisms ansvar för 1900-talets totalitära system, och deras bidrag till världskrigen. Vårt kön, vår etnicitet, kultur och vår ras, den plats på jorden vi bundits till, vår sexuella läggning kan vi inte göra något åt. Med tanke på så mycket polariseringar som råder kring dessa indelningar skull man kunna tro att det är här som mänskligheten har sina problem. Enklast är att förbättra, förfina kollektiv praxis genom att göra upp med ideologier som inspirerar individer och styr kollektiv. Samtidigt som marxismen är vår tids mest inflytelserika sekulära ideologi undgår den kritik, omhuldas i medier, statskyrka och akademier. Främst för att på akademiernas professorsstolar sitter marxister. Marxismen skyddas också av att den är inbäddad i moderniteten, att den är ett barn av upplysningen. I striden mellan postmodernism och modernism undviker marxister att ta ställning eftersom den kontrollerar båda sidor. 1900-talet var marxismens århundradet både som höjdpunkt och som globalt nederlag: i västvärlden, i de socialistiska staterna och i den tredje världen. Jan Olof Bengtsson vill rädda den “klassiska marxismen” på grund av att den rymmer delsanningar och för dess inriktning på arbetarklass. Det är framförallt här som min oenighet med JOB består. I många dagsaktuella politiska frågor är vi glädjande överens som framgår av hans svar på min kritik i “Högerns” knäfall för Marx. Jag tror att det finns ytterligare klarläggande att göra, ytterligare politisk enhet att nå fram till. Här kommer därför ännu ett bidrag till diskussionen. More…
Jag tog aldrig del av samtalet mellan Zizek och Peterson då det begav sig för snart ett och ett halvt år sedan. Nu gör jag det för att min uppskattning för Peterson kritiserades med detta samtal som ett argument. Så här:
Petersons prestation i debatten med Žižek i detta ämne förra året blev inte bara lätt avfärdad av en rad marxister, utan också närmast utskrattad t.o.m. av alternativhögerns Richard Spencer, vars analys i hög grad överensstämde med marxisternas. Denne gick så långt att han, nästan inte enbart på skämt, förklarade att Peterson genom att vara så dålig gjorde honom själv till marxist!
För några dagar sedan så lyssnade jag på länken ovan med Spencers kritik, av Peterson. Min reaktion var den här: More…
Åsa Wikforss är en av SR mest anlitade kommentatorer. Hon presenteras som en opartisk sanningssökare med hög integritet och filosofiskt djup. Men Åsa Wikforss är en av våra mest slipade makthavare som av medierna borde utsättas för granskning. Hon har tilldelats 50 miljoner kr av Riksbanken för att bedriva forskning i programmet: ”Kunskapsresistens: Orsaker, konsekvenser och motmedel”. I det senaste Filosofiska Rummet tar hon tillfället att driva sina ytterst subjektiva politiska åsikter. More…
För de, för vilka Jan Myrdals texter haft betydelse ges nu plats för eftertanke. Carsten Palmér har givit sitt bidrag på Aftonbladets kultursida, där Myrdal på 60-talets söndagsmornar underhöll en framstormande vänster. Heller hur det nu var. Palmér skriver i Myrdals anda om Myrdal, intressant och i bästa bemärkelse underhållande. Minnen flödar mellan raderna. Vad vi däremot kommer att sakna är ett vänsterperspektiv på den illojale skribentens marxistiska utsiktspunkt, som också var hans intellektuella fängelse. More…
Nu har vi stått ut med medias kampanjande för Joe Biden i fyra år. Det har inte hjälpt, därför börjar medierna bakom ryggen lägga två fingrar i kors, av försiktighets skäl bakom ryggen. De svenska medierna är ängsliga för att de skall BLI lika hatade som de blivit av USA:s republikanska väljare, och det för en kampanj för en främmande lands president. More…
När propagandan blir för uppenbart ensidig, obalanserad, rentav förljugen under lång tid, byggs en existentiell olust upp som till slut slår igenom och ställer den mediala dagordningen på huvudet. Det är vad som nu håller på att hända i det amerikanska valet. För de i mediehusen som skall kontrollera den politiska spelplanen inträffar denna omsvängning vid sämsta tänkbara tidpunkt, en dryg vecka innan valurnorna töms för att räknas. Jag har ingen vetenskaplig undersökning som stöder mitt antagande, det är en stark känsla, som bokstavligen ser Trump med en växande gloria. En av de som fått denna gloria att bryta genom är Donald Trumps och Vita Husets pressekreterare, Keyleigh McEnany. Att min känsla är riktig får jag omedelbart bekräftelse på i hur medierna försöker undanhålla väljarnas reaktionerna på den sista valdebatten. Slagordet Drain the Swamp får sin ögonblickliga bekräftelse. More…
Att hjul kan lossna på fordon är välkänt, ett trivialt problem kan det tyckas. Det är ju bara att följa instruktionerna så skall inget allvarligt hända. De gånger hjul lossnat så kan det nästan alltid bindas till den mänskliga faktorn. Så för att ta upp läsares tid bör man ha något extra ordinärt att komma med. Står du ut med risken att slösa några minuter så tryck på mera…. More…
Det är inte alltid lätt att hänga med när de mediala vågorna av indignation sköljer över landet. En uppburen hjälte för mångkultur har brutit mot etikettsreglerna genom att ge uttryck för sin kulturs vardagsvärderingar på sociala medier. För att slippa tjafset har han valt att publicera sig anonymt. Efter avslöjanden i Sveriges malligaste mobbare i politiskt korrekthet släpptes drevet loss. Hamid Zafar tvingades från alla sin yrkesmässiga och offentliga stödjepunkter. Han förklarades fredlös. More…
