Juan Guaidó utesluter inte att han kan komma att begära militärt ingripande av USA för att åstadkomma regimförändring i Venezuela. Därmed agerar oppositionen i strid med folkrättens mest grundläggande principer, respekten för landets suveränitet i enlighet med dess grundlagar. JG är inte vald till Venezuelas president har inte något politiskt mandat, ingen laglig rätt att bjuda in en galen hund att hugga in på sitt land. More…
Inför det andra världskriget var kommunisterna neutralitetens dödgrävare, men uppträder idag som dess försvarare. Det gäller delar av 68-vänster som årligen håller de så kallade fredssamtalen i Degerfors, där Jan Myrdal 2018 höll detta tal . Ett tal som Nya Tider på eget initiativ publicerat som ett debattinlägg. Med tanke på dess politiska innehåll så ställer jag frågan: Varför More…
Att Stalin och Sovjet hade ett huvudansvar för att andra världskriget startade är ingen ny upptäckt, det är en ståndpunkt som hävdats från den politiska majoriteten alltsedan det kalla kriget inleddes. De senaste årtiondens vänsterhegemoni inom delar av akademierna har dock grumlat vårt historiska minne, så inte minst bland min egen generations sextioåttor krävs en uppdatering, vi behöver gå tillbaka till “leggen” och syna de historiska dokumenten. Ett av de viktigaste är Stalins tal till centralkommittén, den 19 augusti 1939, för att försvara pakten med Hitler. På grund av dess analys tydlighet har dess äkthet förnekats och gömts i de Sovjetiska arkiven. More…
Anders Björnson(AB) har reflekterat kring vårt lands säkerhet, vår neutralitet och vikten av pragmatism och försiktighet i “Att inte gå i krig för en god saks skull – några aktuella reflexioner”. Artikeln är publicerad på Alliansfrihet.se. I tio punkter kommenterar AB det aktuella säkerhetspolitiska läget och lärdomar ur vår tvåhundra åriga historia av neutralitet. De historiska nedslagen lyfter fram småstaternas utsatta läge och svårigheterna att balansera mellan intrigerande och/eller aggressiva stormakter. Några av punkterna berör Finlands och Sveriges utsatta situation under andra världskriget, där andra världskrigets start sätts till september 1939. More…
Det är inte ofta man kan glädjas åt det slags nationalism som Sofi Oksanen sätter ord på. Så det gäller att ta tillvara på tillfället, njuta av ordens livgivande kraft. Och det behövde jag verkligen då jag slog mig ner i bibliotekets tidskriftsrum, med tidningen Fokus mellan fingrarna. Omplåstrad som jag var efter att höhäckens tak rivit upp sår på panna och näsrygg. Modstulen och stukad bläddrar jag slött utan att tro på på något annat än att tiden skulle läka mina sår. More…
The Saker har skrivit en artikel “Är kommunismen verkligen död?“. Den har översatts av svenska marxister som återigen fått en bekräftelse på att “kommunismens spöke” lever, enligt The Saker “har (den) en ljus framtid”. The Saker utgår ifrån att det bara finns två alternativ, antingen kommunism eller så blir det kapitalismen, onekligen underbara alternativ. Nu är det ju så att det redan finns ett tredje, den uppåtstigande supermakten, folkrepubliken med miljarder i bondehopar som mänskligt kapital. Accepterar vi The Sakers dikotomi så blir det syntesen som segrar, allt enligt dialektiken. More…
Adonis kommer att vara årets Bokmässas hetaste namn, dels genom sin ständiga kandidatur till nobelpriset i litteratur dels på grund av sin intervjubok, Våld och Islam. Frågan om Islam är inte vilken fråga som helst. Under snart 25 år har den delat den Svenska Akademin. Två av dess ledamöter har avgått i protest mot behandlingen av den dödsdömde religionskritikern, Salman Rushdie. Utvecklingen vrids ytterligare tillbaka genom att etablissemanget valt att devalvera den erövrade rätten att kritisera religioner. Årtionden av muslimsk massinvandring har dessutom gett frågan en politisk räckvidd långt utanför akademier och kulturelit, då vardagen påverkas för miljoner av Sveriges befolkning. Vänsterns kluvna inställning till Adonis är inte att ta miste på. Åsa Linderborg (ÅL) väljer att sätta rubriken ”På korståg mot Islam” i sin anmälan av boken. More…
Det som för 40 år sedan började så löftesrikt kämpar idag en kamp för sin överlevnad. Den trogna skaran av 68-vänster håller på att tunnas ut av samma skäl som håret glesnar på flinten, och påfyllnaden av nya rotskott har varit måttfullt framgångsrik. Detta är inget nytt problem det har diskuterats under årtionden utan att den upproriska generationen förmått lyfta sig själva i håret. För det är nog så marxist-leninisterna själv upplever problemet, man kan inte lyfta sig själv i håret, “förnyelsen är inte vårt problem”, den måste komma utifrån. Men vad motsvarar håret på en organisation, en politisk rörelse?
Embryot till en förnyelse har satts genom nytt blod i ledande funktioner i förening och tidning, Agnes Käll en av dem, har rest några frågor i senaste numret av månadstidningen.
Under helgen 12-14/8 arrangerar Folket i Bild “fredsamtal” i Degerfors. Det är det femte i ordningen och troligen den största tilldragelsen i ämnet under året i Sverige. Många av deltagarna har under året varit engagerade i opinionsarbete mot smyganslutningen till Nato, som varit årets viktigaste parlamentariska fredsfråga. Med “samtal” har intresserade av fredsfrågan anledning att förvänta sig en öppenhet för andra allmänpolitiska perspektiv än det marxistiska som är arrangörernas. På den punkten finns anledning att resa tvivel. Kommer “samtalen” att utvecklas till en entonig monolog över det egna arbetet och perspektivet? More…
Katyn är ett av de ortsnamn som Olof Palme nämner i sitt Decembertal efter USA:s bombningar av Hanoi julen 1972.
Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Vietnam är en form av tortyr. —
Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk. —
Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.
Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.
Genom Palmes tal får vi nu ett namn knutet till raden av brott mot mänskligheten som förknippas med “stjärnor och ränder”. Man skulle kunnat tro att “illdåden” började med att fascismen klev fram på historiens scen och lyfte mänskligheten ur sin oskuldsfulla barndom och släppte våldet loss. Som om inte utrotningen av ursprungsfolk världen över existerat. En liten förtretlighet har dock smugit sig in i raden, Katyń, som inte bär fascismen, nazismen eller rasismens kännemärken. More…